Den är den medelstora hunden som är farlig…….. (?)

Skärmavbild 2013-10-28 kl. 21.37.35

I går kväll hade jag Hans Rosenberg, Svenska kennelklubben, på besök i Hundradio på Radio1.

Vi pratade lite om allt möjligt, och en person ringde in och började prata om detta med farliga hundar.
Han menade på att det trots allt fanns hundraser som var farligare än andra, både Hans och jag protesterade.
Visst har storleken betydelse på så sätt att en liten hund inte kan göra lika stor skada som en stor hund, men det har inte med ras att göra.
Då är det snarare storlek på hund som avgör om den är farlig eller ej.
Om man då istället sa – Stora hundar är farligare än små hundar – då anser jag att man tänker rätt.
För så är det de facto.
Skulle man då börja prata förbud, då skulle man istället prata förbud mot hundar som väger mer än 15 kg. Ett sådant förbud skulle jag ha större förståelse för än ett idiotiskt rasförbud.

Men tänker man då ännu ett steg och tittar på statistik som finns, så kan man nog komma fram till att det är den medelstora hunden som är farlig.
Även om små hundar biter i samma utsträckning som stora hundar – så kan dom inte göra samma skada.
Och med statistiks hjälp kan man se att hundar som stora sällan biter någon. Då kvarstår alltså endast den medelstora hunden.

Det blir lite knepigt, och än en gång inser man hur jävla dum denna diskussion är 🙂

Då jag tänker efter på de hundar som bitit mig blir jag inte mer klok.
Jag har blivit biten av Chihuahua, Finsk lapphund, Vorsther, Jack Russel, Löwchen, Lhasa Apso, en hel del blandisar av olika slag, Schäfer, Rottis, Boxer, Pudel, Golden, Tax…. och säkert några fler.
Men jag har aldrig blivit biten av en så kallad ”kamphund”.

Endast en gång har jag blivit biten av en hund utan att först ha engagerat mig i hunden på något sätt.
Den gången var jag väldigt ung, kanske 6 eller 7 år gammal. Grannens tax kom lös och angrep mig direkt med ett bett.
Annars har jag alltid på något sätt engagerat mig i hunden som bitit mig.
Jag har lekt, tränat, hälsat, busat, tagit kopplet eller på annat sätt engagerat mig i hunden.

Däremot har jag träffat en relativt stor mängd hundar som dokumenterat är farliga. Farliga på så sätt att dom allvarligt angripit en eller flera personer.
Många av dessa har jag varit med att testa.

Trots hantering, trots test av dessa individer, så har jag aldrig blivit biten av någon av dessa.
De hundar som bitit mig, det är hundar som är vanliga familjehundar. Hundar som ingen skulle vara rädd för, hundar som är den vanliga familjehunden.

Men nu är det ju så att man inte behöver vara rädd för dom heller 🙂
Om vi betraktar våra hundar som en sport, hundsport, då gissar jag att fotboll, ishockey, bilsport och en riktigt stor mängd ”säkra” sporter är betydligt farligare än hundsport.
Jag tror till och med det är farligare att gå och titta på en hockeymatch – man kan få en puck i huvudet (jag har själv bevittnat detta 2 gånger) – än vad det är farligt att grannen har hund. detta oavsett ras på grannens hund.

Jag har all respekt för den ”hundrädde”.
Det är något helt annat än den person som gått på media/politikers häxjakt och trots viss hundkunskap och kärlek till hund, ändå är rädd för en eller flera raser.

Till den hundintresserade, till den i viss mått hundkunnige – Jag ber dig, fundera en liten stund över din fientlighet mot vissa raser.
Fundera en liten stund på vilken fakta du grundar din uppfattning på.

God morgon, nu vet ni vad jag funderar på under en natt mellan måndag till tisdag 🙂  🙂

 

 

39 svar på ”Den är den medelstora hunden som är farlig…….. (?)”

