Så tänker jag, hur tänker du?

Skärmavbild 2013-12-25 kl. 11.21.20

 

Hej, detta problem har garanterat inte kommer över en natt. Det är ett problem som successivt blivit starkare och starkare.
Du skriver att du försökt lugna honom utan framgång, och utan att veta hur detta ”lugnande” gått till så har du bevisligen misslyckats.
En 8 månaders Dobbisvalp som gör detta kan bli till ett rejält problem då hunden blir lite äldre.
Om jag vore du skulle jag omedelbart sätta stopp för detta, från och med nu är det nolltolerans på detta.
Jag skulle göra så att jag tar med hundens favoritgodis, eller hundens favoritleksak på promenaden.
Eller om du med fysisk kontakt kan belöna hunden, då behövs inga leksaker eller godis.
Sen skulle jag så fort ni möter en hund och så fort hunden tack vare den mötande hunden, ändrar sin attityd mot normala promenader ”tala om” för hunden – Detta är inte okej!

Detta kan alltså ske långt innan själva hundmötet är ett faktum. Det handlar om att förekomma.

Så har kan jag tänka mig att det skulle se ut om det var jag som arbetade med hunden –

Jag går med hunden lugnt i koppel. Vi ser en hund på avstånd. Utan att göra någonting skulle jag observera min hund. Så fort min hund börjar uppträda annorlunda bara för att det kommer en hund på avstånd så skulle jag agera.
I min värld struntar vi i andra hundar, därför kräver jag även detta av min hund.
När hunden gör minsta lilla förändring så skulle jag bestämt putta till hunden i sidan (där du kommer åt).
Detta ”puttande” skulle öka i kraft, och hålla på så länge som det behövs för att min hund skulle släppa fokus på den andra hunden och istället fokusera på mig.
När min hund gör detta, då belönar jag på ett lämpligt sätt.

Här är det viktigt att vara lugn, men bestämd. Att fullfölja och vara konsekvent. Att fullständigt strunta i den andra hunden och bara fokusera på min hund.
Jag skulle inte ta tag i hunden på så sätt att det blir en brottningsmatch, utan putta bara till hunden och vida med allt ditt kroppsspråk att det hunden gör är fel.

Då frågar man sig – Hur hård kan jag vara?
Svaret beror lite på vad man menar med hård?

Dina ”puttar/fysisk kontakt” ska inte göra illa hunden, men det ska vara bestämda puttar där inte någon person eller annan individ kan missförstå ditt budskap.

Om du inte lyckas nå hunden, om hunden aldrig öppnar upp för fokus på dig, så beror det på två saker –
1/ Din relation med din hund måste förbättras. Du och din hund måste träna på kommunikation, kroppsspråk, fysisk kontakt, i ett annat läge än vid hundmöten.
2/ Du är för sen och förekommer inte. Om din hund går och nosar i diket, men upphör med nosandet bara för ni möter en hund – Det är där du ska lägga in stöten. Ni ska inte bry er om andra hundar, då måste du oxå förklara det för din hund.

Om detta fungerar men du känner att det inte blir bättre från gång till gång. Det vill säga att din ”kraft/engagemang” i din fysiska kontakt med hunden inte kan minska – Då har du belönat för dåligt.
Med andra ord – Hunden får inte tillräcklig fördel i att vara uppmärksam på dig istället för på den andra hunden.

Ett beteende som du beskrivit i din fråga är oerhört lätt att få bort, om man gör rätt.
Gör man fel kan detta problem komma att växa dag efter dag och till slut har du en hund som är riktigt besvärlig och i värsta fall en hund du efter en tid inte kan hantera alls vid hundmöten.

Det jag beskrivit ovan är en teknik/metod som mycket väl kanske kan kallas för en ”hård metod”.
Men oavsett det i så fall menar jag att detta är den enda hållbara lösningen på ert problem.
Ta tag i det nu, en gång för alla, så ni sedan kan ha härliga promenader tillsammans.

Så tänker jag, hur tänker andra bloggare?

/ Fredrik Steen

20 svar på ”Så tänker jag, hur tänker du?”

  1. Just till detta stadium har jag kommit. När jag knappt kan hantera henne. Minsta lille microsekund jag missar på att förekomma blir hon som låst. Döv och okänslig för mig. Finns inget godis, mat, leksak eller beröring som hon märker. Jag kan lyfta henne i nackhåren så att hon inte nuddar backen men fokus på andra hunden släpper hon inte, den finns minnsan kvar. Det roliga är att det är så bara mot mig. Andra hon går ut med så kan dom möta hundar hur lätt som helst.
    Så detta inlägg du har skrivit att förekomma MÅSTE jag träna stenhårt på. Hon älskar dogparkour och jag brukar be henne göra nån sån övning om jag ser mötande hund före henne. Det funkar, hon glömmer bort att kolla in hunden fasten hon ser och vet att den kommer
    Alla bloggare här inne nån kanske har nått mer roligt som jag kan hitta på, för jag börjar att få slut på roliga ideer.Inne i stan som vi bor finns ju bara ett x antal övningar att göra.

