Hon älskar klicker, tävlar SM i lydnad, men gillar ledarskap och QuickFix.

Skärmavbild 2013-12-04 kl. 21.35.49

 

Bilden har jag snott från Madde Daleos Facebooksida 🙂

Madde är en riktigt duktig hundtjej. Hon arbetar just nu som Instruktör inom Försvarsmakten, hon är lärare i hundtjänst, instruktör SBK, tävlat en jäkla massa hundar och olika raser, och tagit så många cert så hon tappat räkningen.
Hon tävlar både bruks/IPO/Lydnad på SM nivå. Hon tävlar i högsta klassen i vallning.
Madde är kanske den jag tycker är absolut vassast då det gäller inlärning/tävling men arbetar oxå med problemhundar.
Hon älskar klicker, men även QuickFix. Hon talar gott om ledarskap och är inte negativ till korrigeringar även om hon liksom jag vet att belöningar lär hunden bäst.

Hon var min gäst i måndags på Radio1, och jag tycker verkligen du bör lyssna på det programmet –

http://play.radio1.se/catchup/9315

Till 99% är vi överens. Någon gång är vi det inte, vilket bara är bra.
Vi diskuterar inlärning/uppfostran/problemhund/relation/ledarskap/Quick Fix och en massa annat.
Lyssna, du ångrar dig inte. Och det lovar jag!
🙂

Kanske är detta radioprogram det bästa jag gjort. I alla fall då det gäller det som sägs i programmet.

 

Fråga –

Hej Fredrik Steen.
Jag har två frågor – 
1/ Vilken av dina böcker tycker du själv är bäst?
2/ Min hund, en blandis på 3 år, nafsade till mig igår då jag tillrättavisade henne med en knuff i sidan.
Jag har sällan knuffat till henne så eftersom jag mer eller mindre aldrig behövt, men jag blev chockad. Vad ska jag nu tänka på i framtiden om jag behöver knuffa till henne igen?
Jag har frågat flera duktiga hundmänniskor och dom säger att detta kan eskalera och att jag inte bör tillrättavisa henne igen.
Hjälp, hur tänker du?
/ XXXXXXX

Svar –

Hej och tack för dina frågor.
1/ Det har ju blivit några böcker fram tills nu och det är svårt för mig att säga. Jag är faktiskt väldigt nöjd med dom alla. (får man säga så?).
Kanske kan någon annan här på bloggen säga vilken bok jag gjort som dom tycker är bäst(?)

2/ Du säger att du mer eller mindre aldrig behövt knuffa till henne i tillrättavisningssyfte.
Och då tycker jag inte det är så konstigt om hon reagerar med ett nafs.
Jag tycker inte du ska tänka nåt på detta överhuvudtaget, och framförallt ska du inte göra en grej av detta.
En hund som ”svarar” vid en tillrättavisning är ungefär som ett barn som alltid ska ha sista ordet – Strunta bara i det och se till att det blir som du vill ha det.
Får hunden inget ”svar” på nafset, då kommer hunden sluta med nafs efter som det inte gav hunden något.
Jag tycker du verkligen inte ska undvika att tillrättavisa då det behövs endast på grund av detta. Att det eskalerar stämmer inte, om du inte ger ”svar” på nafset vill säga.
Nonchalerar du nafset kommer det att upphöra.
Ingen ”big deal” i sig tycker jag.
/ Fredrik Steen

 

Vi hörs under dagen!

 

 

75 svar på ”Hon älskar klicker, tävlar SM i lydnad, men gillar ledarskap och QuickFix.”

  1. Quick fix för mig är exakt vad orden betyder ”snabbt fixat” men för en del betyder det något annat och för dem klingar negativt, knepigt om ni frågar mig.

    Den bästa boken, borde vara ”Ledarskap” (har jag för mig att den heter)

    Ha en fin dag och snart är vintern här

  2. Jag tycker den första boken var riktigt bra, om än inte lika praktiskt inriktad som de andra. Har iof inte läst den senaste…

    Vill man inte chansa så har vi ff bibliotek där man kan låna böcker gratis…förbannat smart faktiskt! 😀

    Mvh,
    Johan

  3. Tack för tipset ,Johan! Jag har inte läst en enda av Fredriks böcker. Men det får bli biblioteket nästa! Det är ju torsdag och då har de öppet i min lilla byhåla. Nya boken blir spännande att följa. Hoppas det står fint om blandraser i den.

    Hundradio var supertrevligt och lärorikt! Mer Madde i radio! Det som stannat kvar efteråt är att man inte ska hålla på med den där matchostilen att brotta ner sin hund – och hålla den nedtryckt med en ”bettformad hand” om den är uppkäftig. Det har vi lämnat nu (om det inte är för att leka). Jag har fått det att fungera genom att visa att jag inte backar undan och att det kommer bli som ”jag vill”. Som att fortsätta som om det regnar trots protester, och då avstannar de efter någon sekund bara. Åtminstone när man håller på med valpar.

    Nu över till en helt annan fråga.

    Är det någon som har tips på vad man ska göra med en hund som springer in i folk?
    En kompis här i byn har en hund som inte fattar ett jota vad det här med ”integritet/personlig sfär” betyder i samvaro med människor.
    Hon tränger sig mycket ohyfsat på en när hon ska få godis från handen och springer ofta helt obekymrat rakt in i ens ben, som om hon absolut inte ids väja undan.

    Jag har diskuterat och instruerat min kamrat att träna henne på att ta emot godisbitar på ett repsektfullt sätt, och med ett utökat avstånd. Och jobba med ”den är min”-övningar på golv och mark (tappad mat o dy). Men min vän är ganska lat…och har ingen som helst naturlig auktoritet i sitt sätt att vara. Hon blir mesta bara skrikig och arg på hunden. Och helt blockerad. Det är URSVÅRT att försöka lotsa henne till en mognare inställning. Jag menar, på papperet så håller hon med om allt, men sedan kan hon inte genomdriva det i praktiken utan nöjer sig med att hunden gör lite sisådär varenda gång. Eller tappar tålamodet helt och hållet. Och utan konsekvens så har ju hunden inte en chans att fatta vad det är hon ska utföra (eftersom hunden inte får godis av mig på stubinen när hon kraffsar och hoppar och trycker sig mot mig så har hon helt slutat komma fram, även då jag lockar henne till mig).

