Personlig erfarenhet och ”tyckanden”

Ziegerkamp Ice – Han är snäll mot mig, lite *elak mot andra. Han älskar mig och tycker allt jag gör är kul. Och framförallt börjar han läs mina *tankar….

*Tankar – Nu menar jag inte bokstavligen att han läser mina tankar, men det känns så. Det beror snarare på att han och jag börjar samspela på en nivå som är underbar. Ice läser mig som en öppen bok.
Vill jag säga att något är fel – räcker en blick.
Vill jag belöna – räcker en blick.

*Elak – Han är inte dum på något sätt, men han är härligt nonchalant och lite utmanande mot folk han inte känner.
Står jag med Ice och någon kommer nära med hetsiga rörelser eller med ett kropsspråk som kan uppfattas hotfullt – då måste jag ha kontroll.
Jag är nog lite skadad, men jag gillar det hos en Schäfer 🙂

Jag körde återigen lydnad igår under extrem störning….. han har bara blick för mig och hans lydnad och fokusering är till och med ännu bättre ju större störningen blir.
Precis så jag vill ha det, och precis det jag tränat emot 🙂

Men jag vill att ni hjälper mig 🙂
Jag har en detalj jag vill ha tips om –

1. Momentet sättande under gång. Där är framföringssträckan bra, Ice reagerar direkt på mitt kommando ”sitt” men kommer inte riktigt ända ner med rumpan i marken tillräckligt fort för högsta betyg. Men han är stabil i sin position även då jag går vidare.
Nåt har gått lite snett i inlärningen. Förväntan är stor på belöningen så han nästan glömmer att sätta sig.

Här behöver jag tips i mängder för att rätta till detta!  🙂

Sist jag bad om hjälp fick jag suveränt många tips och ingångar på lösning av det problemet. Ge mig det nu oxå gulliga du!  🙂
Ös på!!!

 

Fråga –

Hej Fredrik!
ett intressant ämne är din syn på kastrering av en i övrigt frisk hund. Speciellt intressant är hanhundar. Det verkar finnas ett par läger i frågan:

-De som anser att man gör hunden en tjänst som slipper massa stress och frustration. Samt att hunden kan bli mer dämpad och fokuserad. 

-De som anser att man plågar hunden och utgör onödig risk. Samt att hunden i övrigt bara blir fet men samma beteende. 

Det känns som en ganska kontroversiell fråga i hundkretsar. 

Har själv en 1,5 årig hanhund som är lydig och fokuserad i normalfallet men som lätt går upp i varv och blir stimmig. Skulle en kastration ge honom jämnare fokus och mindre aggresivitetstendenser? Han är inte aggressiv i sig men man måste jobba aktivt med hundmöten precis som på många andra hundar. 

Svar –

Hej.
Först vill jag understryka att jag inte är en vet. expert i ämnet och måste därför reservera mig för eventuella fel i mitt svar.
Mitt svar bygger på personlig erfarenhet samt personliga ”tyckanden”.

Jag är lite splittrad i frågan, men tenderar att slå över mot att jag är emot kastreringar.

Dels så gillar jag inte att vi hundägare/uppfödare, med vet. expertis som hjälp, gör operativa ingrepp på våra hundar i syfte att förändra deras eventuella beteenden.
Det är en utveckling jag är starkt emot.

Dels så är jag emot denna utveckling för att vi hundägare blir latare och latare. Snart ska hundar gå på låda likt en katt, motioneras på löpband, medicineras och opereras så att vi tycker dom är behagliga (kraftig överdrift givetvis).
Men jag är oxå emot detta i ett längre perspektiv.
Om vi säger att det blir skillnad efter kastraktion, hur kan vi då mäta ett avelsresultat korrekt?
Det finns linjer i vissa raser som ex vis har en tendens till större aggressivitet mot andra hundar. Och det är ett problem i vissa fall.
Skulle man då lösa detta genom kastraktion, var tar då aveln vägen?
Det är ju bättre att vi får se detta beteende, leva med detta beteende, så att vi kan avla bättre i framtiden.

Men sedan är det oxå så att jag träffat en stor mängd kastrerade hundar. Hundar som varit kastrerade innan jag ens träffat dom, men oxå hundar som kastrerats efter en tid.

Jag märker ofta ingen större skillnad på hundens sätt att vara. Och då jag märker skillnad så kan det lika gärna vara en skillnad åt det negativa hållet.

Sen är jag dubbelsidig på så sätt att – om en ägare känner att kastraktion är en del av en lösning på ett stort problem, då kan jag vara för detta på denna individ (kanske).
Men generellt och i det stora hela – nej!

Ett något flummigt svar kanske, men det är det bästa jag kan prestera med min begränsade kunskap i ämnet 🙂   // Fredrik Steen

God morgon denna underbara fredag (det är väl fredag idag?)

112 svar på ”Personlig erfarenhet och ”tyckanden””

  1. ”Jag körde återigen lydnad igår under extrem störning….. han har bara blick för mig och hans lydnad och fokusering är till och med ännu bättre ju större störningen blir.
    Precis så jag vill ha det, och precis det jag tränat emot :”

    Det att han bara har blick för dig, tyder inte det på en viss form av osäkerhetskänsla.

