Aggressivitet – Svara aldrig valpen på detta!

Skärmavbild 2013-12-12 kl. 17.24.41

 

Även nu i kväll tänkte jag fortsätta på mitt valptema och hur jag ser på att man ska göra med en valp för att valpen inte ska växa upp och bli en ”problemhund”.

Problem – Min hund är aggressiv!

Det händer tyvärr ibland att hundar biter människor, att hundar avliva på grund av aggressivitet.
I huvudsak finns det 4 anledningar till att en hund biter en person –
1/ Hunden har lärt sig att skrämma iväg, att få fördel i att visa aggressivitet (likt vakthundsdressyr)
2/ Hunden är orolig och rädd och biter i de allra konstigaste situationer på grund av rädsla och för att freda sig.
3/ Hunden leker och gör illa en person i denna lek, eller i denna kamphandling som en lek kan vara.
4/ Hunden, trots att den är trygg och säker, blir så pass pressad av situationen som ägaren eller andra utsätter den för, så att den vill freda sig.

I det första exemplet beror detta på att man faktiskt varit dum/okunnig/icke ansvarstagande som hundägare.
Det andra exemplet återkommer jag till nedan.
Det tredje exemplet är en ren olycka där hundägaren tyvärr måste ta ett större ansvar.
Och det fjärde exemplet är tyvärr också att hundägaren inte är rättvis mot hunden, eller tar sitt ansvar som hundägare. Det sistnämnda både för hunden och personens skull.

Faktum är att man med en valp och med någolunda sunt förnuft inte behöver oroa sig för detta med aggressivitet.

Det man kan tänka på med valpen kan vara följande saker – Att ”äga besök”, att inte uppmuntra till vakt (vilket tyvärr en del gör), om valpen vaktar ett föremål så ska du inte låta dig bli ”imponerad” av detta.
Om ex vis valpen vaktar ett tuggben och du ryggar undan för valpen så att valpen får fördel i att vakta benet – Då lär sig valpen att angrepp/aggression ger valpen fördel.
Om detta sker ska du bara nonchalant utan att göra en stor sak av det hela ta ifrån valpen benet.
Läs noga – Jag tycker inte att du ska plocka grejor från valpen bara just för att du kan. Men om det trots allt uppstår en situation där valpen vaktar – putta bestämt men lugnt bort valpen, ”svara” inte på valpens aggression, ta bort benet.

Det är oerhört svårt om inte säga omöjligt, att se på en valp om den som vuxen kommer att bli aggressiv.
För att en hund ska lära sig bita i människa så måste den gång på gång tjänat på att visa aggression. Annars kommer den inte att bita.

Om man har en valp som under lång tid visar rädsla och flykttendenser mot personer och detta tilltar hela tiden och blir värre med tiden (månad efter månad), då bör man söka hjälp kan jag tycka.
Tyvärr finns det hundar, även om det är väldigt ovanligt, som mer eller mindre föds med egenskaper så som rädsla och osäkerhet.
Dessa kan vara lite kluriga och när man tränar att få bort rädsla är det oerhört lätt att det ”går åt fel håll” och helt enkelt blir värre.
Så i dessa unika situationer kanske man ska söka professionell hjälp.

Men man måste oxå komma ihåg att valpen kan vara rädda för vissa saker och det är helt naturligt och går över.
Alla valpar visar mer eller mindre rädsla och oro under en period för vissa saker, men det går över med tiden.
Så om du läser detta och din valp är rädd för några saker, så är inte det någon fara.
Det du dock kan vara uppmärksam på är om det eskalerar fort. Du behöver du kanske hjälp.

Och även med den rädda och osäkra lilla valpen, som kanske till och med använder sig av aggression för att skapa avstånd eller vad det nu kan vara – Ge inte valpen fördel i att göra så.

Om en hund visar aggressivitet, men aldrig vinner på att göra detta – Då kommer hunden sluta.
Men om en hund visar aggressivitet, och vinner avstånd, vinner aktivitet, vinner eftersom du blir aggressiv, vinner för att det blir en stressad situation med mera – Då finns risken för att hunden fortsätter och med tiden blir värre.

