Hur ska man nu göra med den lilla valpen?

”Min lilla valp på 11 veckor beter sig nästan aggressivt då vi möter andra hundar på promenad”

Hon är 14 veckor och är livrädd för andra hundar vi möter”

”Min valp är snart 4 månader och fullkomligt slänger sig fram till andra hundar, och slänger sig på rygg och kissar”

 

Frågor om hundmöten och unga hundar duggar tätt i min mejlbox.
Hur ska man göra?
Avleda med godis?
Låta valpen gå fram?
Korrigera valpen?
Och så vidare……..

En valp har normalt sätt inget felbeteende, utan det handlar mer om att valpen inte vet hur den förväntas uppträda.

Här gör jag det otroligt enkelt för mig, och jag har aldrig misslyckats vill jag understryka.
Anledningar till att valpar beter sig problematiskt vid hundmöten kan handla om osäkerhet, en vilja att visa sig underkastelse, rädsla, nyfikenhet med mera.

Oavsett anledning så arbetar jag mer eller mindre exakt likadant med valpar – Trygghet, tydlighet, lugn.

Vid ett hundmöte kan valpen skälla, dra i kopplet mot den andra hunden, slänga sig framåt i kopplet, slänga sig bakåt(fly) och på en rad olika sätt.
Här ”glömmer” jag alla ljud valpen gör, men jag ”glömmer” oxå den mötande hunden.

Oavsett kaxighet, rädsla, eller vad, så fokuserar jag bara på att visa tydligt vad jag vill att min valp ska vara.
Valpen ska inte dra framåt, valpen ska inte dra bakåt, valpen ska inte dra utåt, den ska vara vid mig.
För att visa detta använder jag mig av fysisk kontakt. Jag tar alltså i valpen.
Sen ber jag den mötande hund och hundägare om vi kan stanna ett slag så att jag får träna.
Vi står där och kallpratar och oavsett vad den andra hunden gör, oavsett hur min valp känner sig – så ska valpen vara vid mig!

Om valpen är vid mig, men ändå skäller – då struntar jag i det. Detta eftersom ljud endast är ett symptom av andra problem. Ljudet kommer att avta då du arbetar bort det andra – stress/rädsla/oro/osäkerhet/kaxighet.

På detta sätt ger man valpen trygghet vid hundmöten, på detta sätt visar jag valpen vad som gäller vid hundmöten, på detta sätt kommer valpen snart att lära sig – Andra hundar struntar vi i.

Jag anser att hundägare och alltför många så kallade experter analyserar valpar alldeles för mycket i dessa situationer.
En ung valp är emotionell, en ung valp kan vara kaxig ena mötet, rädd nästa möte.

Genom en konsekvent och lugn, men tydlig hantering av valpen så löser man detta väldigt lätt och fort.

Och om någon funderar på socialisering – Gör gärna detta, men inte på vanliga promenader och med hundar du inte har en aning om hur de agerar.
Gör detta med socialisering då du inte är på promenad och under kontrollerade former.

På en promenad förflyttar man sig, inget annat 🙂

Krångla inte till det 🙂

38 svar på ”Hur ska man nu göra med den lilla valpen?”

  1. Mkt tänkvärda ord….som vanligt!:-) det jag tror att många ”glömmer” bort eller inte jobbet med att tänka är just som du sa; be den andra hundägaren stanna så att man, när man går vidare, har en lugn och harmonisk valp! Annars så får man ju inte ut ngt av mötet och nästa gång blir det likadant – eller värre:-)

    När jag läser din blogg så blir jag så full av energi och vill genast skaffa mig en till och träna på:-D göra om och, förhoppningsvis, göra rätt;-)

    Ha en fortsatt bra dag!!

  2. Ok, det låter jättebra….MEN…hur får jag valpen att stanna vid mig? Hålla fast? Sitta på huk och ha den mellan benen…då tror den väl att det är nåt farligt på gång? Hålla kort koppel vill jag ju inte = strypvarning! En valp som min, som ömsom vill fram, ömsom vill bakåt på samma gång….hur får jag honom att fatta att hans plats är vid mig utan att hålla fast honom????