    – Husse, hjälp mig, vad gör jag nu?

  2. Jag förstår hur du tänker Fredrik och håller med i stort, för avelsarbetet förstår jag att det blir galet om alla hundar kastreras, och jag håller med om att det inte är något man ska ta till för man upplever hunden jobbig på olika sätt, många beteenden är inlärda som ex utfall mm det försvinner inte genom kastration det måste man jobba med. Gizmo upplever jag blev något mer osäker efter kastreringen, som att han tappade lite av sin identitet under en period. Men eftersom han är med på mitt jobb där det finns löptikar nästan hela tiden så kände jag mig mer eller mindre tvungen för han fick ingen ro, åt inte sov inte utan satt mest och gnydde. Fet är han inte och inte heller låt, det är något man som ägare påverkar. Ge mindre mat eller mat med mindre fett efter kastreringen under en period och låt hunden röra på sig, inget konstigt. Låta blir de om man tillåter det. Fördelen är att han är mer fokuserad på mig för andra hundar är inte lika spännande.
    Nu är Gizmo en gatukorsning och skulle aldrig avlas på ändå. Har man en renrasig får man kanske ta det med i beräkningen som du Fredrik skriver.
    Finns för och nackdelar till allt, men jag är övervägande positiv om man bor i ett tätbebyggt område med många hundar och om hinden blir väldigt stressad under löpperoderna. Bara mitt tyckande 🙂

      1. Var inte ledsen för det du. Även mina fingrar slinter ibland trots mer än 50 års erfarenhet från olika tangentbord.

        1. Haha det är denna autokorrigering som ställer till det, den väljer sina egna ord 🙂 hoppas ni förstår vad jag skriver ändå 🙂

  3. Jag kastrerade min jrt och har inte ångrat mig en dag. Det förändrade honom inte så mycket men tog udden av hans översexuella beteende och dämpade hans stress. Han är fortfarande en väldigt energisk hund men nu får man kontakt med honom. Han blev mer harmonisk. 🙂

    1. Så upplever jag det också, det är som min veterinär sa när jag oroade mig för att han skulle bli ”tråkig” Hon sa, Vi lobotomerat inte hunden utan det som händer är att testosteronet minskar. Dessutom slipper man förhudskatarr och testikelcancer.

  4. Ang. problemet med sättande under gång, gör som du brukar – backa bandet, stanna hos Ice och ”se till” att han sätter sig och belöna ett ordentligt sättande. Gå sedan sakta fram, när han sitter ordentligt med dig bredvid, ta ett steg, belöna, sedan ta två steg belöna, tre steg belöna, snart har du ett ordentligt sättande under gång.

    Problemet med kastration, där håller jag med dig, men jag har själv kastrerat min 4 – åriga amstaff, inte på grund utav problem med aggression men på grund av hela släcktens och bostadsområdets tikar. Han har dessutom höftledsfel, syskon och mostrar med allergi som gör att han ändå inte ska gå i avel så för att göra det lätt för oss med bla. hundvakt så har vi valt att kastrera honom och jag tycker att han blivit en trevligare hund, mer fokuserad på oss i familjen, inte så rymningsbenägen, däremot har han fått ett annat betydligt jobbigare problem, han har hittat rådjuren i skogen… Så nu är det koppel som gäller.

  5. Hej! Jag har varit fodervärd för några labbe-hannar. Då de är tänkta att jobba som ledarhundar kastreras de ganska tidigt. Jag har inte märkt några förändringar i beteenden alls. Samma förtjänster och problem före som efter kastrering. Min högst personliga åsikt är att det är ok att kastrera för att slippa stressen med löptikar r. Att förändra beteendet genom kastrering verkar vara en tveksam metod.

  6. Så du menar att jag som valpköpare/hundägare ska behöva kämpa med en individ som faktiskt skulle må bra av en kastrering för att föra avalsarbetet framåt? Det är ju helt ologiskt. Vissa raser är mer benägna att utveckla viss problematik och visst måste uppfödare av dessa raser ha detta i åtanke men jag som hundägare agerar faktiskt efter vad som kommer att fungera för mig och min hund. En uppfödare påverkas inte på något vis över att jag sitter med en stökig hanhund som inte fungerar. För uppfödarens del räcker det ju att känna till individens problematik för att ta ställning till det i sitt fortsatta avelsarbete. En enskild valpköpare ska ju inte behöva sitta med problemet för resten av hundens liv. Det ger ju ingen som helst motivation att ta tag i sitt avelsarbete. Men om en stor del av tilltänkta avelsdjur kastreras ja då ökar nog motivationen markant. Nu menar jag inte att alla ska springa iväg och kastrera sina hanhundar för att påverka avelsarbetet. Men det finns ingen som helst anledning att försöka slå knut på sig själv och ha ett tråkigt hundägande om man faktiskt kan ta till något som kan hjälpa. Har själv haft tre hanhundar men ingen kastrerades. En var ordentligt stökig men jag kämpade på. Idag hade jag kastrerat den hunden trots vetskapen att jag utsätter hunden för en risk iom det operativa ingreppet samt att man inte på förhand kan säga om hundens beteende förbättras. Även om hunden inte förändras per automatik så tror jag att det blir lättare att nå fram med träning. Hur länge man ska jobba på en stökig hanhund innan man tar beslutet att kastrera måste enligt mig vara upp till var och ens eget samvete. Hundägare är så otroligt duktiga på att skuldbelägga andra hundägare till höger och vänster. Alla mina framtida hanhundar kommer att kastreras på rot om min bedömning är att det finns ett uttalat problem som jag ser accelererar trots idog träning. Just nu har jag en tik så hon går ju i det avseendet säker 😉

    1. Det var ett bra inlägg!

      Håller med om att det fortfarande är så tabubelagt att kastrera hundar medans man kastrerar katter och hästar utan att någon ifrågasätter, varför är det så egentligen?

