Sex med djur!

Nu ska det enligt lag bli förbjudet att ha sex med djur…….. (?)

Tydligen räcker inte nuvarande djurskyddslag och jag har rotat i lite varför det inte räcker.
Om jag förstått det hela rätt så kan domstol å Co inte bevisa att djuret lider…. (?) Och därför kan man då inte döma personen.
Men nu är det alltså dax för en lag mot detta. Det tycker jag är kanon, men varför man inte i Sverige 2013 kan förstå att sex med en hund inte är bra för hunden – det kan jag inte förstå!

Vidriga äckel om du frågar mig, men nu är det snart slut med detta. I alla fall blir det förbjudet.

 

Jag får supermånga bra frågor om detta med den uppdelning jag gör med Uppfostran – Lydnad/inlärning.

För mig i mitt huvud är detta solklart, men det är ändå lite svårt att förstå hur jag menar.
Jag provar ännu en variant :-)

Jag är ute och går med min hund och möter en person som har två tigrar i koppel. Min hund engagerar sig i dessa tigrar på ett besvärligt sätt.
Jag säger då åt min hund på alla tänkbara sätt att sluta, men inget fungerar – Min kontroll på hunden har då brustit och hunden ser mig inte som en ledare i denna situation. Min uppfostran räcker helt enkelt inte till.

Därför säger jag istället åt min hund att “gå fot”. Jag har lärt min hund med hjälp av belöningar att det lönar sig att göra detta.
Min hund går nu “fot” med mig och då vi passerat de mötande tigrarna, så belönar jag med en leksakstiger.

Med hjälp av inlärd lydnad har jag nu klarat mig ur denna situation på ett bra sätt.
Inte rätt inte fel, men trots att jag klarade mötet med tigrarna bra, så har jag inte talat om för min hund – “vi struntar i tigrar”.
Utan, jag har istället förlitat mig, och löst situationen på bra inlärning och en belöning som hunden tycker är mer intressant än tigrar.

 

Nu ska jag och min hund ut och tävla i lydnad.
Allt går bra och min hund “går på tå” eftersom hunden vet att snart kommer belöningen.
Plötsligt kommer en lös hund inspringande på planen och rusar fram mot oss. Min hund tappar fokus och förbereder sig på att försvara sig.
Jag släpper då allt vad inlärning och lydnad heter och använder mig av min uppfostran/kravställning/ledarskap och säger till min hund – “du stannar här!”

Inte rätt inte fel, men vi klarade situationen fint och kan efter någon minut avsluta tävlingen.
Jag redde upp situationen som hände med ledarskap och uppfostran samt kravställning. Detta är inget hunden min gör för att den ska få en belöning, utan helt enkelt för att mina regler – stanna här – gäller oavsett retning även om hunden inte får en belöning.

Blev det tydligare nu?

Skrik till igen annars :-)

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

50 Inlägg för Sex med djur!

  1. Johan skriver:

    Jag skiljer oxå på uppfostran och inlärning som du brukar beskriva, men du lurade upp mig på läktaren med det här inlägget. :-D

    Mvh,
    Johan

  2. Catherine skriver:

    Solklart!!!!
    Men, jag behöver hjälp med hur! För jag/vi får inte till det!
    Hur visar jag hunden att vi struntar i andra hundar??
    Behöver all hjälp jag kan, för det går åt fel håll:-(
    Trevlig helg
    Mvh Catherine

    • Sussie skriver:

      Håller med! Vill också ha tydligare instruktioner! Antar att han korrigerar i sin kravställning, men hur? Tydliga, beskrivande exempel på korrigeringar, kanske i förhållande till om man har en osäker, dominant eller annan typ av hund =o)

  3. Cicci skriver:

    Allvarligt talat så blev det inte klarare…men jag har ju fattat vad du menar innan så för min del kvittar det. :-)

    Vad gäller lagen du skriver om så är det som jag förstått fortfarande ett lagförslag. Det är alltså inte klubbat än så att säga, men det vore ju helt sjukt om det inte gick igenom. Jag håller fullständigt med dig om att det är vidriga äckel som håller på med tidelag. :-(

