Ett långt inlägg om hur du får en fin relation med din sambo!

Med sambo menar jag alltså – hunden 🙂
Att få till en bra relation med sin mänskliga sambo är jag nog ingen expert på.

Foto – Linus Nilsson.
Bilden är från min första bok Hundcoachen. På bilden ser ni Lotta Lejdström med vovve. 🙂
En härlig och fin bild tycker jag.

Hur får man en fin relation med sin sambo, tillika vovve?
Det är en fråga jag ofta får, troligtvis mycket därför jag pratar mycket om relation mellan hund och hundägare.

För det första ska man ha klart för sig att en hund är en hund, ingen människa.
Men trots detta så är faktiskt hunden din sambo.
En individ man delar en stor del av sitt liv med måste man respektera.
Precis som mot en människa kan man inte tvinga sig till en bra relation. Försöker man det så skiter det sig.
Människor skiljer sig, en hund kan inte flytta av sig självt även om säkert många hundar skulle vilja det.

Givetvis så finns i en bra relation en sund och bra kravställning åt båda hållen. Det finns tillrättavisningar oavsett vad någon okunnig person påstår.
Och sen ska man komma ihåg – alla individer gör fel ibland.
Du gör det, din hund gör det.
Lev med det, släpp det och gå vidare.

 

Imponera på din hund, låt hunden imponera på dig.

Jag pratar oxå ofta om att hunden ska vara imponerad av dig. Det är viktigt. Är inte hunden det, måste du göra något åt det.
Det kan handla om att du måste vara rolig, inte försöka vara rolig jämt, impulsiv, att du är sansad, att du jagar vilt (du kan låtsas), att du inte vill jaga vilt, att du finner den bästa leksaken fast hunden redan har en. Att du leker med en hund (som inte finns) och din hund får inte delta i leken just då…. ock så vidare…

Klassiska ledarskapsövningar är jag ofta lite kritisk emot. Det handlar ofta om att visa vem som bestämmer. Och visst kan det vara nödvändigt ibland precis som all typ av relation – men blir det för mycket blir det bara trist och töntigt.

hunden får inte gå före genom dörren
hunden får inte hoppa upp i soffan
hunden får aldrig äta före jag äter
hunden får aldrig ta egna intiativ
…. osv

Trams säger jag och ger inte ett jädrans dugg mer än ett dåligt och tråkigt förhållande.
Sen kan dessa exempel ovan vara bra övningar ibland om de görs rätt för att förbättra kommunikation er i mellan, men som rena ledarskapsövningar dag ut och dag in är det trams tycker jag.

Sen är det så, likväl som att du ofta hittar den roliga leksaken, så kan hunden få göra det. Släpp din leksak och låtsas att den leksak hunden har är häftigare.
Om du går in i en byggnad, låt hunden gå först och var imponerad av hunden och visa det.
Då hunden gör något bus, skratta och visa med hela ditt kroppsspråk att du är imponerad och road.
Gå en promenad på lämpligt ställe och låt hunden fullt ut styra promenaden och visa hur imponerad du är över det.
Och så vidare……

 

Flirta med jycken!

Alla vet väl hur man flirtar?
Själv är jag helt värdelös på det då det gäller mot människor, men mot hundar är jag bra på det.
Flirta med din hund!
Ta på hunden då och då även om hunden inte har gjort något speciellt.
Om du möter hunden i en dörröppning, ställ dig i vägen så att hunden får gå runt, flytta dig och ställ dig där också. Då hunden tittar på dig undrande – nyp den i nosen på ett busigt sätt, och låt den passera.
Skojbråka med hunden och låt ibland hunden vara den stora starka och brotta ner dig.
Flirta med hunden som du skulle flirta med en person du är intresserad av.
Ett leende och blinkning uppmärksammar hunden, prova det.

 

Var den starke, den självsäkre.