  1. Ha, där satt den!
    Bästa jag hört / läst inom denna diskussion, nu kan den lägga ner för gott.
    Bra Fredrik, duktigt gjort. 😉

  2. Jag funderar också på vart alla dessa farliga kamphundar finns? Jag har varit kring hundar och hundfolk samt varit hundägare i 35 år och har aldrig träffat någon farlig kamphund. De finns säkert någonstanns. Jag har under mitt 35 åriga liv med hundar stött på 2 aggressiva schäfrar, en aggressiv tax, en aggressiv dvärgpudel och en agressiv släthårig foxterrier. Själv är jag inne på min andra rottis i ordningen och min första jack rusellterrier. Båda hundarna är oerhört trevliga och fina även om den lilla terriern är betydligt vassare i humöret än någon av de bruks och jakthundar vi ägt i våran familj 🙂

  3. Ännu ett bra inlägg av dig i denna idiotiska diskussion ang. ”farliga hundar”. Sitter just nu i soffan med min gris (amstaff) snarkandes i mitt knä.
    Det som tyvärr ofta händer med amstaff (och alla dessa otaliga amstaff-blandisar) är att dom hamnar hos ägare som inte förstår att det är en hund som verkligen behöver få jobba för att vara en harmonisk hund! Och med att jobba så menar jag såklart med hjärnan. Jag spårar, tränar lydnad och ställer ut. Jag är helt och hållet amstaff-frälst! Min mormor och mina föräldrar sa när jag skulle skaffa en amstaff; ”men du ska väl inte ha en sån elak hund?!”. Ja jösses, man kan ju säga att dom helt och hållet ändrat sin uppfattning nu 🙂 men, det är trots allt ingen hund som passar alla. För det är en relativt stor och stark terrier med järnvilja och tusen egna, underbara och knäppa idéer!

    1. Ja jag skulle säga att det är här problemet ligger! Jag gillar amstaff och liknande raser och de jag har umgåtts med har varit helt ljuvliga! Ändå är det inte alltid jag tycker det är superkul att träffa på dem ute, och det är enbart på grund av att jag inte har nån aning om hur ägaren är.
      Var nyligen på besök med min hund i ett område i Lund där det tydligen inte går att få tag i andra raser än mastiffer, amstaff, pitbullblandisar m.m. 😉 Iaf så träffade vi bl.a ett muskelpaket med tillhörande husse på rollerblades. När hunden fick syn på oss (vi hade hund, barn och vagn med oss) så försvann allt i världen för honom förutom oss och det fanns inte en avslappnad muskel i syne när han satte av mot oss. Varpå husse tappar kopplet… Nu fick han tag på det igen genom att han ramlade samtidigt och lyckades sätta sig på kopplet men det kändes inte kul. Vi hade inga liknande möten med andra ”kamphundar” däremot släppte en matte fram sin terrierblandning som såg söt och lurvig ut 😉 men visade sig vara helt galen och gick till attack mot min hund som inte svarar emot. När jag lyckats få bort hennes hund gjorde ägaren om samma sak trots mina protester och med samma resultat – och hävdade att hennes hund ”skyddade sin rumpa” (min hund var tre meter ifrån när hon kom i ”attackmode”) och att det var min kopplade hund som inte kunde läsa hennes hund, därav attack från hennes tik… Så hundar av alla former och storlekar hamnar hos fel ägare, det är bara det att konsekvenserna blir så mycket större med vissa raser.

  4. Av alla ”farliga kamphundar” jag har träffat så har alla varit kelgrisar 😛

    Däremot måste jag fråga, många pratar om farliga mot människan, men mot andra hundar då vad har ni för erfarenhet där?

    Min är svag därför jag frågar 🙂

    1. Jag har inte tillräcklig erfarenhet att ge nåt uttömmande svar på din egentliga fråga. Håller med om att även de jag träffat varit kelgrisar 🙂 Men tycker egentligen inte det är relevant att det argumentet alltid hålls fram. Spelar ju ingen roll (oavsett ras) om de är kelgrisar i soffan om de kan svänga i inställning på en sekund om de träffar en hund eller människa ute som de av någon anledning inte gillar. Hunden måste ju funka överallt, inte bara inne eller som goskompis.

