Jag har fått några mejl om när man hundradio egentligen är, om det är på måndagar eller tisdagar, eller om det är på helger?
Svaret är enkelt – Hundradio är direktsändning på måndagar kl 1900, då kan du ringa in. Repris på helgerna.
På tisdagar har jag dock ett annat radioprogram, men på det pratar jag om helt andra saker än hund.
I bland vikarierar jag för någon annan programledare, men då är det oxå andra ämnen än hund.
Så då vet ni detta! 🙂
Aggressivitet hos en hund – Är det osunt, är det sjukt, är hunden idiot, går det att få bort?
Aggression har vi människor. Om du blir arg på något, eller på någon, då kan det hända att du visar aggression.
Är det osunt, är det sjukt, är du då en idiot, kan man få bort det hos dig?
Aggression är en naturlig del i en hund. Att visa aggression kan också vara naturligt för en hund.
Då en hund visar aggression kan vi dock ha svårt att förstå varför, det är då vi börjar fundera på om det är sjukt.
Men väldigt sällan eller aldrig är det sjukt, det kan däremot bli ett problem. Men det är helt skilda saker.
Aggression kan delas upp i två olika delar.
Den ena delen är den passiva delen – Skärpa, hundens förmåga att bli arg, hunden vill ofta eller alltid skapa ett avstånd. Det ligger tätt ihop med flyktkänslor.
Den andra delen är den aktiva delen – Försvarslust. Hundens vilja och / eller förmåga att försvara sin plats, en tillgång, sin flock, en individ. Här kan attacker ske. Beroende på individ, på självsäkerhet och styrka, beroende på erfarenhet kan dessa attacker vara mer eller mindre hårda och allvarliga.
Alltså, det är fullt naturligt och sunt då en hund som ex vis blir skrämd visar aggression.
Det är fullt naturligt om en hund visar aggression när den försvarar en tillgång.
Det är svårt eller omöjligt att sänka hunden nivå/styrka av aggression. Den är däremot ganska lätt att höja om man vill.
Eller höja då man inte vill, men gör fel i olika situationer.
När man arbetar med ett problem där hundägaren anser att aggression är ett problem, då kan man inte ta bort hundens aggression. Man kan bara påverka hundens inställning till en viss situation eller sak, så att hunden på så sätt inte vill/behöver ta fram aggression.
Ett exempel – Hunden visar aggression då jag tar tuggbenet ifrån hunden.
Du kan då inte sänka hunden mått av aggression, det är omöjligt.
Där emot kan du på olika sätt visa din hund att aggression inte alls är nödvändigt, visa din hund att detta inte är en konflikt där aggression måste tas fram.
I detta fall måste du visa din hund att den kan lita på dig, att du inte konkurrerar med hunden, med mera.
Det finns hundar, det finns sunda och friska hundar med ett rejält mått aggression. Dessa hundar kan vara världens bästa hundar, i rätt händer kan det vara världens mest trygga hundar.
Men i fel händer kan det sluta med en katastrof.
Om man har en hund med ett stort mått av aggression, så måste man anpassa hundägandet efter detta.
Man kan inte kanske binda upp den hunden vid en stolpe för att själv gå in och handla (dt ska man i och för sig aldrig göra med någon hund), man kan kanske inte låta hunden vara hemma själv då tv – reperatören ska komma.
Man kan kanske inte på en promenad då man möter en vän låta vännen komma springande fram för att ge dig en kram…. och så vidare.
Har man då en hund med ett stort mått aggression, då måste man hantera hunden därefter, och inte kanske försöka lösa ”problemet” som faktiskt inte är ett problem. I alla fall inte ett problem där hunden gör dumma saker.
En hund med ett stort mått aggression kommer aldrig tycka det är fel att bli arg, den kommer aldrig tycka det är fel att försvara dig med mera.
Och detta oavsett hur mycket du straffar den för det den gör.
Just detta kan vara bra att ta en funderare över innan man kanske väljer en ras där det till och med står i rasstandarden att aggressioner ska vara balanserade men finnas där med ett relativt stort mått.
