Hundarna vill göra slut på varandra.

Skärmavbild 2013-08-06 kl. 17.03.11

 

På bilden ser ni husse nr2 Tommy Norberg med min lilla Ziegerkamp Ice.
Nu är det bara dagar kvar innan jag , Tommy och Ice åker ner till MyDog, Göteborg.
Ice ha skrapat ihop en hel del fina meriter.
Han är Svensk Utställningschampion, Svensk segrare på SSM 2012, Svensk vinnare 2012, Svensk vinnare 2013, IPO2, Avelskorad.

Nere på MyDog ska jag förutom att ställa Ice vid två tillfällen även prata på Cafescenen alla 4 dagar, samt mingla lite i Agrias monter.
Hoppas vi syns där i början på nästa år!   🙂

Men först blir det några dagar uppe i Sälen.
Vi åker dit nu på morgonen för skidåkning och diverse mys. Hoppas det finns tillräckligt med snö där uppe bara.

Fråga –

Hej Fredrik.
Jag har två jämnåriga tikar på 3 år som de senaste dagarna har ryckt ihop ett par gånger tillsynes utan anledning. Slagsmålen har varit rejäla och jag tror att de hade fått döda varandra om jag inte hade fått isär dom.
Vad ska jag göra?
Låta dom göra upp? Eller vad?
Hjälp!
Mvh XXXXXXXX

Svar –

Hej, detta är inte bra. Jag önskar dock jag kunde säga något annat, men det kan jag inte.
Här tror jag inte på någon ”sund/naturlig” lösning.
Hade dina hundar själv fått bestämma hade de troligtvis brutit och skapat varsin flock långt ifrån varandra.
Detta är en situation där praktik och vetenskap inte går ihop.
Hundar vill av naturen inte skada varandra, utan undviker hellre varandra.
Men eftersom hundarna inte kommer undan sätter vi dom i en situation som inte är naturlig, och då måste vi agera och se till att det fungerar ändå.
Du ska INTE låta dom göra upp, det kommer bara sluta i elände och inget kommer att bli bättre av det.
Om jag vore dig så skulle jag helt enkelt infört nolltolerans hemma. Det vill säga att du förbjuder båda tikarna att ha någon som helst kontakt med varandra.
Det innebär att på promenader, i bostaden, ja överallt, så är det förbjudet för dom båda att ens ta kontakt med varandra. Möter dom varandra i en dörröppning ska båda hundarna vända och gå åt andra hållet.
Detta gör du med konsekvens och med starkt ledarskap.
Du måste helt enkelt vara benhård.
När du, om du måste, lämnar hundarna hemma ensamma så måste du se till att de är separerade från varandra. De kan endast vara i samma utrymme då du själv finns med.
Kanske kan munkorg på de båda hundarna också vara en lösning så här i början, beroende på vilken kontroll du har på hundarna. Men om du har munkorg på dom då du finns närvarande kan de i alla fall inte skada varandra.
Det är möjligt att efter en tid då du infört nolltolerans, att tikarna dämpar sina känslor och efter en tid kanske allt kan återgå till det normala. Men just nu måste er situation bygga på att hundarna helt enkelt vill göra slut på varandra.
Jag mejlar dig oxå en kontakt du kan kontakta för eventuell mer och privat konsultation.
Lycka till/ Fredrik Steen

18 svar på ”Hundarna vill göra slut på varandra.”

  1. Fråga på helt annat. Min schäfer har en otroligt stark jaktinstinkt och mycket låg rettröskel för tex barns kroppsspråk som oftas är oförutsägbara men där är det ganska lätt att bryta beteendet men med joggare är det en helt annan femma…hon får totalt hjärnsläpp i dom mötena och hade om hon kunnat jagat ikapp dom och förmodligen satt sej i armen. Jag har med konsekvent korrigering lyckats dämpa utfallen i kopplet och reducerat vrålandet till mindre ylande och hon sätter sej ner på komando…men är fortfarande stenhårt foluserad på måltavlan vad jag än gör. En till tre joggare kan jag hålla henne sittandes sen blir det jobbigt…Min fråga är kan jag dämpa detta helt eller är det något som förmodligen alltid kommer att finnas. Manin gäller endast joggare vilt kan hon dra efter en kort bit men löparna ska hon ikapp till varje pris

    1. Hej!
      Jag har ett förslag till dig: träna kontakt med din hund. Dvs att hunden lär sig att ”fråga”.
      En av mina hundar var ”omöjlig” han jagade allt. Men kontaktövningen var till stor hjälp.
      Beskrivning finns i en av F.Steens böcker och en liten film av densamme på YouTube.

