Jag är livrädd för det ena och det andra – Vem bryr sig!

Skärmavbild 2013-09-15 kl. 23.37.43

 

I kväll är det dags igen. Hundradio på Radio1 kl 1900.
Som vanligt kan du ringa in direkt i studion på telefon 0200 11 12 13

Lyssnar gör du i Sthlm på 101,9, i övriga landet direkt på www.radio1.se alternativt Radio1-appen som är helt gratis.

Missa inte kvällens hundradio kl 19 00!!!    🙂

 

I går eftermiddag var jag på klubben i goda vänners lag. Jag tränade lydnad med Ice och började träna in momentet – Rondering – för skyddsarbetet.
Rondering är inte det svåraste momentet att lära in, men min erfarenhet är att det tar tid innan det sitter.

Det som gäller är maximal motivation mot gömställe 6, men ändå ska hunden uppmärksamt låta sig styras av mig som förare.

Det gick väldigt bra i alla fall 🙂

 

För en tid sedan gjorde jag ett inlägg om rädsla, och om undergivenhet. Jag skrev bland annat att man ibland blandar ihop dessa två.

Jag får därefter en hel del frågor på mejl där man undrar – ”Hur ska jag veta om min hund är rädd eller ej?
Jag har hela tiden utgått ifrån att hunden är rädd, men det kanske den inte är…..”

Att beskriva i skrift hur en hund ser ut då den är rädd är inte så lätt tycker jag. att dessutom göra det generellt är kanske ännu svårare.

Men jag tänker lite så här –

Jag själv är konstant rädd för att någon i min familj eller närhet ska göra sig illa, eller råka illa ut. Jag är fullkomligt livrädd för getingar.
Även om det inte alltid märks pga bra teater kan jag vara rädd för att prata inför en massa människor, jag blir oroad om det ringer mitt i natten, och blir lika oroad om det knackar på dörren efter 2300 på kvällen……………..

Inget av dessa rädslor tänker jag göra någonting åt. Jag tänkte faktiskt leva med dessa rädslor.
Det är okej, och jag överlever.

Om vi tänker oss den ”vanliga” hunden som mår bra och har ett bra liv, men som är rädd för vissa saker då och då – Strunta i det!
Även hunden får överleva, även hunden får komma över detta.

Många gånger då man försöker träna bort rädsla så utsätter man en hund för onödigt lidande/rädsla.

Har måste man överväga tycker jag. Kanske är det bättre för hunden att leva med dessa rädslor, om det nu är rädsla, än att dag ut och dag in försöka träna bort dessa.

Det här – att överväga – kanske är nåt de flesta hundägare borde göra innan de går in i en träning i syfte att få bort en specifik rädsla.

Ex –

Hund rädd för främmande människor – Vad gör det egentligen. Låt hunden slippa ta kontakt med främmande människor. Problem löst!

Hund rädd för veterinär – Hur ofta går du till veterinären. Lägg istället krut på att ge hunden ett kanonliv för övrigt. Dessa få minuter du är hos en veterinär, det får hunden leva med.

Hund rädd för andra hundar – Låt din hund slippa andra hundar. Var tydlig vid hundmöten, tydlig mot din hund mot andra hundägare. Min hund ska inte hälsa på andra hundar….

Och så vidare..

Hur tänker du?
Dela med dig av din uppfattning och åsikt!

God morgon, vi hörs i kväll på hundradio!   🙂

30 svar på ”Jag är livrädd för det ena och det andra – Vem bryr sig!”

  1. Om rädslar ja… Jag har rädslar för att träna min hund på plan om det står mycket folk runt plan (dessa proffsiga å duktiga hundmänniskor) Jag vet att jag har en duktig schäfer som vet vad hon ska göra.Hon är inte det minsta rädd. Man träna och tycker det går jättebra och man le med hela ansiktet Men då kommer det alltid någon och hitta fel på fel. Man åker hem och allt känns skit Jag vet att jag har rätt men våga inte säga emot dom sk. Duktiga!! Nästa gång blir det lika igen … Ont i magen när man ska träna inför duktiga… Jag träna nog hemma på grusplan eller träna i skogen där jag är ensam med min underbara duktiga hund !!!! Och med min sambo som agera gömd person i skogen Chanel söker rätt på husse med glans Kram alla

    1. Jag tycker du ska ta dej en funderare!
      Dom duktiga som påpekar fel, vad är det personer?
      Är det tomma tunnor, personer som själva saknar erfarenhet men som tror sej kunna? Skramlar det om dom så bry dej inte, varför ska dom få förstöra för dej?
      Är det folk med erfarenhet som ger dej råd så kanske det beror på att dom ser att du och din hund är duktiga och vill hjälpa er att komma längre.