Tyck till om detta!
God morgon! 🙂
God morgon.
Jag har en mycket ranglåg Tollarhane. Han är livrädd för grannens hund. Då grannen inte vill medverka i parallellpromenader eller andra försök till åtgärder så har jag börjat distrahera min hund med godis. Massor. (Egentligen bara hundmat, tagen från hans dagsranson)
Han svarar bättre och bättre på detta, bl a har vi ”reclaimat” trapphuset, där min hund alltid var hjärtängslig och pep jättemycket förut.
Har du fler tips?
Om man väljer hund med mycket tryck hoppas jag man tänker ordentligt innan. Hur man bor etc… Tycker det är synd att grannen i inlägget ovan inte vill medverka till att iaf skapa en neutralitet mellan hundarna. Kan ju knappast vara kul att ens hund skrämmer grannens. Nu vet jag att alla inte tänker så o många bär rosa glasögon med skygglappar o den det drabbar är ju hunden i första hand. Träffade häromdagen en fd vaktbolagshund med helt rätt ägare, den var fantastisk!Jag tycker du beskrev det här ämnet väldigt klokt Fredrik.
Bra skrivet, och när min amstaffmix börja vakta oss, försökte jag bara milda ner sättet hennes. Eftersom de just är en kraftig ras, och hon SKA vakta oss, men även veta när de behövs.Och inte flyga runt oss hela tiden o kolla så att säga, då blir hon stressad. men mycket hänger på MIN energi/stress i alla situationer. Hon är en spegelbild på mitt men då i
7 ggr värre sätt. Så man kan även säga att märker jag att hon börjar ”bete sig”, då får jag känna mina känslor, för 80% så har jag börjat stressa eller blivit irriterad. så hon är en varningsklocka att jag behöver andas djupt, o de behövs för att må bra 🙂
Du skriver att man inte kan göra något åt en hund aggression tx. när man tar ifrån hunden en leksak. Men du skriver bara att det är jag som ska göra något åt mig, men du skriver aldrig HUR man ska göra. Det är många frågeställare som efterlyser exempel på hur jag ska göra för att rätta till ”fel” hos min hund.
*Det måste du väl veta. Vad gör du själv om din hund beter sig fel? Mina hund, terv, blir arg när jag slutar kasta frisbeen tx. och nafsar efter min hand.
Att hunden följer sina instinkter och reagerar på ”hundvis” betyder inte att vi alltid måste acceptera beteendet. Om vi inte sätter vissa ramar för hundarna kan dom inte fungera i vårt människoanpassade samhälle.
Hur du ska komma tillrätta med din tervs nafsande efter händerna beror lite på hur du själv fungerar tycker jag.
Min första tanke är att du bör låta bli att kasta frisbee om det gör din hund väldigt stressad eller upphetsad. Leta gömt godis eller spåra kanske är bättre aktiviteter eftersom dom sysselsätter hjärnan utan att stressa.
Du kan kasta men bara några få gånger och bara om hunden är lugn innan. Sen gör du avslutet trevligt genom byteshandel, du erbjuder godis istället.
Du kan välja att förbjuda beteendet, t.ex genom att strama upp dig, lägga armarna i kors över bröstet (så att det inte går att nå dina händer) och lugnt men kraftfullt och myndigt säga ”nej” eller ”nu räcker det” eller nåt annat som du vill använda som ett brytkommando. Du själv måste vara lugn och auktoritär om det ska fungera.
Du kan ta tag i halsbandet och bara hålla hunden stilla tills den slappnar av och inte längre försöker hoppa mot dig.
Du kan vara tyst men gå rakt på hunden så att den måste vika undan för dig. Gå rakt på bara även om hunden hoppar, den kommer att flytta på sig. Gör du det konsekvent kommer du att bryta beteendet.
Det var några förslag på hur du kan göra. Välj den metod som stämmer med dina egna värderingar om hunduppfostran och som du känner att du kan genomföra konsekvent. Lycka till!
