Nu är jag arg, ledsen, och bedrövad – Är det så här det ser ut och är?

Skärmavbild 2013-11-04 kl. 14.34.38

 

Denna lilla söta valp har inget med inlägget att göra 🙂

Nu i eftermiddag träffade jag en desperat ägare till en Rottishane på drygt två år.
Den är snäll och go mot ägaren, men gör utfall och attacker mot folk, hundar och barn.

Vi bestämde träff idag och jag mötte upp ägaren och hunden på en hundklubb här i Stockholm.
Vi pratade kort, ägaren grät och berättade om problematiken. Instruktörer, andra hundexperter hon träffat har sagt att det är kört, att det bara är att ta bort hunden.
Man har provat allt, men inget fungerar. Sista hundexperten hade hunden till och med bitit.
Lite nervös inför att träffa hunden beslöt vi oss ändå för att titta på hunden. Ägaren tog ut sin hund ur bilen och den gick omedelbart till angrepp mot mig. Som tur var så var ägaren beredd och höll emot.
Jag stod still och pratade lugnt med ägaren på cirka tre meters håll.
Jag kunde inte se att hunden på något sätt var knäpp, osäker eller på något sätt sjuk.
Vi fortsatte att prata lugnt och när hunden lugnat ner sig, bad jag ägaren passera mig i normal gångart.
När hon gjorde det tog jag över kopplet utan att göra en sak av detta. Jag gick sedan åt ett annat håll med hunden och stannade ett tiotal meter från ägaren. Hunden tittade på mig, jag försökte nonchalera så gott jag kunde.
Sen tog jag fram en trasa och drog efter marken. Hunden ville omedelbart engagera sig i trasan – Vilket jag förbjöd!
Jag visade med kroppsspråk, röst och fysisk kontakt att trasan var min.

Hunden accepterade detta även om han morrade till och hopade upp och nafsade mig i bröstet, vilket jag nonchalerade.
Jag gjorde om samma sak, men hunden accepterade nu intressant att jag ägde leksaken.
Sen klappade jag hunden och svansen började gå på hunden.
Nu märkte jag att hunden ”blev imponerad” av mig.
Jag gick tillbaka till ägaren och tillsammans tog vi en kort promenad. Först mötte vi en hund.
Han gjorde nu rejäla utfall. Snabbt, tydligt och enkelt satte jag stopp för detta. Hunden upphörde med utfallen, men markerade mot mig att jag gått för långt.
Detta nonchalerade jag.

Sen mötte vi en man och hunden gjorde ett utfall igen. Samma sak igen och hunden markerade, lite mindre än förra gången, att jag gått för långt.

Sen kom det en hund till, och innan utfallet var jag tydlig med vad som gäller. Detta accepterades direkt av hunden och hundmötet gick bra.

Ytterligare några hundar och personer senare gick hunden helt lugnt och varje gång jag pratade med hunden tog han kontakt och viftade på svansen.

Efter en stund stannade vi och hundägaren frågade med tårar rullande nerför kinden – ”Måste jag ta bort min hund?”

Jag svarade – ”Men snälla du, det är inget fel på din hund!”

En supertrevlig Rottishane i sina bästa år. En hund som fått fördel i att bete sig, en hund som man på olika sätt med hjälp av belöningar och godis försökt att förändra.
En hund som med rätt uppfostran och kontroll förmodligen är en alldeles underbar hund.

Är det så här vi uppfostrar våra hundar 2013 i Sverige?
Är det så här trevliga och fina hundar som tas bort på grund av aggressivitet, men där det i själva verket endast handlar om bristande uppfostran och okunniga ”instruktörer”?

Jag blir verkligen upprörd och ledsen över det jag var med om idag.

Hundägaren och jag ska träffas om några dagar igen, och jag fick precis ett sms där hundägaren skrev – ”Några hundexperter vill döda min hund, du vill rädda min hund. Tack för att du finns, nu finns det hopp.”

Sluta och ta bort bra och fina hundar, börja ge hundar en fin och bra uppfostran istället!

Lyssna på mig och Radio1 ikväll kl 19 00 – Hundradio!

 

96 svar på ”Nu är jag arg, ledsen, och bedrövad – Är det så här det ser ut och är?”

  1. ja detta är nog inte så ovanligt, då man säger åt någon att uppfostra o säg åt hunden, -jag törs inte för vad ska andra tro….!!??? Låta de göra som de vill till de är 2 , DÅ har du skaffat problem. Varför ska vi inte få uppfostra våra hundar. Det handlar om sunt förnuft-och tyvärr verkar det ha försvunnit……Och det gäller också små hundar ! Det är inte gulligt då de gör utfall åt allt och alla. Och de som har hundar som beter sej illa. -det är ju inte hundens fel. Och vi behöver inte respektlösa människor som har hundar, de förstör för alla som tar hand o sköter om o uppfostrar sina hundar. Ja, och motionerar/aktiverar dom.

  2. Precis så var det ju med våran stora hund, som vi tog över! Han skulle ju åxå tas bort för att han var aggressiv, enl vissa ”experter”! Vad glad jag blir när jag läser att du tog dig tid o hjälpte denna ägare o sin hund! Stor kram o eloge till dig och för att du bevisade motsatsen för dessa sk experter!!
    (Synd det inte filmades, hade varit intressant att fått sett…)
    /Marie och Lupen den farliga,(mesiga idag) 🙂 o lilla Kax

  3. Man måste väl lägga lite ansvar på uppfödare också,det krävs ju lite att fostra en brukshund,är man inte villig att jobba med dom får man kanske köpa en sällskapshund istället,typ mops,cavaljer,dom är ju inte så krävande!

  4. Har berättat förut om mun rottistjej!Försökte få hjälp på många ställen bl.a. Brukshundklubben men ingen kunde hjälpa till…Svaren var oftast ta bort henne…

  5. Jag har en sådan hund hos mig just nu. Både veterinär och en hunpsykolog samt 8! Andra har sagt Exakt samma till henne. Du beskriver i nästan detalj det jag gick igenom mes denna hund. I mitt fall en 9 månaders rottweilervalp. Jag är lika bedrövad som dig om vi lättvindigt råder till att ta bort hundar.

