Jag skulle ha gjort så här om du är orolig.

Skärmavbild 2013-09-15 kl. 23.37.43

 

I kväll får du bestämma vad vi ska prata om i Hundradio på Radio1.
Vi kör friåkning inom ämnet hund, ett ämne som kan göras hur brett som helst.
Du styr programmet dit du vill – Frågor, påståenden, debatter……
Ring in till mig i studion 0200 11 12 13

Du kan oxå twittra mig frågor/påståenden – @Fredrik_Steen

Hej Fredrik.
Hur ska jag göra?
Jag har två katter och jag får hem en 4 årig hund i morgon. Mina katter har aldrig träffat hundar och hunden har enligt den gamla ägaren inte heller träffat katter, mer än någon gång då han jagat katter på tomten.
Det är meningen att jag ska ta över denna hund, men jag är orolig för hur detta ska gå.
Hjälp!?
/ XXXXXXXX

Hej.
Jag är tyvärr ingen kattexpert även om jag har haft katt mer eller mindre hela livet.
Utgångspunkten för detta är trots allt att hundar och katter brukar lösa detta alldeles själv och på ett bra sätt.
Jag skulle ha gjort så här om du är orolig –
Låt katterna vara inne i bostaden då du kommer hem med hunden. Sätt på hunden en munkorg av galler i fall du är orolig för att hunden ska bita katten. När hunden har munkorg på sig är hunden i princip ingen fara för katten.
Släpp in hunden och låt katt och hund bara vara utan att du gör något speciellt.
Avvakta och se vad som händer. En naturlig nyfikenhet är bara normalt och låt katt och hund sköta detta så långt det bara är möjligt utan din inverkan.
Skulle nåt hända som gör att det känns olustig, då agerar du – inte annars.
Börja där, jag tror det kommer att gå alldeles utmärkt. I 9 gånger av 10 gör det verkligen det.
När du märker att hunden har en lugn inställning till katten tar du av munkorgen.
/ Fredrik Steen

Kanske har du som bloggar med mig oxå lite ideer och synpunkter på hur frågeställaren ska göra, skriv ner dom då!     🙂

40 svar på ”Jag skulle ha gjort så här om du är orolig.”

  1. Skulle nog byta munkorgen mot vanligt hederligt koppel, så det finns en ”nödbroms” så att säga …

    Munkorg brukar ge en falsk lugnande effekt, hunden är lugn med munkorgen på, men blir helt annorlunda när munkorgen åker av (generellt sett, 9 av 10 gånger är det så om den inte tränats a la skyddshund)

    1. Håller med. Sen är kompost galler människans bästa vän 😉 så kör på det i början. Så låt de nosa genom gäller först. Då lägger sig den första spänningen. 🙂
      Blir hunden för ivrig så låt den gå in i ett annat rum en stund för att lugna ner sig.
      Förresten är du frisk nu Herr Berggren 😉 😉

  2. Jag har haft två hundar och båda har levt med katt. Den första hunden fick träffa vår katt som inte var van med hundar när han var valp och det gick bra. Den andra hunden som är jrt ( jakthund) var 9 månader när jag fick honom och han skulle få leva med en katt som enbart hade träffat min familjehund. Iaf vi var lite oroliga och kanske låter jag naiv nu, men jag vågar nästan säga att det brukar lösa sig oftast mellan katt och hund:)

  3. När jag för många herrans år sedan fick en katt i huset hade jag redan en hund som då inte var kattvan. Löste det genom att placera katten i en bur mitt på golvet innan jag släppte in hunden. Han gick där runt omkring buren och nosade några gånger. Tog väl några dagar, men sedan var det inga problem. Den forne katthataren blev med tiden betjänt till en senare katt, fångade råttor och serverade henne. 🙂

  4. Tror nog katten klarar sig bäst, om det inte går bra… katten kan använda klorna – se upp så inte hundens ögon kommer i vägen. Men visst kan katt och hund leva ihop – de lär sig varandras språk 🙂

  5. Jag kan berätta att min Jack russell Kajsa hon hade aldrig ens sett en katt när jag tog hem hon, jag hade katt då och var lite orolig att Kajsa som kan vara rätt tuff skulle hoppapå katten.

    Men jag släppte bara lös Kajsa i lägenheten när jag kom hem med hon och hon gick rakt fram förbi katten, hon tittade knappt på den, sen stannade hon av och gick sakta mot katten och tittade på den, katten spände upp sig lite och då stod Kajsa blick stilla och sen vände hon sig om och gick iväg.

