I ett varmt land långt borta…..

Skärmavbild 2013-10-24 kl. 21.20.01

 

En liten goding jag träffade för en tid sedan 🙂 🙂

Skönt med fredag idag. Det är alltid lite lättare fast man är trött att komma upp ur sängen en fredag kan jag tycka. Bara vetskapen om att det är fredag gör det lite lättare.

I dag ska jag ta kontakt med kennelklubben över en inbjudan jag fått.
Om jag som domare ska ut i världen och döma, så måste kennelklubben godkänna/släppa iväg mig. Säger kennelklubben – nej – då får jag inte åka utan att jag riskerar mitt domarkort.

Det jag blivit inbjudan att döma är polismästerskapen i ett land långt bort, ett varmt land.
Och eftersom polisen i det landet inte är anslutet till FCI, så kan det bli problem. Men jag hoppas att ansluten FCI klubb i det här landet har ett finger med i spelet – Då får jag nog åka.

Vi får se hur det går.

Jag försov mig lite i morse, så nu måste jag dra. Men vi hörs senare idag. 🙂

 

 

7 svar på ”I ett varmt land långt borta…..”

  1. Hej Fredrik! Nu rör inte min kommentar det du skriver om i just det här inlägget. Jag skriver för att jag nyligen läste Expressen och blev faktiskt verkligen besviken på dig hur du uttrycker dig om dalmatiner.

    Du skriver så här:

    Dalmatiner – ogillar barn:

    – Jag vågar inte uttala mig om det, men ofta när jag får mejl om dalmatiner är det just det som är på tapeten.

    Du som har hållit på med hundar så väldigt länge borde väl veta bättre än; att somliga hundraser är olämpliga/lämpliga ihop med barn eller gillar/ogillar barn. Det funkar ju inte så. Det finns olika individer inom varje ras och sen beror det på andra faktorer som hur van hunden blir vid barn, och hur föräldrarna lär barnen att respektera hunden!

    Jag har haft tre dalmatiner, har två stycken förnärvarande. Alla tre har varit ganska olika men fungerat mkt väl med barn. De har varit med på mitt barns skola vilket gått utmärkt. De tycker att det är jätteroligt med barn, bla för att det händer mkt. Dalmatinern är ju en aktiv hundras. Barnen/kompisarna grejar mkt med våra hundar, de bygger hinder och tränar Agility och lär ut konster. Hundarna hälsar försiktigare på barnen när de kommer än de vuxna. Våra hundar och vårt barn har stort utbyte av varandra. De är väldigt måna om henne och tvärtom. En dalmatiner månar överlag mkt om sin flock/familjen.

    Det finns fördomar om dalmatiner som man får höra ibland. Jag tror det kommer från när rasen blev väldigt populär då disneyfilmerna kom ut. Det kanske då fanns orealistiska förväntningar på dalmatinern hos köparna och somliga som sålde valpar kanske inte var helt seriösa i den vevan. Vad vet jag. Sen hör jag dalmatinerägare berätta hur somliga barn skriker och kastar sig fram mot hundarna på stan, just för att hundarna är prickiga och pga disneyfilmerna. Men i det läget kan väl många hundar bli stressade?

    Tycker att det är så synd när du skriver som du gör, för att du förstärker just den fördomen mot dalmatinern som inte stämmer. Det hade varit rimligt om du istället förklarat att det inte handlar om hundraser som gillar barn eller ej, utan att det finns olika individer som reagerar olika inom varje ras men att det framförallt handlar om socialisering och att man som vuxen ser till att barnen respekterar hunden, samt att man får lägga ner ett visst arbete på en valp och unghund innan den fungerar på bästa sätt. Det gäller väl alla raser?

Kommentarer inaktiverade.