  2. Men om hunden blir så pass blockerad i hjärnan och får omriktat beteende så att den biter ägaren är det nog svårt att förekomma med en puff i sidan tror jag. Har själv haft problemet som i grunden beror på att hunden är rädd och tänker ”attack är bästa försvar”. Jag har provat många metoder men bäst tycker jag nog ändå har varit då jag gått lite åt sidan och kastat godis lite inåt vägkanten så han fått leta. Då har han tappat lite fokus på den andra hunden. Gör man så tillräckligt många gånger lär sig hunden att ”ok, där kommer en hund, här ska letas godis. Och den lär sig att det Aldrig händer något. När han sen börjat känna sig något lugnare (det tar sin tid), då kan man kanske få kontakt med en puff och tala om att det inte är ok, så som Fredrik beskrivit. Svårt att beskriva med skrift. Gillar din blogg Fredrik, och får mig att respektera min hund och dess känslor mer å mer. Fast ändå inte tolerera icke önskvärt beteende. Äsch, hoppas du fattar

  3. Nu ska du faktiskt få beröm av mig Fredde för det inlägget! För jag tyckte att dina råd till frågeställaren denna gång var mycket tydliga och konkreta! Du gav några olika alternativ, vad man ska göra och när… Jag håller med i sak också. Som kortsiktig lösning avled med en stor bit grillad kyckling eller annan Stor Röd Boll… Men jobba på de långsiktiga lösningarna också, för relationen/ledarskapet är ju fel här.

    Jag flyttar mitt svar hit till denna tråd… det är mitt ordningssinne som vill ha det så.

    1. DU skrev inte ”avled”, fel av mig. Men JAG skulle råda till att avleda, undvika… på detta stadium. och förbättra relationen på annat håll innan jag började jobba i ett hundmöte, även om man ska ingripa tidigt…

      Detta skulle kunna inträffa: En hund rastas av en person som hunden inte ser som sin ledare. Personen börjar putta allt hårdare när hunden nosar på något eller tittar på något. Hunden ignorerar… ignorerar… ignorerar… sedan tappar den tålamodet och säger ifrån! Lätt hänt om en icke-ledare försöker tillrättavisa en hund. Och då måste man kunna handskas med den situationen. Men personen kanske i stället blir rädd. Bättre i så fall att undvika laddade situationer, för ett tag…

  4. Jag svarade Ulrica så här:

    Hej Ulrica! Jag vill svara dig… (Är det din första hund?)

    Steg 1: Lek mer med din hund, helst utan leksak! Kanske han ser dig nu enbart som Snäll Godisutdelare?

    Steg 2: Bli mer dominant, ställ mer krav! (Dock utan att tjata kommandon.) Inse att han inte är valp längre – han är en Testande Tonåring!

    Ditt ledarskap verkar vara för svagt, och det måste man jobba på på flera olika sätt. Fredde skriver råd om detta hela tiden här. (Ingen hundägare som jag har träffat som har sagt ”Jag försöker lugna…” har varit hundens ledare.)

    Akut, i dagsläget: Vid hundmöte, tänk: ”Jag glömde stänga av spisplattan! Vi måste genast hem igen! Dvs gå raskt och bestämt åt motsatt håll utan att ”fråga” din hund. INNAN han har låst sig. När han väl följer med dig, då kan du vända om igen och gå åt något annat håll…

    Tror du att jag gissade rätt om er?

  5. God fortsättning Fredrik!

    Du får det att låta så enkelt, vilket det säkert är när man hittar nyckeln….
    Men det funkar inte för mig och gör mig mer och mer förtvivlad. Hamnat i en ond sprial där mitt självförtroende vad det gäller hund är nära noll

    1. Jag tror att jag förstår hur hopplöst det känns, inte skoj, för mig fungerade inget tyckte jag (vara bestämd, säga till, belöna efter tillsägelse osv) , jag hade inte vad som krävdes tror jag och allt blev fel.
      Men det finns många sätt att jobba med hundmöten och det kan vara spännande och kul hela vägen, så mitt råd är att inte ge upp, prata med olika instruktörer, titta på din hund och fundera på vad den försöker säga dig och jobba i team. När jag började glädjas åt små framsteg och sätta upp en riktig plan föll så många bitar på plats, allt blev mer logiskt och jag kunde känna hopp, förståelse och kontroll istället för uppgivenhet, både jag och min hund fick en annan (mkt bättre) inställning till möten, lycka till med att hitta ett sätt som passar er!