Jag vill ta några konkreta exempel –

Valp äter mat, du ska ta bort matskålen. Valpen nafsar dig i handen när du rör skålen.
Åtgärd – ta det lugnt, håll kvar handen, lugnt och bestämt tar du bort matskålen ändå och nonchalerar valpen.
Men nästa gång du ger valpen mat, då äger du först maten. Inte förrän valpen tittar på dig i ögonen för valpen maten.

Valpen har en tendens att vakta och skälla aggressivt då det kommer besök. Det blir värre och värre.
Ta det lugnt, skäll inte på valpen, stressa inte, bestraffa inte valpen – Äg bara hallen och besök!

Valpen biter dig rejält i handen då du ska klippa klorna.
Var lugn, dra inte bort handen bara för att den biter, nonchalera allt tills hunden slappnar av.
Då kan du göra samma sak igen.
Oavsett hur aggressiv valpen är – Svara inte på detta!
Och så fort valpen blivit lugn kan du hjälpa valpen och detta lugn genom att ge en godis. En godis kan aldrig belöna aggressivitet.

Enkla regler då det gäller valp och eventuell aggressivitet – Låt aldrig valpen tjäna på detta, svara aldrig valpen på detta, var lugn och låtsas som om du inte märker av valpens aggressivitet, använd dig gärna av godis för det dämpar stress och kan aldrig belöna och därmed förstärka aggressivitet.
Och till sist – Försök att undvika att sätta valpen i situationer där detta sker.

24 svar på ”Aggressivitet – Svara aldrig valpen på detta!”

  1. Så bra att du tar upp detta nu, vi har precis fått en liten Bostonkille som snart är 12v. En riktig liten tuffing som inte har visat några rädslor utan står redan stadigt på jorden.
    Vi har en boxer sedan tidigare som är klockren, min tränare har samma tänk som dig och får mkt bra tips och idéer.
    Då den lille är väldigt framåt och just nu inne i en riktig piraya period så har jag fått en del kommentarer från andra ”experter” att den där kommer du få problem med. Min tränare däremot säger precis det du skriver ovan och det känns bra att få det bekräftat, jag tror nämligen att den lilleman kan bli något riktigt bra. Tränar med boxer en del och samma är tänkt för denna, han ska inte bara bli sällskapshund, har inte möjlighet att ha två stora hundar så det fick bli en miniboxer.
    Det är så skönt att läsa dina tankar, någon som har vanligt vett och sunt förnuft=)

  2. Ännu ett bra inlägg!

    Men jag har en fråga! Om man nu inte kan belöna aggressivitet med godis (vilket jag köper), varför då inte försöka ge godiset, i lugnande syfte, så fort som möjligt? Varför vänta tills hunden blir lugn? Rent praktiskt kan det dock vara rimligt att vänta lite, eftersom en hand som sträcks fram kan bli biten, även om handen håller i godis.

    Eller vill du att det först ska landa en slags insikt hos valpen/hunden att ”det här funkar inte, jag får inte fördel i detta”?

  3. Hej,
    Man kan säga att jag har just en ”problemhund” som jag inte vet hur jag ska hantera vad gäller andra människor än just flocken. Han är en stor schäferhane som nu är 17 månader gammal och väger 50 kg – alltså en imponerande hane med mycket styrka. En styrka som man ska ha respekt för och alltså hade det varit bra att ha kontroll över. Detta blir ett långt inlägg för jag hoppas att du, Fredrik, och andra kan hjälpa oss att ge bra tips hur vi ska agera för att hjälpa vår hund att bli lugnare. Vi tog en gång hjälp av en speciallist på ”problemhundar” men inte ens han kunde hjälpa oss för han visste inte om han gav oss de rätta råden – Han sa att vår hund har så starkt flockbeteende så han ville inte råda till något som blev fel….

