Ställ krav, belöna hunden, inte vädja och muta hunden.

Skärmavbild 2013-09-12 kl. 19.16.32

 

Förbaskat nöjd med min nya hundkärra. Den förra jag hade var en 4 – boxars, dubbelaxlad. Denna är en 3-boxars, enkelaxlad.

Den stora fördelen med ett hundsläp är utrymmet för hundarna, samt för allt annat man alltid har med sig. En box är nog lika stor, eller större, än ett normalt bagageutrymme på en kombi.

Sen är vagnen kanon för hundarna både då det är varmt och då det är kallt. Den är isolerad och temperaturstyrd med termostat.

Världsklass helt enkelt, och mina hundar älskar den!

Igår gjorde jag klart med min gäst till Hundradio nu på måndag. En spännande gäst och jag är ganska säker på att många vill ringa in för att fråga och diskutera.
På måndag alltså på Radio1 kl 1900.

Idag är det fredag…. så jädrans skönt!
Till helgen blir det en tripp upp till norrland för IPO prov där jag ska döma. Det är på söndag.

 

Fråga –

Hej, jag har en 4 årig hane, en Jack russel.
Han är underbar på alla sätt men jag har ett problem. Då vi är ute och går, och jag vill att han ska komma till mig då jag ropar så tittar han bara på mig. Han vägrar att komma.
Då tar jag fram hans leksak och visar den – då kommer han direkt!
Problemet är att jag inte alltid har hans leksak med mig, då kommer han inte.

Hur ska jag lösa detta?

Vänligen XXXXX

Svar –

Hej, visst är det härligt med smarta hundar?
Det här är lätt att fixa.
Din hund kommer till dig när du visar en leksak – inte annars.
Detta beror helt på att hunden helt enkelt får välja och att du belönat hunden lite fel, eller egentligen inte alls.
Istället för att belöna hunden då den kommer till dig, så har du “belönat” hunden FÖR att den ska komma till dig – alltså en muta mer än en belöning.
På så sätt kan man säga att hunden själv får välja om den ska komma eller ej. Vilket inte är bra då det gäller inkallning.

Gör så att du tar med dig leksaken ut. Kanske har du hunden lös eller i lång lina. Ropa på hunden utan att visa leksaken. Om hunden inte kommer då du ropar blir du “sur” på hunden och går efter hunden och visar det. Det gör du med ditt kroppsspråk och senare även med fysisk kontakt.
Sen går du ifrån hunden igen. Då hunden kommer till dig, inte innan, då får hunden sin leksak som belöning.
Linan kan vara bra att ha så att du inte behöver jaga hunden då du är sur. Med linan kan du säkerställa genom att bara hålla i, att hunden inte springer iväg.
Alltså – Ställ krav på hunden, belöna rätt beteende.
Inte – Vädja till hunden, muta hunden.

/ Fredrik Steen

 

God morgon.
Vi hörs under dagen igen på bloggen, men också hela tiden på twitter (@Fredrik_Steen) och Instagram (hundcoachen)

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

49 Inlägg för Ställ krav, belöna hunden, inte vädja och muta hunden.

  1. sandy skriver:

    Och hur borde jag hantera det (för detta händer) när jag vart “sur” för han inte kom och gått fram och visat ” det där är inte okej”, då går han efter mig på en gång när jag ska gå tillbaka en bit och börja om? Jag anser ju att det är BRA att han gör det, men den här situationen uppstår ofta, så det är nästan som att det är detta som blivit själva inskallningen – jag ropar – hunden stannar, kommer ej – jag går fram “ajabaja” – hunden kommer efter mig.. Det blir aldrig ett läge där vi kan “göra om och göra rätt”

    • Johanna skriver:

      Platsa hunden och ropa in den igen? 🙂

      • Sandy skriver:

        Då funkar det. För platsar jag honom är han fokuserad på mig. Så gör vi ofta(fast jag brukar inte platsa honom i den situation du föreslår).
        Han får sitta kvar, jag går runt, längre bort, han sitter kvar, fullt fokus på mig – då kan jag va hur många meter bort som helst, och han kommer då ALLTID när jag ropar, men jag tror inte denna övning ger något när det kommer till en nödsituation, det där gör jag för att det är kul mest och för vår relation.