    Det var aldrig några problem mellan Kajsa och katten, förutom om Kajsa hade ett tuggben och katten gick för nära då morrade Kajsa, men det är ju förståss helt naturligt!

    Sen tog jag med Kajsa till några kompisar som har 2st katter, och Kajsa brydde sig inte om deras katter heller, men är jag ute och promenaderar med Kajsa och det kommer en katt över vägen eller springer över en gräsmatta då börjar Kajsa springa mot den och ska jaga den.

    Så katter inomhus skiter Kajsa fullständigt i, men ute blir dom genast intressantare/roligare 🙂

  6. Det hela beror mkt på vilken typ av katt det är. Är det en ’säker dominant’ katt,så går det nog bra. Dom katterna brukar bara behöva ge hunden en blick,så undviker hunden den. Är det däremot en mer osäker/rädd katt,så kan det tyvärr bli ganska jobbigt/stressigt för alla. En rädd katt flyr, och rovdjuret hos hunden vaknar,och jakten är igång. Då är nog koppel lösningen,och såklart att låta hunden förstå att katten ska vi inte bry oss om.
    Klor mot ögon är inte heller att leka med. Finns hundar som blivit blind av kattens klor.

  7. Jag tror oxå på att inte göra en större grej av det än vad det är och ge katt och hund en chans att lösa det själva. Däremot hade jag själv varit vaken om hunden börjar spänna upp sig eller ”låsa fast” sig på katten. Då hade jag med ens markerat att det inte är ok.

    Själv satte vi även upp barngrindar till ett rum som katterna kunde vara ifred i. (vi satte grindarna lite högre upp så att katterna kunde krypa under den.)

    Jag hade absolut inte satt katten i en bur och låtit hunden gå fram och nosa!

    Mvh,
    Johan

    1. Kom och tänka på när vi var på långbesök hos vänner med marsvin för ett tag sedan. De första dagarna ställde vi in marsvinen i barnets sovrum för att skydda dem från att bli skrämda av att ha hundar omkring sig. Men det luktade så himla mycket inne hos det lilla barnet så då bestämde vi att flytta buren tillbaka till sin plats i vardagsrummet. Googlade på det och fann att marsvin inte är som chinchillor o dy. att hjärtat kan stanna om de blir skrämda. De är mycket robusta varelser. naturligtvis gick det hur bra som helst. Hundarna fick komma fram och nosa kring buren precis som de ville på direkten och de visade ingen upphetsning alls. Bara sniffade runt och kollade på det som rörde sig därinnanför. Och marvsinen kutade omkring och satt och käkade precis som vanligt. Och så var det inte mer med den saken. Vi stannade en hel vecka och det var hur fridfullt som helst.

      Men en katt hade jag aldrig satt i en bur i ett rum. Kompostgaller eller barngrind i en dörröppning är en bra lösning, så att katten har ”sitt eget ställe” dit hunden inte har tillträde. Om nu hunden har svårt att fatta vad som gäller till en början.

  8. skulle sätta in katterna i den del eller rum där maten är,ställa in kattlådan där ca 1vecka med bara ett kompostgaller emellan.då får både katt o hund vänja sig i lugn o ro utan att bli trängda,jagade.utifrån hur hunden reagerar så skulle jag vänta med att ta bort gallret i minst 1-2v.när både katt o hund nosat och är lugna genom gallret.så skulle jag ha koppel på hunden och ta bort gallret o övervaka så det inte blir jakt på katten.i början så skulle jag bara ha dem tillsammans en stund när man övervakar sen utöka mer o mer.men det hela beror på hur hunden beter sig.det är ju skillnad på att titta nyfiket o intresserat på katten o att titta på katten som ett jaktbyte som den vill jaga,äta.lycka till.

  9. Får för mig att det är lättare att ta hem en hund till sin befintliga katt än tvärtom. Skulle aldrig våga ta hem en katt till mitt hem med befintlig dansk-svensk gårdshund som helt galet springer efter alla katter den ser (o därmed inte kan vara lös). Fast det kanske är skillnad att få in en egen katt i hemmet??

