Vi är laddade som bara den!

Skärmavbild 2013-12-03 kl. 20.45.31

 

Svensk utställningschampion, Svensk segrare SSM 12-18 mån, Svensk vinnare 2013, korad (tysk avelskorning) IPO2 – Ziegerkamp Ice och jag är laddade inför helgen som kommer.
Det vill säga, laddade till Stora Stockholmsutställningen 2013 på mässan i Älvsjö.
Hunden är i kanonform och har mognat fint på ett år.
Vi ska fightas för att försvara titeln Svensk Vinnare  🙂
Det enda jag kan säga med säkerhet är – Den eller de som eventuellt vinner över Ice, de måste vara riktigt förjäkla bra representanter för rasen Schäfer!   🙂

Sen är Ice och jag även laddade inför MyDog så klart, men det får vi ta senare.

I helgen som kommer på Älvsjömässan är jag även laddad för debatt på cafescenen – Hårda eller mjuka metoder – samt för direktsänd radio från mässan.
Radio1 och jag sänder live båda dagarna mellan 13-14.

Det blir en körig helg 🙂

 

Idag på eftermiddagen har jag ett inspirerande och viktigt möte med mitt bokförlag. Det är ett möte där alla inblandade är med – förläggare, fotograf, layout med mera.
Detta möte ser jag fram emot.

 

Hundar utan styrning och ledare är ensamma hundar och mår inte bra!
Jag har tidigare jämfört hundar och barn. En del har kritiserat mig för det, en del tycker det är bra jämförelser.
Man kan absolut inte dra ett likhetstecken mellan barn och hund, men det finns en del likheter.

En hund behöver regler och ramar att hålla sig i, en hund behöver en stark ledare som ”talar om” hur hunden ska uppträda i vissa situationer.
När en hund blir rädd kan det många gånger handla om ledarskap om denna rädsla ska bli bestående eller ej, bara som ett exempel.

Ett barn utan regler och ramar blir besvärlig, och anledningen till det kan bland annat vara att barnet känner sig ensamt och vilset – Hur ska jag uppträda, vad är rätt, vad är fel osv?
Med tiden kan detta vilsna barn växa upp och lära sig av andra personer. Genom att iaktta, genom att umgås med andra personer så kommer trots allt detta barn ha möjligheter att växa upp till en bra individ (i bästa fall).
Det är likadant med hundar.
Om vi struntade helt i hunden och lät andra hundar ta hand om uppfostran och regelverk, då skulle sannolikt även denna hund växa upp och bli en bra medlem av flocken.
Men det är inte så verkligheten ser ut.
En hund har sällan någon flock, i alla fall inte på heltid, i normalfallet är du och familjen hundens flock.
Då måste du leda hunden, stötta hunden, ge hunden ramar att leva i.
Gör du inte det, då kommer hunden känna sig ensam, vilsen, och inte må bra.

Tänk dig en förälder och ett barn.
Barnet blir riktigt rädd för något – Tänk dig då om du som förälder bara skulle stå och se på.
Bara avvakta och se hur barnet själv löste detta.

Så gör tyvärr många med hundar. Hunden reagerar och hundägaren står bara och tittar, eller kanske i alla fall agerar helt tokigt.
När en hund blir rädd för något på en promenad, då måste du som ledare visa hunden att du som flockledare har kontroll, att du som flockledare inte är rädd, att du som flockledare tar ditt ansvar som ledare.
Precis på samma sak som du gör med ett barn, men ändå olika.

Ett barn tröstar du och resonerar med. Det kan du inte göra med en hund, i alla fall inte på samma sätt.
Att ”trösta och resonera” med en hund som blivit rädd för en hund/person/bil du möter, gör du så här –
Var lugn, var bestämd, kräv ett uppförande likt ett vanligt uppförande, gå vidare!

Detta är tröstande och stöttande för en hund, och framför allt visar du din styrka som ledare och hunden känner sig trygg.

Jag kan inte nog prata mig varm för ett starkt ledarskap och vikten av detta. Och även om du inte vill kalla det ledarskap utan nåt annat så är det viktigt.
Du ska vara roligast i världen, självsäkrast i världen, den största resursen i världen, den tydligaste individen i världen – För din hund!

Att leda, det har ingenting med våld att göra.
Att sätta gränser, att hålla på regler, det har inte heller något med våld att göra.
Att vara den modiga, att vara den som tar initiativet i flocken, det har heller inget med våld att göra.

Men att dag ut och dag in kommunicera, leda, stötta, avleda, umgås, med enbart godis – Det har inget med ledarskap att göra!

God morgon!