  4. Stina Johnson skriver:

    Men Hunden lär sig väl ändå alltid något i situationen, oavsett om vi kallar det inlärning eller uppfostran :)

    • Johan skriver:

      Jo, visst är det så. Det är mer “inlärning” än inlärning konceptet handlar om.
      Själv tycker jag cirkuskonster eller liknande hade kanske varit ett bättre ordval, men så länge man förstår skillnaden så kvittar det kanske. :-)

      Mvh,
      Johan

      • Stina Johnson skriver:

        Ja sant, trist att vara den som märker ord haha fast kunde inte låta bli ;).
        Kanske skulle stå att det är skillnad på inlärning med positiv förstärkning och uppfostran istället, för lära sig saker kan ju hundar göra utan belöningar (även om det inte är lika skoj ;) )

        Jag är inte riktigt med på skillnaden för egen del, jag kör ganska samma koncept oavsett vad det är jag vill lära min hund (vardagslydnad, tricks, hantering osv) så jag har gjort det enkelt för mig :).

        Men det verkar viktigt för många att dela upp det och jag har full respekt för det och jag tycker det är spännande att höra olika tankar om ämnet.
        Ha en trevlig fredag!

        • Patrik Berggren skriver:

          a big big AMEN TO THAT! :D

          Kör samma lika, oavsett om det handlar om vardagslydnad, momentlydnad, cirkuskonster eller vad jag nu vill lära min jycke, så är det “same same, different words” :D

        • Johan skriver:

          Det kanske är en än bättre separation mellan de två. Dock kan jag se hur man kan tänkas uppfostra med positiv inlärning oxå.

          Kanske har det mer att göra med om jag får hunden att göra något på kommando (cirkuskonster) eller om den gör det utan kommando (uppfostran)?

          Jag gillar oxå att göra det lätt för mig och så länge det fungerar och hunden mår bra så är det ju bara att vara glad och köra på. :-)

          Trevlig fredag tebax!

          Mvh,
          Johan

  5. Smulan skriver:

    Tror inte dom idioterna bryr sig om att det har kommit en lag.

  6. Sofie skriver:

    Skillnaden är väll tydligen. Fast jag känner att när du skriver (inte denna gång) hintar mot att det är fel att använda inlärning för att lösa situationer även i många fall känns det som du vill påstå att det inte går

  7. Jessica skriver:

    Det är på tiden!! Jag började skriva till justitieministern, då Bodström, om den här “luckan i lagen” för över 10 år sedan. Härligt det känns med ett resultat när en liten insats kan göra skillnad för djuren och att man aldrig ska ge upp! Trevlig helg! /Jessica

  8. Patrik Berggren skriver:

    Oavsett, så handlar både “uppfostran” och “momentlydnad”/”cirkuskonster” om en och samma sak, INLÄRNING! Samma inlärningsprinciper gäller, oavsett om du vill dela upp det i “uppfostran” och “lydnad”. Same same, different words

    • Johan skriver:

      Tror banne mig att jag kommit på skillnaden! :-D

      Det handlar om hurvida jag behöver använda ett kommando eller inte som är skillnaden! Satan vad nöjd jag är nu…:-D

      Mvh,
      Johan

      • Stina Johnson skriver:

        Haha och i så fall är jag en jäkel på uppfostran (trodde jag aaaldrig ;) ) för jag ber sällan min hund om saker, han gör “rätt” ändå.
        Jag är en latmask som fixar (ok tränar) så att miljön/situationen “kommenderar” min hund åt mig :)

        Vi håller ju som sagt inte på med någon seriös tävlingslydnad, och jag erkänner att säkra verbala kommandon är min i särklass sämsta gren ;).