    1. Det är skillnad, min hund skulle jaga allt som springer och detta inkluderar katter på promenaden, hemma är han bf med katten som bor hemma hos oss:)

  10. Hej brevskirvaren!

    Att lära känna en hund är sällan någon fara för kattens vidkommande eftersom hundar vanligtvis inte har en chans att hänga med i svängarna men däremot kan hunden få sig ett rivsår över hornhinnan vilket blir kostsamt hos veterinären. Det kan bli infekterat och t.o.m behöva sys.

    Om hunden blir så upphetsad av katten att det blockerar den helt så kan du under några dagar ha den kopplad runt midjan så att den 1) måste följa dig och anpassa sig till dina implementerade regler 2) ha den under stenhård uppsikt 3) passa på att träna kontakt på heltid. Det har funkat för en kompis. Deras stora schäferkille (omplaceringshund) var skogstokig på katten och kunde inte ta in några informationer men efter några dagar/en vecka av att följa vid midjan så låg den och katten helt coolt i soffan intill varandra med matte och gosade.
    Hemma hos oss funkar det bra med katten så länge vi är inomhus. Katten kommer alltid fram och stryker sig mot hundarnas ansikten och spinner. Och ligger vi och klllar film ihop allesammans i soffan så hoppar katten upp och lägger sig mitt i smeten av djur och människor. Men ute i trädgården går jakt/lekinstinkten igång hos hundarna och de jagar den som ett rött streck över tomten fram till staketet där den undkommer. Jag brukar inte bry mig om det eftersom det inte påverkar deras ”inomhusrelation” det minsta.

    Lycka till!

    1. Är du inte orolig att hundarna ska få tag i katten och skada den? Varför vill du inte att din katt ska känna sig trygg på tomten oxå och slippa bli bortjagad? Hade det varit lika ok om det var ombytta roller så det var hundarna som blev bortjagadd från tomten?

      Mvh,
      Johan

  11. Hej Johan!

    Jag slarvskrev visst litegrann. Katten har det busbra! Hon kan absolut gå omkring i trädgården som hon vill och ligga på trappen och sola utan att hundarna bryr sig det minsta. Det är bara om hon sätter fart efter något så går hundarna igång. Jag har aldrig upplevt att hon är rädd för dem. Eller att de jagar henne för att skada. Utan det är hennes snabba spring som väcker upp deras jaktinstinkt. Nu kan man iofs hävda att jag ska kontrollera deras jaktinstinkt i alla lägen. Men mig passar det bra att de får vara lite vilda ibland. Och ja, det händer att jaktlabben springer efter harar i skogen också utan att det gör mig upprörd. Hon kommer tillbaka efter en kort stund med oförättat ärende. Men är lycklig. Och för harar är det ju en del av livet i skogen att bli jagade av räv och rovfåglar och dylikt. Problemet med vildsvinen just nu, för att något belysa det från ett annat håll, är att de inte har några naturliga fiender i skogen eller i våra trädgårdar, säger de som debatterar om den våldsamma ökningen av vildsvinspopulationen. Vi måste börja jaga betydligt mer på dem så de ”förblir vilda och skygga” annars kommer det bli ett elände för bägge parter.

    1. Hej Sanna!

      Ok, med den beskrivningen så blir ju bilden lite annorlunda. 🙂
      Däremot är jag övertygad om att det går att få/lära hundar att inte jaga katterna på tomten oxå utan att det går ut över deras jaktlust eller frihetskänsla.

      Så länge det inte är mycket snö så har en vuxen hare inga problem att hålla sig undan hundar…och visst är det naturligt för harar att bli jagade. Men utöver det rent juridiska så finns ju risken att om det finns flera hundägare som släpper sina hundar så samma ställe så kan det ju lokalt bli ett onaturligt högt jakttryck. 😉

      Ang. vildsvinen så verkar det forskas en hel del på vilka faktorer som påverkar dess utbredning och fortplantning samt hur de kan förvaltas på bästa sätt. Jakt är väl det som
      har störst påverkan på hur skygga de blir/är, men det är ju inget unikt för just vildsvin utan gäller nog alla djur.
      Men klart är iaf, att döma av det jag läst och hört, att det inte bara är att jaga mer som gäller för att försöka ha vildsvinen under kontroll. Det gäller att jaga rätt oxå. Men helt klart är det en komplex situation som kräver både kunskap och samarbete för att lösas på ett bra sätt…

      Mvh,
      Johan

      1. Ja, jag menade ju inte att jag själv eller ngn annan klåpare skulle ge mig ut i skogen och jaga svin.

        På P1 Morgon pratades det en hel del om vildsvinsproblemen och ”skyddsjakt” i förra veckan. det mest verksamma vid sidan av att inte lägga ut foder i anknytning till mänskligt boende (eller kanske inte öht lägga ut foder – gammal frukt o dy – eftersom det då finns människolukt på maten och det kanske gör svinen mindre benägna att hålla sig rädda och långt borta från våra boningar, eller….?).