    1. Poängen var väl att använda fysisk kontakt…?

      Jag gjorde som snälla Jeanette sa igår och gnällde som em valp när min valp bet mig hårt. Hon slutade. Satte sig ner och tittade bara på mig. Fantastiskt! Nu kan jag säga till henne att det gör ont.

      Jag och lillis har gått bland folk i ett bostadsområde en gång i söndags ocj hon ville fram till alla – plötsligt kunde hon bli rädd och vilja springa åt andra hållet. Några skrattande ungdomar skällde hon åt för hon ville leka. När hundar kom blev hon stilla, stel, och höll ögonen på hunden. Dethär var ju min första gång också så jag försökte bara se till att hon inte stannade varje meter och höll sig i skinnet. Det lyckades jag ju inte riktigt med. 🙂 Men jag är ändå väldigt nöjd med att hon inte hälsade på någon.

      Jag tänkte inte på att verka lugn och trygg… i efterhand inser jag att jag använde ordet nej lite för ofta. Och visst använde jag fysisk kontakt men då lyfte jag upp henne i famnen för hon är så liten. Både hon och jag hade hur roligt som helst och vi ska ut bland folk nästa helg igen. Kan ännu inte träffa andra hundar på en brukshundsklubb, för hon är inte fullt vaccinerad.

      1. Vad kul att höra Jenny! Det är nog det mest effektiva man kan göra många valpar blir så till sig men gnäll förstår dom 🙂
        Det är så kul med valpar, det händer nya saker hela tiden!

        1. Det fungerar på lillkillen här åxå. Piper till när han biter, då tittar han på mig och funderar. Annars har det fungerat att bara gå därifrån när han börjar med sitt bitande. Nu när han är 7 månader är han mkt försiktigare o tar inte i hårt. Bara på lek nu, o blir han för hårdhänd säger jag, aj det där gör ont o då slutar han, otroligt nog 🙂 klok pojk det där.

          1. Vågar jag skriva det här? :-\
            Hmm…ok då…….

            Han fick en 2a plats i valpklassen 😀 men det var en jäkla väntan…6 timmar innan det var vår tur,
            Ska förska blogga om det ngn dag. Håll koll där om du har lust.
            Väntar på foton bara först :-). Han var skitduktig, trots att han hatar sånt där.

    2. Du kan ha sele istället för halsband så behöver du inte oroa dig för att hunden ska få ont någonstans 🙂

      1. Såg igår BBC reportaget om renrasavel på youtube som du länkade till, Jeanette.
        Jag är fortfarande så upprörd och ledsen att det – just nu – känns helt hopplöst att diskutera hund med alla renrasfanatiker här på bloggen.
        Inklusive Fredrik Steen som deltar fullt ut både med renrasaveln på schäfer, en av raserna som togs upp i programmet som vanskapta, och att han deltar som domare i utställningscirkusen. Denna avart till underhållning som skapat alla dessa svårt lidande missfoster med helt platta ansikten, för små huvuden för sina hjärnor, och nästan helt utan möjlighet att andas.
        Dessutom:
        Jag ångrar så in åt helvete att jag köpte en rashund i våras.
        Jag vill verkligen inte vara en del av den här grymheten.

        1. Jag vet det är fruktansvärt! Jag förstår inte hur man kan älska en ras och medvetet förstör den!
          Idag är det väl allmänt känt att inavel inte är gynnsamt varken för människor eller djur!
          Jag lider med alla dessa djur som fallit offer för människans fåfänga……

          1. Eller man kanske ska säga ”avvecklas”

            Har du sett programmet Marie?
            Jag blir så förbannad på tanten som tycker det är helt ok att avliva friska ridgebackvalpar för att de inte har en Ridge på ryggen…..
            Och hon som fortsatt ha sin Cavalierhane i avel med vetskapen om att han bär på en fruktansvärd ärftlig sjukdom! Man har lust att slå något hårt i huvudet på dem!

