Alla, precis alla, vill väl ha en lydig hund?

Skärmavbild 2013-10-30 kl. 21.41.27

 

 

I går kväll satt jag och arbetade ända in på småtimmarna med manus till min nya bok.
Jag kom då in på detta med att alla vill ha en lydig hund.
Det är inte bara hundägaren som vill att hunden ska vara lydig, det vill även övriga samhället, det vill polisen, det vill hundhatare, det vill grannen, ja i princip allt och alla vill ha lydiga hundar.

Men vad är – Lydig?

Vad menar vi egentligen med en lydig hund?
Är det en hund som kan gå på lina då du ger kommandot – gå på lina!
Eller är det bara att hunden inte är till något besvär, struntsamma om den kan sitta eller ligga på kommando?

Sen kan man väl enkelt beskrivet dela in detta med ”lydnad” i två olika kategorier.
Lydnad där hunden gör det jag vill eftersom den får en belöning, eller helt enkelt en kadaverlydnad där hunden gör som jag säger eftersom det gör ont annars.

Eftersom jag hållit på med hund hela mitt liv, och är fortfarande väldigt intresserad av detta med hund, så har jag träffat en enormt stor mängd hundägare genom mitt liv.

Och oavsett vad man tycker om de två olika ”modellerna” på lydnad – positiv förstärkning och kadaverlydnad/disciplin, så vågar jag med stor säkerhet säga att de personer som är elaka mot sina hundar, de personer som struntar i positiv förstärkning och istället bara kör på disciplin, det är de hundägare som aldrig eller mycket sällan lyckas med sin hund.

Den ”vanliga hundägaren” som skäller och sliter i sin hund, denna hund kommer med största sannolikhet hela livet i ägarens ögon vara ”en besvärlig jycke”.
Tävlingsföraren som bedriver träning av sin hund med hjälp av våld och andra elakheter, deras hundar ”räcker aldrig till” och byts alltid ut till en ny hund.
Sen är det samma visa igen, och igen, och igen.

Mina påståenden ovan är generella, och jag ”målar med bred pensel”…… men jag ser detta gång på gång, mer eller mindre hela tiden.

Vad tänker du om detta?

God morgon…… Ny dag, nu kör vi!  🙂

22 svar på ”Alla, precis alla, vill väl ha en lydig hund?”

  1. Ja, jag vill också ha en lydig hund, men… Det får aldrig bli tal om någon kadaverdisciplin. I den mån det går försöker jag ha min hund lös så mycket som möjligt. Det kan dock uppstå situationer när absolut lydnad är nödvändig. En hund som springer ut mot en väg, ett barn som närmar sig på ett oroväckande sätt…

    Ha en bra dag allihopa. 🙂

  2. Det ska vara roligt att ha hund!!! Det är trevligt om grannar o övrig omgivning gillar ens hund. En glad, socialiserad hund som går att ha med sig utan större problem kanske räknas som lydig? Att kunna ha den lös utan att den rusar fram till andra är väl också en lydnadsmerit som smäller högt för hunden kan få lov att busa utan att störa andra. Att uppfylla allas krav är omöjligt men håller med ovan, viss lydnad är livsviktig!

    1. Håller med Katarina! Det ska vara roligt att ha hund! Och det ska också vara roligt att vara hund :). Som tur är så går det ju att lära hunden allt den behöver kunna (för sin egen och andras säkerhet och välbefinnande) utan bråk, jag älskar att det är så, win-win liksom :).
      Tyckte att den här videon passade in bra idag http://youtu.be/PIEjuu0STf4.
      Ha en fin hunddag allihopa!

  3. Återigen så tycker jag man ska skilja på lydnad och uppfostran!
    Jag är inte säker på att alla är intresserade av en hund som har en fantastisk lydnad, utan tycker att en okej lydnad och en riktigt bra uppfostran räcker gott.

    Med uppfostran menar jag att hunden vet vad den får och inte får i vardagen. Ex. inte dra i kopplet, inte tigga vid matbordet, att den får/inte får ligga i soffan/sängen, snällt och tyst vänta hos matte/husse när man stannar och pratar med någon osv.

    jag är övertygad om att en enormt stor del av Sveriges hundägare nöjer sig med det.

    1. Jag hade sparat en del tid om jag bara skrivit ”håller med dig” istället för mitt eget inlägg… 😀

      …så jag håller med dig.