      1. Jag säger ju det, hundägare älskar att trycka till varandra. 😉 Nu skojar jag lite men jag upplever attmånga är lite väl snabba med att döma andra. Min första hund drog tex hemskt i kopplet. Usch vad jag tränade detta. Fick ofta elaka och spydiga kommentarer. Sedan har jag haft två hundar där koppeldragande inte varit ett problem. En sv dem har jag i ärlighetens namn inte koppeltränat en sekund! Nuvarande hund kräver en gedigen insats i detta! Hon har en ordentlig kamplust och ser bara dragandet som en kul utmaning. Den hund av mina som varit lättast i detta är också den som haft sämst kamplust. Hundar är olika och vi måste respektera detta! Alla har vi olika problem att styra upp. Dessutom har vi olika krav på hur mycket vardagslydnad vi vill ha på våra hundar.

        1. Bra inlägg Carina! Dessutom, detta med kamplust o extra mycket koppeldragande som du nämnde tror jag också kan hänga ihop.

      2. Det undrar jag åxå? Hästar är ju världens naturligaste att kastrera, för ingen vill ha en jobbigt hingst i sin hage. Inte jag heller o unghästen blev en ny häst efter kastrering, inte ett monster som han var före!
        Så, Min syn på kastrering vet nog dom flesta här vid det här laget,o bollarna kommer ryka på den lille terroristen så fort kursen vi ska börja snart, är över 🙂 och det har ingenting med lathet eller ngt annat, utan att hans gener inte ska kunna gå vidare på ngt sätt. Finns tillräckligt med gatukorsningar o oväntade kullar…

    2. Jag håller helt med om att har man en jobbig hund som kan bli bättre av en kastrering så gör man det. Det behöver inte ens vara en jobbig hane utan var och en bestämmer vad som är rätt och fel med sin egen hund.

      Därimot så förstår jag Fredriks argument att vi inte ska producera hundar som man måste kastrera för att dom ska bli trevliga hundar. Att uppfödaren vet varför en av valparna(eller flera) måste kastreras innebär ju inte att den tar sitt ansvar och tar bort tex hanhunden ur aveln utan det kan gå lång tid innan rasklubben ser att vissa linjer skapar problem. Då kanske det är generation 3 eller 4 som är i avel och generna har spridit sej enormt.
      Alltså borde varje kastrering dokumenteras som det görs med tex höftröntgen och ägaren får ange orsak till att det görs. Då är det upp till varje hundägare att göra det som är bäst för dom och samtidigt hjälpa rasklubben att bevara rasen sund.

  7. Hei.
    Angående sittøvelsen ville jeg gått tilbake i innlæringen. Ta fks. bakkeøvelse og klikke og belønne akkurat idet hunden setter seg og baken er nedpå. Klikket hjelper på timingen slik at hunden lettere forstår at hele baken må ned før belønningen kommer. Når dette er bra ville jeg fått hjelp av en medhjelper som klikker for deg når du tar sitten under marsj. Da er du sikker på du belønner når hunden er helt nepå. Det kan jo i denne øvelsen være litt vanskelig å se selv. Kanskje hunden får det inn i hode at den faktisk må skynde seg og sette seg helt ned før belønningen kommer 🙂

    Lykke til!

    1. Hjälpklickar är perfekt att ha, när man sätter ihop ett sådant moment, så slipper man ”kika bakåt” (vilket blir ytterligare en signal till hunden, som försvinner på tävling) men man vet ändå när belöningen ska ”skickas” (man hör klicket) 😀

  8. Jag har låtit kastrera alla tikar jag har (och har haft), inte pga att jag ville ändra deras beteende på något sätt (och inte sett någon skillnad heller efter kastration), utan som en förebyggande åtgärd för att slippa juvertumörer och livmoderinflammationer. Jag inbillar mig att de inte lidit på något sätt pga det 😉 De hanhundar jag har haft har jag (såklart) inte kastrerat, jag har inte hört att det skulle innebära någon medicinsk fördel att kastrera hanar? Att kastrera hundar för att förändra beteende är jag mer skeptisk till, rätt avlade och rätt uppfostrade tror jag mer på när det gäller beteende.

    Angående sättande under gång skulle jag träna själva sättandet enskilt och när det blir tillräckligt snabbt då sätta ihop momentet. Jag har lite lika beteende på min malle, om förväntan blir för hög så börjar han smyga. Jag har helt ändrat tonfallet i mina kommandon, viskar/väser ett rappt kommando och sen (särskilt i början) snabbt belönat sättandet. I början har jag också gärna hjälpt honom med kroppsspråket samtidigt som kommandot & haft honom i hög aktivitet/rörelse.