  6. Var på en föreläsning för inte så länge sedan där föreläsaren slog fast att det aldrig fanns någon anledning att ens säga nej till sin hund…. Många av deltagarna applåderade detta livligt. Avledning, godis och nonchalera oönskade beteenden var vad som gällde. Det är klart att det går helt galet då!

  7. Så djävla rätt !!! Och du har rätt Fredrik så ser det ut på våra hundklubbar i mångt o mycket,tyvärr !

    Jag har just tagit över en ”muskelhund” från Polisen m skyddad identitet sas, och jobbar m den på det enda rätta sättet
    så lätt när man gör rätt,ställ kravet och våga förekomma även om det för andra ser ut som om man tillrättavisar en hund som inte har gjort något.Men titta på alla signaler som den sänder ut på rätt sätt så skriker den ju bara efter ledning ! Och där får man så mycket fin hund tillbaka,m de finaste öronen 🙂

  8. Vilken tur den hundägaren har som fick träffa dej. Det skulle finnas flera av din kaliber, så skulle nog hund Sverige se annorlunda ut.

  9. Tyvärr är detta resultatet, precis som du skriver, av att det finns massor av okunniga instruktörer som blivit lärda att det enda man ska göra är att avleda! På en del hundar fungerar det säkert, men långt ifrån alla!!! Tyvärr har detta lett till att mycket duktigt bruksfolk inte längre tränar på klubbarna

  10. Intressant! Hade också gärna sett en film hur du stoppade utfallen. Har liknande problem med min hund, dock är han ingen surpuppa egentligen. Hade han varit lös hade han aldrig betett sig illa, men i koppel är han en mardröm. Har bara fått tips som inte hjälpt, att distrahera med godis och liknande. Vill inte belöna ett sådant uppträdande och det funkar för den delen inte heller…

    Trevlig dag!

  11. Hej.. jag har problemet att min hund är alldelse för nertvös vid hund möten o försöker fly,det samma gäller vid möten med människor å nya promenad vägar är jätte jobbigt, hon flåsar o gör ej i från sig förrens hon är på kännd mark.. vad gör jag åt det.. Hon är en mycket ängslig 19 månaders schapendoes.. Känner att hon passar inte rikltigt in då ja vill ha en framåt hund med arbetsmotor…

  12. Sorgligt :'( Finns många hundar som avlivas helt i onödan, där man tycker att det är bättre att döda hunden än att uppfostra den :/

    Har hjälp några ägare med liknande problem och där de gått i flera år hos ”experter” bl a på ett hus i stockholm utan att få någon som helst hjälp med att uppfostra hunden.

    Vad är det som händer?! Barn klarar man av att uppfostra utan några experter eller självutnämnda psykologer men hundar grejar man inte utan denna s k hjälp?!

    1. tyvärr kör en del med samma metod på barn, såkallad fri uppfostran där ungarna får göra som de vill typ =/

  13. Säger bara en sak HALLELUJA..äntligen någon som inser att köttbullar inte alltid fostrar en rottweiler..
    Utan att den behöver ha en konsekvent matte eller husse som talar om lotsar den i mycket och berömmet ska gietivs finnas på rätt ställe..Fostrar man en rotteweiler som man fostrara sina barn..så blir det en kanon hund..tror inte Mamma pappa matar sit tbarn i förebyggande syfte med godis..utan man säger i från gör inte si eller gör inte så annars visar man barnet till rätta..
    Kan bara hålla med att mycket okkunigt folk finns det som snabbt sätter stämpel på rasen AGRESSIV..flera mattar och hussar borde lära sig hantera hund före sitt hundköp och framför allt..uppfödare borde vara lite emr anogräknade med VEM dom säljer sina valpar till ..

    TACK Fredrik:=)

  14. Hej
    Har läst inläggen vad gäller ”rottisar” och kommentarerna till oss, mig som instruktör på hundklubbarna som det kallas. Du som hundägare och dessutom med hund där du själv skapat problematiken, detta inkluderar även er andra hundägare där ute i världen,
    Se istället till och kräv att de som lägger hela sin fritid som instruktörer får den fortbildning som ibland kan behövas för att hjälpa just hundägare som för sent har fattat att de inte längre har koll på sig själva först och främst och sedan naturligtvis på hunden. Det är så lätt att racka ner på sin omgivning och tycka att man själv är väldigt bra, det är en dålig inställning till sin omgivning!!!
    Detta från en engagerad instruktör som verkligen inte bangar utan i dessa situationer får

    huvet jobba mentalt för att det ska bli någon lösning på det s k hundproblemet,

    Susanne

    1. En hypotetsisk fundering, hur ska omgivningen se till att du som instruktör ska få rätt fortbildning? Ligger inte det på ditt (och din förenings) ansvar som instruktör att vara, eller bli, kompetent nog att kunna instruera. Innan dess kanske man ska kalla sig trainee-instruktör eller nåt som visar vilken kompetens som kan förväntas?

      Om någon utger sig för att vara något de inte är (kompetent hundinstruktör t.ex.), och kanske t.o.m. tar betalt för det, är det då fel att påpeka eller kritisera det? Tillhör man inte den kategorin så finns det ju ingen anledning att ta åt sig av kritiken heller…

      Mvh,
      Johan

      1. Trycker på *Gilla*.

        Jag är definitivt ingen hundexpert, så vänder mig till sådana som påstår sig vara det när jag stöter på ett problem. Trist när man inte får den hjälp man förväntar sig, och, som du påpekade, betalar för.

        Men vi kämpar på, och går som vi verkligen menar det 😀

        1. Tycker Johan har helt rätt i det han skriver, finns alldeles för många som gått en instruktörsutbildning som sedan kalkar sig peoblemhundskonsulter och liknande men som har väldigt liten erfarenhet av just hund problem.

          1. blir inte det då ett ”moment 22”?

