Ganska mycket om tillrättavisningar.

Skärmavbild 2013-11-25 kl. 20.46.45

 

Hur mycket vi än älskar våra hundar, hur mycket vi än tränar våra hundar, så hamnar vi någon gång i situationer där vi som hundägare måste ta vårt ansvar och faktiskt ”tala om” för hunden vad den får göra, eller inte göra.

Att man inte ska bestraffa en hund, det vill säga – vänta på att en hund gör nåt fel för att sedan ge obehag – det är de flesta överens om.

Men att tillrättavisa en hund det är lika naturligt och en del av livet både för hunden och oss.
Hundar gör det hela tiden med varandra, vi människor gör det dag ut och dag in till varandra.
Vi gör det med våra partners, med våra barn, med medarbetare på en arbetsplats.

Vi gör det även med vår hund, men ofta blir det helt tokigt. Många gånger för att vi blandar ihop tillrättavisningar med obehag, eller för att vi tillrättarvisar och känner oss därmed nöjda – oavsett vilket svar hunden gett.

Tänk följande –
Du går på en lång brygga med din lilla son. Sonen springer som en besatt fram och tillbaka och du inser att detta inte är okej för barnets säkerhet.
Du säger till barnet, men det hjälper inte. Du tar sedan tag i barnet, kärleksfullt men bestämt. Samtidigt tittar du barnet i ögonen och med mimik, kroppsspråk och med fysisk kontakt ”tillrättarvisar” du barnet tills du får ett svar.
Inte släpper du barnet igen om inte barnet tittat på dig och även du kan se på barnets kroppsspråk att barnet svarat, att barnet förstått, att barnet öppnat upp för kommuikation.
Väldigt självklart för många, och väldigt enkelt då vi människor kommunicerar med varandra.

Men tyvärr inte självklart och enkelt för alla då man försöker med sin hund.

Exempel –
Hundägaren är ute och går med sin hund. Plötsligt springer en katt över vägen. Hunden gör kraftiga ryck i kopplet i sin vilja att jaga efter. Hundägaren försöker på alla sätt att ”nå” hunden – med puttar, knuffar, och det ena och det andra.
Hundägaren får ingen reaktion av hunden, men efter en tid lugnar hunden ner sig ändå och hundägaren ger sig och går vidare.

Vad har du lärt hunden?
Skit i mig som ägare, skit i min fysiska kontakt…….!

Att tillrättavisa är egentligen ett krav från dig som ägare på kommunikation. När hunden öppnar upp för kommunikation och talar om för dig – ”jag lyssnar” – då måste hunden få fördel i att göra detta.

Du kan vara hur våldsam som helst och riktigt elak mot en hund då du tillrättavisar – men ”öppnar hunden inte upp för kommunikation” då är det helt värdelöst.
Du kan vara hur mjuk och fin som helst då du tillrättavisar, bara hunden ”öppnar upp för kommunkation”.

Jag vill återgå till min skala, men denna gång gäller inte skalan hunden utan din kraft på tillrättavisningen.

Skalan går från 1 till 10.
1 det kan vara att du endast tittar på din hund. 10 kan vara att du rycker allt vad du har i hunden halsband.

Om du då ska tillrättavisa din hund exempelvis inför ett hundmöte för att hunden ska göra rätt då du är jämsides med den mötande hunden, kanske du första gången gör denna tillrättavisning med en 5 på skalan.
Detta räcker och eftersom du på bästa sätt för dig och din hund belönar hunden för att den ”öppnar upp för kommunikation” så kan du nästa gång gå in på en 3a. Och gången efter det gå in på en 1a.

Men om du går in på en 5a och inte fullföljer och inte belönar, då kanske du måste gå in på en 6a nästa gång för att få någon reaktion, en 8 nästa gång osv……

En tillrättavisning som kan vara alldeles utmärkt, men där du struntar i hundens ”svar” är sannolikt helt värdelös och egentligen bara lär hunden att ignorera dig ännu mer.

 

Tidig morgon, kanske ett förvirrande inlägg….. återkom om jag snurrat till det 🙂

God morgon!

 

39 svar på ”Ganska mycket om tillrättavisningar.”

  1. tydligt inlägg, men finns väl ändå bättre.metoder att tipsa om än rycka i kopplet, för att få fysisk kontakt?? 😉

  2. Bra skrivet och man fattar vad du menar, men inte står det att man ska rycka i kopplet för att ta fysisk kontakt!

  3. Hej Fredrik. Du skriver att när man tillrättavisar hunden och den öppnar upp för kommunikation så ska man alltid ”ge fördel” alltså belöna. Men så jobbar ju inte hundar med varandra. Eller gör de det? Är att ”droppa frågan helt och hållet” en belöning i hundens värld?