    1. De madisinska fördelarna för hanar är i så fall testikelcancer och att man slipper förhudskatarr annars finns det nog inga och risken för de åkommorna är inte lika stora som för tikar att få livmoderinflammationer och juvertumörer.

      Men att träna bort den sexuella instinkten är inte det lättaste, förstår att många kanske kan det men inte alla. Och att se sin hund så stressad hela tiden att allt annat kommer i andra hand är inte heller kul.

      1. Man tränar ju inte bort den sexuella instinkten men man ser ju till från början att inte låta det ta över precis som man kan göra med flera medfödda beteenden. Finns ju många avelshanar som fungerar i vardagen helt utan problem som vilken sällskapshund som helst men som parar en löptik när det är dags och när han får lov. Kan väl jämföras med en hund som får jaga när den får tillåtelse men inte annars, det är ju också en stark instinkt.

    2. Man slipper prostataproblem på en kastrerad hane och det är många hanar som får problem med när de blir äldre. Håller helt med dig att det dels handlar om avel och väldigt mycket på fostran hur en hane blir. Har en kastrerad hane och två okastrerade hanar samt en tik här hemma. Sägs ofta att man inte kan ha kastrerade och okastrerade tillsammans också men det går utmärkt.
      Anledningen till att min ena hane är kastrerad är för att han har grav HD, inte skulle användas i avel och skulle bo med avelstikar och vara valpfostrare. Han är nu 11 år, fortfarande som han alltid varit en arbetsglad, pigg, lekfull, stabil kille trots sina höfter. De andra finns ingen anledning att kastrera då de fungerar fint även med löptik i huset, bra fostran gör otroligt mycket.

      Jag är emot att kastrera för kastrerandets skull och dessutom tror jag att en osäker hund som inte är stabil mentalt kan må väldigt dåligt av att kastreras. Den tappar en del av sin identitet och jag har varit med om kastrerade hanar som börjat ge sig på både hanar och tikar vilket de inte gjorde tidigare. Kanske att tidig kastrering kan vara bättre i såna fall men det är ju svårt att veta och för sent att utföra när hunden redan är vuxen.

      1. Jag har fått höra att har man flera hanhundar och en fått para så blir det gruffigt bland hanarna efter det. Jag har aldrig märkt något översitteri mot dom andra när en har parat och inget att dom är mer på en icke löpande tikar heller efter en parning. Snarare tvärtom faktiskt men det kanske är individuellt?

        1. De flesta hanar jag mött som har parat tikar är lika trevliga som vilken annan hane som helst och inte har det blivit gruffigare heller. Jag tror fortfarande att det beror mycket på fostran men sen kan det säkert även spela viss roll vad det är för ras.

  9. Ang sättandet. Var har du din belöningsplacering? Kommer den så att hunden sträcker halsen framåt för att ta belöningen? Isf lättar hunden ofta med rumpan. Jag vill att min hund behåller sin position och inte sträcker sig efter belöningen. Här skulle jag börja. Hålla fram belöning och vägen till att få den är att bibehålla position och inte försöka sträcka sig efter den. Belöna sedan ”uppifrån” och inte framifrån. Att ha en bra hastighet direkt i ett utförande är ju toppen men ofta tycker jag att man får öka hastigheten vartefter genom att öka sina kriterier. Ett inte tillräckligt snabbt sättande leder alltså inte till belöning.

  10. Fredde, då har du börjat slarva och belönat slarvet, eller så har ni gått för fort fram.

    Mitt tips: Backa bandet bakåt, bryt ned alla delar i momentet ”sittande under gång”, dvs träna sitt för sig och se till så det är perfekt, är det inte perfekt, förvänta dig inte att det blir perfekt när du plockar in sitt i ett annat moment.

    Sedan kan du ”gå baklänges, med kontakt” och sedan kommendera ”Sitt” så har du fullt fokus på OM det blir ett perfekt sitt eller inte …

    Ett annat tips: ”Boka in dig hos Maria Brandell, för privatlektioner” 😀

      1. Du fick ju det … istället för att berömma verbalt, försök hitta en belöning som verkligen ”är en jackpot”, som han kan gå genom eld och vatten för att få, då tror jag du löser det mycket snabbt.

        Ett ”bra” i all välmening, så brukar de ha ”lågt värde” än andra belöningar, och det är som det ska vara, att ha massor av olika belöningar med olika värde, som används som en skala för att få hunden att förstå att detta var ok, men inte helt bra till ”jackpoten” som betyder, det där var helt klockrent.

        För att få bättre tips, skulle vi behöva prata över t ex telefon eller träffas så man får höra/se hur han reagerar, i olika situationer

        1. Jag ger honom annan belöning också, hundmöten generellt ser jag inte som ett problem alls utan just schäfrar som han faktiskt på riktigt är rädd för DET är vårt stora problem, där skulle jag kunna dingla med en grillad kyckling framför nosen utan att han skulle bry sig.
          Känner han doften av Baloo som flög på honom så skäller han som om det gällde livet.