Det dyker då och då upp händelser som kan ställa både dig och din hund. Passa då på att agera, det kommer hunden att uppmärksamma.
Exempel – En lös hund kommer springande emot dig. Ta kommandot, var lugn mot din hund, försvara ert revir fullt ut även om du ställt krav på din hund att inte göra det.

Exempel – Hunden är orolig för att gå in till veterinären. Var självsäker som om du ägde veterinärpraktiken. Prata, skratta med folk, det smittar av sig på hunden och hunden uppmärksammar din ”världsvana”.

Exempel – Hunden tvekar inför något. Ställ krav på utförande, visa vägen – så här gör vi! (tvärtemot daltande)

Och så vidare….

 

Träna tävlingslydnad eller andra cirkuskonster.

Detta älskar jag även med sällskapshunden.
Dels så lär man sig kommunicera bättre med hunden. Hunden lär sig förstå dig.
Och snart inser hunden att i detta leder hunden dig.
Du försöker på alla sätt få hunden att göra ditt och datt, du belönar för minsta positiva reaktion…..
Förstår ni vilken ”power/makt” hunden får då ni gör detta?
Helt underbart att bjuda din hund på detta.

En hund kan sitta ”vackert”. Men för att du ska få den att göra det måste du motivera, och belöna – annars gör den inte det.
Hunden har total makt vilket är underbart tycker jag.

 

Kommunicera utan ord eller handtecken.

Ge din hund ”tysta perioder”.
Det vill säga – lev livet som vanligt men allt du vill säga till hunden gör du med kroppsspråk och fysisk kontakt.
Det är svårt – för dig, inte hunden. Men du kommer snart att märka vilken enorm respons det blir.
Helt plötsligt tycker hunden du är mer intressant än tidigare, helt plötsligt kommunicerar du, eller försöker du, kommunicera på ett sätt som hundar annars kommunicerar.
Istället för att hunden ska lära sig allt, lär dig själv hur hunden vill ”snacka”.
Tänk dig att du ska säga på en promenad – kom hit, för jag ska ta av dig halsbandet.
Detta ska du göra då hunden kanske är på tjugo meters håll och i en riktning ifrån dig.
Hur ska du göra?
Prova själv, det kommer att funka om du bjuder på dig.

Hur får jag min hund att sitta ner innan vi går ut utan att jag får säga något, eller göra något handtecken?
Det är det enklaste – ta i hunden!
Detta är så jädrans underskattat och jag kan inte på något sätt förstå att ens någon kan vara kritisk över detta.
Ren och skär okunskap anser jag.

Du kommer att få en hund som blir mer uppmärksam på dig, du blir helt enkelt roligare. Du kommer att få en hund som verkar gladare, du kommer att få en hund som öppnar upp lättare för kommunikation, du kommer att få en hund som visar ”underkastelse” (som hundar visar varandra hela tiden då dom umgås) lättare och mer.

Kommunikationen kommer bli tydligare både för dig och hunden.
En klart underskattad övning hos gemene man,  och favoritövning hemma hos mig med mina jyckar.

 

Konsekvens.

Jag är konsekvent inkonsekvent med mina hundar.
Det är ytterst få saker som mina hundar inte får göra, ytterst få.
Men då jag ”höjer min svans/säger stopp” då är de det som gäller.

Jag får nästan klåda över hundägare som har en massa regler för sina hundar.
Du får inte vara intresserad av en boll ungarna sparkar, du får inte gå in i det här rummet, du får inte äta kattmaten fast den står på golvet, du får inte rusa ut när jag öppnar dörren, du får inte kasta dig ut då jag öppnar bagageluckan, du får inte… du får inte…. du får inte… du får inte….

Tagga ner lite grann… hunden är en egen individ och det är väl kanon om den vill hitta på saker och är nyfiken och glad.
Dessutom älskar jag fräcka hundar.