          2. Som en kvinna i programmet säger: vi avlar dem till döds.

            Ridgen på ridgebackarna, som du nämner Jeanette, är ju i sig en avvikande och felaktig hårväxt, en slags vanskapthet. Precis som hundarna som föddes med plattnosar och med kraftigt förkortade ben. Kul grej, säger människan och avlar syster med bror och far med dotter för att få fram fler likadana. Mopsen, sas det i programmet, härstammar från 15 hundar som man cyniskt hårdavlade till detta lidande lilla paket, med allt från svåra andningsvårigheter, ögonutträgning, hjärtproblem och vanskapt ryggrad.
            Vad gäller ridgebacken så står uppfödaren där och menar på fullaste allvar att hundarna behöver ridgen för att fungera i det syfte man skapat dem för. Om det var jakt eller vakt…eller en kombination. Sånt nonsens så man blir tokig i huvudet av det. Lika galet som nazisterna och andra rasbiologers tro på den ”rena ariska rasen” och utrotandet av andra folkslag.
            Sussie: Jag kommer inte palla se ytterligare ett program i serien utan att sprängas i småbitar.

            Att blanda ”raserna” är en självklarhet för oss som vill bevara dem utan att tillfoga dem skada.
            Vilken tur att vi är så många som sedan tider insett detta och bara parar friska, mentalt stabila och coola hundar i samma storlek och utan vanskaptheter och utan ngt som helst släktskap annat än att de alla är hundar.

          3. Kan bara hålla med dig Sanna, att ridgen, en genetisk defekt skulle göra hundarna bättre på att jaga lejon är det dummaste jag hört!

            Jag har en kund som har en mops/ jack Russel blandis och den ser ut som mopsen gjorde förut så himla fin!

            Det är tur att det finns många som börjar få upp ögonen och faktiskt inser att detta inte är hållbart.

            Men det kommer nog tyvärr krävas en hel del innan saker och ting förändras till det bättre, om domare och uppfödare inte ser vart det bär hän, så länge folk tycker det är ok att syskon och föräldrar parar sig för att skapa kopior av hundar……

          4. Jag håller med Sanna och er alla i era invändningar om rasaveln. Det är underligt att vi är så blinda. Men det är bebisfaktorn som ställer till det! Kortnosat är sötare än långnosat. Väldigt skönt att det i alla fall blev förbjudet att klippa av svansen utan anledning! Men SKK själva hade aldrig tagit initiativet till det.

            Jag var på en hundrelaterad kurs förra helgen där kursledaren sa att den sjukaste rasen hon visste i dagsläget var cavalier king charles spaniel. En liten jaktspaniel som har blivit bebis-substitut?

            Folk kanske inte väjer för sjukdomar hos hundarna, för försäkringen täcker ju upp det mesta. Om man inte kunde försäkra sin hund så skulle nog många sluta köpa sjuka hundar.

          5. Ja det kanske vore något! Det är hemsk hur vissa resonerar, den här rasen har inte så många ärftliga sjukdomar, eller den värsta jag hört om en som skulle köpa en mops – Det går ju att operera om luftvägarna blir för trånga. Hmm

          6. Jag kan hålla med om att det är finns stora problem inom vissa raser. Dock tycker jag det är lite orättvist att generalisera på det viset ni verkar göra. Det finns mängder av uppfödare inom massor av raser som kämpar hårt för sin ras och jobbar hårt för att bekämpa sjukdomar och andra problem.

    3. Ett tydligt sätt kan vara att va noga med att belöningsplacera där du vill att valpen ska vara, tillexempel vid din sida på marken ungefär nedanför byxans söm kan vara ett bra riktmärke. Det brukar resultera i att hunden söker upp den platsen oftare och oftare på promenad, det har iaf funkat för mig 🙂

  3. Bra, enkelt och tydligt. Men förutsätter tyvärr att den andra hundägaren gör som du ber. Ja har jätte problem med det där då så fort vi stannar vid någon hund för att träna så ser andra hundägare det som en invit till att de ska hälsa. Oavsett vad jag säger… Suck.

  4. Det är lätt att hålla med om det du skriver i text, men hur ser det ut om man filmar? Då kan det bli något annat. Tycker att de två hundmötesfilmer du har gjort hittills har brister.

    Om nu din metod är så bra, så kan du väl filma hur det ser ut när du rastar dina egna schäfrar på en gångväg och får möten med helt vanliga normal-olydiga hundar som ni kanske inte har mött förut. Jag har på film bara sett en schäfervalp bli rädd för en lugn fransk bulldogg (film nr 1) och sett Denver strunta i en mycket mesig cavalier (film nr 2 http://www.youtube.com/watch?v=BHCpUWn_NdQ)

    I BÅDA hundmötesfilmerna gick förresten hundarna rakt mot varandra, rekommenderar du alltså detta?? Och dessutom utan ägarna emellan? Hur skapar det trygghet? Du vet ju ofta inget om den hund du möter!