        • Patrik Berggren skriver:

          he, he … jag har kommandon, på “momentlydnads delen” … i vardagen, lite sämre med kommandon, men som du säger … att använda “miljön”/”situationer” som “kommandon” är helt klart underskattade :D

        • Johan skriver:

          Du ser, vi har alla oanade talanger! :-)

          Dock tror jag lite seriöst att det till stor del är där vi har skillnaden. Om man nu inte bara ändrar sig och tycker att allt hunden gör är rätt och man därmed är en jäkel på uppfostran. :-P

          Mvh,
          Johan

        • Hmm, Johan, inte för att förringa din upptäckt, men jag menar att skillnaden mellan uppfostran och inlärning är om hunden jobbar under negativ eller positiv förstärkning. Det här tycker jag att Herr Steen mumlar och hymlar om, men vill man “ställa krav” och inte göra något till “moment”, så handlar det i praktiken om att utdela någon form av korrigeringar, om så bara att säga “Nej” med sträng röst eller att man vänder och går åt andra hållet, med hunden i koppel (då uppstår ju ett ryck om hunden inte vill följa med).

          Man kan inte säga “låt bli det där” eller “gör INTE det där” utan korrigeringar.

          Håller man sig till positiv förstärkning så förstärker man hela tiden “gör så HÄR!” men man säger inte “gör INTE det där”, vilket Fredde tycker är viktigt. Och jag kan lite hålla med.

          Jag tycker inte att det fungerar bra att endast använda tekniker för tävlingslydnad eller cirkuskonster på vardagens lydnad och så har jag tyckt nästan så länge jag har tränat hund mer systematiskt, ca 20 år.

          Däremot om hunden accepterar mitt “Inte” så kan vi gärna göra ett roligt moment. Om vi möter en hund och jag säger “Nej” eller “Låt bli” och min hund då börjar gå fot med kontakt, då belönar jag förstås för det. Hon får gärna välja det initiativet, för hon vet samtidigt att hon inte ska ta kontakt med den mötande hunden.

          Omgivningen kan styra hunden både i uppfostran och positiv träning (t ex skvallerträning), dvs att man inte ger ett vanligt kommando.

          • Patrik Berggren skriver:

            Nu snackar du i nattmössan igen Gunilla

            Det behöver inte alls betyda att man utdelar korrigeringar för att man ställer krav. Min jycke har många “krav”, men inte fasen har jag korrigerat henne “till att lyssna” på vad jag vill, utan precis tvärtom …

            Du kan visst tala om att “låt bli det där, gör något annat istället” …

            Tycker inte du ska tala om vad som inte går, när andra redan gör det!

          • Patrik Berggren skriver:

            Förtydligande: “du kan visst tala om att gör inte det, utan något annat, utan att tillföra korrigeringar”

            Allt beror HUR vi tacklar det vi inte gillar att våra hundar gör, för så är det, det är en hel del saker man inte “gillade” men som hunden ens ändå gjorde … och, det behöver inte “lösas” med “fysiska tillrättavisnignar” med “hot”/”obehag” i botten …

          • Denice skriver:

            Kom på en liknelse.. Uppfostran, om vi tänker barn. 1-åringen som gärna vill sitta på bordet och äta. Berättar vi vänligt men bestämt för, att du, vi sitter inte på bordet å äter, utan här på stolen. Och så lyfter vi ner barnet å sätter i stolen. Händer detta sen 100 ggr till så har vi fortfarande samma överseende och tålamod, men fortsätter att konsekvent visa barnet genom att lyfta ner denne från bordet och placera i stolen där vi vill att barnet ska sitta. Barnet förstår kanske inte orden men lär sig tack vare våran handling och kroppsspråk, att bordet vill dom tydligen inte att jag ska sitta å äta på…. När barnet är 14 år och skulle få för sig att sätta sig på bordet och äta. Så räcker det förmodligen med en blick. Eller ett höjt ögonbryn. Eller ett “du”… För att “barnet” ska förstå vad vi menar och att vi förväntar oss att han går ner å sättet sig på stolen nu direkt!:-) och vårat överseende som vi hade med ettåringen är helt borta! För nu förväntar vi oss att 14 åringen ska veta att man sitter på stolarna! Detta har vi uppfostrat vårat barn att förstå, med att fysiskt visa barnet vad vi vill. Men ändå snällt å med massor av tålamod. Så 14 åringen behöver du knappast lyfta ner å vara fysisk med, han förstår vad du förväntar dig bara av att se din blick tex… uppfostran:-) cirkuskonster… Ja det får väl då vara fotbollsträningarna eller ridlektionerna…;-))

