Jag gör gärna det, och jag gör det helt gratis!

Skärmavbild 2013-11-04 kl. 20.36.06

 

Det var ju hundradio på Radio1 igår och jag inledde med att prata om det jag kallar – Det dolda och accepterade djurplågeriet.

Kort och sammanfattat handlar det om att hundar lever i misär, lever begränsat och olyckligt, avlivas helt i onödan, bara för att vi är dåliga på att uppfostra våra hundar.

Vi har kanske och förmodligen världens bästa hundorganisation i det här landet – Svenska kennelklubben och alla klubbar som ligger under kennelklubbens försorg.
Svenska brukshundsklubben bland annat, som dessutom finns i var och varannan ort i det långa land.
Denna organisation som jag själv är en del av, som förtroendevald, som funktionär, är absolut topp i världen på att hjälpa hundägare att lära sina hundar saker.
Saker som att gå ”fot”, krypa på kommando, eller sitta på kommando.

Men det som vi är totalt urusla på, är att lära ut hur man uppfostrar en hund. Eller hur man löser ett problem som en hundägare har med sin hund.

Jag önskar verkligen att organisationen – Skk, Sbk – skulle ta till sig detta och faktiskt vidareutbilda de instruktörer som vill i detta med uppfostran/problemlösning.
Eller kanske till och med utbilda helt nya instruktörer i endast detta.

Jag kommer givetvis (igen) att uppvakta organisationen i detta ämne, men jag vill samtidigt skriva det redan här –
Känner organisationen att jag kan tillföra något här, då ställer jag upp med detta, och jag gör det helt gratis!
Och även om man inte känner att man vill ha min hjälp med denna utbildning, så hoppas jag ändå att man nu tar ett beslut att man faktiskt ska utbilda personer i detta.

Att lära en hund att sitta fint, och ge den en godis för detta – Det är inte samma sak som att uppfostra, som att hjälpa hunden att hålla sig inom de ramar samhället kräver av en hund.

Jag vill att organisationen tar ett större ansvar, att organisationen ”kavlar upp ärmarna” och hjälper de hundar och hundägare som har problem.
Snälla, gör det nu!
Det finns inte en enda person, inte en enda klubb, utanför Skk organisationen som skulle göra detta bättre än vi.

Acceptera inte att hundar dödas på grund av en uppfostran som är mer eller mindre obefintlig.

God morgon 🙂

56 svar på ”Jag gör gärna det, och jag gör det helt gratis!”

  1. Hej Fredrik
    Om en Sbk klubb önskar din hjälp med en sådan utbildning för sina instruktörer finns det möjlighet för detta då ? Med vänlig hälsning Lotta

  2. Jag är instruktör på en SBK klubb i Stockholm samt Pudelklubben och jag arbetar redan på det sättet.
    Jag är 52 år och har jobbat m hundar sen jag var 14 år bla. i Vallentuna på stor kennel där på 70 talet 😉 följt av flera andra ställen inom hundvärlden 🙂
    Har haft i min ägo 20-30 talet hundar allt från valp till omplaceringar och jourhem o placerat vidare.
    Och jag vill dra det ännu längre att redan på våra unghundskurser ,vardagslydnadskurser ,jobba separat m uppfostran o inlärning.
    Jag lägger upp mina kurser så, och har även renodlade uppfostringskurser i kopllegång-när det börjat trasslaoch innan det blir fel, och lös hund i skog o mark -m träning i lina ,endast uppfostrande.inte kalla in från A till B det är fb.lydnadsinkallning.
    och när jag har mina kurser får jag alltid räta ut massa frågetecken då jag märker så mycket att man blandar ihop uppfostran m inlärningen.
    Jag lär mycket ut ,hur ser hunden ut innan och vad ,hur gör jag då och när/hur belönar man ett tillstånd som är att vara neutral hund , vi strutar i det där tex. våga vara fysisk,ställa bra krav är INTE att ge sig på en hund i fel tillfällen eller överreagera när inlärningen inte räcker till utan uppfostran i botten.
    Deltagarna är mycket nöjda m mina kurser och det driver mig vidare.
    Jag har som sagt en hund från polisen hemma här nu som skulla avlivats förra veckan men jag tog den i sista stund ,känns bara bra 🙂