      1. Det är klart dom ska funka överallt, men dem jag har träffat har varit lika glada ute och slängt sig glatt över människor som velat hälsa men däremot samma kelgris kan ha super svårt för andra hundar.

        Därav min fråga, för där tycker jag det verkar vara ett större problem än människoaggressiva hundar.
        Det kanske är en fördom från mig men jag upplever att det finns raser som har svårare att umgås med andra och det är när dessa hundar hamnar hos folk som vill ha en, tuff hund som kan skydda mig och blabla samtidigt som dom vill gå till rastgårdar och låta hunden leka med andra.
        Jag tänker att många som vill ha en social hund skaffar helt fel hundras för det.
        Sen tror jag inte att en viss ras betyder att du inte kommer kunna ha en social hund, men jag tror att din kunskap måste vara så mycket större för att kunna hjälpa din hund, med att träffa lugna, trygga och säkra hundar för att bygga upp sitt språk, lära dom att för intensiv lek betyder slut lekt för att undvika att leken blir annat osv osv.

        Hoppas jag inte skrivit allt för rörigt mitt huvud är inte helt med på morgonkvisten

        1. Tyckte inte det var rörigt, eller så är det lika rörigt i mitt huvud 😉
          Jag håller helt med i det du skriver!

          Min kommentar var mer generell, det är ofta det man får höra i ALLA sammanhang ”min hund är så jättego” men slutsatsen MÅSTE ju inte vara att hela rasen är likadan och som du säger, de kan vara olika mot människor och djur.
          Allt beror på hur väl matchade hund och ägare är och vilket ansvar ägaren tar för att inte försätta varken sin hund eller omgivning i situationer som kan bli farliga.

    2. Anser ni att det finns ett problem i rasen vad gäller den nedärvda kamplusten riktad mot andra hundar?

      Svar från Anna Nåman, tidigare ordförande i Svenska Amstaffklubben.
      Läs gärna hela texten här: http://bit.ly/12zffUF

      Som officiell rasklubb för rasen American staffordshire terrier kan vi inte säga att vi ser ett generellt problem med nedärvd kamplust ”riktad mot andra hundar” hos vår ras idag. Med förbehåll för skillnader på individnivå, ser vi inte detta som vanligt förekommande.

      Du efterfrågar strategier inom rasklubben. När det gäller en ras och dess attityd gentemot andra hundar är det svårt, för att inte säga omöjligt, att ”mäta” om en hund eventuellt har ett kampbeteende i en viss situation mot andra hundar. Miljö och erfarenheter spelar också en avgörande roll för en hunds utveckling inom detta område.

      Strategin vi som rasklubb istället använder oss av är att att informera och utbilda valpköpare och uppfödare genom föreläsningar och medlems-/uppfödarträffar. Oavsett vilken ras man köper eller väljer att föda upp är god raskännedom av största värde, gällande rasens ursprung, egenskaper och karaktär. Amstaffen är pga sin konstruktion en kraftfull ras, men precis som andra raser utvecklas och formas den efter socialisering, träning och uppfostran. Uppfödare uppmanas därför att välja sina valpköpare med noggrannhet och omsorg och vara selektiv.

      I de rasspecifika avelsstrategierna för Amstaffen (RAS) beskrivs rasens typiska mentalitet som stabil, trygg och vänlig. Denna mentalitet uppmanas uppfödare att bevara. Målet för dagens seriösa uppfödare är att få fram sociala och trevliga rasrepresentanter som fungerar väl i vårt moderna samhälle. Detta vill jag ytterst poängtera att majoriteten av individer inom rasen också gör.

      Som rasklubb uppmanar vi vidare, precis som många andra rasklubbar, uppfödare att mentalbeskriva sina avelsdjur för att på så sätt kunna utvärdera och följa upp den mentala statusen på sin uppfödning. Spindeldiagram utifrån de dryga 500 renrasiga Amstaffar som beskrivits visar att rasen har en rastypisk mentalitet; lekfull och nyfiken med hög social tillgänglighet, lite rädslor och bra avreaktioner.