  2. Jenny Jansson skriver:

    När du har varit sur – och visat det för honom – så går du därifrån på en gång och han “svansar” efter dig, lixom för att ställa in sig hos dig igen. När han svansar efter dig ska du belöna. Gå några steg efter att du har varit sur, sen om han går efter som du säger då ska du belöna honom när han är vid din sida. Fattar du?

    Jag testade det hära på en liten valp och det fungerade. Jag blir lika förvånad varje gång en “uppfostran” fungerar på min valp… 🙂

    • sandy skriver:

      Tack för svaret! 🙂 det är så jag gjort-han svansar efter när jag går en bit tillbaka- sedan stannar och han är vid min sida – då belönar jag! Men det blir lixom många såna lägen, att jag ofta måste gå fram och visa att “hallå där, inte ok” för att han ska komma, målet är ju att när jag ropar ska han komma och inte att jag ska gå fram o visa mitt missnöje varje gång.. Hur kan vi komma dit? Har fastnat, behöver nya fräscha tips 🙂

  3. Patrik Berggren skriver:

    Jag skulle vilja säga: “Ställ rätt krav, där hunden har chans att lyckas, för att sedan belönas. Med tiden ökar man kravet, vilket ofta går fort, i stort sett för varje dag kan man öka kravet”.

    Att bli sur, för att hunden inte “lyckas”, betyder att man blir sur för att någon annan inte har “rätt kunskapsnivå” och att man som ägare helt enkelt ställt för höga krav.

    Bara se till sitt eget jobb, om chefen rätt vad det är skulle be om något man inte alls har en aning om, eller “lite kunskap om”, men direkt förutsätter att man är “expert”. Hur skulle det kännas? Att ha en chef som “titt som tätt” blir sur, för att man inte klarar av att uppfylla “chefens krav”, just för att man kanske inte har “rätt kunskap”?

    Är det ett jyst sätt att “ställa krav på”?

    • Sandy skriver:

      Så har vi börjat. I början belöna rätt beteende utan större krav, just för att lära honom vad jag vill och han får fördel i. Det förstår jag också, inte kan jag kräva något han inte förstår. Jag vill nog säga att jag visat att “det var fel” – hur ska han annars lära sig och göra rätt?

      Ropa – kommer inte – det var fel – ropa – kommer -RÄTT. Jag förstår inte felet? Jag har använt uttrycket att jag är “sur” – det är nog det.
      Om chefen inte visar mig att jag gjort fel, hur ska jag då veta det? Kommer ju bara fortsätta göra fel då eftersom jag tror det är rätt för att i9ngen säger något.. Vi kan ju dra hur många liknelser som helst.

      Eller, så är det faktiskt helt fel det jag gjort, eftersom han faktiskt inte kommer när jag ropar? Fasen det är svårt när man är för insöad på att det ska vara på ett visst sätt..

      • Jeanette skriver:

        Usch ja det är inte lätt och man fastnar gärna i ett sätt för det är svårt att tänka om.
        Vad tror du han skulle göra om du ropar en gång, han struntar i att komma, då vänder du om och går? Skulle han följa efter eller skulle han fortsätta med det han gör?

    • Hanna.H skriver:

      Kan du inte ta filmen från fb Patrik och lägga upp till henne. Den med att få en hund att följa ute genom tyst info. Du kan ta den från min sida.

    • Ulla skriver:

      Hade en gång en chef, som sade att fattar du hundra beslut en dag och nittionio av dem är fel, så har du i alla fall fattat ett rätt beslut och förhoppningsvis lärt dig något av de övriga nittionio.

  4. Janne skriver:

    Sandy
    Strunta att gå dit och visa att du är sur.
    Hunden kan ju lätt missuppfatta varför du är sur. Och budskapet blir något helt annat än vad du tänkt. Gå bara därifrån. Så kommer hunden att följa efter. Och belöna sen när han kommit. Du kan även när han är ouppmärksam gömma dig bakom ett träd eller dyl.
    För att han ska hålla reda på dig. Detta samt mycket andra övningar tillsammans som stärker eran relation. Så att hunden vet att när den är nära dig så händer spännande grejor ofta hjälper till.
    Problemet när du säger ajabaja är att hunden lär sig att komma för att den ska komma.
    Inte för att den själv vill komma när du ropar.