        Efter vad jag förstår är ju inte huvudproblemet att de bökar i grödor och i trädgårdar utan att de kommer för tätt inpå oss. Och de kan ju vara mycket aggressiva.

        Jag har en gång ridit rakt in i ett gäng med ca tre fyrta vuxna suggor och en förfärlig massa årskultingar, småkultingar, på en grusväg intill ett sommarstugeområde och de blev rasande eftersom vår hund låg längst fram och sprang emot dem på vägen. Suggorna la in högsta växeln direkt och började jaga hunden och hon tvärvände tillbaka mot oss. Och vi fick tvärvända hästarna och galoppera tillbaka bort mot en gård där mannen i huset kastade sig in i bilen och körde bort dem. Med oss ridande efter. Det var ett stort och farligt problem för dem att de hade vildsvinen på sina ägor. Och det fanns inget annat som skrämde bort dem från vägen än att köra med bil mot dem, sa han. De brydde sig inte om springa undan om de såg människor. Så familjen kände sig verkligen hotade i.o.m att deras barn inte kunde röra sig fritt ut i skogen vid deras tomt, eller ens på tomten.

        Just det här gänget vildsvin hade man stödmatat en massa. Jag råkade en gång rida rakt in på det ställe där man lagt ut maten i skogen, inte ens en kilometer från fast bebyggelse, höll på att skita på mig och galopperade raskt därifrån förstås.

        Lugn Johan. Jag är ingen vildsvinsfobiker. Har inget emot att vi har arten i våra skogar. Men efter att ha kommit i närkontakt med dem så vill jag absolut att de håller sig lika skygga som tidigare. De är ju gigantiska. Långt större än vanliga jättelika slaktsvin. Och ruskigt snabba. Och fula.

        1. Ingen fara, jag trodde inte heller att du var en vildsvinsfobiker. Jag hade oxå tyckt det var otäckt om ett vildsvin gjorde ett utfall mot mig. Skönt att läsa att du inte tycker att gemene man ska bestycka sig och gå till skogs för att bekämpa vildsvinen… 🙂

          Som alla andra djur har vildsvinet både sina (för oss människor) positiva och negativa egenskaper. Jag tycker det är bra att folk engagerar sig i frågan då samarbete troligtvis är nyckeln till att hantera denna fråga på ett bra sätt.

          Ang. vad som är det största problemet med vildsvin så tror jag det beror på vem du frågar. Problem är ju inte ett absolut fenomen utan snarare ett relativt.
          För bonden som får sin gröda uppäten så är nog det det största problemet. För familjen som inte vågar gå ut i skogen pga vildsvin så är det troligtvis det största problemet för dem. Villaägaren med uppbökad trädgård har nog sin bild klar över vad det största problemet är osv. osv….Själv tycker jag att man ska ta alla (relevanta) problem på allvar och ta hänsyn till dem när man utarbetar en förvaltningsplan.

          Håller med om att vilda djur som blir oskygga lätt ställer till problem för oss människor och ska nog klart undvikas

          Överdriven fodring och olämplig foderplats kan absolut ställa till problem. Dock kan rätt utförd fodring användas för att minska problemen lokalt så det går inte att säga att det är fel att utfodra. Det måste bara göras på rätt sätt. Frågan är dock vad som är rätt sätt, men förhoppnigsvis kommer vi få svar på det i takt med att kunskapen och erfarenheten ökar.

          En annan aspekt är att markägaren, eller jakträttsinnehavaren om jakträtten är utarrenderad, enligt lagen är skyldig att stödutfodra vid behov. Att då inte stödutfodra innebär ett lagbrott i sig, vilket ökar komplexiteten ytterligare.

          Så det är en komplex fråga där det inte finns några enkla svar eller lösningar i dagsläget, men förhoppningsvis kommer vi kunna lösa detta på ett bra sätt inom en snar framtid… 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Tack, Johan, för klargörande svar!

            Frågan verkar dock inte särskilt komplex alls.

            Vi behöver både kraftigt utökad skyddsjakt och stödutfodring på platser avlägsna från vår bebeyggelse.

