Gör så här så får du inga problem!

Skärmavbild 2013-12-11 kl. 15.15.41

 

Dessa bilder tog jag från www.agria.se och deras bildgalleri från Hundmässan i Stockholm. Gå in där och kolla om du är med på någon bild, annars kan du bara njuta av underbara bilder på fina hundar.

Jag tänkte beskriva lite hur jag gör med mina valpar för att att inte problem ska uppstå.
Under några dagar tänkte jag ta upp de vanligast förekommande problemen och berätta lite omkring det.

Problem – Hund som engagerar sig för mycket i besök eller då jag själv kommer hem.

Många hundägare upplever detta som ett problem med den vuxna hunden. Symptomen kan vara en hund som rusar mot dörren, hund som skäller, hund som tränger sig fram till besök för att hoppa, hund som är besvärlig mot dig då du själv kommer hem och så vidare.

Om jag då har en liten valp jag vill forma kanske jag bör tänka lite på detta redan då valpen är ung. Detta för att problemet inte ska uppstå då den blir äldre.

Låt oss först komma överens om att den lilla valpen på 8 veckor, när den kommer hem till din bostad, inte blir till sig av glädje då det ringer på dörren. Inte heller vill den lilla valpen vakta. I normalfallet reagerar den på att någon kommer och är lite nyfiken.

Om du då som nybliven hundägare säger till alla besök som kommer – Ignorera valpen, bry dig inte om valpen – och sedan tar emot dina besök precis som inte valpen fanns, då lär sig inte heller valpen att besöken är till valpen. Inte heller lär sig valpen att den behöver engagera sig i besök.
Skulle valpen trots allt vara väldigt nära och aktivt söka kontakt så ignorerar du och beökarna även detta och du som hundägare kanske till och med bestämt men utan att göra en stor sak av det – puttar bort valpen.

Gör du detta så kommer valpen aldrig att lära sig det som du senare uppfattar som ett problem.
Valpen lär sig – alla som kommer på besök är inte till mig.

Det är faktiskt inte svårare än så.

När alla är inne i bostaden, ni har satt er ner, valpen har lugnat ner sig – då kan du eller dina besökare hälsa på valpen (om det är nödvändigt).

Om valpen varit själv hemma (vilket inte är vanligt eller bra för den väldigt unga valpen) och du kommer hem, då kommer valpen antagligen bli glad och vara mer aktiv mot dig än mot besökare.
Då ignorerar du valpen helt, precis som om den inte fanns.
När valpen lugnat ner sig – Då kan du ta kontakt.

Egentligen skiljer det inte så mycket på hur jag gör med en valp mot hur jag arbetar med en ”problemhund” då det gäller detta. Men då man arbetar med en äldre hund som under lång tid fått lära sig att engagera sig i besök, då kan man få hjälpa hunden lite mer. Alltså vara än mer tydlig med hjälp av fysisk kontakt, ”att äga”, och med kroppsspråk.

Men i min värld är det samma budskap man sänder ut – till valpen och till ”problemhunden” – besök är mina inte dina. Du behöver inte engagera dig i besök!

Nu hämta ungarna på skola och dagis 🙂

 

11 svar på ”Gör så här så får du inga problem!”

  1. Hej.
    Jag har en schapendoes tik på 18 månader. Hon heter Ywa.
    Har haft henne sen hon var 8 månader. Redan då upptäckte jag att hon tycker att nya hundar och nya miljöer är super jobbigt.
    På våra promenader så blir hon super stressad efter ca 20 mins promenad så flåsar hon mängder o piper om vi skulle stå still. När hon.inser att vi är på väg hem så börjar hon flåsa än mer o drar i kopplet. Hon går efter mig hemma,är allmänt orolig och nervös i dom flesta situationer. Hon går allt som.oftast med svansen nere. Möter vi hund på promenaderna så försöker hon fly,hon vill inte gå nära o gör vi de morrar hon.och reser ragg. Ja har försökt jobba med detta genom att gå på hundpromenader varge måndag sedan i sommras,å allt som.oftast är de samma hundar men hon.är ändå super stressad o flåsar och vill inte vara still. Har då försökt med övningen ryggsäcken ja sitter på huk med ywa mellan mina ben o kliar henne på bröstet,funkar just då men sen.när vi fortsätter att gå så flåsar hon.o ryggar tillbaka när vi närmar oss dom andra i gruppen. Kommer dom för nära hoppar hon bakåt o ibland skäller å morrar hon. Hon är lika dan mot främmande personer. Har vi besök hemma så morrar hon så fort dom rör på sig. Har allergi tvingat henne å hälsa på nya människor eller hundar. Ska tillägga att ja har även 2 st kinesiska jakthundar som hon fungerar jätte bra ihop med. Kompisen.kommer med sin.labbet hane i bland å han och hon får en jätte utskällning varge gång å hunden kan.hon skälla ut i flera minuter å varge gång han rör på sig, han.är super cool o skiter fullständigt i ywa. Hur kan.jag göra för att bryta hennes oroliga,stressade beteende? Jag ville ha en.hund att börja träna och tävla lydnad med men.just nu fungerar inte det då hon blir så stressad och orolig. Ja vet ej hur ja ska göra. Mvh Josephine jonassen

  2. Skönt att läsa! Jag har inte hund men hade en ”problemhund” (omplacerad 2-årig Schäfer/Leonberger) som jag gjorde precis som du säger med. Hon var (är) en underbar hund, men hade aldrig fått lära sig att slippa ta hand om allt.