      Huruvida man i ett mentaltest eller en beskrivning specifikt ska kunna gå in och ”testa” på individnivå attityd mot andra hundar hänvisar jag till ett uttalande av Ann Olsson, sammankallande i SBK’s mentalgrupp: ”Önskemål om att testa hundaggressivitet är inte aktuellt eftersom det skulle vara svårt att genomföra. Sen handlar det ofta om miljö och uppfostran, om hunden fått positiva kontakter med andra hundar, än om ärftlighet.” Anns uttalande vill jag gärna knyta an till det jag tidigare skrev om socialisering, träning och uppfostran.

  5. Bra inlägg Fredrik! Nu får de som snackar rasförbud något att fundera på 🙂
    Alla hundar kan bli aggressiva, i vissa situationer. Det är oftast så att man skaffar sig mer hund än man klarar av. På trimmet har jag en stor variation av raser alltifrån små toyhundar till huskeys och leonberger. De som markerar mest är dvärgraserna, inte ens de terriers jag trimmar är snabba att markera. Klippa klor på en chihuahua är värre än att klippa klor på en amstaff. Så jag håller med, sluta prata om ras förbud och satsa på utbildning till alla som köper hund, kommunerna skulle tex kunna sponsra valpkurser till nyblivna hundägare så även de som har det mindre bra ekonomiskt ställt kan gå. Jag ställer gärna upp och berättar om hur man sköter om sin hund träning av hund får de kunniga på området bidra med 🙂

  6. Alla hundar, oavsett storlek, kan bli ”farliga” med fel människa som ägare. Själv har jag hamnat på sjukhus med dropp och operation av en hand efter ett bett av min KATT (en liten kattfröken)…
    Så i min värld är människan det farligaste djuret på jorden, tätt följt av en liten söt kattfröken…..

  7. Håller med dig Fredrik, men hihihi, du får förlåta, när du rabblade upp alla raser du har blivit biten av såg jag en annons framför mig: ”Nu lanserar vi den nya bitvänliga kamptrasan Fredrik” … 😉

  8. Bra artikel Fredrik!
    Problemet är väl folks inställning till hundar och i skolan.
    Samtidigt som man konstaterar att polisen lägger ner det mesta så ska allt tydligen polisanmälas. Jag sökte på Google efter något helt annat. Och av en händelse så fick jag fram en tråd på familjeliv som sätter fingret på mycket av problemen.

    http://www.familjeliv.se/Forum-26-434/m61116958.html

    Trådskaparen gnäller över att grannens schäfervalp skäller och väcker hennes barn som sover i barnvagnen i trädgården. Tråden börjar sen spåra ur mer och mer med att trådskaparen pratar om att skjuta grannens schäfervalp 9 mån.

    I mitt andra hemland Thailand lever mäniskor i symbios med hunden. Man har gatuhundar som lever sitt eget liv. Och blir dom för närgångna så jagar man iväg dom med en pinne eller nåt. två hundar som ryker ihop så är det sällan problem mellan ägarna. Då man accepterar att hundar är hundar. Och dom flesta hundar går fritt på dagarna utan problem. En granne till mig som brukar ha sin hund ute. Ser ut som någon typ av rottweiler mix och heter Moch. Skäller gärna mot min hund. Men har hög respekt mot honom och vågar ej bråka för mycket. Vilket visade sig bero på att en annan granne som bor 50 m därifrån har flera Schäfrar. Varav en av dessa tidigare hade hamnat i slagsmål med Moch och skadat honom så pass att dom fick ta honom till veterinären.
    Detta framkom på en fest i området. Där alla hade trevligt. Och hundägarna tittade inte snett på varandra. Utan löste situationen till bästa sätt. Schäferhundsägaren betalade Moch,s veterinärkostnader. Och sen var det en ickefråga. Skulle någon gå in på polisstationen i Bangkok och säga att dess hund blivit biten av en annan hund. Så skulle nog polisen skratta ut personen.