    1. Härligt att höra! Önskar jag hade gått kurs hos någon som dig när det begav sig 🙂
      Nu har det gått bra ändå men jag saknade stora delar under valpkurserna som i och för sig var utanför SBK s regi.

        1. Hej Veronica, på Nacka BK håller jag till – har inte dig men det jag hittills erfarit verkar du TYVÄRR ensam om att tala/lära uppfostringsbiten! Ignorera fel beteenden it is…..

          1. Ja det stämmer helt o hållet,det är bara jag kvar m min inställning.Fanns en till m hon slutade som Instruktör då hon kände att man är lite ensam mot de andra.Men jag trivs ,dock har jag till våren mer kurser på SPK och har bara haft en Koppelkurs i höst 🙂

    2. Hej Veronica! Jag är också instruktör och i princip alla mina kurser handlar om allmänlydnad. Kul att du liksom jag är 52 år. Det får mig att fundera på om det kanske är en bra ålder för att ha lärt sig både den ”gamla skolan”, med sina för- och nackdelar, och den ”nya skolan”, dvs klicker och/eller s k ”mjuka metoder”. Så tror jag i alla fall.

      Det är väl så att det är många unga instruktörer nuförtiden, som helt enkelt inte har hunnit skaffa sig så bred erfarenhet. De raddar upp många föreläsningar och andra utbildningar, men hur är det med praktisk erfarenhet av jobbiga hundar?

          1. Klart man skaffar sig erfarenhet med tiden och alla är nybörjare någon gång, men det blir fel att gå ut med att man är hundosykolog, hundproblemcoach mm men inte tala om vilken erfarenhet man har, bättre att ärligt säga då att man är nyutbildad och sätta pris därefter. Tycker jag i alla fall.

          2. Så borde flera vara 🙂 men bara man är tydlig med graden av erfarenhet så är det ok att även ta betalt. Vad jag förstår så får de flesta under utbildningen träna på olika hundar men det krävs ju en hel del olika fall för att kunna kalla sig hundpsykolog eller problemhundkonsult 🙂

          3. Spelar pengarna så stor roll? Om jag anlitade någon som gjorde att min hunds problem bara ökade så skulle den skadan vara större än att det kostade mej ett antal tusenlappar..

          4. För att få erfarenhet, Anna, så måste man få den på ett eller annat sätt …

            Dock gillar jag ju att man går ”med en fadder”, man går som ”tränare” men har en med erfarenhet att ”falla tillbaka på” …

          5. Förstår inte riktigt hur du menar Anna? Vad jag menar är att om man anlitar en som är grön på området och bara har en utbildning med några få verkliga problemfall i bagaget så bör man få veta det innan man anlitar den personen. Sen får man ju själv fatta beslutet om man hellre betalar mer för mer gedigen hjälp eller betalar mindre för en mindre erfaren instruktör, vilket säkert kan vara tillräckligt med hjälp för många. En del så kallade problem behöver inte ha någon med år av erfarenhet för att lösas.
            Det du skriver Patrik är mycket vettigt!

          6. Det är många som söker hjälp och anlitar någon som tror sej klara vad som helst och kan prata för sej. Kunden tror på deras självförtroende tills det gått käpprätt och problemen blivit mycket större.
            Ta referenser på folk, fråga om dom har någon mentor att diskutera med, fråga hur mycket övrig hundkunskap dom har osv.
            Jag har träffat för många hundar som varit hos diverse hundkonsulter..