  2. Usch, den sortens osämja i flocken är aldrig rolig :-(! Hoppas verkligen det löser sig! Annars är omplacering en lösning men det är ju inte där man börjar. Lycka till!!!
    Ice är störtläcker :-)! Håller tummarna på My Dog!

  3. Hej Fredrik!

    Är alla hundar uppfostringsbara tycker du? Finns där några undantag?
    I vårt forum på fb hävdar en person att en del är hopplösa fall.
    Så ser jag inte det, jag ser det som att det är oss människor det beror på?

    Kommer du att prata uppfostran / inlärning mm på my dog?

    Med vänlig hälsning,

    1. Spännande fråga.
      Hur menar du med att alla hundar kan uppfostras? Om alla kan bli stabila familjehundar? Eller om alla hundar kan leva med en person som planerar sin tillvaro efter hunden och får det att fungera?

  4. Usch, mardrömsscenariot att hundarna börjar bråka på allvar.
    Om en vecka kommer min äldsta tik hem efter att ha varit borta i 3 månader för att valpa. Under tiden har ”lillan” hunnit bli ett år och har varit skendräktig och tror nog hon har egna små valpar under sängen.
    Just detta inser jag kan bli ett problem när den äldsta kommer hem.
    Just nu är jag både en gnutta orolig men ändå väldigt lugn och säker på att det kommer att gå bra.

    Jag förbereder oss genom att spärra av möjligheten för lillan att komma in under sängen, mycket motion och aktivitet för att lindra skenvalpningen så mycket som möjligt.
    Jag kommer heller inte att vara själv med hundarna när dom ses igen, och träffas får dom göra en bra bit från bostaden.

    Jag har också tagit semester så jag är ledig i två veckor efter att den stora kommer hem, så jag har tid att se att allt fungerar som det ska.

  5. Det är inte alltid ägarens fel även om mycket kan kompenseras med uppfostran. Ett lynne kan du inte uppfostra bort. Hunden kommer alltid vara det den är i grunden men med rätt fostran kan du kompensera för ev brister. En stabil hund blir inte knäpp för att du gör lite fel med den. Skulle det bara vara upp till ägaren så skulle vi inte behöva mentaltesta hundar innan avel. Rädslor och aggressivitet är i högsta grad ärftligt. Särskilt rädslor.

    1. Anna, håller helt med! Har sett så många exempel på hundar som får uppfostra sig själv för ingen har tid och ändå blir det fina, lugna hundar. Sedan hundvana personer som plötsligt får en individ som de får jobba stenhårt med och råkar ut för problembeteenden som de aldrig haft tidigare på sina hundar. Hunden är en individ i grunden och sen har man möjlighet att påverka utifrån denna grund!

  6. Hej Fredrik och tack för tipset här ovanför! Mina två tikar är precis likadana och tyvärr blev den ena skadad i det senaste slagsmålet. De är nu helt åtskilda,,,alltid. Detta är ju både tråkigt och ganska jobbigt för oss som måste kliva över grindar mm hela tiden. Jag undrar om du vill mejla mig samma kontakt som du ovan skulle mejla den andra matten?

    Mvh
    Nina

  7. Det är exakt samma problem jag har hemma nu med mina två pojkar, kullsyskon. Bad om tips i en annan tråd om detta…
    Håller dom separerade, men det går att gå ut med dom på promenad tillsammans. Men inne är dom som hökar på varandra.
    Får väl se om ngn vecka eller tre om det ger sig efter att nu båda är kemisk kastrerade. Den
    äldre hunden är en ängel med båda. Men tror att samma ålder på dom, ställer till det o att bägge är fulla med hormoner som spritter i kroppen….slutar hormonerna flöda, kan man ju hoppas dom slutar slåss om ngt revir. Ngn annan som har mer erfarenhet av detta?
    (Kullbrorsan är en omplacering hos oss sen två veckor nu, 11 mån gamla)

    1. Känner igen detta.
      Schäfern och HH´n väntade ut varandra och vi förekom hela tiden.
      Till slut så sålde vi Schäfer tiken då risken var för stor.
      Det var ett riktigt arsle som köpte henne, tyvärr, nått som uppdagades senare.
      Så alla ni som måste göra er av med hund, kolla upp köparna noga !!!!!