Jag blev nästan glad när jag läste slutet av texten, andra alternativet. Bara det att jag inte är ensam med ”problemet”.
Min schäferhane försvarar mig, hans hem och sina vänner
till tusen och jag försöker att lugna ner det. Men det är svårt när människor i ens omgivning inte förstår vad jag menar när jag beskriver att man inte kan vara bästa kompis med honom vid första ögonkastet.
Det är ju svårt att tysta ett problem om de runt om inte hjälper en, det är mycket som spelar in. En som är hundvan kan utan problem gå in i lägenheten!
Mycket kanske sitter hos mig också, att jag är orolig för om något ska hända. Rädslan hos mig blir ju större ju mer folk pratar.Hy
De trycker ner en och pratar bakom ryggen på en. Men i träning är han den mest klockrena hunden! Han är bästa vännen man kan få när man väl känner honom men det tar sin tid!
Dock kommer vi nog aldrig kunna starta lydnaden som jag önskat men tanke på tandvisning.
/Carro med lycklig hund
Hej Caroline 🙂
Läste din kommentar och fastnade vid, ”Dock kommer vi nog aldrig kunna starta lydnaden som jag önskat men tanke på tandvisning.”
Min Acro har/hade många likheter med din kille,,,
Idag är han fullt ut hanteringsbar av andra och klarar en tandvisning galant.
Det krävs en hel del hårt arbete men framförallt tid. För åtta månader sedan skrev Fredde här på bloggen om Acro och problemet kring precis det du tar upp.
Vi fick hjälp av bland annat Fredde och Patrik Berggren att lägga upp en träningsplan för att komma över problemet.
Min hund menade allvar när han bet ifrån!
Då var jag förtvivlad och bar på liknande känsla som du gör idag ,,,
Idag är jag stolt över min hund och glad att jag inte gav upp drömmen om IPO tävling och utställning 🙂
Vi lyckades! än om jag då för 8 månader sedan inte hade en aning om hur man skulle komma tillrätta med problemet.
Man får känslan av att vara otillräcklig och verktygen räcker inte till för att komma åt problemet.
Be om hjälp!
Tro på att det går att vända!
Alla är vi nybörjare när vi möter denna typ av individ för första gången 😉
Hoppas att Du finner lite styrka och ser lite annorlunda på ditt problem efter du läst det jag skrivit ,,,
Håller tummarna för att även Du kan starta å tävla.
Här är länken till Fredde´s blogginlägg efter Vedautställningen Caroline, om du vill läsa 🙂
http://blogg.agria.se/fredriksteen/2013/02/05/biten-och-biten-vad-ar-ett-bett/
Tack så mycket! Jag tar verkligen åt mig och hoppas att allting ska gå vägen som det var tänkt ifrån början 🙂
Delar vad Kerstin Malm skriver i en kommentar till sin artikel om – Nytt hundfall som visar på hundägarens rättslöshet, augusti 13, 2013 Artikel: http://bit.ly/18kRW1t
Men vi har ett grundläggande problem som är dåligt uppmärksammat. Hundar är rovdjur, har ofta kraftfulla jaktbeteenden och kan dessutom använda sin styrka (tänder, käkar, kropp, muskler etc) i situationer då de blir aggsressiva. De gör dem lätt farliga för människor, eftersom vi är extremt oskyddade. MEN – detta är inte hundarnas fel! Vi väljer att ha rovdjur som sällskap och vi får ta det fulla ansvaret. För mig känns det etiskt fel att avliva hundar för att de visar sina naturliga beteenden när vi själva alltid på olika sätt har orsakat situationerna. Därmed inte sagt att det inte ibland kan vara nödvändigt för att riskerna blir för stora.