    Exempel:

    Häromdagen hoppade valpisen (snart 5 månader) upp med tassarna mpt bordskantenoch snodde en macka. Det var första gången hon gjorde det. Jag stod alldeles intill och följde min omedelbara impuls. Vilket var att grabba tag i valpens nackskinn och helt enkelt vräka omkull henne och då tappade hon mackan. Jag snappade blixtsnabbt åt mig mackan. Böjde mig ner över valpisen som låg kvar där hon hamnat och så ”läste jag några muttrande paragrafer” samtidigt som jag stirrade henne i ögonen. Hon svarade med att vara ännu mer undergiven. D.v.s krypa ihop lite lite extra. Sedan satte jag mig vid bordet, borstade av mackan och återgick till mitt utan några kommentarer. Jag belönade alltså ingenting efteråt, eller så gjorde jag just det eftersom jag släppte fokuset på valpen och återgick till mitt, utan att vara sur och härsken på henne utan helt avslappnad.

    Med hästar jobbar man ju med ”eftergift”. D.v.s man släpper efter på förhållande/betvingande skänkel eller tygel för att visa att hästen gör rätt. När du gör rätt så försvinner obehaget. De som är riktigt duktiga på häst och jobbar enligt ”NH-principen” (Natural Horsemanship) jobbar på att lägga så lite tryck som möjligt mot hästens sidor (eller mun) i början för att uppmuntra hästen att själv tänka och pröva sig fram. Man väntar på en rörelse, början till en framdelsvändning eller spinn, och belönar kasnke mer med mental eftergift.

    För en stund sen låg valpen i min famn (ja, hon är snart för stor men några veckor till får hon rum) vid skrivbordet och en bit av frukostmackan (den torra kanten utan pålägg) låg kvar inom räckhåll och hon rörde förstås inte en min.
    Som belöning fick hon den efter en stund.

    1. Bara en liten tanke. Om inte hunden fått upp smaken för mackor tidigare och om du inte vill att hunden ska få upp ett intresse för det så hade jag inte gett mackor som belöning. Risken är att du arbetar bort det du precis uppnått, dvs. hundens enda association till mackor är negativ och struntar då i mackor. Jag ser en risk att konflikten kan uppstå på nytt om hunden lär sig att mackor är mumma så jag hade nog valt en annan belöning för att minimera den risken.

      Mvh,
      Johan

      1. Nej, så vill jag inte göra. Jag tycker det är ett ypperligt tillfälle att implementera ledarskap. Jag ”äger mackan” i alla lägen. Vilket inte är det minsta komplicerat för valpen. Bara konsekvensenligt och schysst. Okey. Vi gillar mackor båda två. Alla mackor är mina. Ibland får du smaka. Varför kan du inte räkna ut. Kanske för att du gör rätt när du inte visar intresse. Eller bara för att du är en riktig liten pussgurka. That´s life.

        1. Så länge det funkar för dig och din hund så…

          Ang. ledarskap, ligger det inte lite i det begreppet att skapa förståelse? Det borde väl åtminstone underlätta implementeringen av ledarskapet…eller tänker jag fel?

          Mvh,
          Johan

          1. Ledarskap är att vara schysst. Överenskommet.
            Claro Que Si.

            Det är ju bra mycket bättre om hunden/barnet/sambon klart förstår vad det är för slags handling som renderar belöning/beröm/eftergift.

            Men sen har vi det där med humor….

          2. Hmm…Humor!? Du menar det som förrutom att ge glädje och goa garv även är en rätt vanligt använd anledning för att ursäkta mobbning, kränkningar och andra klavertramp?

            Håller med om att det oxå är klart relevant i ledarskapsbegreppet…

            Mvh,
            Johan

      2. Jag har alltid kört med att hunden för smaka om han låter något vara och det är inga problem, jag lämnar tallrikar med matrester på vid vardagsrumsbordet och går hemifrån och han låter det alltid vara 🙂 och om möjligt ger jag han ngt från tallriken när jag kommer hem.
        En retriever så han når utan problem att sno om han skulle vela 🙂

        1. Så har jag också gjort, lättaste vägen till att få nåt är att låta bli (typ ligga bekvämt och ta det piano) enkelt och tydligt. Jag älskar att dela med mig av min mat lika mycket dom min hund gillar att få smaka så det passar oss 🙂