    • Jeanette skriver:

      Så har jag också gjort, om jag ropar och Gizmo inte kommit så säger jag bara hej då och går. Fungerar jämt oavsett vad som intresserar honom 🙂 sen när han kommer blir det jättekul 🙂 glad matte, glad hund.
      Nu har han väldigt stark flockkänsla så det hjälper förstås till han vill gärna ha oss under uppsikt.
      Att gå fram och försöka få tag i honom har aldrig fungerar bättre att bara strunta i det och gå bort. Men alla hundar är ju olika, de som är väldigt självständiga kanske inte bryr sig lika mycket om husse/ matte försvinner. Vi hade en borderterrier för många år sedan och han kunde inte bry sig mindre om han var med flocken eller inte och gav sig gärna iväg på egna upptåg. Med honom i åtanke när jag skaffade Gizmo så fick jag chans att göra mer rätt från början 🙂 inget ont som inte har något gott med sig.

    • Sandy skriver:

      Ja, det låter sunt. Jag brukar gömma mig bakom träd när jag tycker han är för många antal meter framför och jag märker att nu är det mycket annat intressant. Det tar inte många sekunder innan han upptäcker det och börjar leta upp mig. Det är riktigt kul!
      Vi gör många aktiviteter tillsammans. Olika övningar ofta och har kul.

      När jag beskriver denna situation om inkallning låter det säkert som det är vad vi gör hela dagarna, att jag står rakt upp och ner och bara ropar och sen går fram och är “sur” – låter inge vidare kul förstår jag.
      Men så är det inte. Jag kan ju hålla med om att den där ajabaja attityden kanske inte är helt rätt. Just nu har jag visselpipa som kan anvädas i nödsituationer. På den kommer han som ett spjut. Tror det har med den tydliga tonen att göra, och det är alltid samma ton. Jag får försöka bli tydligare.

      • Ulla skriver:

        Jeanette och Sandy, Zita brukar få hjälpa till att bära hem posten om dagarna. Jag kopplar loss henne och säger åt henne att söka husse. Hon sticker iväg några meter, vänder sig om för att se om jag är med. Ibland hinner jag hoppa in bakom något träd och då kommer hon genast tillbaka för att leta rätt på mig. Husse är inte lika intressant även om han sitter ute och försöker kalla på henne.

  5. Sandy skriver:

    Ska tilläggas att han är runt 4,5 år och han kom till mig när han var runt 2,5- 3 år. Det är aldrig någon som uppfostrat eller övat inkallning med honom öht. Han är en självständig individ och jag är glad att vi kommit dit vi gjort idag, men nu har vi som sagt fastnat.

    • Janne skriver:

      Ja då förstår jag att det är lite jobb med honom.
      Men öva och öva. Och ställ krav på honom när du VET att han kan det du kräver av honom. Inte före!

  6. Marre skriver:

    Skulle aldrig bestraffa min hund för att det inte kommer då jag stävar efter att ha en bra, trygg relation emellan oss så därför går jag bara vidare då jag vet, att han alltid kommer och då blir det beröm i massor från en överlycklig matte.
    Har aldrig förstått mig på bestraffningar och många gånger uppnås inte det man hade tänkt sig och bestraffningen blir bara fel och det man lyckats med, är att visa hunden hur svag och osäker man är. Att vara trevlig, rolig och tydlig i sitt kroppsspråk kommer man hur långt som helst med och så får man dessutom en glad hund som litar på än i alla lägen!

  7. Sandy skriver:

    Säger du aldrig till din hund? Det är väl ingen besträffning att säga “nej nej inte så”? Du kanske inte behöver det och då är det helt onödigt såklart. Du kanske aldrig upplever situtioner när du behöva korrigera din hund. Grattis i så fall!

    Han försökte ta en geting med munnen på balkongen – ett snabbt “lägg av, så gör vi INTE” (jag är rädd att han sticker sig och vi bor högt upp så flyga efter getingar på balkongen är inte ok) han fatta direkt och han har aldrig gjort det igen. Skulle jag väntat tills han sluta och sedan belöna för att han sluta?