Jag tycker att du har alldeles rätt i att många hundägare tycks naivt omedvetna om vad deras hund kan förorsaka. Det kan handla om jaktbeteenden, vaktbeteenden, lek som blir våldsam, rädsla som visar sig i aggressivitet, konkurrens hundar emellan mm. Detta kan direkt drabba människor eller andra hundar, men också vara en anledning till att olyckor händer. Det här är nog den allra svåraste frågan att lösa – för hur ska vi få alla människor att vara förutseende, ansvarsfulla och bara skaffa en hund som är lämplig för dem? Samtidigt som vi behandlar hundarna rättvist och respektfullt, d v s inte riktar vår ilska, rädsla eller hat mot dem när något händer.
Hej!
Haren 6,5 mån papillonvalp som är väääääldigt bestämd. Det morras när man ska lyfta och det morras o ibland bits (inte bus) när han inte får som han vill. Kloklipp o bad = hela tandraden visas o det huggs vilt….. Om man busar med honom så blir han så het att han inte kan sluta utan det blir morr o ibland hugg. Katterna älskar han att jävlas med o bryr sig inte att katterna blir förbannad på honom, han biter dem i svansen o försöker få igång dem. Tar man då och säger till honom eller lyfter så blir han helgalen. Ska man ta ur något ur hans mun så stelnar han, morrar o hugger. Han är däremellan snäll o gullig men vill gärna småbita o tugga på händerna eller kläder. Har man sagt till honom när han gör något och han blir arg så får man nästan alltid ”pussar” i massor av honom. När ska man börja bli orolig för hans beteende? När är den sk valptiden över? Han skiter i avledning o tillsägningar (blir bara mer taggad av det) och att man tar tag i honom. ”Ryggsäcken” gör honom helt vansinnig detsamma med ”tvångsmys”. Ska jag börja bli orolig?
Anneli, med en sådan hund skulle jag sätta på mig handskar och fatta tag om hans skuldror och lugnt men bestämt lägga honom på rygg mellan mina utsträckta ben och hålla i honom om skuldrorna med händerna. Om han bits så skulle jag ignorera eller morra. Däremot att säga NEJ med hård röst leder ofta till oönskade reaktioner på en valp, det blir för hårt och/eller de förstår inte. Håll honom fast på rygg tills han inser att han inte kan bita sig fri eller komma loss utan i stället prövar att slappna av. Då talar du tyst och mjukt och smeker sakta hela underredet, helst en låång stund. Gör det helst dagligen.
Ta också emot hans pussar, men var lite ”avmätt” då.
Jobba med social hantering och social kommunikation, undvik godismatande.
Bra att han är så liten och ung, det är lättare då.
Jag passar en ung dvärgpudelhanne på 6 månader som hade lite sådana hyss för sig för bara några veckor sedan, men nu är han supertrevlig.
Så det du beskriver kan faktiskt ”botas” ganska fort.
(Kattjakten skulle jag nog säga var det svåraste att lösa, ha ha)
Jag har lite svårt för detta med att lägga hunden på rygg och hålla fast den. Dels tror jag att det är ett ineffektivt sätt att få hunden att tagga ner då hunden troligtvis kommer kämpa emot /gå upp i varv rätt ordentligt innan den ger upp.
Sen gillar jag (verkligen) inte själva grejen med att hålla fast/trycka ner hunden, men det kanske bara är något med mina personliga preferenser. Ser faktiskt ingen större skillnad mellan att lägga hunden på rygg och en sk. alfarullning…det är ju samma princip bakom båda.
Jag tror det är mer effektivt att låta hunden välja ställning själv och bara fokusera på att hunden ska hålla sig lugn och på samma plats t.ex. mellan mina ben när jag sitter ner. Jag låter kroppen fungera som väggarna på en låda,. Inom väggarna slipper hunden att vara fasthållen så länge den inte försöker komma ur lådan, för då tar det stopp. Upplever att denna approach fungerat bra både med hundar, katter och hästar som varit lite stissiga.
Mvh,
Johan
Johan, ditt sätt funkar säkert också. Jag tycker ändå att målet är att hunden med lite hjälp ska kunna våga ligga på rygg och slappna av, för då har man vunnit mycket. Och det är en bra position för kloklippning om huvudet är vänt mot ens fötter, inte mot magen.