          Jag har faktiskt gett upp helt på den punkten och börjar inse att det är något vi kommer att få leva med, anlitade en hundpsykolog för detta och det var ungefär det svaret jag fick också.
          Han var kanske inte den mest erfarne men jag har också pratat med mia på Dogma om detta och hon sa ungefär samma sak, att det här kommer nog aldrig gå att få bort….. Men jag vill ju inte tro det, jag vill ju att han ska kunna lita på att det inte ska få hända igen. I alla andra fall känner jag att han har ett stort förtroende för mig, blir han skrämd för något så söker han alltid kontakt med mig men inte i detta fall.

          1. Det enda jag själv kan tänka mig är att åka ock störa någon bruksklubb där de tränar Schäfrar och bara sitta där i timmar….. Men jag tror de skulle bli lätt irriterade på mig då 😉

          2. Nej långhårig svart och brun, Herdehundar inga problem, han kan bli lite osäker på grund av storleken till en början men det lägger sig snabbt 🙂

          3. Vilken tur då. Min stora hette det förr…:-\ blev lite orolig där en stund. Fast han är ”amerikansk” schäfer o bra mkt större än en vanlig schäfer:-)
            Tur han klarar vita schäfrar då utifall att han träffar mitt lilla monster :O

          4. Jeanette
            Om du känner någon som har en Schäfer?
            Så kan du träna hundmöte genom att den med Schäfer n låter sin hund stå med rumpan mot din hund. Och på så sätt låta din hund närma sig en Schäfer utan att den upplevs hotfull.
            Då Schäfer på så sätt ger en signal till att den inte vill bråka.
            Hittar du ingen i närheten får du höra av dig så kan min hund vara figurant.
            Dock bor jag på norra sidan Stockholm.

          5. Nej jag är säker på att det inte var din Baloo 🙂 Detta är en alkis som bor i närheten av oss, hunden börjar bli till åren och hur hemskt det än låter så hoppas jag han får somna in snart, dels för att han har en husse som inte är speciellt snäll under sina drickperioder och för att han är så labil, han har varit på var och varannan hund där vi bor och förra sommaren blev en femårig flicka biten i kinden.
            Hunden tar sin uppgift att vakta husse på blodigt allvar bokstavligt talat.
            Han är belagd med munkorg men den har han aldrig på hunden.

            Janne, jag känner tyvärr ingen med en Schäfer som känns tillräckligt stabil, hade en dam på gång förut med en gammal snäll tik men hon fick lov att ta bort hunden innan vi kunde träna 🙁

            Min fasa är ju att den hunden man träffar totalruttnar på Gizmos beteende och vill säga ifrån och det skulle ju vara förödande för honom.

          6. Jeanette
            Jag tror i alla fall att det är medicinen.
            Om man har fobie,r av olika saker så för att bli av med denna så är oftast enda medicinen att möta sin egen rädsla och gå förbi den. Hundar är inte annorlunda i detta. Och jag skulle då utifrån din beskrivning beskriva din hund som att den har fått Schäfer fobi.
            Och när du säger att du tror att den andra hunden ska säga ifrån. Detta beror ju dels på personen som har Schäfern hur mycket kontroll denna har på sin hund.
            Dock är det ju inget bra att ta ut ett problem i förskott.
            Och jag är övertygad om att det värsta som kan hända är att du inte upplever någon förändring. Men på detta sätt som jag föreslår så är jag övertygad om att du kan backa bandet och göra rätt denna gång. Det som även är lika viktigt i detta är att du inte signalerar att du är osäker för att det ska lyckas.
            Egentligen inte svårare än den som hade problem att få in h8unden i bilen och lyckades efter en kvart när man tvingade hunden att hoppa in.

          7. Jag tror också det Janne, han måste få en överdos av schäfer utan att något händer helt enkelt, så kära blogg läsare som har Schäfrar och bor i Stockholm, vill ni träna med störning i form av en tokskällande byracka hör bara av er 🙂
            Jag är helt seriös!

          8. Jeanette, vad är du hiskeligt rädd för? Spindlar? Flyga? Annat?

            Tänk dig att vi ”tvingar på dig” det du är rädd för i massor, tills du inte längre orkar vara ”rädd”? Skulle du tycka det var ”trevligt”?

            Fredde är ju hiskeligt rädd för getingar, enligt vad han sagt här på bloggen, kan vi då inte åka över till Fredde ett par stycken, och överösa honom med getingar, så ha vi kanske snart botat hans ”rädsla för getingar” 😉

          9. Jeanette!Jag tror du har fel angående att du skulle störa om du ställde dej vid sidan av på en brukshundsklubb.
            Dom flesta vill ha störningar och en skällande hund borde vara toppen och din hund får se schäfrar som inte bryr sej om honom.

            Jag var på MH i en riktig schäferklubb och kände mej malplacerad från början bland alla grabbar och schäfrar. Jag trodde dom skulle se ner på mej och min retriever.. Totalt fel, dom var supertrevliga och passade gärna min andra hund(lekte med honom) och sonen togs om han på ett alltför trevligt sätt(tjat om en egen ”riktig hund”).
            Jag tror att du bli mottagen på samma sätt så åk till en schäferklubb och träna!

