Vad jag ska döpa det till får bli en senare fråga.

Skärmavbild 2013-11-23 kl. 07.29.56

 

God morgon.
Men hjälp av mina barn vaknade jag strax före 06 00 idag. Det är bra, då hinner man med mycket. 🙂

Idag tänkte jag tillbringa en del tid i skogen, lite tid på klubben, men framförallt arbeta med min kommande bok.

Jag ska försöka avsluta ett kapitel som handlar om att ”äga”.

Du som har följt mig en tid vet att – ”äga” – för mig är en viktig del i en mängd problemlösning. Men också en del av en bra uppfostran och ett sätt att öka på kommunikationen mellan dig och din hund.

Vad jag ska döpa kapitlet till vet jag inte än, ”äga” kanske inte är det bästa namnet men det får bli en senare fråga.

Den här tekniken/metoden/beteendet att ”äga” har jag lärt mig av hundar. Jag har sett hundar agera på detta sätt i hela mitt liv.
Hundar leker med en leksak, men så plötsligt är leken slut och föremålet ”ägs” av den andra hunden.
Man kan oxå se detta tydligt då en hund i en flock fått tag i ett tuggben eller annat gott.
Det finns en stor mängd olika situationer mellan hundar då man ser detta tydligt.

I vår relation med hunden så har jag märkt att – ”äga” – ofta kan vara en bra lösning på en mängd olika problem.
Det är en teknik som hunden lätt känner igen, eftersom den lilla valpen redan från sin födsel har lärt sig vad detta innebär.
I praktiken kan denna – ”äga-övning” – hjälpa dig att bli en tydligare ledare, hjälpa dig med att få hunden lugn och balanserad då det kommer besök, om hunden vaktar sin mat, och vid många andra situationer.
Att – ”äga” – blir en helt konfliktfri träning som mer bygger på att förekomma än något annat.

Men nu skogen!  🙂

 

14 svar på ”Vad jag ska döpa det till får bli en senare fråga.”

  1. Hej Fredrik ! Jag har problem med att min staffe tik på 3år inte äter torrfoder . Har alltid sagt att hunden äter när den blir hungrig men nu börjar jag undra om de verkligen är så.

    Hon är vet besiktigad för en månad sen .
    Hur ska jag få henne att äta ? Jag har till och med börja gett henne kött i fodret men hon spottar ut fodret och slickar i sig resterande kött!
    Men barfota är jag för okunnig och jag tycker de borde bli massa mer jobb så jag vill att hon äter torrfoder snälla hjälp mig eller blogga om de ..

    Mvh tobias

  2. Intressant:-). Jag har gjort ungefär så med ordet ” MIN” sedan jag vet inte hur många år. Bara en hund har haft problem med det så där fick jag tänka om lite för han blev helt platt o morrig, redan vid 10 veckors ålder. Där blev byteshandel lösningen- tom matskålen inkluderad o vad den brukar betyda för spaniels :-). Ser fram emot boken :-)!

  3. Döp kapitlet till ”MIN”
    Jag använder exakt samma ord som ovanstående kommentator.
    Ser fram emot den kommande boken.
    Ha en skön dag i skogen.

  4. Jag har hört dig prata om äga förr och först i dag kom jag på en liten kul historia från några år tillbaka.

    Jag var och hälsade på hos en väninna till mig. Hon hade fyra barn, varav den yngsta runt 6 år. Min unga valp var glad och upptäckte ganska snart att den lilla flickan var lite rädd för honom. Det var ju jättekul när hon hivade upp händerna i luften, skrek och sprang iväg. Nu var mamman väldigt cool och såg vad det var och varför dessa situationer uppkom. Hon löste problemet på ett sinnrikt och smart sätt. Genom att prata med dottern och berätta för henne hur hon skulle göra så fixades allt. Valpen upptäckte att barnet var inget som han skulle hoppa på. Vad sa då mamman till barnet?

    ”Du vet att du bor här och han är bara på besök. Gå bestämt och säg högt ”JAG BOR HÄR!” Gå som om du går i en parad, marschera (mamman demonstrerade).”