Så visst finns det en konsekvens även hemma hos mig, men den konsekvensen handlar om ytterst få saker, men framförallt – ”LYSSNA DÅ JAG VILL PRATA MED DIG”
Lyssnar hunden på det jag ”säger”, då finns inga problem – eller hur?
Ju färre regler man har, desto lättare har hunden att ta till sig dessa. Framförallt får hunden ett roligare liv.

Jag brukar säga till min äldste son William – busa så mycket du vill, bara du lovar att sluta då jag säger till.

Jag har samma regler för hundarna, och kanske fungerar dessa regler bättre på hundar än på barn 🙂

 

Krångla inte till det.

Då jag skrev min första bok så skrev jag i inledningen – det största felet hundägare gör, är att de läser för mycket hundböcker.
Detta tog jag bort innan publicering av förklarliga anledningar.

Men det finns en viktig sanning i detta. Vi krånglar till allt så förbannat.
Tänk om man skulle tillskriva/kontakta en barnpsykolog varje gång ens unge inte ville gå och lägga sig på kvällen. Ungen protesterar och kanske till och med grinar….. Inte kontaktar man väl en psykolog för det, inte ligger man väl sömnlös för det, inte funderar man väl över om ungen är tokig för det…….

Varför ska man då krångla till det med en hund för liknande saker?

Använd ditt sunda förnuft, det kommer du långt med. Ingen metod är dålig om den fungerar för er.

 

Ledarskap.

Något jag älskar, något som jag anser är viktigt.
Det är dock svårt att beskriva.

Men tänk så här – Julle, en person du inte alls tänker på speciellt ofta. Då har aldrig blivit imponerad över Julle, du har aldrig fått hjälp eller stöd av Julle.
En dag så säger han spontant – Nu gör vi så här!

Det är inte alls säkert att du ens funderar på att göra som han säger.

Sen har du Märta.
En person som är förbaskat rolig. Hon är dessutom intelligent och smart. Kommer ofta med kluriga lösningar på problem eller annat.
Hon har hjälpt och stöttat dig i många situationer och är desutom en kvinna man kan ”hålla sig i då det blåser”.
Märta har berömt dig många gånger och visat sig imponerad av dig, men han har också skällt på dig lugnt och sansat då han tycker du gjort något fel.
En dag säger Märta – Nu gör vi så här!

När Märta säger så, då lyssnar du till 100%.

Det är ledarskap!

Hur man kommer dit är en annan historia, men i texten ovan finns flera parametrar för detta.

 

God morgon!

 

 

 
 

 

 

 

64 svar på ”Ett långt inlägg om hur du får en fin relation med din sambo!”

  1. Hej Fredrik,

    Som jag har skrivit till dig tidigare så tycker jag du har mycket sunda åsikter på vilket förhållande man ska ha till sin hund. Tyvärr har jag dock aldrig fått tips av dig men jag kan tänka mig att du får 100-tals mail angående olika problem så det är svårt för dig att besvara alla. Så därför kollar jag in vad du skriver och ser även dina filmer som ligger ute på nätet, men jag har aldrig sett direkt någon lösning på mitt problem. Men en film jag kollade in extra var att stärka sitt ledarskap och detta genom brottning och lek med hunden….utan att tänka efter så tycker jag detta var en bra idé och jag satte fart att brottas med min 1-åriga schäfer som råkar väga 50 kg – ingen bra idé alls ;-/ Det slutade med att jag hade svårt att använda min arm någon dag och kände mig totalt mörbultad. Så nu har vi återgått till lite lugnare lekar igen och jobbar på mitt ledarskap på andra sätt 🙂

    1. Jo, lite mörbultad blir man, särskilt i början innan hunden lärt sig att ta det lite mer försiktigt.
      Med min vuxna schäfertik så rann blodet rätt ofta i början när vi lekte, nu kan hon leka betydligt bättre.
      Med lilltösen, också schäfer, 8 månader, så ser mina armar ofta rätt färgglada ut. Valpeksem brukar jag kalla det, men hon lär sig också sakta men säkert att inte bita så hårt i matte. 😀

  2. Alltså det här var bland det bästa du skrivit på länge. Verkligen 😀

    Jag brukar tänka att man ska göra det mesta med sin hund med glimten i ögat. Ibland tror jag att Bento ”tänker” likadant, för den där glimten i ögat finns det rätt ofta. Det är härligt att se. Många glömmer nog bort att ta vara på hundens humor, för det tycker jag det verkar som de flesta hundar har.