            Finns liksom INGEN som inte startat med ”sin första problemhund” …

            Det stora problemet skulle väl vara OM man är ”färsk”, att be andra bättre problemhundslösare om hjälp …

    2. Ok, hur gör man då ? O vart vänder man sig då ? Är det inte ni som vill vara instruktörer (oavsett ideelt eller mot betalning), som ska hålla er uppdaterade ? Är det inte roligare att vara instruktör då ? Om o när man lyckas hjälpa andra ? O är man instruktör via Sbk, ska ni inte vända er dit då för att få till uppdaterande kurser/utbildningar ? 1 liiiiten undran bara…

  15. Exakt så här är de och detta sker inte allt för sällan med Rottisar tyvärr men så även med andra raser där så kallade hundinstruktörer och även många Mental testdomare/figuranter dömer ut dem direkt då de inte kan styra upp en hund själva som har problem och framförallt inte kan se skillnaden på aggressivitet och osäkerhet och ouppfostrade hundar som bara agerar utefter de känsloyttringar du själv många gånger ger den, och speciellt i koppel.
    För om de nu skulle vara riktigt aggressiva då biter den oftast rejält och oprovocerat direkt,o gärna flera gånger på raken mot speciellt människor, men inte ens om detta skulle ske så behöver hunden alltid vara elak i botten,utan bara ha felaktigt inlärda beteenden o vara själv obalanserad samt troligen har ett eget stort försvars paket o med rätt styrsel och kompromisser så kan även en hårdare hund bli en trevlig individ. Så jag förstår denna känsla tyvärr… Men de är min tanke…

  16. Jag fick en klump i halsen när jag läste det. Ja man får skilja på inlärning och cirkus konster och vardagslydnad. Har själv en viljestark hund som utan koppel inte går fram till främmande hundar men i koppel kan hon verka farlig men tyvärr av ett misstag av mig har blivit en kul sak av, Men jag kan ju inte ha en lös hund när jag inte känner dom jag möter. Sen att rycka till i koppel och jag har tappat denna 50 kg har varit en kul sak för då har hon fått undersöka det hon har haft i huvudet. Denna hund gick lös på tomten utan staket till hon blev 7 månader ( könsmogen ) Sen blev att utforska världen när dom cykla för bi att springa några meter och låta, ja dom försvann vilken lyck tyckte hon. I går i Tråvad där jag bor blev en liten hund ihjäl biten av en lite större hund. Den som ägde hunden hade bara haft hunden 1 månad, troligt vis övertagit. Är från annan ort som var här för att arbeta. Jag förstår att den med den lilla hunden mår dåligt att mista sin hund.
    Det blir att lyssna ikväll det blir intressant.

  17. Som någon tidigare skrivit så verkar nej vara ett ord som inte får användas längre, gick valpkurs med min mops förra hösten, det nämndes inte en enda gång hur man lär ut nej, istället ägnades ett helt kurstillfälle till att beskriva vad man inte fick göra när man uppfodtrar hund ex visa hubden hur man gör rätt för det var kränkande för hunden. Jag och kursledaren kom ihop oss lite om just varför inte man lär ut nej, och fick som svar att det sysslar inte vi med här om man vill använda sig av det får man träna på det hemma…

    1. Tråkigt att höra, men du har rätt. Det är vi, människor, som lägger ett visst värde i just ordet ”Nej”.

      Jag har själv ett inlärt ”Nej”, som inte är inlärt ”som man gjorde förr”, utan inom ”belöningsträning”/”klickerträningens” principer. Allt för att just ”Nej” satt i ryggraden på mig, efter massa år av hundträning, därför lärde jag in det ”positivt”, att det betyder: ”Gör något annat, låt det där vara …”

      Men, många ”klickertränare” gick i taket, oavsett om man visade eller förklarade hur man lärt in ordet.

      Lite samma sak, med kalhyggen eller föryngringsyta … två ord, samma betydelse, lite olika värderingar bakom betydelsen av orden

      1. Mm…tror inte heller man ska underskatta ordval och dess känslomässiga påverkan. Det är ju ett välkänt fenomen som använts länge inom bl.a. marknadsföring. Är man lite uppmärksam kan man hitta en del intressanta formuleringar i artiklar och olika reklam-/informationskampanjer…

        Mvh,
        Johan

          1. Visst ja, du är ju expert i ämnet. Det ska nyttjas… 🙂

            Vad är de största ”nitarna” vi konsumenter går på och vad är de vanligaste felen marknadsförare gör?

            Mvh,
            Johan

          2. Vanligaste felen marknadsförare gör, är att de radar upp egenskaper istället för andra mjukare värden.

            Kika in t ex hur iPhone marknadsförs, talas det ofta om ”vilka egenskaper telefonen” har, eller talar de om andra saker? Jag menar, iPhone är lååååångt ifrån den bästa luren, men ändå köper/vill alla ha den luren … varför? Jo, för man har byggt på de ”mjuka värdena” (s.k ”benefits”), att man då ”tillhör en viss grupp av människor” … och, det är väl där alla konsumenter felar, de vill känna tillhörighet till just en grupp av andra 😀

          3. andra saker konsumenter ”går på”, är när ”rädslan att missa något” byggts upp i en marknadsförings kampanj … de flesta vill inte missa en bra ”deal”, de går på den oavsett OM de har råd att köpa produkten eller inte, just för rädslan ATT missa något riktigt bra

          4. Ett annat tips, kika in reklamen de kör för t ex RE:MEMBER Card …

            Hmmmm … vad har den ”storyn” med ”kortet att göra”? Vad är det EGENTLIGEN man försöker göra? Jo, förändra känslan hos betraktaren, att de OCKSÅ vill ha den känslan, rädslan för att INTE få den, infinner sig i deras ”alldagliga liv” 😉

        1. Jag har en Hovawart … Haft sedan 1994

          Hurså, spelar det någon roll vad jag har eller har haft för hundar?

          Har dessutom haft massor av olika typer och raser av hund på kurs …

          1. Ja, det spelar faktiskt till viss del roll vilken ras man har hur man behöver lägga upp träningen.

            Att inte använda nej, ingen ”hårdare” fysisk kontakt och fylla hunden med godis & gullegull samt avleda i tid & otid fungerar på väldigt få av de allvarliga problemhundarna av de hårdare raserna.

            Och ja, jag är medveten om att hoffen också är en ganska vass ras och just din hund kan jag inte uttala mig om… Var mest nyfiken på om du hade/hade haft en rejäl problemrottis 😉

          2. Fast, nu har du nog inte läst allt jag skriver, jag använder just ordet ”Nej”, dock är ordet inte kopplat till något obehag, men det är en annan historia.