    I varje fall. Nyss när vi var ute med hundarna, i god tid innan ankomsten av Stormen Sven, och de sprang fritt på ett fält så ränner väl den här 35 kilos klumpen med full fart rakt in på mitt smalben, blir liksom en tackling av hela den lite överviktiga muskelmassan, och jag föll till marken som en fura. Låg kvar och vred mig i smärtor och vrålade en bra lång stund typ som en fotbollsspelare som blivit fälld. Det kändes ungefär som om benpipan gått rakt av. Alltså en helvetisk smärta.

    Nu är min fråga. Hunden har uppenbarligen aldrig fått lära sig att respektera ”människors egna zoner” (eller vad fan det nu kallas, minns inte just för stunden…) Hur gör jag för att få henne att åtminstone ta mina gränser på allvar, om hon nu inte får hjälp av sin egen familj. Bör jag kanske kräva av matte att vi får jobba en stund bara hunden och jag på detta utan hennes mattes inblandning? SSå att hon åtminstone repsekterar mina gränser.

    Som det nu är har jag använt mig av taktiken att försöka hålla koll på var hon är hela tiden, så att jag kan skydda mig med att markera stopp när hon kommer sättnades – alltså sätta upp händerna, ropa till, eller helt enkelt hoppa åt sidan. Men så går man där och pratar och glömmer hålla koll och så är ”drummelhunden” framme i en close-encounter av tredje graden..som lär rendera mig ett fullständigt blåsvart smalben till imorgon…

    1. Ojojoj förbaskade hund. Hon vet mycket väl vad hon gör även om hon verkar som hon bara ”råkade” springa på dig. Det är ett sätt för henne att dominera. Dom kan komma rätt långt med den här metoden även hundar emellan.

      Jag passade en ung schäfertik en gång, var ute och gick med den och min äldre austalien sheepherd tik. Schäfern sprang förbi och snek min tik först 1 gång, när min tik bara förskräckt hoppade undan tog hon fart en gång till. Denna gång tacklade hon till henne ( hennes uppsyn var bara ”ojsan gick du där”). Hon kom undan med det en gång till. 3:e gången åkte hon på däng av min tik, sen gjorde hon inte om det. Hon sprang och var glad men hade en fin marginal till min tik. Tala om qvick fix.
      Så en rejäl tillrättavisning. Gör du som hundar gör behövs det bara en gång.

    2. Känner igen det där med bufflande hundar. Rent krasst så handlar det ju om vad hunden har för erfarenhet av det. Ett sätt att se det på, om än igen lite krasst, är att beter jag mig som en dörrmatta blir jag troligtvis behandlad som en oxå.

      Dock har jag lite av samma problem själv. Vid avlämnandet vid apporten så har min hund en otrevlig vana att inte riktigt stanna i tid… med det ofelaktiga resultatet att hennes nos, som bara råkar befinna sig i exakt rätt höjd, och mina…hmm, mer privata delar…möts i en lätt, men ack så tydlig, bump.

      Jag har testat att ta ett steg fram precis när hon nära, men det har bara resulterat i att den lätta bumpen blir mindre lätt…
      Så jag kommer oxå med intresse ta del av de tips som förhoppningsvis kommer ges. 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Hej Johan

        I ditt fall ska du nog inte ta till de metoder min hund gjorde, för då vill hon nog inte lämna av aporten, och du missar nog mycket av farten in.
        Ta ett steg bakåt i stället när hon kommer.

        1. Nä, jag är av samma åsikt där att det skulle bli tämligen kontraproduktivt.

          Känns ju nästan lite pinsamt att erkänna, men har aldrig funderat på att ta ett steg bakåt istället. Det ska testas ikväll. Tackar för det! 🙂

          Mvh,
          Johan

        2. Verkar faktiskt som att det fungerar rätt bra med att ta ett steg bakåt. Om inte annat så blir bumpen mer som en puff. 🙂

          Tackar för det tipset!

          Mvh,
          Johan

      2. Hej Lena, Hej Johan!

        Tack för snabbt svar med en mycket trolig förklaring. Men alltså, vet man det säkert. Att hunden tacklas för att hon vill ”sätta mig på plats”? Är det på lek eller allvar? Och vann hon en poäng idag? Vad är att svara med samma mynt, just i den här situationen? Rent handgripligt alltså? Och hur stort är ”tidsfönstret” på min respons, alltså hur många sekunder har jag på mig? Hinner man ligga och vråla en stund först eller är det kört då…hm… tänker högt här…

        Jag är inte van vid att bli behandlad som dörrmatta vare sig av hundar eller barn (dock har det när man var yngre varit en del män som klampat runt med leriga skor rätt rejält…med yngre menar jag då fram till ca 40-årsåldern…). Jag tycker mig vara riktigt bra just på att sätta gränser – och vara schysst i gränssättandet.

        Men nu är jag alltså dörmatta igen…aj aj aj…

        Kommer å tänka på en parallell till hästar. Där har jag känt av en del helt avsiktliga bogtacklingar, och att blixtsnabbt trampa in på ens egna fötter, och det har ibland fungerat att sätta ner foten själv…som att köra mycket NH-träning där det handlar om att respektera revir. Och ibland har det inte funkat alls.
        Det finns ju hästar som i kraft av sin storlek och mentala syyrka faktiskt lyckas skrämma skiten ur en när de blåser upp sig tillräckligt och med hela sin attityd visar att de inte tänker vika ner sig en tum. Hade en friserunghäst, jättelik kille, uppstallad i mitt stall och han tog ganska snart över styrpinnen och sen var det liksom kört. Jag lät honom definitivt bestämma hur han skulle leda sig själv från hagen in i stallet, vad som gällde vid täckespåläggning… o.s.v.