  6. Det vi lätt glömmer är att när vi ” låtit” det hela nå kokpunkten är det inte alltid lätt att återta kontrollen o i synnerhet inte utan hjälp. En ny person är ett blankt papper för hunden o sätts gränsen direkt är det skillnad mot när man själv ger sig i kast med problemet för hunden har gjort på det viset med en så många ggr. Det viktigaste är att inte ge upp o känna sig usel på något vis! En bra tränare, som Fredrik, som står o peppar en igenom situationen, som påpekar om man reagerar för långsamt etc är guld värt o då lyckas man absolut!!! Det är svårt ensam för man ser faktiskt inte vad man själv gör :-). Lycka till o håller alla tummar för er :-)!

    1. Håller verkligen med, bra hjälp utifrån är guld värt. Någon som stöttar och ser mer objektivt på saken, någon som är bra på hundspråk och kan göra en uppmärksam på saker man inte själv tänkt på. Att filma träningen och köra uppstyrda trygga pass med figurant är också ovärderligt tycker jag. Det är lätt annars att det blir slumpen som får avgöra hur det går och att vi styr för mycket så att hunden aldrig riktigt får en chans att se ett system och ta egna initiativ och skapa nya goda vanor.

      1. Hej Stina & Katarina

        tack för pepp!
        Tyvärr försvann halva mitt inlägg
        – Belöning; har svårt att belöna då jag inte hittat en/flera riktigt bra belöningar. Inte särskilt matglad så godis funkar ibland dock långt ifrån alltid. Inte heller lyckats lösa lek m mig, varken m leksak el utan.
        Hundmöten- som blir värre o värre. När jag inte har en bra belöning hur ska jag då kunna lösa hundmöten????
        Håller såklart med om att man ska ta hjälp – och tro mig jag har försökt: flera kurser både privat och på brukshundklubb, tyvärr utan att hitta vare sig bra belöning el lösa knut med aggressivitet. Det här löser vi…..men icke och jag erkänner att jag börjar ge upp.
        Skulle göra vad som helst för att få hjälp av Fredrik. Men förstår såklart att han inte har tid att vare sig svara eller hjälpa alla som hör av sig till honom.
        Mvh Catherine

  7. Bestäm träff med någon du känner som har hund så ni kan träna under kontrollerade former istället för att bara gå runt och vänta på ett hundmöte.

  8. Hej ,Ulrika om du bor i Stockholm kan / vill jag hjälpa dig ! Jag är sbk instruktör och jobbar privat m hund på deltid, däribland m att hjälpa andra m mestadels dessa problem du beskriver m Resultat ! Läs gärna min hemsida ! Jag tar oftast inte betalt för privata uppdrag då jag livnär mig på andra sätt men älskar att hjälpa ! Så det skulle vara helt kostnadsfritt för dig. Jag brinner lite extra för Dobbisar 🙂 Jag har stor erfarenhet just av doberman har 1 själv nu min 5: e och han är omplacering m exakt dina problem när han kom , det var helt o hållet borta på 3 veckor !! Har haft e. Annan dobbishane m samma problem plus att han kunde hugga mot folk m . Jag var hans 5: e hem ,och hos mig stannade han :)Hör av dig om du vill / kan träffaS . Jag jobbar mycket likt Fredrik dvs m lite olika riktningar beroende på hund m en stor verktygslåda att ta av 🙂

  9. Hej!
    Första av allt vill jag önska alla en god fortsättning!
    Sen kanske be om ursäkt lite grann för detta är lite off topic, men jag ser att vissa ställer frågor osv här på bloggen hur gör man det?
    Sen vill jag tacka dig Fredrik för alla tips och råd du ger i Radio, Tv och även här. Vi har en blandras kille som vi tog över i höstas med vad jag tyckte från början att det här kommer bli jobbigt men kul, han drog i koppel, skällde på andra hundar, lyssna inte på nånting man sa eller gjorde.
    Jag började kolla en hel del på Cecars tips som han ger i sina tv-program utan resultat, sen hittade jag dig och Hundcoachen på tv4 play och nu har vi en helt annan hund 🙂 han kan visserligen bli lite dragit när han hittar ett spår men inte värre en att vi stannar och då tittar han upp mot mig och kommer in till min sida och vi fortsätter. Kommunikationsträning har gjort massor. Så tusen tack för alla tips och råd du ger.