      1. Ja, tror också att folk i vår ålder har sett och varit med om svängningarna i hundträning/uppfostran. Håller med dig på alla punkter!

  3. Hej
    Tänk om alla klubbar kunde ta till sig de här.
    Nu får man ju inte röra sin hund bara mata med massa godis i alla läggen.
    Och jag tror inte på att det funkar på alla hundar. Och varför kan dom inte lära ut vad ordet nej betyder för nu får du inte säg det till din hund om du är på kurs.
    När jag har varit medhjälpare på valpkurser så har jag frågat varför vi inte kan vissa dom hur man gör när man lär in ordet nej .För kan hunden ordet nej så kan man lösa många problem.

  4. Kan bara hålla med, det är det här vanliga hundägare behöver lära sig, håller på dig Fredrik

  5. BRA skrivet Fredrik, och jag håller med dig i det mesta du skriver MEN , det du glömmer att skriva är att SBK, faktiskt är en del i mångas tänkande…
    Ta ex i några år har det varit näst intill tabu, att korrigera din hund med annat än köttbullar (som avledning), många av dagens nya instruktörer , dom vet inte hur man korrigerar en ”bra” hund eftersom köttbullarna biter inte på denne….
    Det gick så långt att vissa klubbar förbjöd strypkopple, du fick ta tag i din hund osv….
    Först NU i våras så kom det ut ett nytt PM från SBK, där dom har korrigerat, texten och där det står klart och tydligt, du får ta tag/korrigera i din hund beroende på företeelsen….
    Är det så konstigt att det många gånger blir så tokigt i hunderiet??????
    Visst vi har verkligen en bra organisation här i Sverige, men världsbäst???? Därom tviste dom lärde helt klart 😀

  6. Mkt mkt bra skrivet Fredrik!!! Sedan får man önska att alla börjar lägga tid o energi på vanlig uppfostran innan det gått överstyr o det krävs problemhundskurs..

  7. Tyvärr tror jag inte att så mycket hjälper ifall inte ägaren har intresset av att lära sig. Känner ett flertal hundar som får vara hemma för många timmar per dag, tar bara korta promenader, hoppar på folk, åker rulltrappa osv och tror inte det är pga att det inte finns kurser i hunduppfostran utan att det endast saknas intresse för att lära sig. Då pratar jag endast om de som bara köper hund för sakens skull. En anledning för att inte gå på en unghundskurs lät så här: ” Hon drar för mycket i koppel på vägen dit”… Tycker definitivt att man ska införa en hundlicens som man måste ha för att ens kunna skaffa hund. Lite förebyggande till senare problem istället för att jobba med problemen efter de uppstått.

  8. Håller med om att saker absolut kan bli bättre och jag har också hört många skräckexempel på tips som hundägare fått. Men vill också säga att jag tycker att det finns så många fantastiskt duktiga instruktörer i det här landet, nu har jag visserligen bara gått privat men jag har iallafall alltid fått jättebra hjälp på kurs. Jag är kräsen med vem jag går för men jag har aldrig blivit besviken :).

  9. Mycket bra skrivit. Min ålder gör att jag holt på i 55 år med hund och är en mycket sensitiv person. Börja när jag 12 år och passa hund sen köpte jag en själv när jag var 14 år. Jag hjälper en del hundfolk för att lära sina hundar som de har problem med. Detta gör jag utan ersättning. Nu håller vi på med hundträff som jag kallar det inte kurs. Där dom elementära sakerna ingår som gör att hundar kan leva i vårt samhälle. Har den lydnaden som krävs för det. Efter som det inte är kurs kan jag ha min egen hund med mig. Lära hundar bli trygga, kunna gå i koppel sitta kvar eller ligga. Kunna vara bestämd i rätt läge ge beröm där det ska vara. Inte tjata sönder komandon som är vanligt. Vara aktiv med hunden i spår, sakstövning, kunna leka med sin hund och lära cirkuskonster genom lek med hund. Jag har holt på med det i 13 år nu. Det ger mig stor glädje när jag ser att dom börjar göra något med sina hundar och hundarna mår bättre. Efter som jag också spelar amatörteater har jag inte långt i från lek och vågar visa register på olika sinnesstämningar. Som hundar läser av. Själv har jag ett energi knippe med mycket arbetslust och egen vilja som gjort att det sporrar att lära mer. Jag har sällan så många med. Så var och en får sitt. Jag vill också veta vad resten i familjen är och se dom. Då vet man mer var brister är.