    Nu låter väl det här kanske förmänskligande, men i brist på andra ord så hoppas jag att ni förstår hur jag menar.

    Igen, riktigt bra inlägg!

    1. Håller med Cicci! Det är det bästa som finns när man ser glädjen i hunden och som du säger, humorn!
      Skulle aldrig byta bort det mot en hund som aldrig tar egna initiativ och bara uppför sig hela tiden, aldrig!

      🙂

    2. Tror helt klart att du är inne på rätt spår med humor! 🙂
      Om man inte vill förmänskliga djur så kan man ju, som någon skrev för ett tag sen, fördjurliga oss människor lite… 😉

      Mvh,
      Johan

      1. Jag kan hålla med om att vi borde fördjurliga oss lite. Exempelvis lita mer på våra instinkter och liknande. Det finns ju de som hävdar att vi borde försöka agera som hundar när vi kommunicerar med hundar (tiken gör så med valpar etc), men där håller jag inte med. Jag tror faktiskt att Bento skulle tycka att jag var en j-t konstig typ om jag skulle försöka vara hund. 🙂

        1. Hahaha ja man får väldigt konstiga blickar om man leker hund, Gizmo lägger huvudet på sned och tittar på mig ungefär som han tänker vad sjutton håller du på med? 🙂
          Att de förstår att vi inte är samma art är jag helt övertygad om!

        2. För mig handlar det inte om att försöka låtsas att jag är något jag inte är utan snarare att inse(!?) att det finns många likheter och då försöka använda mig av allt det vi har gemensamt…istället för att stirra mig blind på alla olikheter. 🙂

          Mvh,
          Johan

    3. Finns hundar med humor och det finns hundar som är mer allvarsamma. Jag har två med gott om humor här hemma, därtill en som man kan skoja med men som ibland inte tycker att det är så skoj och då blir man utskälld och en som inte har humor alls, han vill hellre jobba för beröm och inte leka och skämta. De är lika härliga allihop!

  3. Härlig läsning så här på morgonen 🙂

    Jag blir så inspirerad och glad när jag läser såna här inlägg, det är så underbart att du inte heller tycker att hundar inte ska få leva sitt liv och även få busa och bete sig utan att det ska bli någon stor grej av det.

    Tack Fredrik för en toppen blogg 🙂

      1. Eva du är en ängel!
        Jag har mailat dig nu, och jag åker vart som helst för att få hjälp med det här 🙂
        Kan jag få Gizmo att inse att inte alla schäfrar innebär dödshot då har vi kommit en bra bit på väg, men var beredd, det låter som man sticker kniven i honom och han kan hålla på ett tag 🙂

  4. Håller såå med om avsnittet om tjat och massa ”regler” (som hunden oftast inte följer) tjat och nej och fy och här och kom och tusen pussljud hit och dit utan att hunden lyssnar. Får om inte fysiskt så iallafall psykisk klåda när jag ser sånt 😉

  5. Nu vill jag ha lite synpunkter och idéer.
    Nu har två fantastiska personer Eva och Janne erbjudit sig att hjälpa mig med Gizmos Schäferfobi och jag tänkte göra så här…
    Vi ses på håll, Gizmo kommer att skälla som besatt, annars blir jag jäkligt förvånad 🙂
    Jag tänker inte bry mig utan bara vara där, när han slutar skälla tänker jag bara vända mig om och gå åt motsatt håll, det blir hans belöning för att han tystnar. Men hur går jag vidare sen. Det lär ju behövas ett antal upprepningar och mitt mål är att han ska kunna hälsa på hundarna…..