            Nu har ju inte jag stoppat min hoffe full av godis (hon ansåg inte godis vara belöning t ex) eller avlett (värsta jag vet, muta & avleda), och ”gulligullar” gör vi så fort vi bara kan, för det är mysigt …

            Och, hon har varit i slagsmål, dock inte startade av henne, utan blivit angripen och försvarat sig, och då har hon setat ordentligt fast, och då har jag tagit och löst den uppgiften ”fysiskt”, men det handlar inte så mycket om träning/uppfostran mer än att få stopp på en farlig/skadlig situation …

  18. Pust … min buse har slutat att dumma sig han är nu ”okastrerad” 3 år om ca. en vecka,, inte alls säkert att ägaren gör fel det är en kraftfull envis ras inte vovven för alla ge aldrig upp den envisaste blir flockledare

  19. Underbart Fredde!
    Blir både glad och bedrövad på samma gång när jag läser sådant här.
    Sedan kan jag inte låta bli att undra hur dom hade gjort som hävdar att man aldrig behöver vara fysisk. Hur hade dom löst situationen? Har dom någon gång gjort det?
    Jag skulle verkligen vilja se ett bevis på att det fungerar även på hundar som beskrivs i inlägget.

    1. Får jag gissa så handlar det då om att man förekommer helt och hållet, dvs. programmerar hunden från tidigt skede…kan tänka mig att det fungerar i teorin iaf. Om det verkligen fungerar i praktiken vette katten….kanske med vissa individer…

      Mvh,
      Johan

      1. Jo, men om man har gjort så, så ska det ju inte ha blivit ett problem, och OM det trots allt blivit ett problem, hur löser dom det då?

        Hur och vad man ska göra måste ju rimligtvis avgöras av vad det är för hund, vilken individ man har att göra med.

        1. Det vet jag inte, ”OM” kanske aldrig uppstår?
          Eller så avlivar de hunden för det då inte finns något att göra?

          Tror oxå att det är väldigt individuellt och att det kan variera väldigt mellan olika individer hur de (re)agerar i olika situationer.

          Mvh,
          Johan

        2. man löser det på samma sätt, man gör inte som i Fredriks fall, sätter hunden i situationer den egentligen inte klarar av, utan man tar ut det avstånd hunden fungerar på, och så bygger man därifrån.

          Så svårt kan det väl inte vara att förstå, om man nu vet HUR man belöningstränar/klickertränar, vilket en hel del här ”säger de förstår”.

          Och, det handlar inte om att avleda, för avleda är något jag är ”lite allergisk” emot, just för att det INTE gör saken varken bättre eller sämre, man kommer stå och stampa på samma ställer …

          1. Men för att kontrollera utvecklingen av sin träning måste man väl provocera fram problemet för att utvärdera sin träning/resultatet. Du säger ju själv att en bra princip är att hunden faktiskt gör fel i 10% av fallen. Om då hunden gör ett allvarligt utfall och jag vägrar vara fysisk med hunden, hur löser jag det då?

            Sen tycker jag det är fel att påstå att det var en situation hunden inte klarade av. Av Fredriks beskrivning skulle jag säga att hunden absolut klarade avsituationen…den blev ju tämligen snabbt lugn och förbar utan att göra utfall och utan att bli kuvad…Snarare att det var dess ägare som inte riktigt klarade av situationen och som behöver lite hjälp, lämpligast kanske i form av positiv förstärkning…

            Mvh,
            Johan

          2. absolut, man ska ligga precis på gränsen för vad jycken klarar av …

            Så läste jag dock inte problemet i blogginlägget, utan där vart det mer ”pang på” för att verkligen få fram problemet FÖR att kunna ”tillrättavisa” det … med det synsättet, så vill man att hunden gör fler fel än rätt, bara för att få ”tillrättavisa” hunden, istället för tvärtom …

          3. Ok, då tolkade vi blogginlägget lite olika. Jag tolkade det mer som en utvärdering av hunden och sen när problemet inte visade sig vara så stort och det inte var något fel på hunden så visade Fredrik på en fungerande lösning.

            Mvh,
            Johan

          4. Jo, det kan mycket väl vara så, till en början. Men, det beskrevs flera liknande ”situationer”, och jag skulle t ex inte direkt gått in och ”hanterat”/”uppfostrat” hunden i en utvärdering, utan jag skulle vilja se HUR den reagerar med föraren/ägare i en specifik situation så man ser ”ekipaget” tillsammans, vad de båda parterna gör rätt, gör fel, vad som behöver förändras …

          5. Det kan jag hålla med om är en lämplig princip.
            Dock uppfattade jag det som att det gjordes, iaf till stor del, men sen att det akuta läget var att ägaren behövde få det bevisat för sig att det inte var något fel på hunden och att den inte behövdes avlivas, vilket Fredrik gjorde.
            Sen behöver ägaren säkert fortsatt hjälp för att nå hela vägen själv och då är det ju iof. en ny utvärdering som måste till för att kunna hjälpa just den ägaren så bra som möjligt.

            Mvh,
            Johan

          6. Jag tror att den här ”mjuka” metoden att hålla stort avstånd och bygga på det bra beteendet antingen inte fungerar eller fungerar väldigt långsamt på de här hundarna som gör utfall och/eller bits med en sinnesstämning av stort självförtroende. Där kan man spara väldigt mycket tid genom att ge hunden några erfarenheter av att den gav allt den hade, och den fick inte vinning av det i alla fall. Då lägger de faktiskt ofta ner, så som Fredde beskriver.

            En del (särskilt kvinnor??) tror att alla hundar som bits är rädda, stressade, mår dåligt – medan hunden helt enkelt mest testar konsekvenserna av sitt beteende. Liksom många unga djur, särskilt hannar, av diverse olika arter…

          7. Det kan man mycket väl göra, men det som då är viktigt, är att inte ge hunden NÅGON SOM HELST RESPONS! för gör man det, lär sig hunden, oavsett om responsen man ger är ”positiv” (belöing, behag) eller ”negativ” (korrigeringa, behag)

          8. Enda sättet som funkar är att inte ge någon respons? Hm, jag förstår inte hur du tänker här, Patrik. Vore bra om du kunde utveckla det med olika exempel.

            Mina egna erfarenheter är de motsatta. Om en aggressiv hund biter mig (vid hantering, resursförsvar, omriktat…) så är min normala reaktion verbal protest och att jag suger tag i den. Om jag gör det på ett sätt som inte är skrämmande, så slutar hunden snabbt och visar undergivenhet, och vi kan kort tid därefter bli sams och bli vänner.

