Vi lyckades ta två, men den tredje fick mig!

Skärmavbild 2013-12-16 kl. 11.32.11

 

Nu står den där och är julig och vacker. Men det kostade en väldigt öm armbåge, ett knäckt revben, samt ett jack i handen.

I går kväll skulle vi då, som varje år, ut i skogen och hämta en gran. William älskar detta eftersom vi kör lite trollhistorier omkring detta.
William går där med ficklampa, och vi ser troll, spöken och en och annan tomte innan vi tar en gran.

Detta år hade jag en såg och givetvis en stor mugg kaffe i handen. Vi gick där och William fladdrade med ficklampan så att det nästan framkallade ett epilepsianfall.
Så bestämde sig William att vi skulle gå upp för ett berg, vilket vi gjorde.
Plötsligt släppte mossan under mina fötter, kaffet och sågen for upp i luften, och jag landade med en smäll rätt ner på en stor sten.
Jag kände direkt att något gick av, och att andas var inte att tänka på.

Där låg jag med en trashad armbåge, blödande hand, ont revben, samt omöjligt att andas.
Vilken jäkla smäll!!!

I bilen hem kom William och jag dock överens om att jag blev angripen av två troll, samt att vi lyckades brotta ner dom båda, men att ett tredje kom och fällde mig.

I dag kan jag inte påstå att jag är så där superkaxig. Om jag ska vara ärlig så känns det som jag blivit överkörd av ett tåg.

I kväll är det min sista sändning av Hundradio på Radio1.
Sen är det slut och kanalen läggs som bekant ner.

Kl 19 00 kör vi i kväll och jag vill att du ringer in.
Vi kör friåkning så här sista sändningen.

Telefon numret direkt in till mig är 0200 11 12 13.
Hoppas du ringer i kväll!   🙂

 

Ps.. ska kanske tillägga innan nån blir arg på mig – Vi ”stal” granen på vår egen mark. Men avslöja inte det för min son 🙂

15 svar på ”Vi lyckades ta två, men den tredje fick mig!”

  1. Dina barn har ju en helt underbar pappa som ändå trots smärta kan hitta på en sån rolig historia och göra en kul sak av smärtan 😀

      1. Och du, Fredrik, du kan i alla fall gå på benen. Min man åkte omkull, när han skulle kliva ur bilen. Landade på höften med höftledsfraktur till följd och ambulans till Falu lasarett. Så nu får jag fullt upp att göra med att kånka ved och elda och sedan allt annat bestyr som hör julen till. Plus en hund som är mer vild än tam nu så länge det finns snö kvar ute. Men trasiga revben är inte heller att leka med.

  2. Vilken underbar upplevelse ni fick tillsammans, något att minnas senare i livet! Du är en underbar pappa du verkar vara, och att du lyckades få hem både gran och son, trots skadorna!!! Men jag måste hålla med My, vem går i skogen och letar gran med en kaffe kopp i handen………

  3. Du är bara helt underbar fredde! skrattar å tårarna rinner här!

    En fråga o lite funderingar. Vi tog hem en liten kille till igår. En kullbrorsa till Kax. Vi hade med honom ner o träffade dom. Allt gick bra på promenaden och sen släppte vi dom i en rastgård. Och dom lekte och allt verkade fungera ganska bra. Kax var väl den som mest jagade, men onget gnabbande. När vi sen kom hem så gick vi en promenad med Pulis den store, och det gick hur bra som helst med honom o den nye. Men dom två små verkade inte riktigt bli överrens om vem som var kungen. Så senare fick dom vara lösa och helt enkelt leka av sig o då förhoppningsvis göra upp sins emellan. Kax var nu den som sen blev jagad men verkade inte ge sig utan gaggade på. Japp det blev slagsmål till slut. Delade på dom och lugnade dom på varsitt håll. Släppte dom en stund igen, men hela tiden gnabb, o dom ryker ihop. Är det dömt att misslyckas tror ni? Eller har ni ngt bra tips mer vad man kan göra mer? Dom är ju i den fina åldern 11 månader nu så…hormonerna spritter väl runt för fullt! Har dom nu delade, men fortsätter gagga över gallret emellanåt. Har ni några tips? O jag kan väl tillägga att Kax är väl den som är värst. :-\ den andre vill bara leka.