    Och i film nr 2 säger du att barn ska slippa göra det de är rädda för. Då vill jag tala om att jag var rädd för just för Spöktunneln på Gröna Lund när jag var liten! Då sa min pappa ”Det är inte farligt, jag åker med dig!” och då upptäckte jag att det faktiskt inte var farligt! Kommer ihåg det än i dag.
    På samma sätt kan ägaren stötta sin valp att våga ta kontakt med en annan hund. Man blir ju inte trygg av att undvika det man är rädd för. Det är faktiskt bara när man tar kontakt med det man är rädd för som man har chansen att bli mindre rädd – men ägaren eller föräldern bör vara med som stöd!

    Så sent som i förrgår lärde jag flera olika hundägare hur man gör så att deras rädda valp vågade gå fram och ta kontakt med en annan valp. Det fungerade utmärkt, bara man vet hur man ska göra.

    Ta det nu inte personligt! Men jag tycker att både dina hundmötesråd och hundmötesfilmer har en del brister och inkonsekvenser. Men det märker man nog bara om man är lagd åt att analysera… 😉

    Men jag efterlyser som sagt en film på när du med dina schäfrar möter andra hundar på en helt vanlig rastningsrunda.

    Och jag vill se en tredje hundmötesfilm, där vi faktiskt konkret får se ”före-och-efter” med dina metoder. Först kanske fyra eller fem olika hundar t ex runt året som kastar sig i kopplet av olika orsaker. Sedan får de öva en timme eller en dag efter dina råd. Sedan får vi se hur samma hundar nu uppför sig bättre (när de möter nya hundar, inte samma förstås). När kommer den? Någon mer här som vill se sådana filmer?

    1. Ja jag ser gärna filmsnuttar ur verkliga livet och inga arrangerade filmer. Sista filmen var inget å ha. Det håller jag fullkomligt med om.
      Sen råder det väl delade meningar om vart ägare o hund ska mötas. Jag möter gärna på det viset som Fredde visar där. Just för att gör han en tjurrusning jag inte skulle vara beredd på, så slipper jag iaf bli omkullsprungen. Utan jag kan få hans huvud åt mitt håll på så vis.
      För de som inte vet pratar jag om 81cm hög o närmare 60 kg schäfer som inte vill fram o gulla med mötande…

    2. Jag kan tänka mig att se sådana filmer som du föreslog i slutet på din kommentar av många som kommenterar här ex.vis. dig, hanna å patrik 🙂 blir mycket lättare att förstå då det är lätt att misstolka det som skrivs!

      1. Nu är inte detta en film på mig och mina hundar, men ungefär såhär har jag tränat hundmöten: http://youtu.be/tqQuCWrc1KQ det har funkat bra för oss (i kombination med annat skoj också förstås) . Har lovat mig själv att bli bättre på att filma min egen träning många gånger för jag håller verkligen med om att videos är ovärderliga, text i all ära men film är bara bäst! 🙂

          1. Ja absolut klickerträning, om hunden gör rätt ofta så blir det mycket mat/feedback i början :). Jag va själv noga med att inte ha något i handen när jag började så det inte blev förvirring och mutande, men det är lite olika. Om maten presenteras efter rätt beteende blir det oftast tydligast för hunden, men dom brukar fatta ganska snabbt hur som tycker jag.

    3. Troligen är jag född i farstun, MEN varför måste hundar fram o hälsa på varandra ?Är det för hundens skull eller ”vår” ?

  5. Jag har en ridgebackvalp som är 6 månader. Han blir fullkomligt GALEN vid hundmöten! Skäller drar och rycker! Trots sin låga ålder så väger han ju 40 kg och är extremt tung att hålla kvar! Strypkoppel hjälper inte ett skvatt…
    Han liksom kopplar bort mig helt vid möten med andra hundar! Jag existerar inte..godis är INTE intressant heller..så jobbigt! Har tränat kontakt och det funkar finfint hemma i köket men inte alls ute bland andra hundar..Hjälp 🙁

Kommentarer inaktiverade.