Det finns olika graderingar…

Jag har tagit över en hund för ca 10 veckor sedan en kastrerad 3 årig blandras schäfer, rottweiler, labrador och Riesenschnauzer.

Det jag undrar över är att han är rädd för allt, när vi promenerar är han superalert hela tiden, bevakar sidorna, framåt och bakåt. Huvudet går nästan runt som ett blåljus på honom och han kryper ihop. Jag undrar om du vet hur jag ska få honom att kunna slappna av och tycka det är ok att vara ute.

Min andra fråga är om du vet någon i Göteborg som du kan rekommendera att kunna hjälpa mig med detta.

Tacksam för svar

 

Hej, detta är inte helt lätt. Då menar jag att detta kan ta en tid att få bort.
Du beskriver att hunden är rädd, men samtidigt ska man komma ihåg att det finns olika graderingar på detta med rädsla.
Jag säger inte att din hund inte är rädd, men om jag läser ditt mejl rätt så känns det mer som en stark oro (kanske lek med ord) tillsammans med en stressfaktor.

Det hade varit intressant att veta vad du provat för åtgärder men spontant känner jag följande –

Det första du ska göra är att själv vara trygg. Alltså fullkomligt ”glömma” bort hur du uppfattar din hund på promenaderna.
Gör du detta så kommer du att uppträda mer självsäkert och på så sätt göra din hund tryggare.

I detta läge anser jag att du helt ska glömma bort olika typer av positiv förstärkning. Därför att då det finns så oerhört mycket känslor i hunden så finns det stor risk att även om du anser att hunden gör rätt, att hundens känslor innerst inne säger något annat.

Väldigt enkelt svarat på en komplicerad frågeställning så ska du bestämma dig för hur du vill att din hund ska vara på promenader och helt enkelt kräva detta av hunden.
Tänk – var orolig om du vill, men du ska gå vid min sida, du ska inte slänga dig ut/bakåt/framåt/i sida – i alla fall.

Var dessutom överdrivet lugn och harmonisk på promenaderna och överdrivet världsvan. Detta kommer oxå att smitta av sig på din hund.

När en individ är orolig för något, då är det viktigt att en stark individ sätter stopp för detta. Det finns annars risk för att oron växer och så småning om nästan blir panisk.
Den rollen måste du ta, och du gör det med att ställa rätt krav (som jag beskrivit ovan).

Jag vet att mitt svar inte ger så mycket konkret, men förhoppningsvis en liten tankeställare och knuff i rätt riktning.

Jag uppmanar oxå andra bloggare här inne på min blogg att rekommendera någon som kan hjälpa dig i Göteborgsområdet.

Lycka till och ta det nu lugnt // Fredrik Steen

6 svar på ”Det finns olika graderingar…”

  1. Tips:
    Jag har hört bra saker om Seth Sjöblom, som jag tror ska finnas i Göteborgsområdet.
    http://sethsjoblom.com/
    Han verkar vettig när man läser på hemsidan tycker jag. Har inte själv haft någon kontakt med honom, men det är väl värt ett mail eller telefonsamtal åtminstone.
    Lycka till med vovven!

  2. Hej, har själv gått kurser för Mickie Gustafson på Karisma-utbildning och tycker att hon är kanonbra. Vet att dom har rena problemhundskurser. Hon är humanpsykolog (kallar sig dok inte hundpsykolog) men har hållit hundkurser i över 30 år så erfarenhet finns.

  3. Låt inte hunden gå före och dra dej i kopplet , det kan för en (rädd/osäker) hund tydas som om den ”har ansvaret” för er båda,att den måste vakta så inget farligt händer. Så försök ha han vid din sida, och som Fredrik skriver, va trygg och självsäker. Låt hunden förstå att du har kontroll på läget.
    Sen har du bara haft hunden i 10veckor, han kanske är en sån individ som behöver mer tid innan han ”funkar normalt” med dej 😉

Kommentarer inaktiverade.