        Brr…vill inte tänka på det för det är ju pinsamt…

        Jag är i varje fall inte ett smack rädd för den här tiken. Det är ju alltid en fördel. Om det kommer till en situation där jag måste ta tag i henne rent fysiskt. För det är väl just det du menar, Lena? Eller vad menar du….?

        1. Jag tror inte att hunden gör det av dominans eller för att sätta dig på plats. Tycker inte heller du ska ta dörrmattsanalogin för hårt heller. Handlar väl egentligen mer om att man inte alltid blir behandlad bättre än vad man själv accepterar/tillåter.

          Uppskattar du inte att hunden springer in i dig så tala om det för hunden så att den förstår att du inte gillar det. Varför hunden gör det är ju egentligen ointressant så länge du inte tycker det är ok.

          Se det som en kommunikationsövning. 😉

          Mvh,
          Johan

          1. Jag förstår inte riktigt vad du menar, Johan? Jag förstår inte på vilket sätt jag har signalerat till här hunden att hon kan behandla mig så här respektlöst? Det låter som om du förutsätter att det här är mitt eget fel. Att jag liksom ”får vad jag förtjänar”. För du skriver att man alltid blir behandlad i enlighet med vad man själv tillåter och accepterar.

            Som jag uppfattat det har jag varit den enda i hennes omgivning som visat henne att utan hyfs och fason så får hon ingen belöning eller uppmärksamhet.
            Numera struntar hon i att komma fram och buffa på mig när mina egna hundar får en belöning emellanåt.

            Så hur ska jag tolka ”dörrmatteanalogin”?

            Jag frågar dig ödmjukt till råds och du passar på att behandla mig som en dörrmatta?

          2. Sanna, jag lovar, jag har inte förpassat dig, eller någon annan till dörrmatta. Om det var så du uppfattade det ber jag om ursäkt. Det var inte min avsikt! Det var bara ett en liten analogi att få fram en rätt krass princip. Du kan vända på den om du vill, beter man sig som en vänlig och repsektabel person blir man oftast behandlad som en oxå.

            Jag vet inte heller hur/vad du ahr kommunicerat till hunden, men om hunden de facto gör det så har du ju kommunicerat nånting. Helt baserat på resultatet. Om hunden har slutat göra det så är det ju inget problem längre. 🙂

            Jag menar inte att det är ditt fel, men du är ju onekligen en del i ekvationen och påverkar därmed utgången på ett eller annat sätt. Det kan vi inte komma ifrån.

            Hoppas det blev lite klarare nu vad jag menar och att du inte längre tror att jag försöker behandla dig som en dörrmatta. 🙂

            Mvh,
            Johan

          3. Nej, Johan, nu är du oärlig. det är ju helt uppenbart att försöker tvåla till mig i det här samtalet.

            Du skriver att jag kommunicerat något som är motsatsen till vänlighet och respekt i förhållande till den här hunden. Är det därför hon golvar mig, menar du?

            Eller pratar du egentligen om våra helt avviktande politiska uppfattningar. Där jag emellanåt går hårt åt dig eftersom du resonerar som en borgare.

            Sluta jävlas med dina små fjantiga sarkasmer och spotta ut, karl! Vad är det du vill ha sagt???

          4. Är det förresten ingen annan som blivit fälld av en hund?

            Är det ingen annan förutom Johan som har tankar om varför?

            Är det ingen annan här på bloggen, förutom Lena, som har lösningar på vad man kan göra för att se til att det inte händer igen?

            Har Lena rätt i sin uppfattning att hunden gör detta för att hon vill dominera?

          5. Du är verkligen stridlysten, det må jag säga. 🙂
            Men i detta fall ger du dig på en fiende som inte finns. Jag är varken sarkastisk eller försöker måla in dig i ett hörn. Tvärtom!

            Jo, det stämmer att jag hävdar att en bidragande anledningen till att hunden springer över dig är för att du inte kommunicerat något som får hunden att sluta göra det. Vad vet jag inte och det spelar egentligen igen roll vad. Min poäng är att du har möjlighet att påverka det oavsett vad hundens orsak till att göra det är…och det helt oavsett vilken politisk övertygelse du har. 😉

            Mvh,
            Johan

          6. Krigsstig och krigsfält…jag vet inte jag…men det finns något i din ton Johan, som retar upp mig kolossalt. Det måste jag erkänna.

            Men vet du vad jag tror, Johan.

            Jag tror inte att det handlar om något jag har kommunicerat öht som ”bjuder in henne på mitt revir”.

            Jag tror inte hon hämnas på mig för att jag ställt krav på henne när hon försökt tigga godis.

            Jag tror nämligen inte att det här beteendet handlar specifikt om mig.

            Jag vet att den här tiken gör så här mot andra människor, sin matte, och tidigare ägare.

            Jag vet inte varför. Men det kan vara 1) för att det roar henne 2) hon har problem med synen 3) hon helt enkelt är obildad.

            Jag vet inget om orsaken eller lösningen för jag har aldrig haft att göra med en hund som då och då knuffar till en när hon ska passera på stigen.
            Och jag har aldrig blivit fälld av ett tacklingsproffs tidigare.

            Jag tror du har helt rätt i att vad det än beror på att hunden fäller människor, och just idag fällde mig, så inte har det med politisk ideologi att göra. 🙂

          7. Ajdå, vad är det som retar upp dig?

            Då tror vi lite olika i denna fråga. 🙂
            Jag tror inte att saker sker isolerat utan snarare alla inblandande parter är med och påverkar situationen på ett eller annat sätt.