        2. Intressant!

          Själv upplever jag att min hund blir mer sugen på det hon får och mer benägen att t.ex. börja tigga när just det kommer fram…så jag ger inte min hund det jag vill att hon ska undvika. Verkar återigen som det finns flera sätt att uppnå samma mål. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Jag ser inte tiggande som ett problem sålänge det görs på ”rätt” sätt, kan vara det som skiljer också ju 🙂

          2. Håller med att det finns olika nivåer av tiggande och jag ser inte heller det som ett direkt problem, men i detta fall började det gå över till vad jag skulle kalla fel sätt…

            Men intresant att höra att det inte behöver leda till det. Det ska jag ta med mig om det blir fler hundar i familjen… 🙂

            Mvh,
            Johan

  4. Riktigt bra beskrivet om att inte släppa iväg barnet på bryggan igen innan man ser att poängen gått hem. Av det jag sett när folk ska korrigera sina hundar så är det enligt mig många gånger där det brister…man missar kommunikationsbiten helt enkelt.

    Jag tror oxå att det även är lika viktigt att hunden förstår varför den blir korrigerad (och belönad) för att få önskat resultat, så timing och konsekvens (=pålitlighet) påverkar oxå rätt mycket skulle jag vilja lägga till. 🙂

    Mvh,
    Johan

  5. Har tänkt att jag skulle fråga dig om detta och är glad att du skrev om det idag.
    Vi har en valp på snart fyra månader. Största ”problemet” är att han biter på saker och biter på oss. Vi tar tag i nackskinnet och säger nej när han gör något han inte får, men oftast så försöker han bara fortsätta att bita oss då och ger sig inte. Han skriker också och vrider sig, vilket inte känns alls bra för oss. Efter några sekunder kanske han slappnar av lite och då släpper jag och belönar med klapp och bra, vilket medför att han bara återgår till att göra det han inte fick. Hur ska jag se på honom att han förstått vad jag menar? Jag gör uppenbarligen något fel 😛

  6. Mmmm sen går ju det att ”tillrättavisa” på många olika sätt. . Som tur är. Hur vissa tillrättavisar gör bara att jag får ont i magen av att höra och läsa om dd. Sen att inställningen bara det funkar är det ok florerar här. Gör att man häpnar. Ha en bra dag. 🙂

    1. Jag kan inte låta bli att tänka lite som du här Hanna, ang ”tillrättarvisningarna” som många tycker är ok bara dom ”funkar”. Men det har väl att göra med att man både sett och hört tips om många hemska grejer från olika håll i samband med ordet. Jag vet tillexempel en instruktör som tyckte att det bästa sättet att lära en hund att inte resa sig när man sitter på en stol är att binda fast den och ”råka” resa sig när hunden vill gå så att den får stolen efter sig en gång och sen aldrig mer vågar göra om det. Kan ju funka, men hur kul? Men nu bytte jag ämne 🙂

      1. Tack 🙂 precis. Klart det funkar. Det mesta fungerar. Sen hur bra hunden ser det tycks ju missas ngr ggr. Det är så lätt att säga: men min hund älskar mig ändå. Ja har den ngt val. Den kan inte flytta. Så tack för att du förstod vad jag menade. Ha en go kväll // 🙂

      2. Härlig instruktör du träffat! Uppenbarligen finns det dem där målet helgar medlen…men jag vette katten om jag tycker att det är rådande åsikt här. Jag upplever mer att det handlar om att vi lägger in rätt skilda värderingar i ordet ”korrigering” och att det är det som orsakar diskussionerna, dvs. vi pratar om olika saker…men det kanske bara är jag. 🙂

        Mvh,
        Johan

  7. Hej! När det gäller säkerheten för barn och djur då är jag stenhård och reagerar med ”reptilhjärnan” snabbt, instinktivt och ibland kanske onödigt hårt…. men det har effekt och vissa saker gör inte mina hundar och ungar och sen dom lärt sig det en gång för alla, så räcker ofta en blick eller en kroppsmarkering i fortsättningen. Annars är jag snäll, relativt stabil och har svårt att säga ifrån, kan ofta se humorn i situationer som inte innebär risker….

  8. Jag menar att din skillnad mellan tillrättavisning och korrigering bara är din egen konstruktion… allt handlar om att minska ett felbeteende. Du korrigerar valpen i hundmötesfilmen. Att du själv väljer att kalla det tillrättavisning får stå för dig. Tycker dock inte att det blev någon kommunikation mellan er efter tillrättavisningen, men än 1-2 sekunder… Däremot minskade felbeteendet, som var att bry sig om den andra hunden.