          • Johan skriver:

            Nja, vet inte riktigt om jag håller med om det. Rent krasst så kan jag ju få till tävlingslydnad mha korrigeringar/bestraffningar oxå.

            Hurvida man kan lära ut ett nej utan korrigering ska jag låta våra osagt, men Patrik hävdar ju att det går och tills vidare får jag välja att tro på det…även om jag inte har förstått hur än.

            Jag har oxå märkt att Fredrik ofta beskriver det i samband med korrigeringar, men jag får ändå känslan utifrån hans beskrivningar att det inte riktigt är så han menar.

            Möjligtvis menar han en kombination av att skapa ett önskat “automatiskt” beteende mha korrigeringar. Det lär ju hunden att undvika vissa beteenden i vissa givna situationer, men i övrigt är det i princip fritt fram för hunden att göra vad den vill. Alternativet är ju att skapa ett beteende i samma situation mha positiv förstärkning men med skillnaden att då är det bara ett beteende som är rätt (och resten korrigeras med utebliven belöning?!)…

            Helt lätt att definiera är det iaf inte och Fredrik får väl kommentera hurvida vi är ute och cyklar eller inte om vad han menar. :-)

            Dock vidhåller jag tills vidare “min upptäckt” och väljer att inte skilja på hur det invanda beteendet är skapat då resultatet mer eller mindre är detsamma…hunden gör som jag vill vid en given situation utan kommando från min sida. :-)

            Mvh,
            Johan

          • Nattmössan- vilken låg nivå, Patrik. Kommer från en som inte kan skilja mellan utsläckning och negativt straff… Läste du artikeln?

            Höj nivån på din argumentation om du vill att jag ska ta dig på allvar.

            Och så skriver du i princip bara “JO, det går”. Det ger ingen information. Ge konkreta exempel! Det är du dålig/inte bra på.

            Sedan har ju du en annan tolkning av ordet “krav” än vad jag har. Din tolkning av “krav” är: “Gör så här – annars… får du inte din belöning”. Min tolkning av “krav” är: Gör så här – annars… hjälper jag dig dit, på något sätt”. Har jag sagt “Sitt” så ska hunden sätta sig.

            Alla mina kursdeltagare kan efter sex träffar gå förbi en matskål med god mat som jag lockar med – med hunden lös. Och det kan de eftersom hunden avbryts när den väljer fel och belönas när den väljer rätt. Och att avbryta hunden är för mig att korrigera den.

          • Jag förstår hur du tänker, Johan, och du har en poäng. Men menar du att hunden främst styrs av omgivningens retningar i uppfostran, vardagslydnad? Kanske den lika mycket har lärt sig att svara på ägarens kroppsspråk, och därigenom lärt sig vad som är önskvärt och inte? Kroppsspråk är ju också det ett slags “kommandon”. Till exempel att gå ifrån hunden = följ mig. Nog följer hunden ägarens signaler lika mycket som omgivningens. Och det är ju ägaren som har lärt hunden HUR den ska svara på omgivningens retningar.

          • Johan skriver:

            Nej, jag menar inte att det är omgivningens signaler som styr uppfostran. Styr uppfostran gör jag som ägare. Däremot är det väl omgivningens signaler som leder till ett behov av uppfostran.

            Men du har en himla bra poäng där med (omedvetet?) kroppsspråk. Det känns t.o.m. väldigt troligt. I så fall blir det ju klart lurigare hurvida det handlar om ett skapat beteende eller att jag helt enkelt har en lydig hund.