            Hoppas du får något bra tips så att du får ordning på det. 🙂

            Mvh,
            Johan

      3. När hunden kommer i 190 o är ca 3 m. ifrån – nig, d.v.s. stå rak med överkroppen, men böj knäna så hunden tas emot av dem. Succesivt rätar man upp knäna när hunden lärt sig avståndet 😀

        1. Har testat att lyfta upp ena knät för att skydda mig lite, men det verkar som hon fortsätter tills det tar fysiskt stopp för så fort jag inte gör det så är vi där igen och bumpar där jag inte vill att det ska bumpas.
          Ska dock testa att niga oxå och se vad som händer. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Ja, jag har ju inga kulor o vara rädd om :p Det går ju inte på 1 kvart, men om man konsekvent gör detta lär sig hunden ( ialla fall mina) var/när den ska dra i bromsen, utan att tappa farten in 🙂

          2. Johan, du har inte försökt och ”börja bakifrån” i just det momentet?

            Dvs, du börjar med HUR det ska se ut vid avlämnandet av apport, sedan får du henne att endast ”komma mot dig” med ngn meters ansats, sedan flera meters ansats etc.

            Dvs, bryt upp momentet i många många olika små delar, och träna dem så hunden gör alla små delar perfekt, baklängeskedja sedan ihop alla små bitar till det färdiga momentet, då slipper man dessa ”små fel” i momenten 😉

    3. Jag skulle inte ta det ett dugg personligt och inte heller analysera eventuella baktankar eller tro att det handlar om dominans. Tycker mig se svaret i ditt inlägg Sanna, hunden har inte fått en ärlig chans att lära sig ta det försiktigt runt folk, varken mer eller mindre.
      Jag tänker att det finns två alternativ
      1. Lära hunden att det är skoj att sitta/stå lugnt (belöna på marken kan vara ett bra sätt)
      2. Hålla sig undan och skydda sig så gott det går :).

      Bäst är ju såklart om ägaren tränar detta med olika personer, men jag tror också att du kan få framgång genom att tex jobba med lite omvänt lockande så hunden förstår att när det kommer till dig är det mest lönsamt att ta det piano.

      Min hund har sprang in i mig några gånger som valp och jag har inte haft en tanke på att han skulle gjort det av ondo, lite svårt att stanna (snabb whippet) och lite dålig kroppskontroll bara.

      Håller med om att det gör himla ont 🙂

      1. Tack Stina, och vet du jag tror du har helt rätt. Och jag ahr slarvat i min beskrivning av tiken, eller rättare sagt, glömt att nämna kompletterande egenskaper.

        Tiken är en väldigt trevlig hundtjej på 4 år, ”ranglåg” i sitt beteende mot andra hundar (speciellt mot min labbetik som också är av en ”undergiven”sort). Hon är absolut ouppfostrad men lätt att ha omkring sig, går alltid lös, kommer alltid på inkallning. Glad. Är värdelös på att gå i koppel.
        Hon är en omplaceringshund och har bott fram till för ca två månader sedan hos en äldre dam vid havet. Sedan blev damen sjuk och hon fick en ny familj här i byn hos en bekants bekant. Jag tror inte hon fått vare sig mycket motion, eller varierad terräng, så kanske har hon svårt med kroppskontrollen just för att hon är ovan att få springa lös i kuperad terräng. Kanske har hon inte fått träna detta som valp?

        Det är väldigt lätt att dra förhastade slutsatser när man analyserar en hunds beteende utifrån en kort problembeskrivning i text.

        Och det är väldigt lätt att söka en förklaring som går ut på att någon måste ha gjort fel. Företrädevis att det är en kommunikationsmiss från människa till hund. Eller att hunden är en smula bitchig.

        Men jag tror som du att hon inte riktigt har koll på sig själv och sin omgivning. Och när hon blir upphetsad och glad så tokar hon till det extra mycket och plöjer bara rakt fram som ett liten tjur.

        Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra när vi är ute och går. Jag kommer säkert hålla henne under uppsikt ett tag, och när hon inte har kolliderat med någon av oss på ett tag, kommer jag antagligen helt släppa tankarna på att det kan hända igen.

  4. Hej!

    Bra svarat om hunden som nafsade. Det är samma tycker jag om hunden morrar vid en tillrättavisning. Då vill många tillrättavisa hunden igen, för att den morrade. Oftast tycker jag att man då skapar sig ett problem som har blivit större och som inte har att göra med den tillrättavisningen som det började med.
    Låt hunden bara tänka lite på vad som hände, be hunden göra något du vet den är bra på, beröm, och man skapar tillbaka den bra relationen igen. Nästa gång man tillrättarvisar hunden brukar protesten vara mycket mindre. Och när den märker att den inte vann något på att morra brukar den sen kunna ta en tillrättavisning utan protest.

  5. Min fråga har inget med ovanstående att göra. Undrar varför du föder upp schäfer med sluttande bakparti? Visst, de premieras på utställningar men…. Tänk dig att gå och knäa fram ett helt liv? En onaturlig ställning som felbelastar hela kroppen och som säkert senare ger sig till känna med förslitningar och värk. För ett antal år sedan såg schäfern helt annorlunda ut, raka i ryggen bl a. Denna anatomin på rasen är människans påfund och från början en missbildning i en kull.

  6. Hund som brutalt springer in i folk…och lösa det genom att träna med godis?? Nej, det är inte min stil.

    Jag ser mig omkring när jag har lekande hundar omkring mig och om någon ny hund skulle drämma in i mig så skulle jag vråla/ryta, gå efter hunden tills den stannar och ge den en rejäl utskällning. Säga typ ”Men va fan, eru dum i huvve, såg dunte att jag stod där, det där gjorde jävligt ont!” – tills den visar ett undvikande beteende, särskilt om jag tar steg mot. Jag ställer alltså till en scen direkt, det ger starkare inlärning/minnesbild.