      Mvh.
      Johan

  4. Har en Tibetansk spaniel = snäll, lugn, självständig och FRUKTANSVÄRT ENVIS! =)
    Kan lära henne precis samma saker som vilken hund som helst, men därifrån till att få henne att göra precis exakt när jag vill, det är en helt annan sak.
    Det spelar ingen roll om jag ligger på rygg och jollrar på marken, eller hänger en stor, flottig nygrillad kyckling framför som motivering, för om hon inte känner för att göra något just då så finns ingen motivering som är stor nog. =)
    Hon gör oftast det jag begär, men inte precis just då, när jag kräver det.
    Om hon är lös och jag kallar in henne, så kommer hon… Ibland direkt och ibland är det en del ”ska bara” först…
    Men jag vet ju hur hon är och ville jag tvunget ha en hund som lydde mig blint, så hade jag inte satsat på Tibetansk spaniel.
    För mig är det viktigare att hon är snäll, följsam och framförallt frisk, än att hon är lydig.
    =)

  5. Jag tänker att det är fortfarande alldeles för många som kör alternativet pli/kadaverlydnad! En svensk mästare för x år sedan var en sån. Han rastade i princip hunden bara utöver träningen på lydnadsplan. Inne bodde hunden mest i en bur då han inte hade social träning för fem öre. Jag tvivlar på att han var den siste även om den hund han tävlade med nu är borta, den han har hemma lever i princip likadant men vad bryr någon sig? Han tävlar ju o får bra resultat.

  6. Jag tycker Evas definition av lydnad var klockren. Oavsett om det handlar om cirkuskonster eller vardagssituationer så handlar ju lydnad om att hunden lyder, dvs gör som den blir tillsagd. Sen kan jag oxå tycka att hundar som har blivit (avsiktligt) lärda ett visst beteende oxå bör anses som lydiga trots avsaknad av kommando.

    När det gäller vad de flesta (samhället i stort asså) vill så tror mindre det har att göra med om en hund kan en massa cirkuskonster och mer om hurvida hunden t.ex. kommer på inkallning i ”skarpa” lägen och hur hunden interagerar med andra hundar och människor den möter. Kanske är så att alla vill ha en väluppfostrad hund snarare än en lydig hund?

    Om så, är det då endast positiv förstärkning som gäller? 🙂

    Mvh,
    Johan

    1. Intressant! Jag är själv ganska ointresserad och kass på att sätta verbala kommandon på saker (hade vi tränat för tävling hade det ju förhoppningdvis varit annorlunda 😉 ). Så i det avseendet är min hund ganska ”olydig”.
      Däremot är jag väldigt glad i att träna in situations/miljö-kommandon dvs att lära hunden vad som lönar sig under olika omständigheter utan att jag muntligt behöver be om det. I vardagen föredrar jag verkligen om min hund själv väljer att ”göra rätt” liksom, smidigt och bekvämt 🙂

      1. … Och så kan jag ha mig själv som varningsklocka, om jag märker att jag börjar tjata och be om en massa grejjer hit och dit hipp som happ så vet jag att jag slarvat 🙂

  7. För mig är vardagen viktigast- o förutsättningen för att ha roligt ihop! Det blir inte kul om grannarna vrålar på en att hålla reda på hundd- n!! Lydnad på plan är en annan sak men hemma är viktigast för mig:)! Det är ju där man tillbringar mest tid o omgivningens åsikter spelar roll. Jag vill inte heller bli påflugen av lös hund från ingenstans o inte heller få hunden påkörd för att jag tappat kontrollen. Som någon skrev ovan; en del kommandon är livsviktiga!

  8. Hundar ska tycka att man är det roligaste, positivaste resurs som finns =) Allt annat ska inte vara lika mycket värt. Får man det i tidig ålder är det sååå mycket vunnet.

  9. Bra respons, en lydig hund behöver inte bara handla om att den lyder. En oerhört fin hund kan vara en självständig problemlösare. Våran förra hund var duktig på lydnadsträning och ville arbets, men det många skulle kalla för ouppfostrad och snodde mat från tallrik och han kunde vara jobbig då han nosade upp spår etc. Men jag visste alltid att det gick att lita på honom han gav människor och barn space hur jobigga de än må vara och hantverkare etc kunde gå in i lägenheten utan att han vaktade detta för mig är också en lydig hund:)

Kommentarer inaktiverade.