    Med vänlig hälsning,: Daniel Åslund

    Ps: kommer det att komma en ny säsong av Hundcoachen på tv4?

  10. Hej. Ni är så kloka alla, och skulle så gärna be om lite tips. Så tacksam om någon vill hjälpa. Jag har Fredriks inställning om hundmöten och jobbar med det. Jag har en ungersk vizsla, mycket social och utåtriktad, mot både folk o hundar. Bor i en mindre stad i Tyskland och är förtvivlad; ägarna har sin hundar lösa! När jag tränar avstånd o ignorans, har jag nu i det senaste……4 gånger i rad fått hundar nosandes ända framme vid min hund, trots att jag ber om avstånd!.? All min träning ar ju få förgäves eftersom min hund får fördel i den andra hundens närvaro ( kul o lek). Och det händer igen ock igen? Hur kommer man undan detta. I dessa utsatta lägen har msn ju inte precis tid o ro att argumentera med hundägaren. Min hund är tik och drygt ett år. Tacksam för alla tips o tankar. /Ia

    1. Var bor du? Kan man flytta dit? Tycker att det låter väldigt sympatiskt! Och mer naturligt än hur det brukar vara här i Sverige. Utan koppel kan hundar visa upp naturligt hundbeteende. Och hundarna verkar ju oftast klara det fint… De kan utveckla en stor social kompetens.
      Men om man inte är så social själv så är det ju besvärligt om ens hund älskar allt och alla… 😉

      Mitt förslag är att du börjar med att själv träna på att känna dig lugn när andra hundar kommer fram. Hon är ju trygg med att andra kommer fram och hälsar på henne, eller hur? Reta dig inte på att de släpps fram. Engagera dig inte i mötet. Ha henne i koppel, bara var lugn och låt dem hälsa. Prata inte med hundägaren, bara vänta på att de går sin väg igen. Förarens känslor tenderar ju att smitta av sig på hunden, både lugna känslor och negativa känslor…

      Lättare sagt än gjort, men det var i alla fall det första jag kom att tänka på.

      1. Tusen tack….. Men det är bara det att hon är så vild … Hoppar på ALLT och alla och då när hon går i kppel, vilket är enligt lagen här också, böterna är höga om polisen kommer. Hon blir ju helt galen när hon ser en annan hund. Vi bor i tyskland och på många sätt är det väldigt sympatiskt. Hon får va med på restaurang och i de flesta butiker, vilket är positivt!
        Du har säkert alldeleses rätt. Jag är normalt social, men är så påverkad av fredriks ord….”andra hundar struntar vi i”, så ja har fått för mig att det är det viktigaste, och jag vill ju INTE att hon hoppar på allt och alla, det vill ju inte alla, så jag har nästan blivit osocial?!? Men hon är extrem i sitt ”hälsande”.
        Det är inte så att hon ” bara” hälsar. Hon hoppar, och Drar, och i värsta fall, med lite otur, drar hon omkull mig. Skulle gärna annars hälsa på alla. Kanske lugnar hon sig med åldern. Men mycket hundar nära varandra ställer också högre krav. Är kanske bara tiden och mognad som löser detta. Får tyvärr bara många elaka ord på vägen som känns jobbigt. Tack ändå för ditt engemang. Jag kämpar vidare. Varma hälsningar / ia

  11. Ps, släpper jag henne är det absolut inget problem. Då kan jag stå och prata med den andra hundägaren länge…om omgivningen tillåter det… Men bland äldre människor, eller barn, som också går i närheten kan jag inte släppa henne, med risk för att i sin glädje fäller hon eller skrämmer dem. Man får ha respekt för att andra kan vara/bli rädda. Och det är inte schysst mot min hund att jag måste streta och dra i henne när en annnan hund nosar nära och hon inte får leka. Det blir bara strid och tråkigt för alla. Jag vill att hundägare antingen ska ha pli på sin hund eller ha den i koppel! Många gånger är det så, att de har sina hundar lösa, för att de inte orkar drag i koppel! Eller inte orkar motionera sin hund på andra sätt, eller ställen där hundarna får vara lösa! Och detta fenomen är ju mindre sympaiskt. Eller vad tycker ni?

  12. Hej igen, jag tror faktiskt att jag helt enkelt måste bli tydligare med vad jag vill, hur jag vill ha det , mot både de människor jag möter och mot min hund. Ibland hjälper det att få skriva av sig, och samla tankarna. Tusen tack för den möjligheten och ett gott 2014 till er alla!

Kommentarer inaktiverade.