          10. Tricket är väl att ta det i små steg, men att varje steg är ett steg längre än man egentligen vill gå…samt att göra det under relativt kort tid för att utnyttja momentumet när man börjat tagit de första små stegen. 🙂

            Mvh,
            Johan

          11. OBS! Jag menade inte att du skulle ställa hunden mitt i en hög schäfrar och låta honom få panik.. Jag menar att du ska prata med dom som är där så det inte finns några risker för din hund. Kanske bara leka på planen helt utan hundar första gången. Stå på ett avstånd han fixar, alltså han ser hundarna men behöver inte blanda sej med dom. Att han får hälsa på den mest lugna hunden efter tredje gången för att ha som slutmål att du kan leka på planen med din hund samtidigt som en annan hund tränar där.

          12. Patrik jag är faktiskt inte hiskeligt rädd för något, förutom att det ska hända min son något hemskt, tycker jag något är läskigt så försöker jag komma över det genom att utsätta mig för det. Jag är inte förtjust i småkryp men jag intalar mig att de inte är farliga och dem utsätts man ju för i mängder på landet 🙂
            Jag menar inte att jag ska stå på appellplan och låte ena schäfern efter den andra gå omkring och nosa på Gizmo, jag tänkte mer att man sätter sig på avstånd och tittar och stegvis närmar sig dem 🙂
            Jag får inga andra råd till hur man kan göra annars och det vimlar inte av stabila schäfrar där jag bor och jobbar tyvärr.

            Anna jag kanske ska ringa till någon bruksklubb i närheten och fråga om det är ok?

          13. Jeanette
            Du kan maila mig på janne@vvsdata.com
            så kan jag skicka dig mitt nummer. Så kan min Schäfer vara figurant till din schäfer om du vill. Han är unghund 1,5 år men stabil.
            Dock får du iså fall ta dig till Sollentuna.
            Ska i helgen ut med familjen och spåra lite. Men annars är vi nog hemma.

          14. Tack Janne! Underbart snällt av dig. Nu har jag ju ingen Schäfer utan en blandras men det kanske går bra ändå? 🙂

          15. Nu vet jag inte varför jag skrev din Schäfer? 🙂
            Men det är ju så när man har fullt med folk omkring sig som distraherar.

          16. Sedärja Jeanette, världen är full av snälla människor som vill hjälpa till om man ber om hjälp!
            Du träffar en stabil schäfer som ägaren har koll på, sedan tränar du din hund på ett sätt som känns rätt för dej. Kan det bli bättre?

          17. Ja Anna! Helt underbart!

            Det är ok Janne 🙂 Jag mailar dig i helgen, nu ska jag iväg och fira bror min 🙂

          18. Och Janne jag han åka varsom helst bara det finns en chans att få bukt på hans rädsla 🙂 vill att du ska veta att jag är såååå tacksam!

          1. Jag tycker du gör rätt, ring runt och visar det sej att personen är otrevlig så prova nästa ställe.
            Du ber ju inte om hjälp med din hund, alltså du behöver ingen instruktörshjälp, utan du ber bara om samarbete hundägare i mellan.
            Jag tränar aldrig på SBK men jag tror nog att många där, även skydds och IPOfolket, faktiskt har både kunskap och hundkärlek nog för att hjälpa din hund och att dom lyssnar på dina önskemål.
            Bättre att du jobbar med honom där än att du tränar med hundar där du inte vet om ägaren kan läsa sin hund ordentligt. Är du på en hundklubb kan jag garantera att ingen vill riskera att det händer din hund något…

        2. Patrik har du patent på att förvränga allt som skrivs?
          Du må vara mycket duktig på hundträning.
          Dock får jag intrycket om att du är väldigt dålig på att förstå vad folk skriver här på Freddes blogg. Oftast ger du svar på någonting som aldrig skrivits.
          Duttar får du till misshandel. Och behandling av fobi får du till att plåga någon.
          Självklart så lär inte fredde bli av med sitt getingfobi för att du bussar en massa ilskna getingar mot dom.
          Men får han vara med getingar utan att nånting ont händer så är jag övertygad om att han kommit en bra bit på vägen att bli av med sin fobi.
          I övrigt säger ditt inlägg det mesta om dig. Då du verkar ha ett väldigt hävdelsebehov. Om inte annat gör intryck av det.
          Ge fredde och alla andra kritik för det som sker i verkligheten. Och inte för det som sker i din fantasivärld. Då kanske man kan börja att ta dig och det du skriver på allvar.

          1. Och i så fall gör du exakt detsamma, det du beskyller mig för.

            Visa någonstans, där jag påstår att ”duttar” eller ”fysiska korrigeringar” är djurmisshandel, och det med ”getingfobin” var mer ”ironiskt” än något annat, men DU väljer att tolka det annorlunda, just för att du försöker hitta ”minsta lilla skitsak” att ”klämma åt mig på” (så verkar det som).

            Det med getingfobin kom ifrån att någon skrev att ”ställ hunden inför massor av schäfrar” (eller kanske läste fel), därav drog jag det lite längre, att ställa någon annan med ”fobier” (rädslor), dock en människa. Samma sak.