    Men så länge hunden står rakt framför mig och tittar mig i ögonen med glad blick, örona framåt och viftande svans så har budskapet inte gått hem. Incidenten kanske är glömd, hunden fattar kanske inte varför jag blev arg, men det spelar ingen roll. Denna hund behöver lära sig ”akta den där människan när du leker”.

    Sedan får de leka igen och jag håller koll, och nu brukar det räcka att jag ”ryter bara lite” om hunden glömmer sig och åter springer i riktning mot mig, med risk för krock. Och snart behövs inga fler påminnelser. En hund som är så hård att den behöver ännu mer korrigering, då skulle jag gå emot den när den kom farande och slänga t ex en typ barnryggsäck mot den. Så att den lär sig att vika undan.

    Jag tror inte hundar gör så här pga dominans, utan antingen är det en dum lek de har lärt sig eller så är de bara tanklösa och har inte lärt sig att visa respekt.

    1. Hej Gunilla,

      som jag skrev här ovan så tror jag att vad gäller just denna tik – förövrigt också jaktlabbe – så är hon antagligen otränad i terräng, i dålig kondition och dessutom överviktig. Det är svårt att se att hon faktiskt är samma ras som min smidiga och superslimma jaktlabbemix som aldrig sprungit in i något ö.h.t.

      Hon kommer aldrig sättan framifrån utan det är mer när vi går på stigar som hon ibland tuschar till en när hon springer ikapp och ska passera. Idag på ängen var första gången hon kom i full kareta rakt bakifrån och fällde mig.

      Men om jag ser henne komma brakande – oavsett från viket håll – så ska jag kanske ändå ställa till med en ordentlig scen. Om det hjälper henne att förstå att det är säkerhetsmarginal som gäller när man ska passera människor. Eller är det bara dumt att skälla ut en hund för att hon är klumpig och lite lost i pallet… om det nu är det som är fallet…och inte en dum lek…

      1. Åh fy för helskotta vad Sven ryter! Hela husets alla fönsterrutor skallrar. Elen kommer snart brytas. Måste hämta stearinljus. Nu!!!

          1. Ganska mitt i Skåne, i skogen, men det är som att bo vid kusten när Sven tar i som värst. Vi vågar absoluit inte gå ut mer idag. När jag var på affären rtidigare blev det strömavbrott i hela byn och vi fick treva oss fram mellan varugångarna för att ta oss ut…kan bara tänka mig hur det är nere i Malmö, Helsingborg och alla andra kustnära orter… håll i hatten…

          2. Ja, vi hade en storm i slutet av oktober som fällde en hel massa träd. Grannen fick en björk som gränsade mellan våra hus ner över sitt tak. Och det finns fler… jättelika björkar alldeles inpå knuten…och tallar. I söndags när jag gikc med hundarna i skogen blåste det också rejält och ett träd brkaade ner inne i skogen och jag höll på att skita på mig hela vägen hem efteråt. Först knakade det som fan i trädet några sekunder, och jag försökte avgöra var och hur trädet skulle falla, och sedan plötsligt så brast stammen. Det underliga var att trädet inte föll åt sidan utan rakt ner, som om det sköts upp först från där det bröts och sedan föll med ”fotenändan” före, innan det välte raklångt. Som tur var var det ett träd en bit bort, fast tillräckligt nära mig för att marken liksom skälvde till (eller om det var min livliga fantasi). Note to myself: Människor ska inte gå ut i storm eller kraftig blåst! Kom ihåg det.

          1. Hanna, för mig är det inget konstigt varken att säga till direkt och rejält i en sådan situation, för att slippa upprepa – eller att ”följa upp” ifall hunden inte visar någon obehagsreaktion alls på mitt ryt. Den ska sakta ner, ge mig en blick – något som visar att den hörde. Inte bara bli busig, knuffas igen el dyl. För mig är det nog svårt att uppfostra en hund för vardagen om den aldrig har lärt sig ens att dämpa sig när man säger ifrån. Eller vända bort huvudet. Inte bli glad, inte bli stressad, inte bli arg, inte bli kampbenägen, inte bli rädd.

            Jag säger ifrån och hunden ska ”lyssna till” – sedan är allt over and done with och hunden får ny chans!

            Men försök gärna skriva själv hur DU skulle göra med en hund som av någon anledning inte har lärt sig att respektera människors kroppszoner och knockar folk lite då och då…

          2. Men du som känner Mervi borde veta bättre hur man jobbar med ett personligt spejs. Så det ska inte jag behöva förklara för dig Gunilla.
            🙂

          3. Mina hundar har respekt för ett personligt spejs både mot varandra mot andras hundar och även mot andra människor. Tack vare den kommunikation vi lever med.

          4. Hanna, du är mycket mer inne på Amichien Bonding än vad jag är. Du är ute med en bekant på promenad och din bekants hund visar dålig respekt för din kroppszon. Ditt sätt kanske är att be din bekant att koppla sin hund? Men koppel finns inte i hundarnas egen värld… Hur skulle hundarna göra mot varandra? Antingen tjuter de till och går undan, eller så gör de en markering.

      1. Springa efter och vråla lär sig kanske hunden inte så mycket av, men blir husse/matte sur och visar att det inte uppskattas så lär sig hunden troligtvis att husse/matte blir sur när jag springer in i dem…och eftersom husse/matte i övrigt är världens roligaste och mysigaste så vill jag (hunden asså) inte att de ska vara sura för det är inget kul. 😉

        Mvh,
        Johan

    2. Ha ha … Gör så, med rätt ”typ av hund”, t ex min, så hade hon tagit kampen/leken. Så, vad hade du gjort med den typen av hund?

      1. Tar hon det som lek har inte budskapet nått fram. Då har du haft dålig timing eller för dålig autoritet i ditt tillrättavisande.