      Självklart ska du fortsätta att åka till klubben! Bestäm dej för vilka du ska lyssna på och koncentrera dej på vad dom säger. Om du inte håller med så be dom förklara sej bättre vad dom menar och tala om hur du känner.
      Jättebra att du känner dej nöjd med din hund och har roligt med den. Det är det viktigaste oavsett hur kunnig man är. Är du nöjd och har en glad hund med dej hem så ska du inte ta med dej negativa tankar från tomma tunnor, dom kan få stå utanför plan och skramla utan att nån bryr sej!

  2. Jag fick en omplaceringshund för många år sedan som var rädd för allt som hände och lät i hennes omgivning. Förutom att hon var åsk och skott rädd och helt otillgänglig blev hon rädd av bildörrar som stängdes, ljudet av att jag la en bok på bordet, flugsmälla, stänga glasögonfodral osv. Hon var så rädd att jag stod i valet att antingen träna bort det eller låta henne somna in. Hon led av sina rädslor. Jag valde att prova träna henne, och många timmars träning gav resultat. Hon klarade karaktärsprovet och vi tävlade lydnadsklass tre i åska och under ljudet av påsksmällare och hon fick 1 a pris. Hon klarade att tävla på stora Stockholm, samma lokal som hon året före vägrat att gå in i. Hon kunde reagera på saker men hon tittade på mig o jag låtsades som ingenting och hon litade på mig.

  3. Nej fy fan min hund är rädd för veterinären och detta tränar jag på och tänker absolut inte sluta med det. Går dit kanske 1 gång i månaden som mest och det blir bättre.
    Han var sjukt rädd, morra och skällde och försökte fly så fort nån dök upp, veterinär, privatperson eller nån han kände, han skällde på alla.
    Det vart så illa att jag var rädd att han av rädsla skulle bita någon.
    Så nu efter ca 1.5 år går det bra, han är glad att komma dit, skäller inte, reser inte ragg och får han tid på sig har han pussat vet i ansiktet och lekt dragkamp med dem. Stora provet blir snart när han ska vaccineras, får se om vi lyckas utan att han blir paralyserad eller flyr ^^
    Skulle iaf aldrig leva med denna rädsla, kanske det
    skulle vara bättre för han men endå nej, kan jag slippa oroa mig för att han ska bita nån och lära sig att bita kan löna sig och istället få en hund med viftande svans av att gå dit gör jag gärna den träningen. Tycker det är rätt mysigt att åka dit, tugga ben, prata med folk och gosa med hunden ^^

    1. Sofie, jag undrar om du i din träning åker till vet bara för att sätta dig i väntrummet eller om du verkligen träffar veterinären varje gång du går dit?
      Tänker bara på hur kostsamt det blir då 🙂

      1. Haha det är olika, ibland sitter vi bara där, beror på hur mkt folk det är där. Men jag behöver aldrig betala. Oftast är det receptionisterna som kommer och leker och matar godis men även veterinärerna när dom har tid.
        Jag säger att vi bara är där och veterinärtränar då är dom så hjälpsamma så. Men brukar köpa lite tuggben eller nån leksak varje gång 🙂

    2. Bra jobbat Sofie och fint beskrivet, blir glad av att läsa! Jag tycker själv det är väldigt trist att se min hund rädd eller osäker så jag väljer också att klura, planera och träna om det är något. Tycker det är den bästa känslan när man kan hjälpa sin hund att uppskatta saker som den tidigare varit misstänksam mot, missunnar varken mig själv eller hunden den chansen 🙂

      1. Hihi tack ^^ jag håller med om att det är kul att visa hunden att faran bara är i dens huvud, han är så stolt varje gång vi går från veterinären. Bär stolt sin leksak/påse ben som vi köpt hela vägen hem med högt huvud och studsande steg 😀

        Hihi sist vi var där lärde han sig att varje gång man kolla på veterinären fick man en godis, när han inte fick det längre puffa han på henne, så fick han godis igen, så höll dom på tills han pussade henne i ansikte. Mitt hjärta smälte!! Ville bara skrika av glädje (vilket jag såklart inte gjorde :P)

  4. Graden av rädsla tycker jag spelar in. Är den lite rädd eller som ovan fullkomligt hysterisk? Är den det sista tycker jag iaf att man måste jobba med det! Gäller det människor får man nog vara lika tydlig, försök jobba på att be dem låta bli kommentarerna o låta dig träna själv. Även saker sagda i välmening kan såra.