            Hunden är ofta lite skakis/skakad över att ha misslyckats med sin aggressiva strategi. Då märks det att det längst inne var rädsla som var drivkraften. Så det är viktigt att bygga förtroende efteråt.

            Men en unghunds kamplust riktad mot ägaren och ägarens kläder kan ignoreras bort om det ännu inte har gått så långt. Eftersom ägarens avvärjande åtgärder bara har triggat hunden.

            Ge lite exempel, annars förstår jag inte alls hur du tänker.

            PS Du skrev ju förresten själv till Fredde i ett tidigare inlägg nyligen att ett beteende visst kan minska om det bara ”kostar” tillräckligt mycket?

  20. Verkligen 1 solskenshistoria !! MEN var i h-vete är Sbk ?? Ut med dem o gör kontroller på alla klubbar som kallas sig Brukshundsklubb, uppdatera samtliga instruktörer vad gäller raser, metoder, inlärningar. Blir skogstokig när jag läser sådant här. Ska man vara 1 Brukshundsklubb med tillhörande instruktörer SKA man ha den kunskap det krävs !!! Alla hundar kräver/behöver inte samma saker. Tillhört Sbk anslutna klubbar där jag o min hund INTE var välkomna för min hund hade FÖR mycket energi…övriga hundar hade antingen Ed/Hd fel eller övervikt eller annat…….flyttat 16 mil, för att komma närmare folk som kan/förstå/vill/tycker om denna typ av hund. Inte klokt….Att få ens kalla sig instruktör utan att veta om /kunna/ känna till olika energi nivåer på hundindivider, att inte kunna ha förståelse/kunskap om olika inlärning/uppfostran av olika hundindivider DET är pinsamt !!!

    1. SBK har ju totalt bytt stil de senaste åren. Idag får du ju knappt peta på din hund & gubevars om du skulle höja rösten bland alla klickers & godispåsar 😮 … Nejnej, om min store, tuffe rottis mopsar sig mot en av de andra hanarna så ska jag bara ignorera och avleda…

      Eh… nejtack!

      Vad hände med individbedömningen på SBK??? Man kan inte fostra alla hundar efter en & samma mall.

  21. Håller med. Idag är det nästan förbjudet att ta i din hund. Du får inte säga NEJ! Enligt vissa instruktörer utan du ska nonchalera alla fel och bara berömma då hunden gör något bra. Det som hade kunnat bli bra med t.e.x. klicker blir totalt fel då det dras till sin spets. Tänkte på det senast idag då min unghund, också detta en rottis i sin testålder hoppar upp och ska sno familjens köttstek mitt framför ögonen från bordet. Ska jag bara nonchalera min hund, nej naturligtvis inte hunden fick veta ögonaböj att den gjort ett stort misstag när den försökte ta maten. Hade detsamma skett i en hundflock hade hunden fått samma bemötande, en rejäl avbassning med omedelbar verkan.

    1. Nu vet jag inte vad för klickerinstruktörer du varit i kontakt med, men många av de jag ”känner till”, nonchalerar inte alla beteenden/problem, just för att vissa beteenden/problem är SJÄLVFÖRSTÄRKANDE, och det som händer OM man nonchalerar dem, är att de förstärks och lärs in bättre.

      Och, här är den stora fallgropen om man kör ”klickerträning fullt ut” så att säga, och som gör att ”många misslyckas”, just för att de ”tror de ska nonchalera” allt, oavsett om beteendena är självförstärkande eller inte …

      Rätt använt, så är att nonchalera ett mycket effektivt verktyg. Fel använt, går det käpprätt åt helvete …

  22. Helt kung du är fredrik.hon har ju helt rätt i det hon säger.många instruktörer är så jävla slöa och inte vågar ta tag i saken och säger i ställe att det är omöjligt.sen det som är sämsta med många hundtränare dom vågar ju för fan inte säga vad dom tycker för då tror dom hundägaren blir ledsen.dom måste ju för fan säga sanningen.för det är brist på uppfostran och att visa hunden vägen med sitt ledarskap.det är du som är hundsverige fredrik.det är dom som inte lyssnar på dig som får problem.blir bara så förbannad tycker alla hundar ska få en ärlig chans och en bra uppfostran med en stark ledare.

  23. Vad har rottisägaren träffat för ’hundexperter’ egentligen? Det du gjorde,Fredrik, är det självklara med en sån problematik. Kan ju undra vad dom andra gjorde? La ner hunden?

  24. Som valp:
    Få hunden att tro att den är en människa när ni är ute o promenerar. Man pratar inte med alla. Man kramar inte alla. Man leker inte med alla. O man slåss överhuvudtaget inte med ngn.. När problemet väl är där el har gått så här långt, då behöver man expertishjälp, precis som Fredrik..

    Gör varje promenaden innehållsrik ist. Tar nu till Frediks exempel, att jämföra i människolivet. Hur gör du själv när du är ute o går med dina vänner, dina barn el annat umgänge? Ni umgås, gör ngt tillsammans el hur?

    Ha ngt som drar intresset till dig. Gör ngt som drar intresset till dig. Eller varför inte servera frukost, middag, kvällsmål.. utomhus, i egenskap att du själv portionerar ut i engångskulor under själva promenaden. Spara lite att dela ut i matskålen när du kommer hem. Sen kan man ju lyxa till det med ngt speciellt då det handlar om ren inläran.

    Bara en reflektion om hur man lätt drar till sig uppmärksamhet i ett tidigt o fortsatt stadium innan det gått alldeles för långt som här..

  25. Hade en identisk problematik med min Rottis tik där sista ”problemhundsutredaren” konstaterade att det kört bara avliva eller köra strypkoppel och munkorg för all framtid efter tiken gjorde ett utfall och nafsade henne i armen.
    När jag sedan åker till min vetrinär för koll av ett lätt haltande som kommit och gått konststera han snabbt att ”här är nått fel” efter rönken konstateras höftledsdysplasi och jag väljer att avsluta hennes lidande.
    Tycker personligen att man inte ska kalla sig problemhundsutredare om man blir så rädd av ett enligt mig framkallat utfall.

  26. Jag har under något år funderat på dessa mjuka metoder där en hund inte ska ha regler att förhålla sig till. Att bara ignorera oönskade beteenden och belöna önskade. Jag tror inte att detta fungerar fullt ut och det är bara en tidsfråga innan problem med viljestarka självständiga hundar som inte är uppfostrade börjar bli väldigt uppenbara. Vi har ännu inte fullt ut sett effekterna av den nya läran.