            Idag, om du hängt med lite, så behandlas fobier med KBT, vilket är väldigt lik … trumvirvel …. trumvirvel … klickerträning 😉

          2. Exakt Janne 😉
            Fredrik, testa med att ta ett steg bakåt med Ice när han sätter sej. Och detta om och om igen. Han verkar vara ivrig på nästa kommando ,”snart kallar husse in mej”. Positiv stress du vet 😉

        3. Nu var det ingen som skrev ’ställ honom inför en massa Schäfrar’
          Och det synes som det är problemet. Antingen läser du inte det du svarar på? Eller så är det så att du helt enkelt inte förstår det som skrivs?
          Och nej du skrev inte att en dutt var misshandel. Du skrev att det var en spark. Jag bara drog din tolkning vidare vilket jag ber om ursäkt för.
          Dock kanske du borde be några bland annat fredrik som du om inte direkt. Så i alla fall som konsekvens av vad du skrev. Så anklagade du många för att slå eller sparka sina hundar.

          1. citerar: ”Så i alla fall som konsekvens av vad du skrev. Så anklagade du många för att slå eller sparka sina hundar.”

            Nä, det gjorde jag inte, det jag gör, återkommande, är att ifrågasätta VARFÖR man behöver ”dutta till hunden” för att få den att ”öppna upp för kommunikation”, när det går precis lika bra utan 😉

            Och, jag ifrågasätter alltid ”fysiska korrigeringar”, då jag tycker de är onödiga, går att gå andra vägen (hållet) … samma sak, olika konsekvens …

          2. Ingen har skrivit det och även om någon hade föreslagit det så hade jag inte gjort det, jag förstår också hur kbt fungerar 🙂

  11. Kastrerade vår hanhund vid 9 års ålder pga förstorade testiklar och tumörer som visserligen var godartade ännu så länge, idag är han 11
    För mig är det ingen tvekan i den situationen, jag gör ju allt för att han ska hålla sig frisk!
    Men från att ha haft en hund där jag kunde ha haft fri tillgång på mat, till den mattokiga hund jag har nu.. Och visst är han till åren, men jag tycker också han blivit slö och ligger gärna och sover hela dagarna sedan kastreringen. Däremot har han inte lugnat sig på de planen där man kanske hoppats, där jobbar han upp sig ändå!

    Kluven hur man ska göra med nästa hund!

    1. En hund som inte hunnit bli könsmogen när man kastrerar ändrar sig ingenting i beteende, väntar man tills efter så kan man märka en viss skillnad, sen är ju allt individuellt.
      Att din hund nu är slö beror nog mest på ålder han är ju faktiskt ingen ungdom 🙂

      1. Min hane kastrerades vid 15 mån och förmågan att para finns och fungerar utmärkt, han hade aldrig parat en tik innan han kastrerades. Frågade en veterinär om det och han svarade med ett leende: – Allt sitter inte i stenarna.

        Däremot har han aldrig lyft på benet när han kissar, har inga behov av att markera och bryr sig bara om löptikar när det är exakt rätt dagar så han är bra att ha om en tik ska iväg och paras.
        Han är matglad men så är han en retriever också men i bra kondition, smal och fin och har ingen överdriven pälsväxt.

        1. Samma med min hund! Just nu höglöper Edith och jäklar vad de är på varandra. Så instinkten är kvar men inte stressen jag behöver bara harkla mig och han slutar 🙂

          1. Jag särar på mina när det är höglöp, hos mig mår de bäst av det. Galler emellan så får tiken vara ifred och gossarna ta det lugnt.

  12. Jag gissar också på att ”problemet” med sättandet är iver och förväntan inför vad som komma härnäst.

    Jag hade nog prövat med att under några gånger inte ge ett följdkommando, utan stanna, vända, gå tillbaka… och om han då sitter, kanske göra något annan, mindre fartfyllt moment och sedan belöna.
    Jag inbillar mig att Ice är lite som min Fatzy, och då ligger stora förväntningar på alla fartfyllda moment, och hunden vill inte riskera minsta lilla fördröjning såsom något så korkat som att sitta ordentligt. 😀

    Fatzy hade också under en period svårt att sitta kvar, men i hennes fall där efterföljande moment var inkallning. Då fokuserade jag enbart på att sitta kvar och då sitta på HELA rumpan, på detta sätt.
    När hon klarade det, så ett kort lugnt moment och sedan bästa belöningen – kampa med matte!! 😀

  13. Angående det här med kastrering så är jag helt emot att det görs ”bara för att”
    och att det har blivit typ ”modernt”.

    Två av mina tre, tiken och den äldsta hanen, är kastrater. Tiken mådde väldigt dåligt inför sina löp. Hon löpte en gång om året och blev alltid skendräktig och var bara helt ur sin löpcykel under 3-4 månader om året då hon mådde bra.
    Efter kastreringen mår hon jättebra, hon är en pigg glad, men ännu mer matfrisk så det får man hålla koll på. Hon var 3,5 år vid kastreringen.
    Hanen blev väldigt stressad och mådde väldigt dåligt så fort det var en löptik i kroken.
    Fick han syn på tiken han hade känt doften av så kräktes han rakt ut.
    Han mår också mycket bättre efter kastreringen, fast han är lat och lite säregen plus
    att hans tidigare väldigt dåliga matlust har nått oanade nivåer 🙂
    Dock blev hans tidigare ganska dåliga päls så smått rigorös och lite åt det svårskötta hållet så numera hålls han nerklippt till både hans egen och min stora lättnad.
    Tiken fick också mer och bättre päls men inte i sådana mängder som hanen.