  10. Sen behöver det ju inte bara handla om att ändra felbeteenden på ”problemhundar”.Om man lägger in uppfostran tidigt och i vardagen så uppkommer inte problemen.Det är som att förekomma flera år,månader,veckor innan.Ett sätt att förhålla sig till sin hund o bli en jävel på att läsa hund,öron,svans,kropp,ögon osv. Jag har lärt mig genom att tidigt få en bra mentor som även på 70 talet hade en lagom syn på uppfostran och inte kastade hundarna i kopplet så det blev för mycket osv. sen har jag haft så många olika raser i längre eller kortare perioder. Tog emot hundar istället för avlivning och jobbade med dom och placerade om dom.Och lära sig mer hela tiden allteftersom man hittar nya vägar,man behöver en stor bank att ta ifrån då hundar och ägare är så olika.Jag tar emot enstaka ekipage för privat träning och ser till att det blir resultat,då är jag nog mer rak än på kurserna där man är mer pedagogisk 🙂

  11. Jag har gått hos en ung duktig tjej i Varberg, som verkligen har lärt ut vanlig vardagslydnad. Hur en hund ska kunna fungera ute i vårt samhälle. Har lärt mig mycket av henne, jag har haft hund hela mitt liv och fostrat med militäriska kommando och lydnad. Men jag föredrar denna metoden, jag har en glad och följsam unghund.

  12. Mycket väl skrivet Fredrik!
    Personligen tror jag att det tyvärr gått troll i det här med positiva inlärningsmetoder. Det verkar tyvärr inte dras någon gräns mellan uppfostran och inlärning. Att säga till, ge sin hund en negativ förstärkning i vilket träningssammanhang det än gäller har nästan blivit tabu. Om din hund vill äta upp en annan hund, då skall du locka med godis och avleda med leksak för att hunden ska ”välja” dig. Tja, själv har jag aldrig träffat på en hund med exempelvis mycket jakdrift som föredrar en näve frolic framför en spännande harjakt. Jag säger inte att uppfostring och definitivt inte att inlärning var bättre förr. Snarare att sanningen förmodligen ligger någonstans mittemellan.

    1. Jag tycker det är skrämmande hur det alltid sätts likhetstecken mellan ”positiv träning” och avledande och mutande, det framstår ofta som enda alternativet när man läser vad kritiker säger, vilket jag tycker tyder på en stor okunskap om vad och hur hundar kan lära sig saker.
      Jag har gått på mängder av kurser och föreläsningar som jobbar med mjuka metoder i inlärningen och inte någon har tipsat om att locka eller avleda utan det handlar alltid om träning med positiv förstärkning, dvs beteende först belöning sen.
      Jag känner inte alls igen mig i den bild som målas upp.

      Min jakthund kan absolut välja en näve frollic framför kaniner men inte för att jag mutat utan för att vi har tränat strukturerat 🙂

      1. Jag tror oxå att mycket bygger på okunskap, men det lilla jag läst och hört om ”positiva metoder” har till stor del handlat om avledande med godis och ignorerande av felbeteenden. Självbelöning har t.ex. inte nämnts i de böcker jag läst (har inte läst så många men det är några av dem som tycks finnas i varje bokhandel).
        Å andra sidan tror jag mycket av den kritik mot ”hårda metoder” oxå bygger på okunskap dag förutfattade meningar.