    Flocken kan göra vad de vill med honom och han är världens bästa. Flocken = Familjen som består av jag och min man och våra två sönder på 18 och 20. Min systers familj bestående av syster, svåger och tre underbara tjejer på 4, 9 och 11 år. Mina kära föräldrar ingår också i hans flock. Ingår även systerns mops och en annan liten hund. Vi kan ta hans ben ifrån honom, vi kan ta matskålen ifrån honom när han äter, jag kan klippa klorna och han ligger bara stilla och tittar på mig. Killarna kan ibland busa för mycket med honom och få igång honom lite väl mycket så att han använder sig av munnen (vilket jag har sagt inte är OK) men när de vill sluta så slutar även han. Ja, vi kan i stort sätt göra allt med honom och han är världens goaste kille.

    MEN när det kommer till besök eller andra ute på vår promenad så visar han ett helt annat sätt. Besök skäller han ordentligt ut och ger vi honom chansen så går han fram till dem och puffar till dem – vilket gör oss alla nervösa. De som vi köpte honom av kom hem till oss i somras, två dagar på raken, och då vågade vi mer testa hans beteende. Han skällde och skällde och buffade på dem när de kom, men säger man ifrån så slutade han för en liten stund. Vi gick ut och satte oss och fika i trädgården, han lät dem vara fram till de gjorde ngn hastig rörelse eller tog en kaka eller något annat då var där framme hos dem och skällde och puffa på dem. Så höll det på hela dagen. Nästa dag de kom gick det bättre, han kunde skälla lite på dem när de gjorde hastiga rörelser eller när de gick upp men han puffa inte på dem. När vi gick ut bad jag den ene till att ta över kopplet och så gick vi en bit framför och han gick hur fint som helst med honom. Tyvärr bor de långt härifrån så vi kan inte träna mer med dem på ett tag ännu. Nu stänger vi alltid in honom i ett rum med en grind som han kan titta ut på gästerna. Han trivs på rummet, ligger och sover för det mesta men blir de får närgångna till grinden så får de sig en ordentlig utskällning.

    När man går ut med honom så bryr han sig inte om människor OM de inte vill ta kontakt med honom då reagerar han. Han skäller ut och gör utfall mot de som vill klappa honom så vi säger alltid till folk att man inte ska bry sig om honom. Bryr de sig inte kan han mycket väl gå fram och nosa på dem och sedan gå därifrån men de får ALDRIG klappa honom. Jag själv blir väldigt nervös i dessa situationer och det känner väl han av, men då jag vet hans kraft och hur han kan reagera så har jag svårt att styra upp min puls. Därför säger jag alltid nej att de inte får klappa honom.

    Det finns ett stort fält här jag bor och här brukade han få springa lös och leka med andra hundar. Vi gick många tillsammans kanske ibland upp mot 10 hundar och 15 vuxna (fram tills för någon månad sedan men det är en annan historia som jag kommer till här nedan) och detta klarade han galant. Här fick t.o.m de jag gått tillsammans med i ett år klappa honom och han tiggde godis av dem. Främmande människor kunde ansluta sig men det var lugnt, jag kunde gå bakom alla och han gick framför tillsammans med de andra personerna och hundarna. Det var som han blev trygg med de människor som hade hundar med sig. Tyvärr har jag slutat med detta nu för någon månad sedan för han har lite ändrat sitt sätt mot vissa hanhundar och blivit lite aggressiv. Det hela började med en annan schäfer som muckade gräl och då gick min hund undan och kom till mig men då gick schäfern efter och började morra invid mig och min hund – då flög min hund på honom, jag tror han ville skydda mig. Sedan dess har han min hund blivit aggressiv mot vissa hundar och speciellt om jag går med honom i koppel och där kommer en annan hund (hanhund) lös mot oss. Han har ändrat beteende mot vissa som han lekte med under sitt första år och då man möter dem i koppel så vågar kan inte låta honom hälsa längre. Nu har jag ändrar vår promenad tyvärr och jag tycker synd om honom för att han inte längre får leka av sig med andra hundar ute på fältet vi gick på hela hans första år.