            Antingen kan jag nu då välja att fortsätta se det som att uppfostran handlar om ett skapat beteende utan kommando, men med risken att mycket av det jag tidigare klassat som uppfostran egentligen handlat om lydnad. Inget egentligt fel med det, mer än att jag troligtvis då inte har en fulllt så väluppfostrad hund som jag trodde.

            Alternativt så är det andra faktorer som spelar in som jag missat vilket skulle medföra en bredare definition…vilket är är klart troligt…och skulle innebära att jag då fortfarande har en väluppfostrad hund.

            Jag har faktiskt svårt att bestämma mig… :-)

            Mvh,
            Johan

      • Stina Johnson skriver:

        Johan: Alltså OBS inget ont om din upptäckt ang vad som är skillnaden :) :) :)

  9. Marianne skriver:

    Egentligen är det väl som så i denna uppfostran/lydnads diskussion att det kvittar om hunden kan sitt/ligg/stå/stanna mm mm om uppfostran är rätt gjord (så vida man ej ska tävla o kommandon behövs). Väl uppfostrad så följer din hund dig och ni har det bra. Andra hundar, människor, bilar eller vad som är ointressant om inte du som förare visar annat.

  10. Denice skriver:

    Jag fattar absolut men håller med om att det är svårt att förklara! Å köper din förklaring helt Johan!:-) Kan man säga så här också kanske: uppfostran är mer ett sätt att vara. Och mycket beroende av att du å hunden har en bra relation! Alltså dina ord har ingen större betydelse, utan du kan ibland vara helt tyst, ibland säga “du”, ibland en “harkling” osv, det som är viktigt vid uppfostran är väl mer ens kroppsspråk, å ibland bara en påminnelse att “du” du kommer ihåg vad som gäller nu va vid tex ett hundmöte. Å det förväntar jag mig bara att hunden ska köpa oavsett vad han eller hon vill. Och har jag en bra relation med hunden så respekterar han när jag påkallar uppmärksamhet oavsett vad jag säger för ord.. Men när det kommer till cirkuskonster är jag dels beroende av en belöning och att jag säger samma ord varje gång. Jag kan inte säga fot ena gången. Å “du” den andra. Å tro att hunden fattar. Å cirkuskonster kan min granne förmodligen få min hund att utföra med samma belöning å samma ord. Men med uppfostran så gäller det att man i första hand har en god relation med sin hund. Att hunden liksom ser en som så pass viktig, att när husse/matte påkallar uppmärksamhet så kollar jag dit å ser vad hon han vill. Å ser mig som så pass viktig att hunden lyssnar bara för att det är jag(den viktigaste å godaste belöningen i världen) som sa det! Ehh?? Ja inte vet jag… Luddigt å virrigt kanske?? Meen.. Ett försök…:-) trevlig helg på er alla hundvänner!! Mys ner er i soffan med vovven å ta lite fredagsmyys nu vettja! Det ska jag! Med varken uppfostran eller cirkuskonster;-))

    • Patrik Berggren skriver:

      Där sa du det rätta, att DU är den viktigaste “belöningen”, eller DEN som alltid är “ivägen” för att få tillgång till “belöningarna”, oavsett vad för belöningar nu jycken vill ha …

      Är man där, behövs inga fysiska tillrättavisningar, gäller bara att vara den bästa resursen för sin jycke …. vilket är lätt, men inte helt enkelt …

  11. Maggan skriver:

    Det är inte heller svårt att uppfatta uppdelningen uppfostran/lydnad.

    • Johan skriver:

      Suveränt! :-)
      Vad är skillnaden?

      Mvh,
      Johan

      • Denice skriver:

        Hej Johan. Ha nu överseende! Men börjar bli sent å min kropp har invaderats av influensan…;-) men var det mig frågan var till eller ngn annan?? Mvh Denice:-)

  12. Denice skriver:

    Nej fasiken. Ser ju nu strecket mellan mig å Maggan… Så det borde vara Maggan. Haha sorry!! Skyller på trött flunsahjärna!!!:-)