        Kanske är det så att det finns en klick högljudda personer som anser att deras åsikter är likställt med sanningen och att det är de som syns och hörs och påverkar folk?

        En fråga om din jaktund. Är det en aktiv jakthund eller är det ”bara” en jakthundsras?

        Mvh,
        Johan

        1. Johan: Ja det är nog absolut som du säger, jag ska också erkänna att jag inte är så insatt i ”vanliga” mjuka metoder, typ muta och locka och så, tycker det verkar svårt att få till (jag är iallafall inte bra på det). Jag är ju mest bevandrad i klickertänket och där räknas ju alla belöningar in så att säga, oavsett om det är vi som ger eller hunden som tar för sig själv 🙂

          Min hund är en Whippet, så ingen jag får jaga med. Men vi försöker kompromissa så gott vi kan. Lite taskigt kan jag tycka att inte kunna låta honom göra det han är skapt för (så på det sättet är jag emot mitt eget val av ras) men man får försöka hitta sätt att ta vara på hans talanger och intressen och hålla sig inom lagen samtidigt :).

          1. Johan: Så det va väl lite fel av mig att skriva jakthund antar jag. Hund av jakthundsras som du skrev kanske är mer korrekt? ;).

          2. Ingen fara, jag var bara nyfiken. 🙂

            Även om jag oxå tror att det är snudd på omöjligt att få en aktiv jakthund att välja godis framför att jaga (med tanke på hur självbelönande det är för hunden att faktiskt jaga i kombination med jaktlusten) så är det iaf imponerande gjort av dig att om du lyckats få din Whippet att välja godiset framför att springa efter haren! Hatten av för det… 🙂

            Däremot håller jag inte riktigt med om att det är synd att man inte får jaga med såna hundar i Sverige. Jag tycker det är helt rätt att det inte är tillåtet, men det är ju en annan diskussion. 🙂

            Mvh,
            Johan

          3. Johan: åh sorry jag skrev otydligt, jag tycker absolut också att det är bra att hetsjakt är förbjudet i Sverige! Menade enbart ur hundens synvinkel och att jag kan känna mig taskig som valt en ras som inte får jobba fullt ut. Min hund kan verkligen springa efter en hare om jag klantar mig, men jag tror vi har vunnit mycket bara genom att aldrig starta nån konflikt runt det.
            Jag har ingen ambition att han ska ogilla kaniner, skulle inte känna mig bekväm med att skälla ut honom eller förbjuda något som hela han är skapad för men jag tackar gud för att Premacks princip finns 🙂

          4. Ah, då är jag med på vad du menar Stina. Visst är det härligt att se hundar i sitt rätta element där alla deras naturliga egenskaper får utlopp. 🙂

            Jag tror även att man många gånger kan finna tillräckligt goda alternativ så att hunden får ett bra liv ändå. Vet inte hur det ser ut för Whippet, men kapplöpningar eller liknande borde väl gå att ordna under trevliga former som ger hundarna en möjlighet att få utlopp för sin jaktinstinkt?

            Måste kolla upp den där Premack’s princip då det var ett nytt begrepp för mig.
            Har nämnt det förrut men jag hörde en som berättade att han fått sin jakthund rådjursren genom att helt enkelt ömka den så fort den fick upp ett rådjursspår. Rätt häftigt tycker jag… 🙂

            Mvh,
            Johan

          5. Johan: Ja jag jobbar på så gott jag kan med berikningen, för just min pojk verkar själva springbiten viktigast och den är ju ändå lätt att tillgodose, han är ger järnet även utan riktig hare.
            Han har heller aldrig riktigt fått chansen att komma på hur kul det är att jaga fullt ut (peppar peppar) så han lever i en illusion om att jag är en rätt skoj prick att hänga med för det mesta ;). Lite sorgligt på ett sätt, men säkrast så. Övriga behov som att få ligga nära och sova i sängen och sånt är ju tack och lov lätta att stå till tjänst med 😉

        2. Sofia, jag håller helt med dig, känner inte heller igen det som ofta beskrivs som ”mjuka metoder” med avledning och mutande hit och dit … faktiskt, något jag avskyr, att avleda och muta.