  9. Håller med, bra inlägg!
    Hade tidigare en Amstaff hane där jag jämt & ständigt blev utsatt för folks tyckande om mitt val till hund vid våra tränings & hundpromenixer. Under alla de år han var i livet var han varken inblandad i hundslagsmål eller bet någon. Däremot var han ständigt ensam i rastgården p.g.a sin ras & fick nöja sig med tre sura tikar som flockmedlemmar i bekantskapskretsen (Dobermann, Golden & en holländsk vallhund) & en galen hankatt. I dag har jag ett olycksfall i arbetet i form av en Amstaff/Cane Corno-mix på fem månader som folk har svårt att rasbestämma p.g.a hans teckning, black & tan med vita tecken. Ser alltså inte ut som en staffe eller CC med sina stora valpiga öron & tassar. När vi är i rastgården & busar får han ofta leka med andra hundar, men i de fall jag nämner hans mix blir det i de flesta fall slut på lekstunden, vilket har gjort att jag har börjat svara på frågan vad är det för ras med ”renrasig byracka”. Samma problematik när vi anmälde oss till valpkurs, i de fall man skulle uppge mix var det tack men nej tack & önskade mig lycka till med min valp?! Kom iaf in på en av de fem jag anmält oss hos & de nöjde sig med att det är en hund 🙂 Kan tillägga att lillkillen beter sig precis likadant som ”fin”-raserna på kursen, med humor, humör & egen vilja 😉

    1. Susanne, som hundkursinstruktör tappar jag hakan fullständigt när du skriver att du år 2013 fått nej från 4 av 5 valpkurser du har försökt anmäla dig till med en amstaff/cane corso, stämmer det verkligen?? Då är kompetensen på bottennivå… Om man nu ser problem med valp/kamp i en ras och tycker att man håller bra kurser så borde man ju vara tacksam att ägaren valde just ens egen kurs redan med valpen, så man kan stämma i bäcken och inte i ån…

      1. Tyvärr är det så Gunilla & trodde inte själv att ”tänket” existerade 2013 bland hundtränare & klubbar.
        Ser det från den ljusa sidan & konstaterar att vi hamnade rätt, trivs både med tränarna & övriga hundägare 🙂

      2. Jag anser att alla valpar oavsett ska vara välkomna på kurser men jag tror inte att det behöver vara kursarrangören som säger nej till vissa raser. Övriga valpägare vill inte att ev. farliga raser ska delta pga att dom är rädda efter allt som står i media. Med okunskap följer fördomar..

      3. Tyvärr Gunilla är det inte ovanligt att få nej, då man kommer med blandis överhuvudtaget. Hade en Schäfer/tervurenblandis och ville gå på kurs hos min då närmaste brukshundsklubb. Det var tvärtstopp pga att han inte var en brukshund.

  10. Jättebra artikel!
    Jag har en tanke kring detta oxå. ..
    Tror att en del när dom köper hund köper en golden, eller nån annan såkallad ”familjehund” att dom per
    automatik är felfri för det är ju en ”familjehund”! Den kanske inte blir lika mkt jobbad med socialt för den är redan ”programmerad snäll” .
    Samma sak gäller köp av liten hund, det gör ju inget, den är ju så liten!! Suck! Men när den lilla vavvan skäller på en annan hund, förd den betyder ju det där skallet preciiis lika mkt som när en rottis skäller på nån! Men ingen vill se en rottis, eller annan större ras, skälla på hundar…då är dom dåligt uppfostrade!
    Ha en bra dag! 🙂

  11. Kanske till och med ska inför hundförarbevis för varje hund och förare….har man hund ska man ha gått igenom ett prov, kanske det kan få lite stopp på all skit som händer hundarna, så dom inte kommer i orätta händer.
    Och inte rikta in sig så mkt på hundras eller storlek.
    Likaväl som för bil måste du ha ett förarbevis/körkort.
    Kanske kan tyckas långsökt med den jämförelsen, men då blir det kanske mer att oseriösa hundägare inte skaffar hund, det blir för krångligt.