  27. Klockrent Fredrik!!! Många kloka inlägg åxå men… Jag är åxå utbildad instruktör, IMMI. Det första vi fick gå igenom var tydlig gränsdragning. Varför får man inte säga nej till sin hund idag?? En hund blir inte kränkt, den tänker inte som vi. Men det verkar väldabs vanligt på olika klubbar numera… Vidare vill jag tillägga att det är upp till oss instruktörer själva att läsa på om raser o specifika egenskaper. Det är inte elevernas ansvar. Oavsett om vi jobbar privat eller ideellt. För SBK eller annan klubb. Hursom, toppen att du kunde hjälpa ägaren till rottisen:)!

    1. Precis!
      Alla hundar är inte lämpliga för att uppfostras enbart med köttbullar och hurrarop.
      Man behöver inte slå eller misshandla sin hund för att visa vart gränserna går, men nog kan man behöva bli lite fysisk med en rottweilerhane som försöker ta makten.

  28. Men Fredrik. Tror du att du når fram till hundägaren så han sedan kommer att kunna hantera sin hund dessa situationer.
    Det Fedrik gör med denna hunden tror inte jag att många hade klarat. Hade han visat sig det minsta svag eller osäker i hur han skulle aggera tror jag att det hade fått en helt annan utgång. Jag tror inte att det är så säkert att hundägaren själv kommer att mäkta med denna hund.
    Jag kan tänka mig att många instruktörer är ganska trötta på folk som skaffar sig den här typen av hund och som inte har kunskap i vad det är man har skaffat sig och hur man hanterar en Rottweiler.
    Jag kan tänka mig att omplacering är det enda för att hunden ska fortsätta att vara den trevliga hund Fredrik fick fram. Men vem som helst kan inte ta hand om denna hund. Jag hoppas verkligen att den här hundägaren kan aggera som Fredrik visar honom. Men man lurar inte en hund så lätt, så det gäller att man har känslan och pondus för att aggera rätt. Har man sen blivit lite rädd för det man har sett hunden göra är det inte lätt att göra som Fredrik.
    Tyvärr är inte detta den enda Rottweiler som tycker det är roligt att skrämma skiten ur folk och fä. Istället för att skälla på instruktörer som inte vet var de ska göra av alla dessa missuppfattade hundar borde folk ransaka sig själva lite när man skaffar hund, så man får den hund man egentligen vill ha, och ha roligt med. Jag håller tummarna för att det ska gå bra med denna hunden.

    1. Jag tror att många hade klarat av, eller relativt lätt lärt sig att klara av, att göra det Fredrik gjorde. Å då menar jag inte att trivialisera det Fredrik gjorde utan snarare att påpeka att det inte är ”rocket science” vi pratar om här, det är uppfostran.

      Jag upplever att många krånglar till det så och gör det onödigt svårt för sig, säkert mycket tack vare alla de ”hundexperter” som högt och gärna talar om vad som är definitivt rätt och definitivt fel metod. Jag är övertygad om att om vi inte haft alla dessa postulat om vad som är rätt och vad som är fel så hade folk haft klart mindre problem med sina hundar. 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Nej Johan, min erfarenhet är att de flesta INTE klarar av att göra samma sak som Fredrik gjorde …

        Finns olika förklaringar till det, som erfarenhet, självkänsla, uppfattningsförmåga, förmågan att läsa sin hund m fl saker

        1. Ok, kan köpa det om det gått så långt som det verkar ha gjort i detta fall.. Men jag tror absolut att de flesta hyffsat lätt kan lära sig hur man gör för att undvika att detta uppstår genom att uppfostra hunden på ett lämpligt sätt. 🙂

          Mvh,
          Johan

  29. ja tyvärr ser verkligheten ut så här!! å det är fan tragiskt!
    Just detta du beskriver lyfter jag fram gång på gång på kurserna,hur viktigt det är med rätt uppfostran.
    Jag har även debatterat detta på två forum på FB men efter att jag talade om att jag förespråkade fysisk hantering och att hundägare inte får va rädda att säga ”nej” el fysiskt tillrättavisa om det behövs,ja då kom det typ 50 kommentarer att jag va i det närmaste hundmisshandlare?? Positiv förstärkning är bra,godis och leksaker.Men fel använt kan det sluta i katastrof!!..Bra jobbat med Rottisen Fredde!!:)

      1. Problemet är att INTE ha förmågan att inse att allt inte går att lösa med godis,skvaller,ignorera!!.Du å jag är på varsin sida staketet här berggren,men att problematiken har ökat i takt med att det anses fult med fysisk tillrättavisning OM det krävs,gör att det skenar för många hundägare.Å vips så händer just det som Fredde beskrivit ovan! Jag ser så många som har problem med utfall bla liknande ovan,många har varit hos privata tränare där det första dom får är en klicker med tryckt logga på och godis istället för att jobba fysiskt med hunden och bygga upp relation samt vanlig hederlig uppfostran??? Som Fredde säger.”DU ska leka med hunden å va en resurs,inte leksaker eller godis”..DÄR måste alla börja.

        1. Nej, jag tror inte problemet har ökat, det som hänt är att information kommer fram på sekunden det händer, det gjorde den inte för 10 år sedan, och definitivt inte för 15 år sedan.

          För, handen på hjärtat PJ, du menar att ”allt var bättre förr”, t ex mitten av 90-talet, för då hade ”inga problem” med sina hundar? alla ”skötte sig exemplariskt”?

          Tillåt mig … asgarva … problemen fanns även då, så jag ser inte att det är ett ”metodfel” utan ”handhavandefel” mer än något annat … dvs, felet sitter i andra änden av snöret än hundens ände …

  30. Den här historien känns alltför väl igen. Den är absolut inte unik på något sätt. Många skaffar sig hund på fel grunder. Det går ju självklart bra att skylla på uppfödaren. Avlat fel – tokiga hundar. Eller bristande engagemang hos densamma. SBK gör nog så gott de kan. De har i varje fall en kvalitets kontroll i sin verksamhet. Men alla dessa som kör privat och utnämner sig till experter. En hundinstruktör måste vara självkritisk. Ge inte råd till hundägare med hundar du är rädd för. Det går inte att avleda en Rottweiler i all evighet. Den behöver tydliga ramar. Detta betyder INTE brutalitet mot hunden. Jag brukar säga att hunden ska veta din sinnesstämning. Var tydlig.
    Älskar min ras. Uppfödare av Rottweiler i över 20 år.