        1. ha, ha … problemet är att det INTE går att ”korrigera henne fysiskt” (tillrättavisa henne fysiskt), det har det ALDRIG gått, sedan hon var valp … hon tar istället kampen …

          Du kan även ”gå på henne” med ”sparkar, slag, softstock, pinnar, kratta”, hon tar ändå kampen …

          M a o, spelar ingen roll vilken ”timing du har”, du behöver gå på REJÄLT HÅRT, och då snackar vi nog mer ”hundmisshandel”, för att hon ska vika ned sig …

          Löser det mesta med sin stora kamplust, skulle man kunna säga 😉

          1. Det är inte hur ont det gör som är grejjen. Det är återigen timing och autoritet. Du får absolut inte gå in i en kamp med din hund. Snabb tillrättavisning vänd henne ryggen och gå vidare. Så får hon fundera på vad som hände.

          2. ha, ha … jadu, jag har tillräckligt med ”auktoritet” och ”timing”, så det är inte vad som felar …

            Hon tar ”mina korrigeringar”, om det skulle behövas, men inte någon annan, och det var ju hela grejjen i denna konversation, att hund som springer in i någon människa som inte är ägare av hunden.

            Försök ”korrigera min jycke”, hon tar det bara som lek och svarar upp med kamp, och sitter hon i armen, så kan du belasta henne rejält UTAN att hon släpper, just för att hon är ”tränad” för att INTE släppa taget av ”figgen”, ej heller att ta åt sig av ”andra”, utan istället svara upp mot ”andra” som uppfattas ”som hotfulla” 😉

            Och, sedan vet jag, att just ”fysiska tillrättavisningar” inte är optimalt på min hund, just för att hon ”gärna tar kampen”, hon är sådan som individ, du vet väl att ”alla svarar inte på fysiska tillrättavisningar”, oavset hur auktoritär eller hur bra timing du än har

          3. Men Patrik… det passar inte att korrigera en hund fysiskt i den här situationen och jag har heller inte skrivit det. Man behöver inte nudda hunden över huvud taget.

            Du skriver att ”just MIN hund…” Det är inget konstigt alls med en stor hund med stor kamplust. Ljud fungerar bra på sådana hundar, det är ett ofysiskt obehag. Som ska ges med god tajming – när hunden är på väg att braka in i en. Eller absolut senast när hunden tar kroppskontakt.

            Det är väldigt vanligt att hundar reagerar på ett sådant ryt/vrål med att få fnatt och springa runt runt, eller kanske försöka igen och se vad reaktionen blir. Men har man rätt attityd och kroppshållning och ger ett konsekvent nej-svar vid varje felbeteende så tar hunden det till sig.

            Det är heller inget problem att få en hund att bli lite låg alternativt undvikande om man grälar, lite typ det gamla att läsa paragrafer, men med mer förorättad/arg röst, så som jag beskrev det.

            Det är fullkomligt omöjligt att beskriva exakt hur man ska röra sig, tala, när man gör något och när man slutar, eftersom man inte har hunden framför sig och eftersom alla har olika bilder i huvudet. Vi kan väl inte ens se en film som ligger ute på Youtube utan att alla tolkar det olika vad som utspelar sig?

            Men att säga ”MIN hund kan inte korrigeras så att den tar åt sig, den kommer bara svara med lek/kamplust”, det är ju bullshit. Jag har nog mött minst hundra sådana hundar, det är ju ett vanligt beteende.

            Avslutningsvis – självklart är det ägaren som borde säga åt sin hund. Men i hundarnas värld får var och en freda sin kroppszon… så är det i flocken med egna och andras hundar som jag har hemma. Kommer en nykomling och struntar i de andras kroppszon så blir den korrigerad med ljud, tandvisning, blick mm tills den tar åt sig och har lärt sig var gränserna går, vilket går på någon dag högst. En ung amstaff tar nog lite längre tid och jag skulle behöva gå in och hjälpa till…

            Åter – det går inte att beskriva alla detaljer…

            …men självklart får man säga ”Akta mig för fan!” så som hundar själva gör, och självklart kommer det att fungera – på alla hundar.

      2. Fredriks gäst(Madde?) verkade ha erfarenhet av klickerträning och av tuffare raser och ansåg att man bör fostra sina hundar och korrigera en hund som bär sej klumpigt åt.

        1. Ja, det kanske hon sa, vad vet jag … har inte lyssnat på det programmet …

          Men, nu är inte min ”ouppfostrad”, men jag vet HUR hon reagerar i de situationerna, hon löser dem med sin kamplust/leklust, det har hon gjort sedan hon var valp.

          Dvs, med just denna individ, får man motsatt effekt OM man vill korrigera henne fysiskt … annars kommer du bara in i en kamp med henne, och den vinner hon varje gång 😉

          1. Jag behöver absolut inte korrigera din hund. Det fixar du ju själv uppenbart. Och hon tar ju dina korrigeringar så då har du ju inga problem med henne, gör som du brukar.

            Hade det varit din hund som sprungit in i Sanna hade jag förväntat mig att du hade korrigerat hunden. Så det inte hände igen.

          2. Men, nu var det ju så att någon annan skulle ”lära hunden att inte springa in i den personen”, och det kom en hel del ”dåliga råd” enligt mig, som att ”gapa och skrika, vara hotfull”, och då sa jag att det inte fungerar på alla hundar, och frågade helt enkelt Gunilla hur hon skulle lösa det utan det hon gav som förslag, just för att ”min hund” skulle VERKLIGEN gå igång mer på det sättet att vara … och, det finns många hundar som svarar på ”samma sätt”

          3. HEj Patrik, du har delvis rätt. Det vore helt klart absolut bäst om hundägaren tränade hunden och också var den som bröt in och stoppade henne när hon springer lös. Men det tror jag inte kommer hända.

            Så då har jag två val.