    Nu går vi istället till ett annat fält där det inte finns andra hundar, här trivs han också men det är ju inte riktigt samma sak. Här springer han själv, vi kastar boll och han badar i havet så han har det ändå bra. Möter vi en hona så får han leka av sig med henne och det går hur bra som helst. Men ändå, lite trist är det dock…

    Får jag gissa så är vi inte kanske helt ut ledarna över honom vid våra promenader eller hemmet. Han går fot utan koppel, han kommer direkt när man kallar, han lyder på kommando men som sagt – Jag tror att när jag går ut med honom så känner han att han ska vakta mig fullt ut hela tiden och jag vet inte hur jag ska agera för att det ska bli rätt.

    Ja, detta blev långt och jag hoppas att någon har orkat läsa igenom det och kan ge mig bra råd som inte brukshundsklubben eller speciallisten kunde ge mig. Han är i övrigt en underbar vovve som ger mycket kärlek till oss.

    Önskar er alla en skön helg!
    MVH
    Christin

      1. när ni möter någon och din hund förstår inte varför. Försök att träffa många olika personer med stor hunderfarenhet som du kan slappna av tillsammans med. Vid varje tillfälle där det går bra så kommer din rädsla försvinna mer o mer och din hund kommer att agera på ett helt annat sätt.
        Lycka till!

    1. Som sagt, det är nog svårt att ge exakta råd, men jag blev lite nyfiken på vad du/ni gör när han t.ex. skäller ut era gäster. Du beskrev bra vad hunden gjorde men inte så mycket vad ni själva gjorde. 🙂

      Mvh,
      Johan

  4. Hej igen,

    Ja, Johan när du ställde din fråga så undrar jag detsamma 😉 Tyvärr är det ju så att vi får inte så mycket besök längre av människor han inte redan känner, när det väl kommer hem någon som inte är här så ofta så är det inte vana hundmänniskor – jag vågar aldrig att testa vad som kan hända utan vi stänger in honom med en liten grind som han skulle kunna hoppa över om han hade velat men det gör han inte. Han skäller i rummet åt personerna som kommer in men det har blivit bättre och han går snabbt och lägger sig. Ofta är det ungdomar som kommer hem till våra barn så det är inget bra testmaterial…

    När specialisten, som vi betalade 500:- för att komma hem och läsa av vår hund och ge oss tips hur vi skulle arbeta med honom, fungerade si och så. Han bad oss inte göra någon när han skulle komma, inga direktiv till vår hund utan bara släppa in honom och se vad som hände. Han gick in och direkt in i vårt ena rum, vår hund började skälla rätt rejält på honom och gå fram och buffa till honom rätt hårt – visade dock inga tänder men väldigt klar över att han ville att han skulle gå därifrån. Speciallisten, som jag kallar honom för, stod upp med armarna i kors och pratade med oss och nonchalerade vår hund totalt men han gav sig inte utan fortsatte och skälla och buffa. När det hade gått cirka 20 minuter bad han mig säga till min hund att lägga sig. Jag sa till att han skulle lägga sig på sin plats och det gjorde han, men jag fick hålla koll på honom för vid några tillfällen då mannen rörde sig så reagerade hunden min men jag fick honom att ligga ner hela tiden. Sedan efter en timme efter några övningar var det dags för mannen att gå och jag skulle hämta pengarna, då sa jag att nu när jag går ut (min man var kvar i rummet) ur rummet så kommer han att skälla igen men det trodde inte Specialisten på men ack vad han trodde fel. Hunden min följde först med mig men sprang snabbt in i rummet igen och då hade Spec börjat gå, då skäller han ut honom igen plus hoppade upp på honom och buffade (första gången han hoppade upp på honom). Specialisten sa att han är inte en hund som befinner sig i ”Röd zon” men om man inte behandlar detta på rätt sätt kan det mycket väl bli så. Jag frågade om han ansåg att jag var ledaren och han sa ja, men jag ställer mig själv tvivlande på om jag verkligen är det fullt ut.