    1. ståJag tror det viktigaste är att utmana (gå närmare och ev. ställa krav på uppförande) och stötta (våra lugn, säker och vänlig) din hund.

      Sen hade jag övervägt att ha en starkare belöning för att försöka göra det mer tidseffektivt…och ta hjälp av de som är där och hjälper dig…de har säkert några bra tips och knep. 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Jag ska vara så lugn jag kan och ta med det bästa han vet en mjukishund 🙂 och något riktigt smaskens.
        Men jag vill inte avleda känner att det bästa vore att han får rida ut känslorna och sen kan vi göra något skoj 🙂

        1. Tror oxå det är klart bättre att inte avleda utan istället hjälpa gizmo att sig igenom de känslor han har precis som du skriver.

          Ser fram emot en rapport sen hur det har gått. Hade varit intressant att höra Evas och Jannes intryck oxå. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Jag kommer med rapport när vi har träffats 🙂
            har inte hunnit ringa idag men ska göra det imorgon 🙂

    2. Jag tänker lite så här. Vi går mot varandra, när du är en bit ifrån, så lägger jag min hund (då blir hon mindre hotfull), du går en liten bit närmre innan du stannar. Sedan väntar vi tills Gizmo lugnat ner sig, pratar lite när hundarna är lugna, sedan vänder du och går medan vi stannar kvar en stund.

      Sedan upprepar vi det hela en liten stund senare.
      När det fungerar med min vuxna tik, så kan vi börja om på nytt med min unghund (valp) som är i spökåldern och gärna bjäbbar lite, då får vi båda jobba lite på var sitt håll, och så gör vi samma sak där.

      Finalen får bli möte med Zorba, som tydligen liknar Baloo.

      Men vi bestämmer inget förrän vi pratat närmre. Det finns ju många sätt att lösa det här på, så vi pratar och utgår från hundarna och oss. 😉
      Fundera gärna på vilka belöningar han gillar absolut bäst, helst några olika.

      Vi löser det här ska du se! 😀

      1. Måste bara lägga mig i och säga att det är så fint att ni hjälps åt, uppstyrd hundmötesträning är så himla tryggt och kul och så skönt när man vet att alla inblandade är lyhörda och strävar mot samma mål.
        Jag och min hund har varit figuranter mycket på hundmöteskurser och privatträning och vi brukar börja med att gå fram och tillbaka långt framför hunden som tränar, den andra ägaren brukar köra BAT och lite vanlig skvallerträning och vara noga med att hålla hunden under stressteöskeln och att gå undan och pausa kort med jämna mellanrum. (Men det finns så klart många varianter på upplägg.)
        Det brukar iallafall inte ta lång tid innan man kan gå över till att gå promenad brevid eller efter varandra (på lämpligt avstånd). Om ni har möjlighet att be nån filma så kan det vara intressant att kolla på ihop och utvärdera efteråt. Lycka till! Gizmo kommer börja älska Schäfrar 🙂

        1. Och bra att det är hunden som tränar som får närma sig efterhand, och att figuranten håller sig neutral och ”förutsägbar” en stund i början innan man avancerar till att tex gå mot varandra och mötas i båge eller gå promenad.
          Lugn och ro, lagom avstånd, uppskattade belöningar för rätt uppförande och många småpauser tycker jag brukar vara ett vinnande koncept 🙂

        2. Visst är det fantastiskt 🙂

          Jag hoppas att Gizmo åtmindstånde inte jagar upp sig efter mötet som han gör idag 🙂

    3. Börjar han skälla, är du för nära … du måste hitta gränsen för vart det börjar barka därhän.

      Är det 100 m ja då är det där man börjar, är det 30 m, då börjar man där … vartefter, om du använder ”bra belöningar som hunden UPPFATTAR som bra belöningar”, så kommer du kunna närma dig meter för meter, och det går ofta riktigt snabbt.