 

 

40 svar på ”Vi är laddade som bara den!”

  1. Tycker du är tydlig nog i dina paralleller mellan hund o barn. Öht tycker jag du har det mesta i klartext- när du inte är helt virrig då då ;-)! Men ramar o tydlighet är viktigt för både barn o djur. Metoderna får väl folk välja själva ( inom rimliga gränser då!!) men i min värld går misstaget vid att en del då förmänskligar hunden o tror att det går jättebra att läsa ett kapitel ur en bok för den. Så nä, jag tycker du är glasklar där :-)! Lycka till i Älvsjö!!!

  2. Spontant skulle jag säga att lyckas man uppnå det man vill och få till en väluppfostrad hund som sköter sig enbart med godis så kvalificerar det helt klart till ledarskap i min bok. Jag anser inte ledarskap kan bedömas/definieras enbart utifrån olika handlingar. Minst lika viktigt tycker jag syfte och resultat är.

    Mvh,
    Johan

  3. Johan har helt rät här. Dessutom finns det ju hundar (liksom barn) som är oerhört känsliga för ”korrigeringar” och de måste man nästan bara viska till så de inte ska falla platt till marken. Vår jaktlabbetjej är en sån hund som man bara behöver harkla sig inför så reagerar hon direkt. När hon var och parade sig med sin urtjusiga pojkvän ringde den hundens matte och berättade om en incident som påminde mig om just det. Hon hade gett min hund mat, och sagt varsågod (utan det går hon inte fram till skålen) men strax efter att hunden börjat äta hade något vält omkull i köket och det smällde till. Vår hund tolkade då detta som ett kommando (jag klappar i händerna kort för att få hennes uppmärksamhet när vi är t.ex i skogen) och hon backade undan från matskålen. Matten i familjen la märke till det men bara i förbifarten för hon var på väg til vardagsrummet för och kolla på TV med familjen. Det var först någon timme senare när hon åter kom ut i köket som hon kom å tänka på det här. Och ringde mig. Vår hund hade nämligen inte avslutat sin måltid. Hon låg kvar på köksgolvet och väntade på ett nytt varsågod-kommando. Naturligtvis är hon lika matgalen som alla labradorer. Snacka om känslighet.
    Så med henne måste jag alltid tänka på att arbeta med mjuk röst och lugna direktiv och det mesta går att belöna sig fram till.
    Nu är det ingen motsättning till vad Fredrik skriver om. Att fostra en hund eller ett barn handlar ju om anpassning efter individ. En del är ju mer egensinniga och kräver att man bröstar upp sig lite för att de ska höra vad man säger. Och regler är viktiga i ett hem. För att samlivet ska fungera. Men jag tycker att man ska minimera antalet regler oavsett om det gäller barn eller hundar, det ska inte genomdrivas bara för sakens skull, bara för kicken att man har makt över en mindre varelse. Alla i hemmet ska följa samma regler. Frånsett en del självklara som läggningstider och säkerhetsregler kring farliga prylar förstås…

    1. Känner igen det där, min amstaff stannar och söker ögonkontakt när vi är ute på promenad och jag hostar/harklar/snyter mig… haha.
      Alla är ju individer, det måste man ta hänsyn till. 🙂

  4. Detta köper jag verkligen efter som jag äger en trygg hund med egen vilja. Men som hund skall klara leva ett bra liv i samhället. När man varit lat så får man rannsaka sig själv och baka och ta tag i saker.

    1. Man ska alltså rannsaka sig själv och gå iväg och baka en kaka när man varit för slapp! Det var ett underbart bra tips! Det ska jag införa på direkten. Här ska absolut rannsakas varenda dag framöver…

  5. För mig handlar ett bra ledarskap om att ha som ambition att ALDRIG leda min hund in i ett situation den inte klarar av, både i vardag och träning. Att läsa av sin hund hela tiden och se till att den ligger på plus (glad, sammarbetsvillig, avslappnad, stressfri) och höja ribban efterhand.
    Dom gånger jag behöver avleda har jag gått för fort fram och gjort det hela för svårt, och jag behöver backa, oftast lätt gjort om man upptäcker det i god tid.
    Att ha en strategi som går ut på att hunden måste göra ”fel” för att jag sedan ska komma in och ”tillrättavisa” för att den ska lära sig känns bara krångligt och osäkert och som en onödig omväg att gå.
    Hundar är hundar dom vill samarbeta om vi spelar våra kort rätt. Så tänker jag 🙂

    1. Undantaget som bekräftar regeln är omvänt lockande, där får min hund gärna göra lite ”fel” först för att förstå vad som lönar sig 🙂