    Själv tror jag att det är mitt felet är mycket mitt och min mans som du skriver Anna, man blir osäker när man träffar människor ute på promenad som när man säger att det går inte att klappa honom ändå vill visa att de kan det där med hundar och ändå försöker närma sig honom och då då de blir utskällda så säger de ”detta var ju inte bra, det måste ni göra något åt”!!!! Och det är ju det jag försöker göra, att vänja honom att stå bredvid mig när jag träffar olika människor som jag pratar med och som han ibland går fram och nosar på. Vid två tillfällen har jag träffat någon som har satt sig ner på huk och hållt på med sina egna hundar och då har min hund gått fram och ställt sig precis framför personerna som har satt sig ner och då har de kunnat röra honom.

    Men visst är det mitt fel men det är ingen som har lyckats säga mig hur jag egentligen ska göra för att jag ska veta och lita på min hund att han inte gör någon annan något – han har ju stor kraft om han skulle bita till (fast detta har han aldrig gjort) och det är detta som gör mig osäker. Han har alltid varit såhär sedan valp och inget har hänt honom och han har aldrig blivit rädd. Jag försökte redan som valp att introducera honom för människor, vi gick ofta bland folk men han accepterade aldrig att någon skulle klappa honom. Sedan sa ledaren på brukshundsklubben att jag inte fick låta någon klappa honom utan de skulle nonchalera honom och detta har jag också gjort.

    Jag vill tacka er för ert engagemang och jag är glad för alla tips!
    Christin

    1. Det låter precis beteendet på vår stora, fast han var ett par snäpp värre då han bet….
      Vi gör såhär att det är totoalförbud för främlingar att klappa honom ens titta på honom. Ignorera säger jag till dom, om dom kommer fram o pratar…Och det hålls konsekvent. Samma om ngn okänd kommer hem. Han får inte var med. Så enkelt gör vi det. Jag var åxå orolig när jag var ute med honom, och han vaktar mig som en hök. Men det har blivit bättre, då vi varit mkt på klubben med hundvana människor, som vet hur han är o hur dom ska bete sig. Sällan han gör utfall nu mot folk. Jag förekommer honom hela tiden och han är väldigt lättläst. Bara ett uhu eller ngt annat bra ljud om han ens lyfter huvudet. Kommer ett utfall, tvärvänder jag med honom o jobbar med honom, att han ska vara uppmärksam på MIG o inget annat. Jag har ju alltid använt nosgrimma på honom, först för han väger närmare 60kg, 10 mer än mig, jag har ont i rygg o nacke, och jag kan få bort huvudet på honom Om det skulle behövas. Räddat några småhundar som hängt honom i bakändan tack vare den…men det är upp till var o en vad man använder. O han är inte den som drar när vi är ute och går, utan som en extra hjälp OM det händer ngt.
      Det är till o med så att han bryter om han får för sig att jaga ngt han känt lukten av hemma. Ett nej eller hit, så kommer o det är HELT otroligt, då han bara drog förut som en avlöning upp i skogen, o vi har inte kunnat ha honom lös hemma på bra länge! Jätteroligt! Nu är det bara den lille f*n som jagar efter! Suck…
      Lycka till med din vovve! 🙂

    2. Jag inser att det lät hårt mot dej(er) att säga att det är ni som skapar problemet. Det är inte så himla lätt att släppa rädslan och kontrollen..
      Börja med att skaka av dej alla tankar på att du har misslyckats och måste fixa det här på stört för annars är du en dålig hundägare. Det är du inte utan tvärtom verkar du både engagerad och har en bra grund tillsammans med din hund.
      Nästa sak är att sluta utmana dej själv genom att låta folk ta kontakt med din hund trots att du är stressad. Bestäm dej för att du ska ta med hunden ut men alla andra ska ge tusan i hunden och det enda målet är att ni ska ha trygga promenader tillsammans. Ta hem folk och låt hunden ligga i ett annat rum tills gästerna gått hem. För varje gång allt gått bra så kommer du känna dej säkrare och kan börja utmana dej själv med små bebissteg.
      Försök att hitta någon som kan hjälpa er och som lyssnar på både dej och jobbar med hunden. Om du känner dej livrädd för det experten gör så blir det inget bra iallafall.
      Ställ krav på den du anlitar, han ska kunna lämna referenser från andra duktiga hundpersoner(inte bara från nöjda kunder) och kunna lämna er efter varje möte med att ni känner er stärkta och det går framåt.
      Får ni enbart en föreläsning(om det ni redan vet i teorin), ett stort misslyckande på slutet(hunden gör ett utfall och du blir rädd) och 500 kronor fattigare så betala inte nästa gång!
      Lycka till!