    I det gamla inlägget ”Bestraffa/korrigera hunden när den gör fel!” så skriver du att tillrättavisning innebär att förekomma, att tala om hur det ska vara innan barnet har gjort fel. Men här skriver du att tillrättavisning är att få individen att öppna upp för kommunikation. Hur vill du ha det…?

    En hund rusar omkring på den hala bryggan. Jag ropar ”Nej!” och följer upp genom att skynda dit och ta den i halsbandet, så att den lugnar sig. Det är jättebra om hunden då söker kontakt med mig. Men det kan handla om aktiv underkastelse eller en aggressionsdämpande signal. Hunden kanske ändå inte har förstått vad jag vill! Hundar kan ju inte svenska, brukar du säga. Till ett barn kan jag säga ”Ta det LUGNARE i fortsättningen!” – men inte till en hund. Jag kan bara förmedla min vilja genom att avbryta felbeteendet i exakt rätt sekund, på ett sätt som hunden inte finner eftersträvansvärt. Dvs TAJMING och KONSEKVENS. Då kan ”rusa runt-beteendet” kanske minska. Har jag lyckats få hunden att förstå? Det ser jag när jag släpper hunden igen.

    Att tänka operant inlärning är både enklare och roligare, när man väl kan det. Det intressanta är ju: Förstod individen hur den skulle ändra sitt beteende? Läran är logisk! Önskar att alla försökte lära sig Läran om beteende!

    http://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/behavioristiskt-perspektiv/operant-betingning/

      1. Sen väljer jag ju personligen att inte medvetet tillföra obehagliga konsekvenser, men det är ju en annan femma :). Min hund blev tex väldigt låg av något så ”snällt” som omvänt lockande förut, men det har han kommit över tack och lov 🙂

        Bra länk förresten, har inte sett just den innan! Tack!

        1. Det finns ju såklart mer att läsa om ämnet, typ hur mycket som helst, det är det som är så spännande, finns alltid mer att lära! 🙂

    1. Säger egentligen inte emot det du skriver, men vill bara nämna att även Skinner mot slutet av sitt liv backade lite och medgav att allt inte handlar om operant betingning…så även om det är klart relevant så innehåller det inte alla pusselbitar. 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Johan, du har rätt igen. Tänker du kanske på detta?

        http://www.intropsych.com/ch08_animals/instinctive_drift.html

        Artikeln är kort och verkar lättläst även om man inte är en stjärna på engelska. Flera här har kanske redan hört talas om hur grisens instinkt att böka kom i vägen för beteendet den skulle utföra (stoppa pengar i en spargris), liksom tvättbjörnens instinkt att tvätta sin föda kom i vägen.

        I stort sett har dock teorin om operant inlärning hållit även utanför laboratorierna.

        Sedan har vi ju klassisk betingning också, när djur handlar utifrån sina känslolägen, men utan att vara aktivt medvetna om sina handlingar…

        Det är väl mest Freddes term ”tillrättavisning” som jag tycker är luddig… men kanske lättare för folk att förstå än vetenskapliga termer?

        Jag håller också med om att man brukar få en blick från hunden när den ”köper” ens tillrättavisning. Bara man inte tror att hunden därmed garanterat förstod vad ens korrigering syftade till.

        Ibland får man nöja sig med att avbryta felbeteendet och sedan gå över till att belöna för rätt beteende. Någon reaktion från hunden måste man ju hur som helst få med sin åtgärd, sin ”tillrättavisning”. Där håller jag verkligen med!

        Men ett tips är att även pröva, t ex vid ett hundmöte, att se till att kopplet är slakt och så säga hundens namn en eller två gånger med ”lugn & sträng/bestämd” röst. Det kan öppna upp kommunikationskanalen bättre än diverse andra åtgärder. Oj… det kanske var ett exempel på en ”tillrättavisning”? 😉

        1. Jag läste en bok av en av hans doktorander (dock inte Breland som du länkar till) där hon skriver att Skinner medgav för henne att hans teorier/upptäckter inte var heltäckande, men i princip så handlar det om samma sak som din länk. Tack för den förresten, kände inte till just den forskningen.

          Grejen är väl inte att operant betingning är fel utan snarare att det inte är 100% rätt.

          Även Pavlovs upptäckter, som du tar upp, stämmer ju men är inte heller det en fullständig beskrivning av djurs (och människors!?) beteende. Men tillsammans så ger de ju onekligen en rätt bra bild av hur det ser ut…även om jag har en känsla att det är något ytterligare som saknas, men det är inget jag kan sätta fingret på så kanske lika bra att lämna det därhän. 🙂

          Och du har rätt, det var nog ett exempel på en tillrättavisning… 😉

          Mvh,
          Johan

Kommentarer inaktiverade.