    Det som JAG tycker är svårt med att göra såhär och vara konsekvent, är andra människor. Nära släktingar och vänner som kommer hem och TYCKER SYND om hunden när jag ignorerar den och vill gulla NÄRA och upphetsat hetsar upp den GLADA hunden. Samma gäller t ex andras hundar som jag agerar på samma sätt med när jag träffar dem. Då är jag ELAK och dum och det är synd om hunden igen, tycker människorna.

    Det eviga förmänskligandet och nåt slags dåligt samvete och förverkligande av sig själv i hundägandet tycker jag är det jobbigaste och det som skapar konflikt och spänningar när umgänget med djuren egentligen borde vara bara härligt. Skönt att läsa ditt inlägg!

  3. Jag håller med men kan å andra sidan tycks att det är mer komplext än ”att äga” och därmed visa att hunden inte behöver engagera sig. Jag har en staffetjej på 2 år som alltid blir väldigt upphetsad då dörrklockan ringer, då någon kommer hem och även då någon går i trapphuset. Vi har tydligt visat att hon inte behöver engagera sig med både kroppsspråk, ledarskap och även fysiska hinder såsom kompostgaller och bur tills hon lugnat sig. Visserligen (och tyvärr) inte från dess att hon var 8 veckor, men från dess att problemet började uppstå, vid några månaders ålder.. ”För sent” med andra ord.. Hon har nu listat ut att hon kan fortsätta låta trots att hon blir blockad till hallen och inte får hälsa förrän hon är lugn. Det har inte gjort att hon blir tyst snabbare. Hon överlistar våra knep och ser inte blockeringar (fysiska eller mentala) som hinder för att hetsa upp sig… Vad gör vi nu? Klicker, klassisk betingning? Ngt annat? Tips mottages väldigt tacksamt!!!

  4. Hej, jag har följt denna blogg länge och det finns duktigt folk här och jag har ett ”problem” har pip i linförigheten/fria följet och det är som bara i start och kan komma spontant någon gång då och då nån som är bekant med det/har en lösning vore jättekul att höra

  5. Hej!
    Vår familj har en berner sennen på 5 år. Hon har alltid varit lite orolig av sig, skäller åt nya människor som kommer och hälsar på, skäller om hon ser folk genom fönstret.
    Det är först på senare tid hon har börjat uppvisa lite aggresiva reaktioner. Hon har en gång nafsat mig i benet så det blev ett ganska djupt hack och min pappa har hon också bitit i benet. Detta har endast hänt nära andra hundar. Hon har också hoppat på en annan hund, vi vet inte om hon biter eller bara busar.
    Det har blivit en väldigt jobbig sak i vår familj som vi funderar mycket på och inte vet vad vi skall göra. Är hoppet ute med en hund som beter sig så? Hon är inte kastrerad, borde man göra det?

  6. Tänk om matte kunde låta bli att vara så glad när hon träffar hundarna (jag)….
    Blir ju oftast lika glad som dem när jag kmr hem!
    Har en som brukar hoppa jämnfota upp i magen/bröstkorgen, en som ska slalom mellan benen och en tredje som vill upp i famnen och berätta hur han haft det. Och jag älskar det 9 ggr av 10… men det e jag det… 🙂

  7. Tänk om det var så lätt att få besök att förstå att titta på hunden inte är samma sak som att ignorera hunden. Det är inte lätt att ha en söt hund 😉 Nu efter ett år börjar det bli bättre då de flesta redan träffat vovven.

  8. Håller helt med dig om att ignorera vid återförening även då man går.
    Ägarna slipper då inte bara en hund som ”sköter om besöken” de slipper också en hund som vågar koppla av då flocken försvinner. Dvs de får ingen hund med separation! 🙂

  9. Jag har en liten Jack Russell som är helt ointresserad av andra människor… Känner han dem inte bryr han sig inte det minsta om dem. Han går aldrig fram till främmande folk, men han är inte heller rädd eller osäker bland dem. Han går heller aldrig till dörren för att kolla vem som kommer, det sköter ju matte 😉 kommer det någon i familjen skuttar han glatt bort o piper, men det släpper nästan direkt o han går undan igen. Har han varit ensam en stund blir han jätte glad när man kommer hem igen, han skuttar runt o piper lite men han hoppar aldrig på oss.
    Han är 3 år o super cool, inte alls som en typisk ettrig JR.
    Men ser han en annan hund så drar han lite i kopplet springer runt i piper även då, skäller aldrig, men jag klarar inte av att få honom att sluta med det! Hur ska jag göra? Har nån nått bra tips? Kan ju tillägga att godis bryr han sig inte det minsta om i dessa situationer så att locka med det är resultatlöst, mig struntar han oxå totalt i… Han är definitivt inte särskilt imponerad av mig hehe 🙂 I övrigt så lyssnar han bra, drar inte i kopplet o stannar på kommando.

Kommentarer inaktiverade.