  8. Det finns massor av sätt att träna inkallning på.

    Här ett förslag:

    Du kan sätta 15 m lina på hunden, och helst fästa den i en sele. Han ska sitta kvar (inte stå, inte ligga) och du går ifrån den med änden på linan i handen. Stanna när halva linan är ute, dvs avståndet mellan er är 7-8 meter. Går hunden upp, led tyst och opersonligt tillbaka hunden med linans hjälp och visa ännu tydligare framför allt med kroppsspråk att den ska sitta och sitta kvar. Första kravet ställs alltså på “stanna kvar-fasen”.

    När han har fattat att han ska sitta kvar, så väntar du tills han tittar på dig. Då ropar du högt och glatt och hukar lite lekfullt. Om det inte räcker, skynda baklänges några steg. Redan första steget hunden tar så börjar du ropa Bra! Duktig! Kom! el dyl.

    Om du backar till slutet av linan utan att hunden kommer, så fortsätt backa och dra honom på fötter med några korta knyckar. Huvudsyftet är inte korrigering för att “inte komma” utan för att få igång honom, få honom att ta de första stegen.

    Så fort han börjar röra sig mot dig så börjar du förstärka på olika sätt. Ge glada tillrop, upprepa gärna kommandot med glad röst, gör lekfulla rörelser bakåt och visa att du tar fram godiset ur fickan. Gör allt detta fort, för han ökar nu farten och är snart framme hos dig. (Detta bantas bort när han har blivit duktig)

    Väl framme hos dig ge honom godis och ha gosstund. Låt honom hoppa och pussa om han vill det. Stryk kinderna och längs hans kropp. Bli stilla och ta bort händerna när du vill att han ska lugna sig och sluta hoppa.

    Tack vare linan kan du alltså ställa krav, men opersonligt, så att du själv är “bara positiv”. Det bör fungera strålande om du gör de olika stegen någorlunda rätt.

  9. Bra inlägg igen där, Fredde. Att ställa krav först (eller på något sätt få igång beteendet utan lockbete) och sedan belöna är en viktig nyckel i hundträning som man kommer långt på. Man kan hjälpa till med fysisk kontakt eller man kan vänta ut hunden. Men man ska inte muta den. Utom möjligen de första gångerna.

  10. Sandy skriver:

    Detta med att stå kvar eller gå åt andra hållet – ja det funkar under träning, men skulle det va “skarpt läge”, ett rådjur t.ex då skulle det inte funka, tyvärr. Jag måste ha något tydligare än “ok då går jag åt andra hållet och följer du efter är jag jätte glad” men “följer du inte efter så visar jag ingenting” – jag ska säga att förut så var jag BARA med på belöningar och positivt, positivt, men när jag nån gång behövde i ett viktigt läge och faktiskt sa åt han så såg jag resultat av det, att han lixom “shit ok, skönt du tog över här”, det gjorde att jag förstod ok han behöver en blandning av detta..

    • Vete tusan om inte något Stopp/Nej-kommando är bättre än ett inkallningskommando om hunden börjar jaga rådjur. Men det är ju beroende på hur mycket man har tränat i och för sig.

      Men med ett Nej-kommando kan man vara hårdare. T ex ropa nej och kasta det ihopvikta kopplet bakom hunden. Eller säga Nej och ge ett ryck i linan som hunden helst bör ha på sig om den kan jaga.

      Så A (rådjur) blir dåligt. B (komma till dig) blir bra.

      På en hund med måttlig jaktlust där man har “laddat” en visselsignal med häftiga belöningar så kan en visselinkallning fungera.

      • sandy skriver:

        Ett stanna kommando har jag men tar jakttlusten över måste jag även hinna fram efter detta stanna. Därför är det så viktigt att få till denna inkallning om han ska va lös. Faktiskt så har jag visselpipa idag och då kommer han som ett spjut på en gång. Har dock aldrig haft möjlighet att använda den om han får syn på något vilt så jag vet faktiskt inte HUR befäst det blivit än.