Jämför med att lägga ner en bebis på ett skötbord för att byta blöja. Man ska inte använda våld, det försenar ju bara det man vill uppnå: Avslappning, trygghet, undergivenhet, rentav njutning.
Gunilla, jag håller egentligen med om det du skriver. Min enda reservation är att det enligt min erfarenhet går snabbare att vinna hundens (djurens) förtroende om man inte håller fast dem på liknande sätt…vilket oxå gör att när jag väl behöver göra något med dem, t.ex. klippa klor, så uppstår aldrig ( nja, sanning med modifikation men problemen, om de uppstår, blir klart mindre iaf) några problem…Det kommer på köpet lixom.
Sen vet jag med mig att jag kanske (enligt andra 😉 ) är lite överkänslig mot just detta med fasthållning…men oavsett mina personliga aversioner mot det så vill jag fortsatt hävda att ”mitt” sätt är förbannat effektivt och odramatiskt. 🙂
Mvh,
Johan
Håller med dej Gunilla.
Jag gillar det du säger Johan, kunde inte låta bli att småle när jag försöker få fram en bild av dig sittandes på golvet med en häst mellan benen som försöker smita 🙂
Men jag förstår vad du menar 🙂
Hahaha.. jag fick samma syn. Skulle vilja se det irl 😀
Jag är rätt stor…
Mvh,
Johan
Rätt stor? Du måste vara enorm!! 😉
..iaf om man är en falabella… 😀
Mvh,
Johan
Vill ju ogärna skryta, men benämningen har använts förr 😀 …visserligen följt av ”gullig”, vilket man som ball 6-åring inte tog som en komplimang.
Mvh.
Johan
Haha ok en falabella kategoriseras ju som häst, tänkte inte på det. Hur gullig du är kan jag dock inte svara på men en trevlig prick verkar du vara 🙂
hej
jag har själv en schäfer hane på tre år och känner igen mycket i det som Caroline skriver
att det bara går att komma fram och hälsa om man är främmande
men när han väl lärt känna någon är han supergo
jag tog hand om honom då han var tre år och hade då varit hos två andra ägare efter grundägaren på kort tid, dessa två hade behandlat honom illa så när jag tog honom fick jag jobba rejält för att få en trygg och glad hund
kärlek , tålamod, ledardskap och tid efter 3 1/2 år litar han inte på främmande
människor , om det är någon situation där vi behöver lära känna någon
brukar jag lägga munkorg på , låta honom nosa och lukta och bli bekväm
efter några minuter kan jag ta bort munkorgen och det är lugnt
min tolkning är att han överlåter analysen och omdömet som han är osäker på
med munkorgen till mig
vad tror du om det Fredrik? jag tror inte hundar glömmer helt
han var supersyressad i början då jag pratade med någon då vi var ute
och skällde oavbrutet gör att överrösta oss
rädd för att jag skulle lämna honom (han bytte tre ägare under kort tid
tre månader ca) idag är han trygg och vet att han får stanna
det beteendet tog säkert ett år att arbeta bort
för att det var då många bitar som behövde ”lagas”
man fick inte gosa , krama han gick snabbt undan
han skakade då det vankades bad
och många detaljer till som har krävt tid och ett förtroende mellan
mig och hunden
vi har ett starkt band mellan oss idag och mycket beror på att vi har kämpat tillsammans
med att lösa saker som varit jobbiga
en fråga till Fredrik
att ta över det dominanta och del aggression hos honom
har jag jobbat med allt ifrån pinnar till leksaker
att det som i början var en dragkamp
han ville inte ge sig inte jag heller så jag vann över honom
med kommandot loss
idag är det ingen dragkamp bara lite isåfall tills jag säger loss
och han får tillbaks leksaken då han frågar dvs ger tass
jag tycket att den metoden funkar bra för att visa vem som bestämmer
och dämpa aggressivitet
vad säger du?
Sanna
Anneli, för mig låter det som att du borde vara orolig redan. Leta upp en instruktör/ coach du känner är rätt för dig få hjälp fortast möjligt att komma tillrätta med din valp. Det beteendet är inte roligt oavsett hundens storlek!!! Lycka till o jag håller tummarna!!!