    1. Jag skulle nog säga tvärtom, är hunden hysteriskt rädd för något är det ju både klart svårare att arbeta bort en sån rädsla (vilket jag tror få har kompetens nog att lyckas med) och jag utsätter ju hunden för väldigt(!) mycket lidande då oxå.

      Jag hade nog istället valt att fokusera på de rädslor som ”måste” lösas för att vardagen ska fungera på ett bra sätt för alla samt ev. de som måste lösas för det jag vill göra med hunden så länge inte rädslan är för stark.

      Så tänker jag iaf. 🙂

      Mvh,
      Johan

  5. Frågan man först behöver ställa är:

    – ”Vilken grad av rädsla är det?”

    Finns ju allt från ”lite orolig” till fullständig panik

    Nästa frågan man ställer sig:

    – ”Kommer det bli en förbättring av hundens liv, om man jobbar med rädslan/rädslorna?”

    Finns ju hundar, som är rädda för minsta lilla ljud, minsta lilla ”rörelse i periferin”, och då blir det svårt att gå utanför dörren, utan att hunden ”blir livrädd”.

    Sedan avgör man OM det finns något värde i att få hunden att hantera och/eller komma över rädslorna.

    Det jag inte gillar, är OM man ständigt behöver jobba på dessa rädslor, att det inte blir bättre, det är ”oförändrat” > ”sämre”, och det är liksom ”status quo” … finns tyvärr många som går år ut och år in och det blir varken hackat eller malet, sådant gillar inte jag heller …

    1. Är inne på helt samma spår som du.

      Jag är oxå lite förvånad över hur många jag sett som gör samma sak om och om igen utan att ens tillsynes reflektera över (det oförändrade) resultatet. Min gissning är att det är kopplat till alla ”the-one-and-only”-metoder som många slaviskt tycks hänge sig åt. Vad tror du?

      Mvh,
      Johan

      1. Du vet vad det är definition av va 😉

        Nja, har nog inte så mycket med ”att följa en metod slaviskt”, vissa saker fungerar inte (oavsett metod) och då behöver man förändra ”någon parameter”, fortfarande ”inom metodens ramar” (om man nu ska ”följa en metod”) 😛

        1. Jo, det känner jag till. 😀

          Jag tror oxå att det är som du säger, men frågan kvarstår varför en del är så motvilliga till att ändra en del parametrar när dessa uppenbarligen inte fungerar. Den troligaste anledningen jag kan komma på är ändå denna strikta(?) tro på metoder/”regler” som tycks finnas i hundvärlden…

          Mvh,
          Johan

          1. Men håller ändå med dig om att många är ovilliga att ändra och göra om, göra rätt. Nog ofta då som det är lätt att skylla på hundens mentalitet och andra omständigheter för att avsäga sig ansvaret.
            Tror det är ganska mänskligt att inte vilja inse sina misstag, men det är väldigt frigörande att göra det och prova något annat, inte alltid det lättaste men värt att sträva efter 🙂

        2. Fast många som har problem säger ju också ”att dom provat allt” och då handlar det ju inte om att anse sig hålla fast vid en specifik metod (snarare att man kanske inte gett det en ärlig chans utan hattat runt lite här och där, vilket ju sällan blir tydligt för hunden.) Om jag misslyckas med något är det oftast för att jag vimsat, inte för att jag hållt mig till planen 🙂

          1. Iof. en bra poäng…det hör man ju oxå rätt ofta.

            Kanske är så att folk helt enkelt gör fel av flera olika orsaker… 🙂

            Mvh,
            Johan

    2. Håller med dig. Förändras inte läget trots träning så är ju frågan vem man tränar för, sig själv eller hunden, och hur mår parterna av att det aldrig sker någon förändring.