        • Ulla skriver:

          Fungerar likadant för mig och Zita med visselpipa. Inget vilt i sikte bra, men annars tar det lite längre tid, men hon kommer… Beror på hur långt iväg hon har hunnit också.

      • Patrik Berggren skriver:

        Gunilla, vad är skillnaden på inkallningskommando kontra nejkommando, för hunden alltså?

        Enligt mig, ingen större skillnad, två olika signaler kopplade till två olika beteenden, så det ena eller andra kvittar, det ena eller andra är inte bättre … same same, but different

        • Visst kan man få hunden att avstå från rådjursjakt och komma både på NEJ och HIT.

          Om man har lärt in NEJ med obehag så kommer den signalen att prioriteras av hunden framför inkallning, åtminstone om avståndet inte har hunnit bli så långt. Men är hunden inte någon jaktidiot och man har förstärkning som hunden älskar, så kan man träna in t ex en visselsignal. Jag brukar då betinga visselsignalen enligt principen RRR (Really Reliable Recall).

          Skillnaden är ju att hunden, som du vet, tenderar att undvika situationer som kan leda till obehag (ett NEJ inlärt med obehag), och tenderar att fortsätta med sådant som leder till välbehag (t ex inkallningssignal inlärd med hög belöning).

          Så vill man att hunden ska sluta jaga rådjur så borde NEJ fungera bättre – sagt helst redan när hunden tittar på rådjuren.

          Men i den aktuella situationen kan bägge signalerna bryta en jakt.

          Förstod jag din fråga rätt?

          • Johan skriver:

            Blir det någon skillnad om man lär ut “hit” på samma sätt som “nej”?

            Mvh,
            Johan

          • Förklara hur du tänker Johan!

          • Patrik Berggren skriver:

            Nej, det blir det inte i Gunillas exempel, det handlar fortfarande endast om samma sak, koppla en signal till ett beteende, och åtlyder inte hunden, får den ta konsekvensen av det hela …

            Spelar ingen roll om du använder banan, för beteendet inkallning, eller “skit på dig” för stoppsignal, eller vilket annat beteende som helst.

            Dock är väl skillnaden att vissa beteenden är mer självförstärkande och som hunden har mer motivation till att utföra, men för hunden handlar det om samma sak

            signal > beteende > konsekvens

          • Johan skriver:

            Absolut. 🙂

            Jag tänker om inkallningskommandot skulle bli lika effektivt som nej-kommandot om det lärs in på samma sätt….dvs. med obehag om hunden inte lyder och belöning när den lyder?

            Hoppas min fråga blev lite tydligare nu. 🙂

            Mvh,
            Johan

          • Johan, ofta är det inte så lätt som det låter att träna “om du gör rätt så blir det belöning, om du gör fel så blir det korrigering”. Ofta måste man satsa antingen på systemet “korrigering kontra frihet från korrigering” eller på “belöning – ingen belöning”.

            Det går att kombinera, men man får tänka till lite.

            När en hund ska träna att låta bli något så ska den avstå/undvika för att slippa någon åtgärd från föraren. Det kan ju vara något farligt. Två sekunder senare kanske den tar kontakt med föraren – vilket förstärks positivt, dvs “belönas”.

          • Patrik Berggren skriver:

            Johan, och även Gunilla, du får antingen en hund som inte gör om samma sak igen, för den vill slippa obehaget (eng. pain beskriver det bättre) eller så får du en hund som gör det du vill för den får belöning (behag, engelskans pleasure besriver det bättre)

            Den kommer ALDRIG göra något för att slippa obehagt OCH få belöning, den kommer välja en av sakerna att “jobba för”/”vara lydig för”.

            Men, Johan, som svar på din fråga. JA, du får samma effekt om du använder samma konsekvens för både inkallning och nej, för hunden är det inte så stora skillnader, som jag tidigare sa 😉

          • Anna skriver:

            Har man en stopsignal så är det troligare att hunden lyssnar på den än en hitsignal om den jagar efter något.

          • Om man som Patrik skriver ska träna Nej och inkallning på samma sätt, dvs med korrigering, så får man komma noga ihåg att det blir en långsammare inkallning än den man får med positiv förstärkning.