            Vildsvin är dessutom ett fantastiskt gott kött. Numera är jag i princip vegetarian men jag har på en tillställning en gång ätit ett helt vildsvin som snurrade i värsta Obelixstil över eldstaden och det smakade gudomligt.

            ps,

            det var inte så att jag åt ett helt vildsvin själv förstås utan det var ju själva svinet som grillades helt…

          2. Varsågod!

            Personligen har jag märkt att ju mer kunskap och förståelse jag får om något desto mer komplexitet tycker jag mig kunna urskilja…så även i denna fråga.

            Vi kan börja med om du fösöker översätta dina två åtgärder till praktiska aktiviteter så kanske du finner det lite mer komplext. Efter det kan vi gå in på skyddsjakt vs. ”vanlig” jakt och de olika typer/syften det finns med utfodring…orkar vi kan vi efter det gå in på andra intressanta och högst relevanta aspekter oxå.

            Håller dock med om att vildsvin ger ett mycket gott kött som fler borde få chansen att äta.

            Mvh,
            Johan

  12. ps,

    men om jaktlabben en dag hinner ikapp vår stora röda katt i trädgården så är det förstås troligt att käftarna slår igen och det lilla kornet i kattens öga slocknar. Förvandlad till villebråd. Inte längre katt. Men troligen händer det aldrig och kanske är det så att hundarna inte alls är i ”jaktläge” utan att de bara jagar henne som en del av en lek. De kanske repsketerar henne likväl. Liksom de jagar varandra och bits och bråkar utan att skada varandra för den skull.

      1. Som jag ser det, Johan, kan man inte vara i kontroll över allt annat levande varenda dag. Varenda sekund. Det låter sig inte göras. Inte ens barn kan man alltid garantera livhanken på. Bara beskydda efter förmåga. Men slumpen och de oförutsedda riskerna med att leva kan man inte göra något åt.

        1. Visst är det så, men det innebär väl inte att man inte ska/bör göra det som ändå kan göras?

          Men det är din katt så du gör givetvis som du vill och finner lämpligt. Jag ville bara ge min syn på det och tala om att det går att åtgärda…

          Mvh,
          Johan

          1. Men du, Johan… Hur tänker du nu? Hundar har jagat katter i alla tider utan att katter har kommit till skada. Hundar och katter lever jämsides över hela planeten i fritt tillstånd och det fungerar utmärkt eftersom de gör upp själva. Och i djurens värld regerar katten. Och det finns i mina ögon något livsviktigt i detta att vi inte lägger oss i varenda ögonblick av djurens liv och leverne. Du resonerar som en modern storstadsmänniska i ett I-land där sällskapsdjuren står underställda ”människans beskydd”. En normal människa ute i bushen skulle förmodligen garva läppen av sig åt dina funderingar på åtgärder.

            Men okey. Skulle min jaktlabbe sätta tänderna i min katt så skulle hon få en omgång som heter duga. Med mindre än att hon lyckats få till ett dödligt grepp över nacken direkt. Vilket inte är särskilt troligt. I ett värsta scenario skulle jag istället stå med dubbla veterinärvärdskostnader.

            Och då får det bli så.

            Jag tänker inte göra ett problem av ngt som inte är ett problem.

          2. ”problemet” är väll att din hund kan få tag i någon annans katt? Får hunden inte veta att det är helt förbjudet att jaga husets katt utomhus så lär ju nån annan katt ligga ännu risigare till?

          3. Men du, Frida, vad är det egentligen som säger att katten ligger risigt till bara för att en hund jagar dem? Vad vet vi om hundens tankar och intentioner? Kanske gillar de bara att följa efter kompisar som är i rörelse och tänker inte alls på att döda eller skada dem? Vi talar ju om en hund som är god vän med en katt och gärna ligger intill den och gosar. Dessutom. Om hon springer efter en katt och den inte springer iväg utan istället tvärstannar och fräser till så tvärstannar hon ju också – och lommar iväg. Det är ju det hundar gör för det mesta. Katten behöver bara stanna upp och fejsa hunden med sina utspärrade klor och fräsa som en skallerorm så backar alla utom den rena psykopathunden undan direkt.
            Det är kanske bara i dina och Johans ögon som min hund är ett laddat kattmordvapen….?