  31. Skönt att höra att du har utvecklats en del sedan du var hundexpert på TV, Fredrik.
    Om jag inte missminner mig alldeles så såg du själv till att en ung (till synes endast felfostrad) rottis blev avlivad då.
    De som säljer hundar och de som köper hundar har ett gemensamt ansvar att ta reda på vad man kan förvänta sig av den aktuella rasen och vilka behov den har. Både som hund och som rasindivid.
    Sen har instruktörerna/experterna ett ansvar att se till att hundägaren verkligen förstår och tar sitt ansvar i alla lägen. Det är alltid fint när man kan rädda liv, men hur blir det hundlivet om ägaren inte klarar av att se sin del i det hela och ta på sig det livslånga ansvaret??

  32. Här har det ju under 2 års tid gått mer eller mindre snett. Först så bör man veta vad för typ av hund man köper, en rottweiler är inte en hund för vem som helst. Uppfödare och blivande ägare har ett stort ansvar båda två.
    Sen säger jag som jag sagt tidigare, det är skillnad på uppfostran och annan inlärning och uppfostran startar när valpen kommer hem, i alla fall för ägaren. Har jag en valpkull så startar uppfostran redan innan de har flyttat.
    Jag är själv instruktör men skulle inte åta mig en ”problemhund” för det har jag inte kunskap till trots över 30 år med hund. 30 år med hund kan betyda 3 hundar men i mitt fall betyder det i alla fall 10 egna hundar, både omplacering, inköpta valpar och egenuppfödda valpar. Som instruktör måste man kunna vara så ödmjuk att man kan säga att :- nej, detta klarar jag inte av; istället för att som en hel del gör, de säger :- avliva hunden den är inte som den ska.
    Jag hoppas att pendeln är på väg tillbaka en bit snart, att lite hundvett kommer tillbaka och att man litar på sig själv och inte först gör som alla andra säger och sen har man plötsligt problem. Att fostra hund är ”work in progress”, det startar när du får hem hunden och pågår resten av hundens liv.
    Allt var inte bättre förr men erfarenhet är sällan fel och en hel del var faktiskt väldigt bra förr och en del kunskap håller på att gå förlorad för att många vet bäst själv.
    Skyll inte allt på någon annan för ”Någon annan är död” och du får själv ta ansvaret för det som hänt och utgå därifrån.
    Den här hundägaren har haft turen att få hjälp av Fredrik, förhoppningsvis går det bra och ägaren kan behålla sin hund, eller få ett nytt hem där man kan hantera hunden. Jag dömer inte hundägaren på något sätt men önskar att de fått en bättre start och kanske är det inte rätt typ av hund för just denna ägare.

  33. Det är så tröttsamt att lyssna på hur man lägger allt ansvar på hundägaren i denna diskussion, som i alltid. Vi kan i tid och evighet håna och trakassera blåögda människor som köper ”fel hund” men det kommer inte att ändra någonting, tyvärr!

    Det kan alltid kliva en begåvad person med fallenhet för hundpsykologi och lösa knutar, men tro inte att det är så man löser helhetsproblemet! Det är idioti!

    Vem kan gå in i en butik och köpa ett vapen utan vapenlicens undrar jag? Varför är det ingen som tar ansvar för att man har stora starka hundar som är livsfarliga potentiella vapen som familjehundar. Det bor i bostadsområden med barn och andra hundar som ofta kommer till skada när en hund ”flippar”

    Jag håller med om att det inte är hundens fel, men det är inte djurägarens fel heller, så länge ingen tar ansvar och ställer krav på vem som får äga en okasterad Rottweilerhane.’

    Kennelklubbar, uppfödare och politiker: Börja ta ansvar!!

    1. De hundar som flippar i bostadsområden, är nog inte uppfödda av en registrerad uppfödare som har lagt hela sin kraft på avelsplanering, välja köpare samt engagerade i sina valpars utveckling. Kan vara men hör nog till undantagen. – Nej jag tror vi pratar om en annan stor vuxen kraftig ras. Supertrevliga i rätt händer precis som en Rottweiler, men har attraherat fel sorts människor på bred front. Den här rasen är värd bra ägare. Vi kan idag se dem inblandade i div hundfighter bla.
      Du skriver att klubbar ,uppfödare samt politiker ska ta ansvar. Licens borde enligt dig skrivas ut som på vapen. Svara gärna hur du har tänkt dig detta !
      Hundägarna är enligt dig helt befriade från ansvar

      Jag blir också trött
      -faktiskt JÄTTE TRÖTT

    2. Så om jag köper något (en hund i detta fallet) som jag inte klarar av, är det då någon annan som ska ta ansvar för det som jag har gjort?
      Det behöver inte vara någons ”fel” men ansvaret ligger trots allt på hundägaren, visst hade uppfödaren ett ansvar för vem den säljer sina valpar till men är köpet gjort så kan och får inte uppfödaren lägga sig i om inte hundägaren ber om hjälp lika lite som att en försäljare av tvättmaskiner kan komma hem till dig och tala om att du gör fel.
      Många gånger har inte uppfödaren ens en aning om att något gått snett då alltför många hundköpare inte håller kontakten med sin uppfödare.

  34. Är det inte så, att den ”här historien” alltid funnits?

    Åtmindstånde har jag hört den, under de 20 år jag sysslat med hund … så är det då ”träningsmetodernas” fel eller felar det någon annanstans? (jag tror på det senare)

  35. Mycket av det här problemet med framförallt de stora, tuffa raserna beror nog tyvärr på att man idag inte får ”ta tag i” eller ryta till åt sin hund utan att bli anklagad för djurplågeri till både höger & vänster.

    Nog för att det finns rottisar som går att fostra med köttbullar & gullegull… Men inte är det några rastypiska individer inte!