            Det låter sig göras, men det är bättre att först klara av Nej, sedan ger man en positiv inkallning. Eftersom det är två olika moment fungerar det utmärkt.

          • Anna skriver:

            Man kan ha en stopsignal som enbart ett stop, alltså hunden stannar och får stå och titta efter djuret.
            Ett HIT annars får du stryk skulle aldrig fungera med mina hundar. Att välja mellan att fortsätta jaga ett rådjur eller att komma för bestraffning??

          • Patrik Berggren skriver:

            Gunilla, spelar det någon roll hur snabbt det utföres?

            Vilket är viktigast?

            När den kommer, kommer den snabbt.

            eller

            Den kommer alltid, men i sakta mak?

          • Patrik, säger du att inkallning som är negativt förstärkt (lyder under hot) är mer pålitlig än inkallning som är positivt förstärkt (lyder för belöning) ?

            Lösningen på dilemmat är förstås att ha två olika inkallningssignaler, med två olika reaktioner. Båda inkallningarna behövs, den som är inlärd med krav och den som är inlärd med hög belöning. Jag kallar kravet för KOM och belöningen för HIT.

          • Johan skriver:

            Patrik, jag köper helt det du säger om att hunden gör något av endera orsak och inte av båda.

            Men visst kan man korrigera handling A och belöna handling B där handling A är att “inte komma på inkallning (=t.ex. fortsätta jaga hare)” och handling B är att “komma på inkallning”.

            Sen ang. vilket kommando man använder är ju helt egalt så länge hunden kopplar det till något. Det som påverkar i dessa lite mer extrema lägen är ju mer eller mindre en ren motivationsfråga oavsett om kommandot är “stanna”, “nej”, “hit”, “rulla runt” eller “banan”…

            Så ser jag på det iaf…har jag fel? 🙂

            Mvh,
            Johan

  11. Lena skriver:

    Hej!
    Jag tycker du gör helt rätt när du går fram och låter han veta att det är ajabaja. När han sen följer med dig och stannar vi din sida ska du berömma. Detta ska vara den trevligaste platsen att vara på. Sen är frågan, när du ropar och han inte kommer, tittar han på dig då och undrar eller tittar han upp för att sedan fortsätta med det han höll på med? Om han fortsätter med det han höll på med så får du gå fram igen och tala om för honom ännu tydligare att det inte är rätt. Om han tittar på dig och undrar,han kanske tycker du verkar för sur för att våga komma. Då får du gå tillbaka till basic inkallning. Be en kompis hålla hunden, du skuttar i väg bollande med hans favorit leksak. När du kallar in och han springer mot dig lägg till något uppmuntrande ljud tex japp,japp medan han springer mot dig. Kör några gånger. När du sedan är ute på promenad och det händer igen att han bara tittar på dig när du ropar på honom så ropar du käckt japp,japp. Och han kommer som ett skott simsalabib.

    • Sandy skriver:

      Tack för svaret!
      Jag låter aldrig sur när jag ropar, ropar heller inte flera gånger, vill inte bli tjatig, typ som att “kommer du inte så det enda som händer är att du fortsätter höra min röst” nej det tror jag inte på. Tittar han på mig (men ändå står kvar) låter jag inte sur, som sagt inte så kul att komma då.
      Det är när han struntar helt i mig som jag går fram och visar ”jag tycker inte att du ska fortsätta med det du håller på med”..
      Om jag ropat och han slutar med det han gör och tittar på mig, lägger jag på ETT till rop (så han vet att han är på rätt väg), kommer han då så visar jag att det är helt rätt att komma till mig, det är kul här borta.
      Situationen som ibland uppstår som jag undrar hur vi ska gå vidare i är:
      Jag ropar, han lyssnar inte, bara fortsätter med det han gör, jag går fram ”hallå där dags att vakna” – då svansar han efter när jag går tillbaka, å när jag stannar och han står bredvid så belönar jag med något som är mycket bättre än det han var så intresserad av innan. Men nånstans har det gått fel där. För den här situationen uppstår ibland.. Jag vill ju lära mig hur jag ska få till att mitt rop inte betyder ”matte kommer till dig snart, det är lugnt stå kvar där du” för det är ungefär så det blivit känns det som.