”Just detta kan vara bra att ta en funderare över innan man kanske väljer en ras där det till och med står i rasstandarden att aggressioner ska vara balanserade men finnas där med ett relativt stort mått.”
Det skriver en person som tidigare menat ungefär: att ras-egenskaper inte är en sanning.
Har jag missförstått?
Glömde 🙂 Menar ju inget illa.
Jag vet inte om jag är ovanlig men jag låter inte mina valpar göra en massa saker som jag inte vill att den vuxna hunden ska göra. De får inte bita i mina händer, de får inte hoppa upp mot bänkar och bord, de får inte dra i kopplet, osv. Att vara valp är ingen ursäkt för att få göra dumma saker och här börjar fostran direkt när valpen kommit hem, eller redan i valplådan om jag fött upp den själv.
Det blir ju bara en massa onödigt jobb att träna bort det som den fick göra som valp men inte får som vuxen, den tiden lägger jag istället på valpen och leker in det som jag anser vara riktigt beteende. Leker man med valpen från början så tycker jag även att det är lättare att styra så inte leken går över styr utan man får en bra balans på det och dessutom stärker man sitt förhållande med hunden och blir den naturliga ledaren som hittar på roliga saker och även vilar ihop med hunden.
Har jag en valpkull så brukar jag vila middag i valphagen, det stärker banden till mig men stärker också banden till människor över lag inbillar jag mig och gör valparna trygga.
Låt valpen vara valp men styr upp valplivet och utnyttja den unga hundens förmåga till inlärning och formbarhet.
Jag håller med, Anneli! Valpar förstår väldigt mycket och suger åt sig konsekvenserna av sina beteenden som svampar redan vid 12 veckors ålder.
Förskolorna brukar ha en väldig disciplin på barnen när man ser dem gå med en stor barngrupp med en massa fyra-femåringar. De tar nog inte skada av det.
Däremot ”Sikta mot stjärnorna-kurser” för små valpar ställer jag mig tvivlande till. Det blir väl som att sätta en femåring i skolan? Det blir en massa inlärning som inte alltid har med naturligt uppförande att göra.
Det håller jag helt med dig om Anneli! Man kan inte kräva direkt men absolut sätta gränser.
en väluppfosrad valp är A och O
men det ka gå fel på kort tid ändå som i mitt fall
på tre månader hade 2 ägare förstört honom och hans förtroende för människor
pch hans beteende
jag trodde den här debatten eller vad jag ska kalla det handlar om aggressiva beteende jos hundar
nu handlar det om valpuppfostran
Att tala om valpuppfostran måste väll vara kanon när det även pratas om aggressiva beteenden?
Vill man undvika att hunden får en massa problembeteenden som inte bara drabbar andra utan till stor del hunden själv så är det mest rättvist mot hunden att lära den hur man uppför sej redan som valp.
Jovisst, om man har valpen från början så är det lite lättare att börja i rätt ände… Vad Sanna menar är väl att man kan ställas inför problem som har grundlagts innan hunden kommit i ens ägo och som givetvis är mycket svårare att ta itu med än en ouppfostrad valp som man är förste ägare på.
Håller helt med dig AnnP!
Ett hus kan inte hålla ihop om inte grunden är stabil.
Sen tycker ju jag att om hunden har tillåtits att ta ansvar för att vakta familj och hem så har hunden fått för stort ansvar som den inte klarar av och inte ska ha. Det faller som så ofta tillbaka på ägaren.
Sen om man har inställningen att tidigare ägare har förstört en valp/hund så kommer det med den inställningen att bli svårt att vända det rätt. Hunden kan självklart utvecklat problembeteenden men genom att flytta till en stabil, bra och balanserad ägare brukar många problem lösa sig bara genom miljöombytet. Hundar är otroligt formbara och anpassningsbara varelser.