    2. Hej! Jag har samma problem som du med min yngsta hane (eng.spr.spaniel 2,5 år) Att han och den andra jämgamla hanen (jämthund) inte kommer överens, det har jag accepterat. Vi har dom isär helt enkelt och det funkar bra… Men nu har springern börjat mucka med den andra springerhanen (som är en mjukis) på 7 år och dom har alltid varit som ler och långhalm innan! Skillnaden kom när jag och min man åkte på semester en vecka innan jul och då passade unghunden, som är rätt tuff och behöver en fast hand för att hålla sig på mattan i flocken, på att dra pennor med mina föräldrar som var hundvakter och slagsmålen avlöste varandra! Jag har jobbat hårt dom senaste veckorna med både flockgemenskap, lydnad ihop och ledarskap. Ute på rundorna är allt som vanligt, dvs väldigt avslappnat. Inne är det dock fortfarande spänt… Den yngre är som vanligt, innan vår resa, men den äldre visar tydligt att han inte litar på unghunden, som då i sin tur blir extra kaxig! Jag funderar nu på att låta kastrera honom, antingen kemiskt eller kirurgiskt och skulle bli glad för en rapport från dig om hur det funkar för dina grabbar?! Står i valet och kvalet då jag har hört att det kan bli mkt bättre, men likväl att kan det bli värre och DET vill jag inte! Tack på förhand, mvh Katti

      Ps… Är det någon som har råd och tips på hur jag ska lösa situationen så tar jag gladeligen emot det! Även från Er som har erfarenhet av kem. + kir. kastrering och vad skillnaden i beteendet har varit. I dagsläget har jag inte dom ihop om inte jag är närvarande (resten av familjen skiter han i och bråkar iaf) Dom ligger ihop på nätterna på hundarnas sovplats, men den yngsta i bur. Vill inte sära på flocken mer än vad jag behöver…. Här inne har jag ett retriverkoppel hängandes efter honom för säkerhets skull så att jag kan bryta honom snabbt om det skulle behövas. Sista gången dom slogs var juldagen och jag hoppas att det håller i sig! Men det blöder i mattehjärtat när dom inte komer överens… 🙁

  8. Det fanns en intressant artikel i Hundsport om det här dilemmat för ett tag sedan, skriven av Berit Wallin Håkansson ( veterinären) angående två wachteltikar mor o dotter. Jag tror det är ganska vanligt men folk kanske skäms? Synd isf. Bättre dela med sig av råd o dåd tycker jag.

  9. hej
    har köpt en dvärgpinscher, han år 8 månader och är väldigt dominant folk vi möter och andra hundar. vi har fått ner han lite på jorden. men fortfarande. han är en omplacerings hund, som red på allt och alla når vi hämtade honom. men vi har fått bort de nu. har tidigare haft schäfer.
    mvh jane

  10. Ha ha … Kom precis hem från Sälen, och vädret har varit si sådär, varannandag plusgrader med regn eller blöt snö. Hoppas ni får bättre väder, backarna har jag värmt upp under de senaste två veckorna, så jävla skönt det varit 🙂

  11. Fredrik, som jag förstått så vill du inte berätta vilka hundar du har hemma osv. Men kan du inte berätta hur det går med Ice och Denver? Två ’starka’ hannar.
    Nu frågar ju fler om just det där med att rycka ihop inom flocken.
    Kom igen nu,experten, ge dom lite mer konkreta tips, än bara ’nolltolerans’.

  12. Kan det ha med löp att göra att tikarna ryker ihop? Är det vanligt att det kan bli så om flocken är uppväxt tillsammans?
    Särar man på flocken vid tillfällen förstår jag om detta händer ( något jag själv undviker).

Kommentarer inaktiverade.