    Dottern fick öva ett par gånger och ganska snart så lugnade valpuschlingen ner sig och dottern kunde gå som hon ville runt i huset. Där ÄGDE dottern sitt område, sitt hem, och valpen kom ner på jorden och blev en gullig valp igen 😉

    Denna mamma hade ingen hund, men hon var duktig på barn och var en beläst och kunnig person som gärna lyssnade på andra. Den mamman hyser jag än i dag respekt för.Hon hade en fantastisk hand med barn, hundar, katter och andra människor. Hon fick vara hundvakt åt mina schäfrar utan problem och hon löste det galant.

  5. Jag skulle vilja höra mer om alla dessa situationer där hundar ”äger”. Får väl vänta tills boken kommer! Det jag själv har observerat är att hundar enbart försvarar det de de ligger på och det de har intill sin kropp, framför allt då munzonen. Jag har visserligen träffat på några hundar som har hävdat äganderätt på saker även flera meter ifrån dem, men jag anser inte det som ett normalt hundbeteende.

    Nu krävs det visserligen att hundarna är ovanligt socialt välanpassade för att samsas i mitt lilla hem, men regeln jag ser är att så fort någon ens vänder huvudet från matskålen eller benet så är det fritt fram för en annan att ta.

    I hundens värld kan vi bara hävda äganderätt till steken på köksbänken om vi står där och bevakar den, inte om vi går därifrån.

    Och hur jag än har försökt så har jag inte lyckats få mina hundar att förstå att jag ”äger” ytterdörren eller gästerna eller dylikt. De har ändå fått lära sig att jag inte vill ha dem i hallen närmast ytterdörren, som en ”husregel” helt enkelt. Jag visar bort dem/blockerar bort dem när de försöker och belönar ibland för att vara någon annanstans.

    Om hunden har lagt sig i ens säng och morrar, så kan det räcka att man lurar den därifrån med lite godis. När man sedan lägger sig där själv så säger inte hunden ”Vad gör du i MIN säng?”

    Därför är det där ägandekonceptet kanske inte perfekt… Etologer kallar det i stället för zonförsvar.

    Ytterst handlar det om att göra det önskvärda beteendet lönsamt och det ej önskvärda beteendet olönsamt. Det konceptet räcker nog längre än något annat…

  6. Zonförsvar , att äga ett område eller sak, låter i min tolking som att dom ligger väldigt nära varandra. Jag provade ikväll när jag kom hem att leka med min niomånaders unghund med en leksak som han har haft sedan han var valp och varit totallt ointresserad av den dom senaste två månaderna. Jag engagerade mig i leksaken och han var i lekläge och lite i sinnes stämmingen jag är störst bäst och vackrast för jag är han hund och du ska inte komma här och tro att matte kan få som hon vill…
    Jag tar leksaken i munnen har dragkamp i 30 sek, han under dessa 25 sek tok morrar och fånar sig och tror han ska vinna. Fem sek tystnad och stillestånd och matte vinner med en unghund som är i sinnes stämmningen efteråt att matte är ok och lite kool. Han tom kommer på inkallning fem min senare något som inte har inträffat utan klockrent utan godis den senaste tiden. Har inte koll på vad som skedde i våran dragkamp men någat måste ha skett som åter installerade min förmåga att impa på min hund. Och det verkar som en som en fånig ointresant leksak kan få ett värde på nolltid och skifta balansen mellan vem som ska lyssna på vem på en väldigt kort tid….

    1. Anne, absolut, om man har något spännande som den andre inte kan ta (annat på ens egna villkor), då höjs ens status av det! Men man får väl betona att hundar bara ”äger” saker tillfälligt.

      En gång var jag tvungen att få in en stor, främmande hund som absolut inte ville låta sig fångas, utan retades och var ganska kaxig också. På marken intill fanns en stör, en lång tjock pinne. Den tog jag upp, som en kung som håller i sin spira, och sa ungefär ”Kolla vad JAG har!” Och då minsann kom hunden så nära att jag fick tag i kopplet och kunde fånga honom!

      Jag tror att hundar allra oftast använder ”äga och därmed visa status” vad gäller sådant de kan ha i munnen…

Kommentarer inaktiverade.