            1. Sluta gå på lösa skogspromenader med en ouppfostrad hund.

            2. Ta det som en utmaning och hjälpa hunden att inte springa in i folk och själv lära mig något på kuppen.

            Och då blir valet självklart alt. 2.

          4. Det vore intressant att höra hur jag skulle göra med din hund, Patrik om jag var tvungen att ta hand om henne av någon anledning.
            Första promenaderna som vi tar så rusar hon rätt på mej så jag slår omkull. Vi talar teori så jag har henne lös och hon har ingen hon känner med sej.
            Vad gör jag?

          5. Först och främst, du ska inte ha en hund lös du inte har en relation med 😉

            För att få min högtempade hund, med mycket kamp och leklusten lugn, finns det inte så mycket mer än att hålla i halsbandet så hon inte KAN rusa runt, när hon är lugn får hon lalla runt, leka etc.

            Dvs, hon svarar bäst på att man plockar bort möjligheten till att ”göra dumheter” … Fysiska tillrättavisningar jagar bara upp henne, även verbala sådana med ”hotfullt kroppsspråk” … Blir bara en kamp överdel hela, precis vad hon gillar, därför ger man inte henne den möjligheten.

            Detta var en av anledningarna till att jag lärde mig klickerträning, just för att ”det jag kunde” och som satt i ryggmärgen fick motsatt effekt 😉

          6. Plus att det var perfekt att lära sig något för att ”bevisa” att det inte fungerade så bra, dvs jag VAR en stor kritiker till belönings-/klicker- träningen. 😉

  7. Hej igen.

    Jag tror absolut att det är ett sätt för hunden att försöka kolla om det går att sätta sig på dig. Hon är oförskämd.
    Om vi går tillbaka till när min tik blev tacklad. Schäfer som ”oskyldigt råkade” springa på henne kollade om hon var en mespropp. Detta är ett ganska smart sätt för hundar att ta över på. Hon utmanar inte min tik på det vanliga sättet för det vågade hon inte. Det skulle vara för uppenbart, min tik hade kanske blivit förbannad direkt då.
    Med den metod schäferntiken använde hinner hon trycka till min tik utan att utmana henne direkt. Dessutom som du själv fått erfara gör det ju ont, nu provade hon ju lite försiktigt första svängen, när min hund som förövrigt är en väldigt snäll hund inte blev förbannad direkt vågade hon försöka en gång till lite hårdare.
    När hon för 3:e gången tacklar min hund blir hon ju tillslut förbannad och tar i såpass att schäfern nu blir imponerad ( som Fredrik brukar säga) av min tik.
    Och det var ju inte bara det att hon sedan höll en fin marginal till min hund utan sedan såg hon upp till min hund i massa situationer. Hon blev mycket nöjd med att hitta sin plats i vårt tillfälliga lilla gäng.

    Sen till din fråga om du kan ligga och ojja dig en stund. Nej! Nu vet du ju att det kommer att hända, reagera omedelbart när du ser att det är på gång att hända, gör som Gunilla sa. Släng en ryggsäck eller vad du har i händerna på henne, morrvråla åt henne och hota. Skiter hon i dig har du tagit i för lite. Hon bör titta på dig med låg hållning. Då går du bara vidare. Kommer hon sedan runt dig och tittar på dig igen, svarar du med att hon är duktig och allt är bra nu.

    1. Varför inte lära hunden istället att respektera det personliga spejset.

      Istället för att gapa och kasta grejor,

    2. Lena, visst är det ofta dominans, dvs att individen försöker höja sin status genom att testa gränserna. Och man ser det ofta inte minst hos just schäfer och hos andra raser eller individer med bra kamplust. De trycker ner med gapet över den andres hals, de tacklar genom att svänga till med rumpan mm.

      Sedan kanske det just i det här fallet bara var en klumpig labbe, jag vet inte.

      1. Hej!

        Även om det inte är dominans så är det ohyfsat. Förmodligen är den inte blind.
        Och blir man förbannad på hunden vid ett sånt här tillfälle är det inte svårt för en hund att förstå vad du menar ”se dig för”. Därför kan du reagera på samma sätt oavsett hundens orsak. (om den inte har en synnedsättning förstås).

        Det är klart att du inte kan få hunden att förstå vad som helst med denna ”metod”. Det är ju en ganska dålig metod t.ex om du ska lära hunden att sitta.
        Men i detta fallet spelar det ingen roll vad hunden har i tanken ( om den inte flyr för något förstås) den kommer att förstå budskapet. Spring inte på denna mäniska. Sen är det nog tyvärr så att den kanske inte lär sig att den inte får springa på människor i allmänhet. Men nästa människa kanske får det lite lättare att säga ifrån.

      2. varför handlar ”allt om dominans”`, speciellt när man idag ”vet”/”tror” att det INTE finns någon som helst ”dominans” mellan olika arter, t ex mellan hund/människa?

        Handlar mer om att hunden inte fått lära sig HUR man ”umgås” och ”leker” mer än något annat, och att ”hunden vunnit” när den sprungit in i någon annan, ja, hunden har ju fått respons, även om det i människoöron låter som negativ respons, men ändå respons och alla respons LÄR.

        1. Kalla det vad du vill. Även om mina hundar inte blivit några problem hundar har jag under deras uppväxt behövt att vägleda dem i hur man uppför sig. Och det på olika sätt beroende på vad dom behöver veta för att fungera i vårt samhälle och hemma hos oss.

        2. Jag tror inte heller så mycket på dessa dominansteorier, men jag har oxå sett och varit med om situationer där jag har svårt att hitta en annan förklaring än försök till dominans/testa gränser.

          Jag vet inte, men jag tror inget är hugget i sten i denna fråga… 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Testa gränser, det gör hundarna (ja, även våra barn) hela tiden, det är ju ett sätt att utvecklas. Men, att kalla det ”dominans”, nä det köper inte jag 😉

            Skulle jag ha en hund som ”inte testa gränserna”, skulle jag själv bli besviken 😮

          2. Nä, jag håller med, det går nog inte att likställa de två begreppen…men jag skulle ändå säga att de har några gemensamma nämnare, om än svåra att urskilja.