          Johan, min kritik mot de ”hårda metoderna” vs ”de mjuka metoderna”, bygger på erfarenhet, då jag själv KOMMER från ”hårda sidan” så att säga då det inte fanns klickerträning när jag började, hörde talas om klicker första gången 1997 och sågade det jämns med fotknölarna, och då med samma synsätt som FS i det med ”fysiska tillrättavisningar” etc.

          Men, visst är det så, att många ”mjukisar” kritiserar ”de hårda metoderna” utan att egentligen veta vad de kritiserar 😉

          1. Jag räknade inte heller in dig i den gruppen. 😉

            Kritik är bra så länge det är sakligt och relevant..och helst med syfte att hjälpa till eller förbättra!

            Mvh,
            Johan

  13. Håller med dig. Min egna hund har precis blivit biten och därför börjat göra utfall (ytterst sällan), när jag ville ha hjälp med detta så ringde jag brukshundsklubben och de sa i princip är att det var ju synd. Tack och adjö!

    Tycker det är synd att de inte kan hjälpa oss hundägare med våra problem, skulle de kunna det skulle de ju få fler medlemmar i längden. Skulle gärna vilja vara med i gemenskapen i en brukshundsklubben men får träna själv istället 🙂 Skvallerträning är helt otrolig för inställningen oss en hund 😀

  14. Fredrik!
    Många kloka ord, som alltid 🙂
    Jag går just nu SBK’s allmänlydnadsinstruktörsutbildning för att kunna hjälpa min klubb med kurser o på så sätt oxå inspirera fler hundägare till mer aktivitet med sin hund. Det finns ju så mkt man kan göra bara man har lite vilja och motivation, o det är ju sällan det är hos hunden som detta saknas..

    Men min stora oro är att det kommer att komma ”problemhundar” på mina kurser framöver o just ämnet ”problemhundar” eller problemlösningar är inget som ingår i grundutbildningen o det finns definitivt inte någon påbyggnad i detta viktiga ämne. Och dwt är verkligen nåt som behövs!!

    Jag vet att mkt utav lösningen ligger i den egna erfarenheten och att man har träffat många många mååånga olika hundar, men nån slags grundproblemlösningskurs borde väl ändå finnas kan man tycka..

    Fredrik, om du bestämmer ett par datum framöver så kan jag LOVA dig att en sån kurs blir full på direkten. Jag tar ledigt direkt och kommer!

    1. Jag blev lite nyfiken nu. Vad, eller vilka moment, ingår i allmänlydnadsinstruktörsutbildning?

      Mvh,
      Johan

      1. Hej Johan!
        Allmänlydnadsinstruktörsutbildningenr första grundinstruktörskursen inom SBK. Den bygger du sedan på med t.ex tävlingslydnad eller liknande. Dvs steg 1 som SBK instruktör
        https://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=9&ved=0CD4QFjAI&url=http%3A%2F%2Fwww.brukshundklubben.se%2FDocuments%2F2_funktionar%2F2_hundagarutbildning%2Farrangor%2Fkursplan_allmanlydnadsintruktor.pdf&ei=Gh98UqTvK8Ta4ASntIHYCw&usg=AFQjCNEevdrWh97o18qo83msKlknxYCxnQ

  15. Bra inlägg. Det ena utesluter inte det andra. Och vi är fler instruktörer som tydligt försöker förmedla skillnaden mellan ren momentinlärning och vardagsuppfostran även om vi är SBK utbildade.
    Kurser för instruktörer för att förkovra sig är mycket välkommet!
    Annette Ståhl
    SBK instruktör Nacka BK

Kommentarer inaktiverade.