  36. Hej,
    jag tycker att du har mycket bra att säga Fredrik, men igår när jag lyssnade på hundradio blev jag så dj…a provocerad.Du pratar om hjälpmedel som selar som får hundar att tappa balansen, haltigrimmor som är grymt att använda. Men hur är det med stryphalsbanden då, SBK´s bästa vän! stryphalsbandet som det rycks i än hit än dit. Hundinstruktörer som pratar om att man ska ”uppfostra” sin hund har alltid tagit i med hårda tag enligt min erfarenhet.

    Jag har sökt otalig hjälp för min hund som började göra utfall mot andra hundar och har mött det ena och det andra kan jag säga. På brukshundklubben tog jag upp på ett medlemsmöte hur det kändes att inte få hjälp av en enda och jag undrade varför jag var tvungen att kasta ut tiotusentals kronor för att få hjälp av diverse privata hundinstruktörer. Ordförandes sa då att problemhundar har inte SBK någon kompetens att hjälpa och det ansvaret ville de inte ta.

    De privata instruktörena som har dammsugit mig på sparkapitalet har fått mig att rycka i strypkoppel, skälla ut hunden, ta tag i henne hårt m.m. Inte förrän jag själv började fundera igenom detta och började läsa om vad forkningen säger om hundfostran och hundars beteenden kom jag på bättre tankar. Gå fint sele som var ergonomsikt riktig tillsammans med ett lugnt beteende där jag gav henne möjlighet att öka avståndet till mötande hundar har gjort att hon har blivit en lugnare och tryggare hund än vad hon någonsin varit.

    Generalisera ALDRIG när det gäller hundproblem och hur de ska bemötas!!!

  37. Jag menar bara att så länge vem som helst kan köpa hundar som avlats fram att användas till skydd eller kamp så kommer problemet att fortgå. Det är främst hundarna som kommer i kläm när de ”hamnar i fel händer”.

    Jag menar inte att hundägarna ska stå utan ansvar och vi har lagar och regler som träder in efter att en hund har gått till anfall och orsakat skada. Men hur ska vi kunna ställa krav på hundägare INNAN det gått så lång om det inte finns någon som helst reglering?

    Är det verkligen tillräckligt att luta sig tillbaka, konstatera att den snälla rottisen blivit ett monster för att ”fel person” har haft hand om den och tycka att folk borde veta bättre? Den inställningen gynnar ingen och framförallt inte hunden.

    Ja, jag tycker det borde finnas licens. Förklara för mig varför en hund som är genetiskt framavlad till skydd och vakt, eller kamp för den delen, ska vara tillåtna att säljas som sällskap och familjehundar? En skyddshund ska användas till skydd av en person som är utbildad och har kunskap.

    1. Vilka hundar tänker du på då? Mig veterligen är det ytterst få hundraser som är avlade för att vara så skarpa och jag har inte än sett dem i någon olycksfallstatistik. Dock har jag inte letat så aktivt så om jag missat något så ser jag gärna att du rättar mig.

      Mvh,
      Johan

  38. Det vore så enkelt om det var så att man kunde få kompetent hjälp med uppfostran, bli av med problemhundrns aggressivitet och kunna lita på den i ALLA situationer. Men hundar lever mitt bland människor, även bland såna som inte kan något alls om hur man ska bete sig med djur, och med de förutsättningarna ser jag tyvärr inte hur man som hundägare kan ta på sitt ansvar att låta en problemhundrns finnas kvar. Precis som någon skrev ovan kan det ligga fysiska problem bakom-har hunden smärta är det klart att den kan bli aggressiv. Det kan också vara medfödda beteendestörningar. Jag har haft en underbar hund av annan ras (labbe), köpt hos en mycket seriös uppfödare, tränad och aktiverad efter konstens alla regler. Men han blev rädd-aggressiv och efter proffshjälp där problemet aldrig syntes eftersom proffsen inte betedde sig på er sätt som framkallade ångestbitning, och som inte kunde hjälpa oss, fattade jag beslutet att avliva min underbara hund för att inte utsätta någon för risk.

    Jag instämmer till fullo i det som skrivits om vikten av att lära hunden nej och villkorslös lydnad i vissa sammanhang (tex inkallning). Trenden med positiv inlärning tycks ha drivits för långt. Visst går det lysande bra att lära hunden det den naturligt vill, som spår, apport, även inkallning med positiva metoder, men det behövs även regler och ramar som inte handlar om eatt vilja utom att lyda oavsett. Jag önskar att jag hade träffat den typen av expertis i början av min hunds liv, även om jag inte vet om det hade gjort skillnad (en annan valp från samma kull som min blev också ångestbitare, så det kan varit för starkt medfött/möjligen någon smärta). En sak är säker: jag vill aldrig någonsin behöva göra något så hemskt igen, att avliva min älskade hund är det värsta jag någonsin gjort.

  39. ”Nu i eftermiddag träffade jag en desperat ägare till en Rottishane på drygt två år.
    Den är snäll och go mot ägaren, men gör utfall och attacker mot folk, hundar och barn.”

    ”Hunden accepterade detta även om han morrade till och hopade upp och nafsade mig i bröstet, vilket jag nonchalerade”

    ”Först mötte vi en hund.Han gjorde nu rejäla utfall.”

    Hmm vänta nu, jag ska tänka efter och återkomma.. Kan det vara en Cavalier kanske? Skulle i och för sig kunna vara en missförstådd Jack Russel, men den väger inte 60-80 kg.

    1. Ok, men är det för att de är små eller för att de inte är avlade för skydd och vakt? Läste för ett tag sen om sk. tempelhundar, små söta hundar som är framavlade för vakt…dvs. de har väldigt lätt att börja skälla för minsta lilla. Hur ska vi göra med dem, vilket bedömningskriterie har företräde, storlek eller avelsändamål?

      Mvh,
      Johan

  40. Vad gjorde du när rottisen gick till utfall? Jag har själv dessa problemen med min hund och vet inte hur jag skall bli av med det. Hon nafsar mig på armarna i olika sammanhang. Det gör ont. Jag har även jag fått rekommendation att ta bort min hund flertal ggr.
    Hade varit tacksam om du svarat mig även privat. Detta är ett jätteproblem.

  41. Jag skulle också vilja veta hur du bar dig åt för att tillrättavisa hunden då vi stött på samma problem med vår hund när det gäller vissa hundar vi möter på promenad, inte alla dock..

  42. Bra skrivet Fredrik!!! Bra att du belyser och reflekterar på det sätt du gör!!! 🙂

Kommentarer inaktiverade.