      Jag hade velat ha mer kontrast i träningen : Jag ropar – han kommer inte – jag går fram ajabaja, han blir uppmärksam – jag går tillbaka – ropar igen – han kommer på en gång – BRAAAA belöning.
      Men för att han svansar efter mig på en gång känns det som jag inte riktigt kan visa honom skillnaden. På ett sätt tycker jag det är BRA att han går efter. Men för att träningen ska bli mer tydlig hade det på ett sätt vart bättre om han inte gjorde det..

      • Sandy, du tänker ju rätt! Precis, han ska inte följa efter, för det var ju inkallning du tränade. Så gå fram och “ajabaja” och säg sedan att han ska stanna kvar där han är! Och gå tillbaka till när du stod, och kalla sedan in på nytt. Upprepa proceduren då och då under samma promenad tills han kommer direkt.

      • Hanna.H skriver:

        Hej Sandy.
        Om dina bekymmer inte försvinner. Så är du välkommen att Maila mig så kan vi hjälpa dig hannasofiainger@gmail.com
        De viktiga är ju att du får en hund som väljer dig utan att du ska behöva visa ditt missnöje.
        Ha en fin dag 🙂
        Mvh Hanna 🙂

        • Hanna, har du inga konkreta tips att lämna här på bloggen då? Är det deras relation som du tror inte är bra, eller är det fel på inkallningsmetoden? Jag tror att det bara handlar om att hunden inte har förstått vad hon ville.

          Sedan tror jag att alla hundar ibland kommer att vilja göra något annat ibland, inte bara hela tiden följa sin ägare eller komma. De vill ibland undersöka något annat en stund. Och har man inte tid med det så måste beteendet brytas.

          Vill man inte visa missnöje så kan man helt enkelt gå och vänligt hämta hunden och koppla den. Det kanske var så du menade?

          Mycket av styrkan med den här bloggen är alla som bidrar med tips, utifrån sitt perspektiv.

          • Patrik Berggren skriver:

            och om hunden inte förstått vad hon ville, vad har vi då för problem?

            Jo, ett kommunikationsproblem, och har man det, kan man ställa vilka krav som helst, och de kommer aldrig att uppfyllas, för hunden förstår ändå inte …

            Så, backa bandet till “börja lära sig kommunicera med varandra” 😉

          • Hunden kanske förstod från början att hon försökte få den att komma, men den hade inte lust, kanske var i tonåren. Då åkte leksaken fram och det blev beteendet att stanna kvar som blev förstärkt. Så kanske inte ens ett kommunikationsproblem utan ett rent träningstekniskt problem?

  12. Lena skriver:

    Menat till Sandy

  13. Lena skriver:

    Hej Sandy.

    Men håller han sig hos dig hela promenaden efter en tillsägelse. kommer det inte strax efter att han håller ett lite längre avstånd? Passa på då, med tillsägelsen färskt i minnet är det ju stor chans att han lyckas att komma till dig. Han behöver inte vara så långt bort.

  14. Sandy skriver:

    I de lägena så funkar det.
    Det är om det finns någon större störning eller han är utanför “zoonen” (efter ett visst antal meter så går han ibland över “i sin egen värld”) – för det mesta “fångar” jag honom (med rösten, inte bokstavligt) INNAN han kommit över den “osynliga gränsen” och då inga problem, då kommer han till mig. Men jag måste ju kunna hantera det i de lägen som det händer att han kommit för långt bort för det är då allt detta uppstår. Så även om jag skulle upprepa på en gång när han kommer bara 2 m bort då skulle han vända tillbaka och komma in till min sida. Det verkar inte bli befäst att du ska komma till mig ”what so ever” – vare sig 2 m bort eller 100 meter bort.

  15. sandy skriver:

    Helt rätt. Såklart det handlar om kommunikationen. Den behöver byggas på. Det tar ett tag att erkänna för sig själv ibland bara.
    Där finner jag nog lösningen på mitt problem. Hoppades på konkreta övningstips, men inser att de kanske inte är vad jag behöver i detta läge. Får öka avståndet successivt, inte bara anta att han förstår lika bra på 100 meters avstånd som på 3 meters avstånd. Jag får backa bandet.ö