    3. Kan vara en viss osäkerhet i grunden. Men det verkar som han har en hel del försvar i sej. Ni skulle kunna göra en mentaltest, det kan hjälpa att arbeta utifrån. När ni fått resultatet på skärpa,dådkraft osv,menar jag. Jag skulle iaf vara väldigt konsekvent och tydlig med en sån hund. Att skälla o buffa på folk är totalt förbjudet. Ev låta hunden vara bakom galler när folk kommer på besök. Låta hunden komma och lukta/hälsa när dom satt sej. Ignorering gäller dock för alla människor. Är han matglad kan folk ’tappa’ en godis där dom sitter.Att alltid ha han i annat rum vet jag inte. Det skulle ju aldrig bli bättre då, tänker jag.

    4. Christin, var bor ni någonstans?

      Om du inte bor alltför långt bort från Stockholm, så finns det säkert folk som kan hjälpa dig utan att det behöver kosta en enda krona.
      Du får gärna kontakta mig via mail evaqvick63@gmail.com så kan jag se om jag kan hjälpa dig att få kontakt med någon.
      Har även en del kontakter på andra ställen i landet.

      Mår inte riktigt bra just nu, så orkar inte sitta vid datorn och skriva någon längre stund.
      Lycka till!!

  5. Det låter som en stark hund – kanske en drömhund för polisen/försvaret? Möjligen lite för osäker dock.

    Jag tror att Christin känner sig själv – problemet är säkert att hon blir nervös när hunden tar fram sin lust att vakta och då kan hunden inte se henne som ledaren i den situationen. Hon behöver bli modigare och säga ifrån direkt, på ett ”ärligt och rakt” sätt. Använda rösten, blicken och kroppen mer än kopplet. Och få undergivenhet från hunden, via tillsägelser, kommandon, ett bestämt kroppsspråk…

    Prioritera träning i att äga hemmet. Hundmöten kan man undvika genom att vända och gå åt ett annat håll.

    Christin får väl ta dit en annan tränare, Kjelle Ström kanske? Eller bjuda in de förra ägarna igen.

  6. Tack för er hjälp. Jag bor nere i Skanör nere i Skåne Eva så tyvärr inte i närheten av Stockholm, men känner du någon här nere kring Malmö så är jag tacksam.

    Experten som var här hemma kunde inte ge oss några råd då vår hund var för svår för honom, detta trots att han har jobbat med många problemhundar härnere och har gått kurs hos Barbro Börjesson. Han var rädd att han råd skulle förstöra det fina som han har eller vad han nu menade. Det var inte att han var för aggressiv utan mer att han var så flockmedveten.

    Jag försöker läsa många hundböcker om hundars beteende och deras språk, vara ledaren osv och jag jobbar mycket med mig själv men det är tufft och speciellt om man inte vet att man gör 100% rätt.

    När vi hade kalas i somras så lät jag alla sätta sig till bords och så släppte jag ut honom ur rummet och då sprang han runt och luktade på de som satt och sedan gick han och la sig och brydde sig inte. Folk kunde ge honom godis och han satte sig snällt vackert framför dem och tog godiset, men reste sig personen upp för att gå så var han framme igen och skällde och puffa på dem. Han skrämmer ju slaget på många så därför är det svårt att öva med honom och som sagt har vi barn hemma här så vill jag inte testa detta. För han gör så mot barn också, ingen skillnad på vuxna och barn.