          4. Det har du rätt i, frida.

            Jag öppnade dörren för den här tråden genom att måla upp ett scenario jag egentligen inte ser risken för…

            Om mina hundar hade följt den här bloggen hade de förmodligen tagit illa vid sig. Så jag ber särskilt jaktlabbetjejen om ursäkt. Köra älskade hund. jag ska aldrig skriva saker om dig som inte överenstämmer med din sanna natur…

            Men å andra sidan blev det en intressant diskussion.

          5. Om du har en jaktlabrador så är det inga problem för den att grabba tag i en skadeskjuten, jävligt ilsken fågel och bära trots att hunden blir rejält biten. Att en jaktlabbe skulle tveka att plocka upp en katt OM den såg en katt som ett jaktbyte, nja..
            Att bita ihjäl ett djur är inte rastypiskt för en labbe och ska inte ske hos av en apportör. Å, andra sidan så är det hundtypiskt att bita ihjäl bytesdjur.
            Vad ska du be din hund om ursäkt för? OM hon ser djur som bytesdjur så är det naturligt för hunden och du är ansvarig för det hon lyckas göra. Biter hon ihjäl en katt så hoppas jag att kattens ägare enbart skyller på dej. Hunden kan sova gott natten efteråt.

          6. Kom igen, Frida. Jag ber min hund om ursäkt för att jag utmålat henne till en bestialisk kattmördare. Utan ngn som helst orsak. Hon är en mkt väluppfpstrad labbetjej som någon enstaka gång springer efter harar i skogen, om de dyker upp framför nosen. Och hon springer efter vår katt men bara när den redan är i rörelse själv. Från det till att nypa katten är det förmodligen fler mil.

            Men du har helt rätt i att skulle hon bita ihjäl en grannkatt så kan hon absolut sova gott. Och jag får bära hundhuvud.

          7. Sanna, du vet att det även förekommer att katter blir både skadade och dödade av hundar oxå?

            Jag tycker ditt resonemang är både oansvarigt och naivt, men som sagt, det är din katt och din hund…

            Av alla de jag pratat med om detta så är det faktiskt hittils ingen som garvat.
            Dock var det några i batiktröjor och palestinasjalar som envist tycktes hävda att människan inte var en del av naturen och att så länge alla tillbringade tiden på ett kafé så skulle naturen styra upp allt själv…

            Mvh,
            Johan

          8. Johan? Nu blev du tydligen provocerad och tappade styrning på argumentationen igen. Du ställer upp svart mot vitt. Rekorderliga ansvarfulla djurägare som tar sitt domptöransvar på allvar kontra virriga jönspellar som klär sig i tokiga kläder, mahjong och näbbstövlar eller Östermalmsgubbs i Melittakepsar och Stureplanssnubbar med frisyrer kammade av fläskkotlett som skiter fullkomligt i allt vad gäller djurens väl och ve.

            Du kan bättre, Johan!

          9. Det var faktiskt ingen argumentation utan bara en redogörelse av mina personliga erfarenheter. Det var inte jag som klädde dem och jag är den förste att skriva under på att det finns idioter i alla skepnader.

            Men håller med om att denna diskussion börjar hålla lite väl låg nivå nu så vi kanske gör bäst i att avsluta den innan det eskalerar ytterligare?

            Mvh,
            Johan

  13. En riskabel situation, att sammanföra djur utan att veta vilka instinkter de har inför den andre..

    Finns hundar som dödar katter direkt om de får chansen, inget konstigt egentligen då det är en instinkt hos vissa individer, men man vill ju veta om en hund är en sådan innan man släpper ihop den med en katt. Finns katter som attackerar hundar, och tro mig – träffar de ”rätt” (eller mer korrekt ”fel”) så kan en hund oavsett storlek få men för livet (som till exempel blindhet) av ett sådant möte.

    Försiktighetsåtgärder och tips på sådana finns också angivna i JBVs riktlinjer (eller vad de nu kallas), där det står (ung.) att djur som inte känner varandra ska ha ett galler emellan sig innan de lärt känna varandra. Det är ett mycket bra tips som kan göra hela skillnaden…

    Man ser snabbt om en hund är av den typen som jag kallar för ”katt-dödare”, de är väldigt målmedvetna och oerhört fokuserade på katten (bytet), ändrar inte språk och/eller fokus så länge de vet vart katten är. Det är svårt att förklara skillnaden på en hund med ”kattdödar-tendenser” och en med ”normal-fokus”, men den är tydlig när man ser den. …

    Hoppas det här katt- och hund-mötet går bra.

Kommentarer inaktiverade.