    Så min erfarenhet av kastrering är övervägande positiv, men jag lät kastrera mina för att de mådde dåligt som icke-kastrater.

  14. En tanke som väcktes i mig – det är djurplågeri att med fingrarna göra en tillrättavisning enligt vissa 🙂
    Men att operativt göra ett ingrepp m sövning och skalpell som i bästa fall ändrar en hunds personlighet – det är helt okej utan invändningar enligt andra 🙂

    Även om dessa saker kanske inte hör ihop, så håll med om att känslor o uppfattningar kan vara lite förvirrande 🙂

    1. Ja det har du faktiskt rätt i, antar dock att skillnaden ligger i att hunden inte känner av ingreppet, förrän efteråt förstås!

    2. Görs då kastrationen i syfte att förändra hundens beteende så bör då kastration betraktas som bestraffning. Eller vad säger du, Fredrik?

  15. Jag provar ännu en gång och ser om mina inlägg försvinner!

    Jo Patrik Berggren, det gnälls som fan om man förespråkar fysisk kontakt (bortsett ifrån gos osv)

    Jag upplever att mina hundar tycker att jag är mer rättvis att jag ”tar kontakt” med dem (hoppas det inte vart för luddigt) och är mig väldigt lojala och lyhörd.

    Det finns inga metoder, bara åtgärder ;D

    1. Mer rättvis? På vilket sätt då?

      En annan fundering, du kanske ska tänka på, tror du att det inte går att åstadkomma samma sak, utan ”fysiska tillrättavisningar”?

      För, i så fall, måste jag ha en konstig hund här hemma, som jag knappt behöver ”be om att få kontakt”, den ”bara finns där” ändå 😮

  16. Kul att det blev lite debatt, var mitt mail, lite ovinklat skrivit (hoppas jag).
    Är inte heller speciellt lockad av kastrering men får detta som förslag ibland från andra hundägare. Är en Labradorhanne på 1,5år som är lättlärd och följsam utan för mycket störning.
    Har dock lite svårt att ex gå på kurser med honom eftersom han blir uppspelt och antingen vill fram och hälsa eller skälla på andra hundar. jag får jobba fysiskt väldigt aktivt att hålla tillbaka honom så själva träningen blir lidande. Sist på SKK kursen tyckte instruktören att ”skrämmas”/dämpa honom med hastigt vattenkast var en bra idé?
    Kan det vara åldersbetingat? Dvs att det mildras när unghunden blir vuxen?
    Han har även blivit lite bråkig i hundmöten och möten med människor i mörker. Har jobbat med skvallerträning men tycker att förbättringarna blivit större när jag fysiskt hindrar honom och markerar med mörk röst. Äkta klickerträning fungerar bra i övrigt, ex targetträning.

    Efter ca 15 minuter på kursen när det blivit lite mer ”vardag” så har han väldigt bra fokus på mig och sugen på att jobba.
    Kör i övrigt apportering på land och vatten samt spår och eftersök några gånger per vecka så arbete finns.

    Har ni några dämpande tips?

    1. Vet du jag tror du har en typisk unghund och labbar generellt är väldigt glada i sin natur, jag är nästan hundra på att han kommer att dämpa dig något när han mognat. Bra sätt att dämpa en alltför uppspelt hund är att bara vara tråkig och inte använda rösten i onödan.

      Att han mopsar vid hundmöten tror jag har en grund i att han börjar bli vuxen och vill visa lite vem han är och att han är osäker i mörker är just det osäkerhet, vet många hundar dom är mörkrädda och blir lite på spänn då. Var själv lugn så tror jag det går över.

  17. Låter lite oroväckande med att Ice reagerar på yviga människor och att man gillar det (som du skriver) hos en ”vanlig familjehund” för det är han väl?….mina tankar är…reagerar han så även på barn som kommer nära och är yviga i kroppsspråket? Det finns massor med folk som ”gillar” sånt på en hund tex tuffa raser som inte ha kontroll eller koll…inte bra. Hoppas att du har koll alltid så inget olyckligt händer 😉

  18. Några snabba tankar…

    Han kanske är för känslig för din sinnesstämning, att vara till lags. Då kan de inte sitta snabbt, precis som en fjäskig hund inte kan komma snabbt på inkallning.

    Jag skulle väl busa upp honom med bläppen, stanna upp, säga ”sitt!” med glad röst, klicka när rumpan är nere även om det tog tid, ge honom bläppen som belöning eller ha dragkamp… Upprepa och hitta genomsnittet på tiden det tar för honom att sätta sig och ge klick och belöning bara när han sätter sig snabbare än genomsnittet.

  19. Tycker inte att man ska kastrera ”i förebyggande” syfte för att få en lugnare hund. Många pratar om kastrering när det eg bara krävs mer ”fostran” och träning osv. Men om hunden mår dåligt (ex översexuell el skendräktighet) så tycker jag självklart man ska kastrera. Men jag förstår inte att det är sån ”tabu att kastrera hundar, när det nästan är självklart när de gäller katt och häst. Ska inte hunden gå i avel, eller ställas ut, så varför inte? 🙂

Kommentarer inaktiverade.