    Men jag ska ta till mig råden, jag ska fortsätta som jag gjort att inte låta folk få prata med honom eller försöka ta kontakt utan han ska sitta bakom mig när jag pratar med folk jag träffar ute på vår promenad. Han får inte hälsa eller bry sig om hundar som vi går förbi eller ser ute. Han vill gärna lägga sig ner och vänta in hunden och ibland blir han glad och ibland reagerar han med raggen upp och skäller – oftast när den andra hunden börjar skälla på honom. Men jag avleder andra möten med att ge min hund godis eller beröm när han passerar utan att bry sig om hunden han möter.

    Jag ska träna mer på mitt kroppspråk, rösten och blicken (blicken har jag inte tänkt på mycket tidigare).

    Kjelle Ström bor tyvärr lite långt bort. Tyvärr bor vi långt bort från dem vi köpte honom av men vi kommer att träffa dem till våren igen men det blir för långt mellan gångerna för denna sortens träning. Jag kommer ihåg speciellt vad de sa när de var här nere att han ser mig som sin diamant – Och det måste jag säga är ju både positivt och negativt då han kanske känner att han måste vakta mig extra mycket. En sak jag kommer att tänka på är – Alltid när min man ska gå ut med honom springer han alltid fram till mig innan de går ut och när de kommer hem springer han alltid fram till mig, sedan kan han mycket väl gå in och lägga sig i ett annat rum så han behöver inte ha närheten av mig hela tiden. Han är duktig på att klara sig själv hemma några timmar om dagen.

    Än en gång tack er alla för bra tips som jag tar med mig i min vardag med min trots allt underbara fyrfotade vän som ger mig mycket kärlek.

    Jag passar på att önska er en God Jul för den är snart i antågande 🙂
    Christin

    1. God Jul tillbaka Christina!

      Men när du beskriver kalaset så fanns ju inte ditt ledarskap med i bilden, eller att det var du som vaktade, eller hur? Hunden hölls undan, och fick sedan springa fritt och göra som han ville. Nästa gång det är kalas så kan du förbättra genom att först se till att han lyder dig och visar undergivenhet mot dig innan han får förmånen att lukta av gästerna. Det kan vara att du hämtar honom och tydligt visar och säger att han ska följa med dig och lägga sig bakom din stol vid bordet en stund, okopplad. Sedan kan du resa dig och gå ett varv tillsammans med honom och låta honom nosa av gästerna, som ignorerar. De behöver inte ge något godis heller. Han blir säkert tillräckligt trygg med gästerna genom att du vägleder och bestämmer. Han ska inte göra saker på egen hand, utan du ska vara med.

      Det är bra att det ofta går bra med hundmötena, och bra att träna att man pratar med folk med hunden bakom sig. Men det är nog ännu viktigare att du äger bostaden, så att folk kan gå som de vill där. Säg t ex med bestämd röst ”Nej! Kom hit!” så fort han går mot någon person utan att ha fått lov.

      Öka också ledarskapet genom att ibland ignorera honom t ex när han kommer hem från promenad och kanske hoppar på dig. Du ska bjuda in honom när han får komma, ge audiens liksom. Han har inte fri tillgång till dig.

      Jag själv skulle också tipsa dig om att leta upp filmer på Youtube där Cesar Millan ”the dog whisperer” tränar vaktande hundar att acceptera besökare. Många gillar inte Cesar, men om du har det senaste numret av Hundsport så finns det en bra artikel där om honom, skriven av ett fan.

    2. Hej Christin! Intressant att få läsa så mkt om din hund! Jag bor i Malmö och har en hel del kontakter (mest inom klickerträning och modern hundträning förstås, så kanske inte vad du är ute efter, men ville ändå erbjuda mig :)). Du får jättegärna maila mig på stina@rplus.se om du vill. Allt gott från Stina

      1. Vilken morgon! Man blir ju alldeles lycklig av allt engagemang och stöd till Christin och familjens schäferkille här på bloggen. Ni är så fantastiska allihopa!!! Det verkar vara en i grunden härlig hund som fått på sig en alldeles för stor rock. Och en härlig matte som är så nära att hitta en lösning på hur hon ska få av den för gott. Lycka till!