    2. Intressant! 🙂

      Själv föredrar jag att lägga mig i så lite som möjligt och helt enkelt(!?) lösa problemen när de uppstår…iaf till vardags. Jag har lite problem med detta att ”kontrollera miljön” då jag inbillar mig att det lätt kan övergå i ”curlande” eller ett för begränsat livsutrymme. Så tänker jag, men jag är inte helt övertygad om att det är rätt. 😀

      Mvh,
      Johan

      1. Förstår verkligen vad du menar med curlandet, och att det kan bli väldigt begränsande om man aldrig vågar utmana sig själv och hunden. Men om man vill testa nya saker och utvecklas ihop så känns det som att det inte blir problem, då ser man ju bara till att försöka fixa det liksom, lägga upp en bra plan sas. Kontrollera miljön kan vi ju aldrig helt och fullt göra (tyvärr ibland hehe) men man kan ju lägga en bra grund och lära hunden hur den kan reagera på olika störningar som dyker upp. Enkelt men inte helt lätt 🙂

      2. Men det där med att lägga sig i så lite som möjligt förstår jag, och håller med om. Så trist att tjata eller påminna, mkt skönare om hunden gör ”rätt” själv först. Jag älskar att belöna rätt beteende på olika sätt när hunden gör ett eget bra val så tror att det är därför jag är så mån om att lägga ribban på lagom nivå. Men kan erkänna att det ibland går över styr, att jag oroar mig i onödan och tror att min hund inte kommer att fixa grejer som sen visar sig funkar jättebra.
        Får ta det som ett nyårslöfte att våga mer 🙂

        1. Mitt nyårslöfte får nog bli att göra lite planer för att lära in lite olika moment. 🙂

          Mvh,
          Johan

      3. Man kontrollerar inte mer ”än vad man behöver”, finns inga problem, behöver man heller inte ”kontrollera miljön”.

        Skillnaden blir NÄR det ”går åt helvete”, då VET man att denna situation klarar inte min hund av så HUR kan jag hjälpa min hund att hantera dessa situationer utifrån hur JAG vill att den ska uppträda i dessa situationer. När man vet detta, då kan man lägga upp en plan för HUR man ska ta sig förbi ”problemet”.

        Det är ju inte så att man ”kontrollerar miljön för kontrollerandets skull”, utan endast OM det verkligen behövs

          1. och får man problem, oavsett ”träningsmetod”, så är det just detta med att kontrollera miljön, som gör att de flesta ALDRIG kommer ur ”problemet”, för de ”reagerar” när ”hunden är i problemet”, de förekommer inte (för, varför ska man agera innan det händer lixom … duh) 😀

        1. Iof en poäng. Dock verkar det som, med tanke på de problem som folk många tycks ha, att problem uppstår under tämligen normala och alldagliga omständigheter…därav min reservation.

          Mvh,
          Johan

          1. Jo, men det är ändå viktigt, att faktiskt kontrollera miljön, dvs, ha översikt och lära sig att FÖRUTSE vad som kommer ske så man kan förekomma, detta gäller oavsett ”träningsmetod” skulle jag vilja säga …

            Gör man inte detta, så blir det svårare att komma förbi själva problemet, för när ”hunden är mitt i problemet”, så spelar det oftast ingen roll vad man gör, skadan är redan skedd och hunden går alltid vinnande ur den situationen …

          2. Där har jag inga invändningar! Att försöka förutse innan det eskalerar tror jag absolut är en stor nyckel till framgång. Men jag skiljer på ”att kontrollera” och på ”att förutse”… 🙂

            Mvh,
            Johan

          3. ”Kontrollera miljön”, dvs ha uppsikt över ”vad som kan skapa: 1) problem 2) självbelöningar 3) annat …. det behöver alla göra, men inom ”klickerträningen” har man tryckt på det lite mer, satt en beskrivning på det så att säga, men att ”förutse saker/situationer som kan uppstå” är ju en del i att ”kontrollera miljön” 😉

          4. Absolut, jag köper att de till viss del hänger ihop och att det inte är vattentäta skott mellan dem. Men jag anser nog att det är större skillnader än likheter mellan dem. 🙂

            Men därmed inte sagt att jag tycker det per definition är fel att kontrollera miljön utan problemet jag har är när mitt arbetssätt är/blir helt, eller till stor del, beroende av det.

            Mvh,
            Johan

          5. Fast Johan, är det inte så att man alltid är beroende av miljön och dess stimuli, att den alltid påverkar hunden på ett eller annat sätt?