  4. Det låter helt underbart, vilken fantasi du verkar ha, och tänk sen vad härligt att ha sådana upplevelser tillsammans. Något att dela senare i livet! Stackars dig med skador och allt, att du lyckades få hem både gran och son!! Men måste hålla med My, vem går i skogen och letar gran med en kaffe kopp i handen……..

  5. Jag får väl ge lite stöd åt detta med att ta med sig kaffe ut i skogen. Är ju få platser där kaffe smakar bättre!

    Riktigt kul att läsa om dina upptåg med pojkarna! 🙂
    De verkar vara modigare än jag var i den åldern. Själv var jag livrädd för troll och monster i den åldern! 😀

    Beklagar revbenet! Då har du ett par härliga dagar att se fram emot snart när det börjar läka…

    Mvh,
    Johan

  6. Underbart att du gör detta för barnen =) roligt med traditioner!
    jag förstår kaffet i skogen *mums* o antar det var i pappmugg oxå 😉

    Hoppas det läker snabbt i revbenet!!

  7. Fin va grannen i alla fall. Vilka troll som åsamka dig detta. Ja detta att gå i skogen att hämta gran kan bli konsekvenser ibland. Det är synd att det läggs ner det har varit trevligt att lyssna på. Du får ha det bra som du nu kan med värken som du nu kan.

  8. Hej Fredrik!
    Jag ringde dig om lilla Chihuahua (nu kunde jag stava rätt =) till Radio1 nu och frågade om alla hundar kunde få hjälp av proffs eller om någon hund kanske måste ha en flock till hjälp. Jag skulle mejla dig – hoppas du ser detta – hittar inte din mejl adress nämligen.
    Twittrade en gång med dig och jag bjöd in dig till Väsktorget och du ville ha kaffe… om du minns?
    Du skulle nu ge mig tips om någon som kan hjälpa lilla Glory – men jag önskar ändå att Du själv hinner hjälpa oss.
    Jag föreslog också en gång i Radio1 att Du skulle få ett eget hundprogram som Cecar, haha du vet :/ vem jag menar.
    Kontakta Tv4 om vilket produktionsbolag jag skulle skriva till och fick en lista – tyvärr orkade jag inte löpa hela linan ut….
    God Jul & Gott Nytt År Fredik
    Önskar
    Ami & Glory

  9. Hej Fredrik,,
    Har en fråga angående ensamhetsträning. Min Cavaliertik är nu 8 månader och reagerar mycket starkt på att jag försvinner. Det vill säga när jag kommer tillbaka är hon i upplösningstillstånd, hyperventilerar och är mycket svår att lugna. Det tar tid. Jag tror att jag gjorde ett misstag tidigare och trodde att hon skulle klara av att jag var borta i ca 2,5 timmar! Detta var hon ju inte alls redo för! Jag har fått rådet att nonchalera henne när jag kommer in igen. Det är svårt att göra det när hon är så upprörd. Det är hjärtskärande att se! Hon klarar kortare bortovaro som att jag går ut med soporna eller är borta ca 15 min. Mitt mål är att hon ska klara att vara ensam ett par timmar. Hon är dessutom mycket mån om att vara nära mig. Ligger hon i min säng så ska hon helst ligga med sin kropp mot min samt ligga med sin hals över min (tror att hon har legat så med tiken och sina syskon). Detta har gjort att jag inte vill ha henne i sängen, vilket hon accepterat (ligger i en spjälsäng bredvid min säng!). Der ger henne en större rörelsefrihet liksom jag får möjlighet att sova i fred, och hon får komma upp och gosa ibland.
    En annan fråga gäller leken! Hon bjuder gärna in mig till att leka. Hon är oerhört lekfull! Har hört att jag ska vara den som startar och som avslutar en lek. Tycker detta låter lite hårt. Varför ska inte hunden kunna locka sin matte/husse till lek? har köpt olika aktiveringsleksaker som hon kan sysselsätta sig (och få lite hjärngympa) med utan att jag behöver vara invoverad.

Kommentarer inaktiverade.