            Detta baserar jag på de fall jag sett där det som börjar med att testa gränser har övergått till vad jag bara kan beskriva som dominanshandlingar.

            Men jag ser heller inget fel, eller något onaturligt, i det. Hade oxå blivit klart fundersam om min hund/häst inte uppvisade detta. 🙂

            Mvh,
            Johan

      3. Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Det är ju inte min hund så jag känner henne inte så väl. Och hon har som sagt bara varit i byn under ett par månader och vi slår följe på promenad ibland för det är trevligt att hundarna kan leka och kul att gå och småprata.

        Jag ser henne som helt oförarglig och väldigt ouppfostrad men snäll. Att hon tuchat in i mina ben ibland på promenad har jag registrerat som irriterande men inte tänkt på som en ”testattack”. Så på grundval av vad jag vet om henne har jag svårt att få det att gå ihop med att hon är listig som en räv när hon tacklar omkull mig…

        Vad gäller väderläget i mitten av Skåne kan jag meddela att det är oförändrat. Vi har haft elva timmars konstant elavbrott fram till klockan åtta ungefär och Sven ryter med nästan full kraft fortfarande. Gissa om huset är kylslaget. Har stödeldat i kaminen sedan imorse och är uppe på ca 13 grader nu. Sov påklädd med mössa under två täcken inatt. Ja, sov och sov…vinden röt så mycket att jag vaknade stup i kvarten.

        Det känns oerhört långt till sommarvärme och leka med hunden på stranden…

        1. Om du kikar på hur hundar leker, så ser man OFTA att de ”springer ihop”, sida mot sida i rejäla puttar, enkom för ”att få igång den andra”. Skulle tro att det är mer sådant, och som du säger Sanna, väldigt ouppfostrad, hon har inte lärt sig HUR man leker med människor och då leker hon på ”hundars vis” 😀

          Här i Västerås har stormen ännu inte kommit, dock lite snö (någon cm) och lite blåst, men inget allvarligare 😀

          1. Jajjemänn. På lika villkor är det lek. Om någon av dem blir tacklad för hårt så det gör ont kan det sluta olika beroende på hund. Antingen blir den ”ledsen” och inte vill leka mer, eller förbannad och säger ifrån.

          2. Hon har något avvikande i sitt lekbeteende ö.h.t. Något osmidigt och lite fånigt…äh, jag vet inte hur jag ska beskriva det…men det ser lite korkat ut helt enkelt när hon ska leka med mina hundar. de beter sig på ett helt annat sätt i hundlekar. Blir inte så upphetsade och har mycket bättre kroppskontroll. Även lilla valpen på 5 månader är mycket mer smidig och cool även när hon röjer som värst…

            Kanske var den här labbetjejen ensam valp i sin kull och sedan har hon ovanpå det bott lite isolerat hos den gamla damen vid havet,som fick problem att gå. Kanske har hon aldrig fått röra sig fritt ö.h.t. Eller lärt sig leka med andra hundar eller människor….

            Oavsett varför hon springer in i våra ben så ska jag se till att hon förstår tydligt att det inte är ok med mig. Och hopas på att hennes matte börjar träna henne i att inte tränga sig för nära inpå i andra situationer. Att buffas och stöta med nosen för att få godis. Dock hoppar hon aldrig upp på henne. Men det kanske är p.g.a övervikten. Hon väger 32 kilo medan min tjej väger 24. Och vet. har beordrat viktminskning berättade hennes matte häromdagen.

            Nej, nu ska jag släppa det här. För det börjar bli lite tjatigt.

    3. Hej Lena,

      tack för ditt svar! Det är klart att det handlar om timing! Jag bara skojade när jag frågade om jag kunde ligga och oja mig en stund. Och jag hoppas verkligen att jag aldrig blir påsprungen/tacklad av en hund igen på det här sättet. För jag lovar dig. Jag kunde inte stå på benen på säkert en minut. Jag bara snodde runt runt på marken och vrålade av smärta. Du vet hur det är med smalbenet. Det finns ju inget annat än just benet som tar emot smällen.

      Om jag förstår dig rätt så är det här ett beteende som en lite ”ranglåg” tik kan ta till för att testa om jag är en mespropp som hon kan trycka till. det tycker jag är intressant om det stämmer. Att hundar kan tänka så sofistikerat att de utmanar en ”lite i lönndom” liksom. Jag tycker kanske att det skulle vara mer logiskt om hon skulle ha fällt sin matte istället. Om det var så att hon ville utmana ledarskap. Eller så tycker hon redan att hon har sin nya matte där hon vill ha henne. Tja. det är väl inte helt omöjligt…

      I vilket fall så förstår jag precis vad det är du beskriver för att få stopp på en hund som kommer emot en i full fart med avsikt att tackla eller hoppa. Att verkligen ”mena vad man säger”. Och det har naturligtvis inget med våld att göra. Och jag har inga problem med att vara auktoritär. Absolut inte.

      Mina egen vuxna hund är en sån där ”eager to please”-tjej. Med henne behöver jag bara harkla mig så stannar hon direkt upp och kollar vad det är jag vill. Eller slå ihop händerna om hon är på längre avstånd. Och de få gånger jag har ngt att reprimera henne för hukar hon med hela sitt väsen och när hon var yngre kissade hon på sig. Så jag måste vara väldigt noga med att inte sända för kraftfulla signaler så att hon uppfattar mig som hotfull. JAg vill ju inte att hon lyssnar mig för att hon är rädd utan för att hon tycker att det är trevligt. Och att det går två vägar.

      Nu SKA jag släppa den här fällningen. Men jag kanske återkommer om hur det har gått om några veckor…

Kommentarer inaktiverade.