      Ägarens/förarens inställning i träningen tycker jag spelar stor roll också. Är man själv rädd, orolig för att något allvarligt ska hända. osv, så smittar man ju automatiskt av sig på hunden och träningen kan ge helt motsatt effekt, att vi ökar på hundens oro för situationen.

    1. Det är tyvärr inte så lätt. Min hund blev rädd efter han vart nersövd, inte för dålig vet. Oavsett bytte jag för att jag trodde det skulle lösa problemet. Ikke, så mkt annat han reagerar på, kläderna, miljön, lukten. Jag bytte tillbaka till den första

  6. Ursäkta, men nu blir jag arg! Ibland tycker jag att dina inlägg håller låg nivå och är ogenomtänkta. Hur du t ex kunde tolka grand danoisens kroppsställning vid poolen som underkastelse mot annan hund är en gåta för mig. Och nu skriver du till dina läsare att de inte behöver bry sig om ifall deras hund är rädd för främmande människor. Det tycker jag är oansvarigt. För om man inte bor helt isolerat så kan man inte skydda sin hund till 100 procent från andra människor. Majoriteten av svenskarna bor i städer numera. Varje gång en människa närmar sig så kommer hunden bli orolig och kolla med sin ägare om denne kan beskydda. Människor finns det gott om, bland annat de där kortväxta som kallas barn. Och rätt som det är gör någon av dem det man inte ska – går fram och klappar. Vad ska en kopplad hund göra då? Risken är stor att den biter. Och det råder som bekant strikt hundägaransvar. Hur kul är en dom om munkorgstvång för hunden? Kanske bäst att hålla den i hundgården, där den är helt trygg…?

    Angående veterinär så finns det mycket som kan hända som gör att en hund måste gå till veterinären upprepade gånger, eller på rehabilitering av något slag. Den ansvarsfulla hundägaren ser till att de första veterinärbesöken för valpen är positiva, så har man kanske inget problem sedan. Men även den vuxna hunden kan tränas. Heder åt Sofie som inte gav upp!

    Om hunden är rädd för kloklippning, vad ska man göra då? Söva varje gång, som en del gör? Dyrt, om inte annat! Mycket bättre att träna!

    Däremot anser du att det är jätteviktigt att träna hunden att tåla smällare och fyrverkerier. Det skriver du om varje år vid den här tiden på året. Ja, det är viktigt! Men varför är det viktigare att motverka skotträdsla jämfört med rädsla för människor eller hundar?? Den logiken kan jag inte förstå. Jag är skotträdd/ljudkänslig. Jag klarar mig utmärkt ändå! Men oj vad jobbigt om jag var hundrädd! Det är fullt med hundar där jag bor!

    Jag hade två kurser i söndags. Först valpkurs. Som en liten del av träningen fick de både hälsa och leka – med varandra och med fyra hundar jag hade tagit med mig. Mycket uppskattat av både hundägarna och valparna! Och sedan höll jag en allmänlydnadskurs. Samma sak där. Som en liten del av träningen släppte vi hundarna på en fotbollsplan, återigen med ”mina” fyra. Återigen mycket uppskattat av både hundar och hundägare. De hade så roligt! En av hundarna var rädd, men tinade upp. Fina inkallningar från leken fick vi också.

    Det gäller att motarbeta rädslor redan från valptiden, och att uppfödarna inte avlar på rädda hundar. Då kan våra hundar få ett underbart hundliv!

    PS Du skulle kunna minska din getingfobi kraftigt på några få timmar med fobiträning steg för steg och sedan kunna sitta avslappnat och dricka söta drycker alla somrar i resten av ditt liv med nära och kära. Vad hindrar dig? Rädsla? De flesta rädslor minskar när man ”fejsar” dem… 😉 Pröva t ex de här? http://www.fobikliniken.se/

  7. Gunilla – då är det återigen så att min kunskap är så mycket lägre än din. Eller att du helt enkelt inte har kunskap nog.
    Men att bli arg eller påstå att jag är oansvarig, det säger mer om dig än om mig.

    1. Vad gäller socialisering och hundspråk, som har varit ett stort intresse under många år, känner jag mig trygg i min kunskap. Jag är även hyfsat trygg i ämnet allmänlydnad. Men det finns många andra områden inom hunderiet. Du har ju utan tvekan mycket mer kunskap inom områden som skydds, bruks, tävlande i allmänhet, tjänstehundar med mera!