      Men, jag tycker det är viktigt, att även ha ”ett par fel”, 80 % av repetitionerna ska hunden klara övningen, 20 % misslyckande … dvs 8 av 10 rätt, då ligger man på en bra kravställning, där hunden får prestera sitt yttersta varje gång.

      Så ser jag på det hela 😀

      1. Tror inte ni ska börja med att gå MOT varandra (kan bli för hotfullt), ordna istället så att ni kommer jämsides upp sida vid sida. Alltså,inte nära, utan det avståndet som han behöver. Kan vara 50meter emellan er. Gå så tills ni märker att han kan koppla av,gå och lukta och så,utan att stirra och skälla på den ”farliga schäfern”. Sen kan det var en lösning att Gizmo får lukta schäfern bak (schäfern bör vara lugn och stilla), så fortsätter ni sida vid sida, närmare och närmare 😉

      2. Han skäller om han ser en schäfer på tv 🙂
        Jag tror det är svårt att komma ifrån lite skällande men det blir säkert inte så intensivt om vi är en bit ifrån i alla fall.

        Ska absolut ha dina råd i åtanke 🙂 tack Patrik!

    4. Måste du fundera så mycket innan? Tänk så här att nu ska vi träffa tex Eva och hennes trevliga schäfrar som min hund kommer tycka är trevliga att umgås med och det kommer gå så bra. Blir du nervös och funderar massor så känner hunden redan innan att det är något konstigt på gång.
      Släpp kraven och släpp stressen, blir det problem så löser ni det på plats.
      Jag tror att din hund kommer förvåna dej genom att tuffa på på en promenad med dom nya kompisarna. Ha den bilden framför dej och lycka till!

      1. Jag vet Anna! Men det känns ganska stort att faktiskt kanske äntligen kan få någon ordning på hans rädsla 🙂
        Jag är väl mest orolig för om jag kommer agera rätt eller inte.

        Men jag ska ha den bilden i huvudet när vi ses 🙂

        1. Kom på en grej…som du säkert redan tänkt på men ändå…och det är att testa att låta någon annan gå med gizmo för att se hur han reagerar då. Då får du ju lite indikationer på hur mycket du påverkar honom…vilket ju kan vara bra att veta. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Det kan vara en bra ide, men han följer inte med vem som helst….. Är jag i närheten vill han till mig, vi är lite väl sammansvetsade, han har några få han kan vara med när jag är borta. Nackdelen med att alltid ha hunden med sig……
            Men han reagerar oavsett om jag sett hunden eller inte och även när hundvakterna haft honom. Men jag tror absolut att han tycker att jag inte var någon att lita på när det hände och det sitter väl i kanske….. 🙂
            Han är lite speciell, Gizmo 🙂

          2. Jag tycker Johan hade en bra ide i att testa med en annan människa men i det här fallet så tror jag att så fort du tar honom så kommer han reagera ändå. Varför? Jo, för jag tror att ni har ett gemensamt problem. Du är inte rädd för schäfrar men han tror att även du är rädd för schäfrar eftersom du alltid reagerar när ni ser en schäfer….

            DU måste släppa alla tankar om att DU brast när han blev påflugen. Gismo har förlåtit dej och det måste även du göra. Han går INTE och tänker att matte inte var att lita på! Du kan inte kompensera att du brast genom att gå runt och vara beredd på nästa grej för då jäklar ska jag agera helt rätt.