Jag har själv tagit hand om hund som haft det svårt, misshandlad bla. och kunde absolut ingenting inte ens sitt namn och mindre än ett år efter det startade vi på lydnadsprov med nästan full pott. Vi började om på noll när han flyttade in och strök ett streck över det han varit med om.
Grattis Anneli att det gick så bra för dig o din hund som tidigare farit illa. Utgå dock inte att detta gäller för alla! Hundar är individer och en produkt både av sina gener och sina erfarenheter. Dvs en hund med i grunden/generna en god portion osäkerhet, rädsla etc påverkas troligen mycket mer av hård/stressande/dålig miljö jämfört med en hund med i grunden bättre mentalitet. Har exempel på detta o tvivlar inte ett dugg på att det i vissa fall kan vara väldigt svårt att bli av med befästa beteenden. Vem vill inte stryka ett streck över gammalt och dåligt men det kan ibland verkligen vara lättare sagt än gjort!!
Självklart är varje hund en egen individ och en produkt av sina gener och erfarenheter. Det känns som om du utgår ifrån att min hund råkade ha en ovanligt bra mentalitet och klarat sig bra därför men det kan jag ju säga att det hade han definitivt inte. Hans upplevelser hade självklart satt spår och det visade sig under hans fortsatta liv. Man ska vara medveten om vad som finns i ”ryggsäcken” men att fokusera på det som varit kan vara ett utmärkt sätt att sätta käppar i hjulet för att kunna gå framåt anser jag av erfarenheter jag fått genom många år med hund både egna och andras.
Jag utgår inte från någonting alls eftersom jag inte känner din hund. Dock vet jag att olika hundar kan reagera väldigt olika på dåliga erfarenheter, beroende på hundens medfödda mentalitet. En hund med mkt rädsla/osäkerhet som hamnar i fel händer kan vara mkt svårare att rehabilitera än en hund med i grunden sundare mentalitet.
Absolut kan jag hålla med om att grunduppfostran är viktig för en hund som senare hamnat i fel händer är det lättare på det sättet för hunden och ägaren att jobba med de problem som uppstått
Vad gäller min hund fick jag höra att han var social snäll van med barn katter etc men bit för för bit såg jag ju att inget stämde
Han hade hos den andra ägaren tex varit fasstbunden för att hon prioriterade sina hanhundar
Han blev skogstokig rent ut sagt vid möten av hundar och även om de gick på andra sidan vägen en bra bit ifrån
Han var inte van vid katter vid tillfället då jag tog honom hade jag tre st
De fick sköta allt själva inga stängda dörrar mm några smällar på nosen fick han ta
Efter ett halvår var de bästa vänner
Jag vill också påstå att hundens grundpsyke spelar in och han har ett väldigt bra grundpsyke som hjälpt honom att lösa allt
Jag tror inte att man ska skrika och vara för hård mot ett hund som upplevt trauma
Utan vara bestämd och dominant och visa mycket kärlek
Det är inte alltid man lyckas heller
Tog hand om en bordercollietik som var drygt ett år som var rädd för käppar ,golvmopp etc
Och cigarettrök och alkohollukt dvs onyktra personer
Hon han fått myckets stryk och var kuvad..men åt upp och bet sönder allt hemma
Brödkorgar plasbunkar blomblad mm
Jag fick lämna över henne till någon som hade heltid att jobba med henne
Trots hennes bakgrund var hon inte aggresiv utan supersnäll men vad jag kan tycka ett svårare beteende att jobba med än just aggressivitet
Hej! Jag har en valp på 18 veckor som blir aggressiv när vi ska ta gräs ifrån han. Han morrar och biter oss när vi ska ta det. Vi försöker byta med han med antingen leksak eller godis men funkar oftast inte. Vi går på valpkurs med han och vi har frågat ledarna och massa med folk om hur vi ska göra men inget tycks fungera. Har du en bra lösning? Han äter jättemycket gräs och så fort han får tillfälle. Jättetacksam för svar!!
Vi verkar ha samma problem du och jag!! Är det fler tillfällen valpen moppsar upp sig mot er eller bara när ni tar gräs från honom?