      Får man vara rädd, men inte arg?

      Och så vänligen läs lite noggrannare: Jag har inte skrivit att DU är oansvarig. Men det är utan tvekan, i min värld, oansvarigt att skriva i en blogg som når många läsare saker som ”Hund rädd för främmande människor – Vad gör det egentligen. Låt hunden slippa ta kontakt med främmande människor. Problem löst!” och mycket annat. Det motverkar acceptansen för hundar i vårt samhälle.

      Antagligen skulle du få mothugg av SKK också med din acceptans för rädda hundar. Resonerar inte de snarare tvärtom? Hundar bör klara t ex en utställningsmiljö utan att bli särskilt stressade, men däremot fyrverkerier är ett otyg.

      Ska vi avla på hundar som är rädda för främmande människor? Eftersom det inte gör något? Jag vet att din vän Jan Gyllensten är helt emot det. Har du läst hans bok ”Din hunds beteende”? Några citat från sidan 23, och det finns många liknande: ”Betydelsen av socialt trygga hundar kan inte nog betonas för att de ska fungera väl i samhället och vara lätta att hantera för sin ägare.” Och ”Inget kan vara jobbigare än att ha en hund som är ängslig, osäker eller rädd så fort den möter någon.”

      Jan borde veta vad han pratar om. Och varken han eller jag är i närheten av att påstå att hundar ska hälsa på dem de möter på en promenad.

  8. 1 hund behöver väl inte vara rädd eller osäker på andra människor bara för att den inte vill hälsa ?? Den kanske helt enkelt inte ser andra människor som en resurs. 1 som ägare till 1 sådan hund får man säga till folk att inte hälsa 2. se för byvelen till att barnen lär sig i skolan hund/människo vett o etikett !!
    Att 1 hund sedan är panisk rädd (vilket även kan yttra sig i aggr) för människor/andra hundar/olika miljöer ger ju frågan hur bra mår den ?? O den kanske mår bättre av att slippa, d.v.s. få somna in ?
    Att rädda till varje pris är nog mer för vår egen skull än hundens, som dock fortfarande har mycket primitivt i sig. Tänker även då på alla gatuhundar som ska räddas…
    Är imponerad av alla hundar som klarar de i mångt orimliga krav vi har på dem i samhället.

  9. Slippa aldrig kontakten med veterinären och försäkringsbolaget! Byt veterinären om hunden är rädd eller tycker inte om den. Ofta har hunden rätt och rädsla är reaktion på veterinärens okunskap eller brister i utbildningen.

  10. Mycket intressant allt som du bloggar om, jag har precis upptäckt dig här och på Radio 1 🙂 Kanon!!

    Rädsla, ja jag är ganska så säker på att min ena hund är rädd och väldigt osäker (tror jag). Det som det hela handlar om är andra hundar speciellt andra raser, hur jag än försöker träna bort det, har gått kurser med henne men inget resultat… Det som händer är att hon börjar med att yla rakt ut om hon råkas se hunden innan jag gör det… det kan vara ett ganska långt yl. Sedan då börjar hon steppa omkring och ”går på” de andra hundarna som jag har med mig, d.v.s. hon riktar sin frustration mot dem som är nära henne och som hon kommer åt. Absolut inte av mening mot dem men det är som att hon blir så frustrerad så hon måste rikta den mot någon som hon fysiskt kommer åt. Hon har t.o.m. bitit mig i byxbenet när vi blev överraskade en gång. Det här gör att jag allt som oftast lämnar henne hemma om jag vet att det kommer att vara andra raser närvarande dit jag ska.
    Jag försöker att alltid ligga steget före henne men ibland så blir man överraskad.
    Behöver jag av någon anledning ta med alla hundar när jag går ut så är hon den som sätter igång de andra med att säga ”uff uff” åt olika saker/människor/hundar som skulle kunna vara farliga i hennes ögon. Jag har en valp som jag absolut inte vill ska ta efter henne så jag tar aldrig ut dem tillsammans men jag vet att det kommer att komma tillfällen då jag måste göra det så jag skulle så väldigt gärna vilja få bukt med det här. Jag vill att hon ska kunna känna sig bekväm när vi promenerar och möter andra hundar.
    Sliter mig i håret för nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, vad ska jag göra?

Kommentarer inaktiverade.