          3. Jeanette, jag kan tala om för dig att Bento hade lite svårt för just schäfrar efter att ha blivit påhoppad och skrämd när han var valp. Han reagerade på varenda schäfer vi såg, tills han träffade Evas Fatzy. Efter det mötet är det inga problem längre. Bara så du vet. 😀

          4. Du har så rätt Anna!
            Så har jag faktiskt inte sett på saken 🙂
            Klart det är så, han talar väl om att där är en sån! Och du har rätt även om jag försöker att vara som vanligt så blir situationen spänd, eftersom även om man ska strunta i vad andra tycker så kommer jag inte ifrån att det är lite pinsamt.
            Vi måste göra detta tillsammans helt enkelt 🙂

            Tack Cicci! Skönt att höra att Eva hjälpt er också! Glad jag blir 🙂

          5. Jag förstår att du blev livrädd när det hände och jag förstår att du är livrädd för att det ska hända igen.
            Jag förstår också att det är pinsamt att ha en hund som skäller ut och bär sej åt mot en vanlig hund som ni möter bara för att den råkar vara en schäfer.
            Jag har också haft problem som jag trodde var för att hunden hade problem. Lyckligtvis träffade jag på en person som talade om för mej att om jag kan släppa så gör hunden det också. Jag litade på att han hade kontroll och jag kunde släppa alla tankar om pinsamhet eftersom han sa åt mej att göra det.
            Hm, pinsamt nog hade han rätt. Hunden brydde sej inte om INTE hans matte tyst vrålade att -Vargen kommer vi måste skydda oss. Den jäkla hunden travade lugnt på bredvid mej och vargen utan att uppfatta den som ett hot. HAN som alltid varit rädd och haft problem förut. Lite kunde han ju ha reagerat, men inte….

            Hade det inte gått att lösa så enkelt så hade det iallafall varit omöjligt att påverka hunden om jag inte släppt alla gamla tankar.
            Man kan inte hjälpa någon oavsett metod om man samtidigt skriker -Vargen kommer! och det är exakt vad man skriker om man har dåligt samvete, inte kan släppa, är rädd själv eller helt enkelt tycker att hunden är pinsam.
            Så tror jag iallafall.

        2. Försök att slappna av Jeanette. OM nu Gizmo skulle skälla som en besatt, eller till och med skrika först, vad spelar det för roll?
          Behöver du skämmas? Inte alls, det är ju bara vi och jag känner till problemet. 🙂

          Vi gör upp en gemensam plan, ser hur det går och utvärderar.
          Som Anna sa, tänk bara… det här kommer gå kanonbra! 😀

      2. Sunt tänkt Anna.

        Sen Jeanette, glöm inte fikakorgen, inget är så avslappnande som en trevlig fika! 🙂

  6. Mycket bra skrivit. Ja älskar din humor som jag gilla när vi sågs i Vänersborg och jag gilla utbytet. Vi pratar väl samma språk också som gör att jag har utbytte av att följa dig. Blivit bekant med människor som följer dig. Så för det mesta är mycket roligt att följa denna sidan och läsa andras erfarenhet av hund. Sen både med barn och hundar tror jag inte på massa regler. Jag tror på kommunikation. Den vägen jag som människa visar barn väljer barn också om dom haft trevligt och roligt på vägen. Så tror jag med djur också fast man då får kunna deras språk vad dom förmedlar. Sen har jag alltid gillat dom som inte är så enkla det ger mig en utmaning. Både hästar och hundar. men nu är kärringen en bit på väg i åren så nu leker jag bara med hundar o katt. Det ger ett innehålls rikt liv med hundar och hundfolk där man träffar massa härliga individer som har som har humor har barnasinet kvar som tur är. Ha en fortsatt trevlig helg.

  7. Om någon ska ut i skogarna i flemingsberg /Huddinge under morgondagen, så håll ögonen öppna efter en rottweiler tik. Lyssnar till namnet Chiva. Det är grannens hund som drog vid 14 idag. Man har letat efter henne,anmält till polisen m.m
    Dottern som var ute med den då är förtvivlad
    Gubben har varit ute med våran hund o letat
    Men är för mörkt nu. Hoppas att dom hittar henne snart.

Kommentarer inaktiverade.