  12. Mycket bra skrivet!
    Jag har blivit biten av mindre hundar (under 12 kg) och attackerad av en golden (men den hunden är nog trasig nånstans).
    Försökte få hundrastare till min hanne när han inte längre fick följa med till jobbet och trots det skrala utbudet lyckades jag få tag i en jättebra tjej. Den andra hundrastaren tackade nej med motivationen att hon inte tar emot kamphundar…
    Sist jag kollade var Cane Corso en italiensk mastiff avlad till vakt.
    Var nog bara bra att den människan sa nej.

  13. Intressant ämne o många bra åsikter. Jag tror mkt på vem som håller i snöret. ” Farliga raser” hetsen gör mig lite ledsen för ska man peka ut am staff o pitbull så är deras agg inte avlat mot folk utan mot hundar! Jag har träffat ett antal helt underbara hundar av dessa raser o några som haft mkt låg tröskel där leken utan förvarning slog över. Husse i det fallet kortade ned leken innan intensiteten nått för högt o det hände aldrig igen. Att döma ut en valp av en viss ras eller mix är ju befängt!!! För att veta så mkt som vi påstår oss göra idag är vi i vissa fall riktigt dumma! Se till ägare o individ! Dessutom tror jag det är retriever som toppar bitlistan, för den är ju född snäll?

  14. Ett stort problem för mig som har små hundar, som för övrigt aldrig bitit någon, är att ägarna till stora hundar av alla raser kan vara otroligt nonchalanta. Även om man är på en hundrastplats måste man hålla koll på sin hund. Om min lilla hund skriker av skräck, så är det läge att kalla in din hund, det borde du fatta. Tyvärr tycker många med stora hundar att ”det klarar hundarna själv upp”, hur burdusa deras jättehundar än är. Och kom inte med att jag inte ska ta mina hundar till rastplatser, det är ungefär lika vettigt som att förbjuda hundar över femton kilo. Det är tyvärr så att många ska tvunget ha mycket mer hund än de klarar av.

  15. Upplevt detsamma Karolina:-(! Jag har två små o en jätte:-), men jag har slutat släppa dem med andras hundar- med få undantag. Fick en liten totalt nedtrampad o det fick honom dessutom att tappa självförtroendet. Nä, ansvar för sin hund oavsett storlek, tack!!!

  16. Du glömde en hund Fredrik, du glömde en hund som bitit dig utan att du engagerade dig i den.

    Du berättade en gång om en tjej som hade en Jack russell inne på en zoo-butik och när du gick förbi så kom den springade efter dig och bet dig bak i hälsenan, det minns jag du berättade 😀

  17. Detta eviga pratet om farliga hundar 🙁 Funderar över när folk ska lära sig.
    Det är inte hundarna som är det stora problemet, utan vi människor. Hoppas
    att folk lär sig det någon gång. Är så himla trött på att höra orden farliga hundar
    och kamphundar. Vi är ju dem som skapar problemet när vi inte uppfostrar hundarna
    rätt.

  18. Hej!

    Bra artikel som får mig att tänka på allmänhetens reaktioner när jag är ute med min hund. När folk ser mig och min mellanpudel vill många alltid hälsa på hunden utan att förvissa sig om vad jag som äger hunden tycker om det. Bara för att det är en pudel tror många att han är snäll (vilket han förvisso är). Tror inte att samma sak händer med amstaffägare eller pitbullägare som har lika snälla hundar som jag
    Va skönt det hade varit med en större acceptans bland folk om jag inte vill att min hund ska hälsa. Tränar vi så är jag inte alltid sugen på att folk ska klappa min hund.

  19. jag tänker på den här filmen när man pratar om farliga hundar: http://www.liveleak.com/view?i=08b_1349760915

    egentligen är det väl inte så svårt att ta reda på vilka hundraser det är som är farligare än andra då varje angrepp bli väl dokumenterade och hamnar i media varje gång det inträffar. Man får väl se till de faktiska fallen som inträffat och gå efter dom. det är inte en mänsklig rättighet att hålla alla raser av hundar som finns, lite samhällsansvar måste det ju finnas också.