  7. Ja, jag håller med Sanna – Tack än en gång för allas engagemang! Och Gunilla du har helt rätt, mitt ledarskap fanns inte när jag släppte ut honom på kalaset – jag ser fram emot att träna detta Lillejul och släkten kommer hit 🙂 Och ja, han har tillgång till mig nästan när han vill, ska träna upp detta också.

    Stina, tack för att jag får kontakta dig – jag hör gärna av mig efter alla kommande helger som kommer nu – härlig tid!

    Stor kram till er alla!
    Christin

    1. Tror alla känner igen sig och blir berörda och engagerade när någon skriver så öppet och utförligt som du gör Christin, tycker det verkar vara en himla härlig hund och att ni är ett superteam, kommer bli hur bra som helst :). Jag ber alltid om råd och stöd när jag har nåt som jag undrar över, det är så fint om vi hundägare kan hjälpa varandra! 🙂

      1. Jag håller verkligen med! Det var Christins trevliga och informativa texter, som verkligen vittnade om hennes engagemang och vilja att förbättra situationen, som fick mig att försöka ge råd. Utan att vara schäferexpert så är det nog inte ovanligt att en stor och stark schäferhanne i ”övre tonåren” beter sig så där.

        Kanske är hans beteende också ett tecken på att han känner sig lite arbetslös? Christin skriver inget om hans aktivering väl? Det är nog tufft att vara en ”superhund” och inte få utmanande uppgifter. Kanske Brukshundklubben är nästa station när vakt-problemen är lite mer under kontrolll?

        1. Ja jag tänker också att hundrns ringa ålder spelar in. Det finns så mycket kvar att lära och göra och utvecklas inom.
          Utmaningen ligger ju i att få honom att förstå att det går att vara lika lugn och trevlig och tillitsfull rund andra nya människor som han är med familjen. En vakthund vill ju givetvis vakta mot saker som den ser som ett hot, men genom att utöka kretsen av vad som inte upplevs som hotande så kan ju vardagen bli smidigare tänker jag 🙂

        2. Än en gång tack för era uppmuntrande ord och många tankar jag får. Jag har tänkt lite på det där med att han känner sig ”arbetslös” och man skulle kanske börja igen på brukshundsklubben – men jag fick inte så bra erfarenhet där när jag gick valpkursen utan jag var mest besviken när jag kom hem därifrån. Trots att han nästan var bäst i kursen på lydnad så skrämde ledaren mig varje gång att jag måste passa mig med en schäfer annars kan det gå illa för det är sån stark ras och att han var som han var redan som valp. Men trots allt vann hon hans förtroende och fick klappa honom redan andra gången vi var där. Hon var också på mig varje gång att man skulle kastrera honom men det ville inte min man. Så det kändes hela tiden motigt att gå dit. Jag har tidigare positiva erfarenheter där med vår förra hund som var en Stor Munsterländer, men nu var jag mest besviken när jag kom hem därifrån.

          Vi aktiverar honom ute i naturen genom att han får springa fritt och dofta upp egna spår. Han kommer direkt när man kallar in honom. Vi kastar bollar och övar lydnad med honom typ ligga kvar när man går en bit bort, inkallningar, går fot utan koppel osv – alltså mest bas. Han är ute minst 3 timmar varje dag. Hemma är han lugn och har aldrig varit en busig valp utan mer en trygg valp självständig valp som ibland söker upp oss för mys.

          1. Tråkigt att det inte va roligt på kursen, prio ett är ju att hunden och en själv går där ifrån med gott självförtroende och lite nya ideer. Det finns många riktigt duktiga och trevliga instruktörer i Skåne, jag har själv fått en massa hjälp och pepp från olika och är så tacksam för det. Tycker det låter som ni lever ett fint liv, sen att det finns mer att jobba på är ju egentligen bara kul, nåt ska man ju göra ihop liksom 🙂

Kommentarer inaktiverade.