            Miljön går liksom inte att plocka bort, ur, ekvationen, den är alltid en parameter 😉

          6. Jovisst är man alltid beroende, eller påverkas alltid, av miljön, men man behöver inte alltid vara beroende av att kontrollera den.

            Men för att göra det lite tydligare vad jag menar så med att kontrollera miljön så menar jag till stor del att skapa sin miljö…och ska man skapa en miljö där det inte får finnas något ”fel” hunden kan göra som är självförstärkande bara för att jag inte vill korrigera min hund så ser jag klart en risk med att det kan begränsa hundens livsutrymme/-kvalitet…enl. mig i onödan.

            Hoppas det blev lite tydligare vad jag menar. 🙂

            Mvh,
            Johan

          7. I vissa fall, skulle jag vilja säga att man ”behöver tillrättalägga miljön” i ”träningssyfte”, just för att kunna ”komma vidare” (komma över problemet) … dvs, kanske göra miljön lite lättare, för att sedan öka svårigheten med tiden …

            Många gör dock tvärtom, sätter hunden i en ”för svår miljö”, som den inte klarar av att hantera och man förstärker istället ”problembeteendena” 😀

          8. Säger inte emot. Rätt använt tror jag absolut att det fyller sitt syfte och är klart effektivt. Däremot kan jag tycka att man gör det onödigt svårt (långdraget) för sig men det är ju bara en fråga om preferenser. 🙂

            Det jag opponerar mig emot är när mitt kontrollerande går överstyr pga av min ovilja att korrigera hunden öht och då går ut över hundens livskvalitet. Gör det inte det så är ju allt ok. 🙂

            Mvh,
            Johan

          9. Roligt att läsa det ni skriver! Jag tänker också att kontrollera störningar/miljö oftast är så mkt enklare än det låter ändå, det kan ju vara något så simpelt som att under träning hålla rätt avstånd till en mötande hund eller plocka undan saker som hunden vill sno. Att inte leda hunden (och sig själv) in i ett ”misslyckande” 🙂

    1. Iiiih huga! Jag hade också blivit rädd, coolt att din hund var så lugn, ibland är det tacksamt när dom inte speglar våra känslor 🙂

      1. Ja, idag var jag verkligen tacksam för det. Även tacksam för det faktum att Bento brukar gå ett halvt steg bakom mig, annars hade väl han fått syn på grisen först. Det hade kanske varit mindre bra…

        1. Ja så skönt! Bra jobbat båda! Jag har faktiskt aldrig stött på ett vildsvin live, men det är väl en tidsfråga, huga.

      2. Dubbelgulp!!! Jag har ju varit i närkontakt med de här lurviga bautastenarna själv och det är inget man någonsin glömmer…

    2. Oj, tre meter var rätt nära. Dock tycker jag monster är en oförtjänad benämning.
      😛
      Vildsvin är både smarta och sociala djur som normalt är jäkligt skygga…så länge de inte vänjer sig vid människor dvs, men det gäller ju alla djur. 🙂

      Kommer säkert bli en bra historia för barnbarnen sen. 😀

      Mvh,
      Johan

      1. Det kändes som ett monster när man kom så nära. Efter vad jag förstått så kan de bli aggressiva i stressade och trängda lägen och bland alla hus så fanns det knappt nånstans att ta vägen. De kanske är sociala, men de behöver inte vara det med mig. 🙂 Smart var den för övrigt inte, för då hade den stannat i skogen. 😉

        Fast nån historia för barnbarnen blir det inte, får nöja mig med syskonbarnen. 🙂

        1. Haha…nä, vår upplevelse tycks sällan motsvara vad experterna säger. 😉

          Visst kan de bli aggressiva och jag hade oxå tyckt det var olustigt!

          Med tanke på all mat som finns i människors närhet så kanske det är smart av den att söka sig till oss? Men jag håller med, de passar nog bättre utanför bebyggelsen.

          Mvh,
          Johan

  6. Hej,
    Jag har en Vit herdehund på 14 månader, en hane med stamtavla, min första egna hund. Skaffade honom då jag ville tävla med honom. Han är väldigt reserverad och osäker mot människor, har alltid varit. När han var 10 månader nafsade han en okänd kvinna i armen då hon bara skulle gå förbi, han var då lös i skogen.

    Går detta att träna bort denna osäkerhet?

    Denna ras ska vara vänlig mot människor och inte visa osäkerhet, aggressivitet eller rädsla. Har pratat med en ägare (och hundinstruktör) till ett av kullsyskonen och hon har börjat fundera på avlivning.
    Tycker att en fortsättning av ”hundcoachen” vore passande.
    / Lotta

Kommentarer inaktiverade.