    1. Grejen är väl att det är en salig blandning av hundar som är med i bitstatistiken, både renrasiga och blandraser. Sen måste man ju även ta hänsyn till hur många av varje ras det finns för att få en bättre uppfattning om hur ”farliga” de är. Det kan bli lite knepigt när det kommer till blandraser…om vi inte ska räkna blandraser som en homogen grupp där en blandning av papillon och chichihua är jämförbar med en ovtjarka-howart-korsning.

      Det sker ca 300 fall om året där personer behöver söka upp sjukvård pga av hundbett. Hur många som media rapporterar om vetjag inte, men skulle jag ta i så skulle jag gissa på 50 kanske. Långt ifrån alla är det iaf så det är ju inte en särskilt bra källa att luta sig mot.

      Men jag håller absolut med om detta med samhällsansvar. Personligen tycker jag att användande och utvärderande av korrekta och lämpliga källor när man behandlar en fråga är rätt viktigt i det avseendet…

      Mvh,
      Johan

      1. “Skäll inte på hunden”

        Vi har ca 760.000 hundar i Sverige.
        Förra året registrerades 6.600 akutbesök där hund angavs som orsak till besöket. Det vanligaste är att hunden biter på händer och armar. De flesta skador är lindriga. Vid svåra skador har ofta matte eller husse försökt sära på två bråkande hundar.

        Av dessa 6.600 akutbesök, är det ca 300 som behöver ytterligare eftervård (vårddygn)

        6.600 akutbesök pga hund, det motsvarar 0.87% av alla Sveriges hundar.

        Ca 300 som behöver ytterligare eftervård motsvarar 0.04% av alla Sveriges hundar. Totalt registrerades 24.300 akutbesök förra året där ett djur var den direkta orsaken till sjukbesöket. Källa Stat. Socialstyrelse

        Olyckor med hundar
        Flera studier visar att antalet hundar i Sverige ökar och totalt ligger antalet någonstans kring 730.000 enligt SCB 2006.
        Varje år skadas ungefär 12.500 människor, varav 5.000 män och 7.500 kvinnor,
        så allvarligt att de behöver uppsöka ett akutsjukhus när de på olika sätt blir skadade i kontakten med hundar.
        Det är generellt fler kvinnor än män som skadas och allra flest skador drabbar kvinnor mellan 40 och 60 år.
        Denna studie bygger på en genomgång av data från Injury Data Base, IDB för åren 2008 – 2009 avseende
        personer som skadats i kontakt med hundar. Totalt har 1.737 skadehändelser analyserats som sedan skattas till nationella nivåer.
        -Hundbett
        Drygt 6.000 människor blir varje år så allvarligt bitna av hundar att de uppsöker ett akutsjukhus.
        -Dragits omkull med mera, 1.800
        -Halkat, snubblat eller snavat, 1.800
        -Övriga olyckstyper, 2.600
        http://bit.ly/19a8Wb7

        1. Tack Leif för länken. Visste att jag sett detta någonstans men kom inte ihåg var.

          Jag blandade ihop det lite och refererade till de 300 allvarligare fall som behövt ytterligare eftervård så fel av mig.

          Frågan som kvarstår är nu vilka slutsatser vi kan dra, eller inte dra, av denna data, hur användbar är den och vad ska/kan vi göra med den…tillför den något i debatten om ”farliga hundar”? 🙂

          Mvh,
          Johan

        2. Hur många hundolyckor sker det varje år där en människa inte har någon relation till eller har engagerat sej i hunden och ändå blir bitna?

        1. Tack för länken.

          Visst är det så att bra källor och korrekt data är viktigt. Sen är ju alltid frågan vad som är en bra källa och vad som kan betraktas som korrekt data. Vidare, även om ens data är korrekt, så måste man oxå fråga sig vad den beskriver och hur representativ den är.

          Personligen upplever jag att det största/allvarligaste missbruket av statistik inte sker genom användandet av felaktig data, utan snarare hur man väljer att tolka och presentera resultaten/slutsatserna.

          Mvh,
          Johan

  20. Bitstatistik kan man kolla med akuten om man vill. Samma sak med hund, du kan fråga på olika kliniker.

Kommentarer inaktiverade.