Detta problem löser man inte då det händer. Man ser istället till att det aldrig händer.

”…Om du tänker dig en ung valp som precis lämnat sina syskon för ett nytt hem. Tänk dig denna valp på den första promenaden i det nya hemmet. Och första gången på promenad och då valpen för första gången möter en annan hund.
Beroende på valp och typ av valp så blir det skillnader, men saker händer med största sannolikhet.
Valpen kan bli osäker och gå bakom sin ägare. Valpen kan bli glad och hoppar ut i kopplet mot den mötande hunden. Valpen kan bli osäker och faktiskt visa det vi kan kalla aggressivitet.
Väldigt sällan reagerar valpen inte alls, även om detta också händer i vissa fall.
Då är det många gånger så att hundägaren, oavsett vad valpen egentligen gör, blir bekymrad över valpens beteende.
Om valpen blir osäker blir vi olyckliga för det och vill därför visa valpen att andra hundar är snälla.
Om valpen blir glad, så blir vi glada för det och frågar om valpen får hälsa på den mötande hunden.
Om valpen blir osäker och aggressiv blir vi förtvivlade och frågar om den mötande hunden är snäll och därefter försöker få valp och hund att hälsa……”

Ovan är ett litet smakprov från min kommande bok. Notera dock att redaktör ej korrigerat det svenska språket i detta material 🙂

Kapitlet där texten kommer att tillhöra handlar om – Fina och bra hundmöten.

 

God morgon denna härliga måndag!   ………. Not!
Det är måndag, jag är trött, jag fryser rumpan av mig 🙂

 

Fråga –

Hej Fredrik Steen.

Jag och min hund, en hane Labrador på 3 år, har ett problem vi brottas med.
Då vi går på en promenad attackerar han bilar som åker förbi. Han har till och med fått en smäll av en passerande bil en gång, men inte slutat för det.
Problemet är att jag aldrig vet när det kommer. Det händer bara då och då. Detta innebär ju alltid att jag aldrig kan förekomma, bara bestraffa. Och det är ju något du säger är värdelöst. (vilket jag håller med om eftersom han fortsätter)
Har du nåt bra tips jag kan prova?
Tacksam för alla råd jag kan få, och jag tycker verkligen du är duktig på allt som gäller hund.
Vänligen XXXXXX

Svar –

Hej.
Jag förstår att detta är ett besvärligt problem. Det handlar ju i stor grad om hundens och oxå om andras säkerhet.
Ja, att bestraffa en attack på en bil efter att attacken har hänt är mer än värdelöst. Det försämrar bara er relation och kan till och med förstärka hundens vilja att attackera bilar eftersom det händer massor av ”grejor” då hunden gör detta.
Det är ingen ide alls!

Du ska förekomma, och det ska du göra även om du inte vet om han tänker göra nåt eller inte.
Då du promenerar på så sätt så att detta kan hända, så ska du förekomma. När det kommer en bil så ska du oavsett vad hunden tänker, tala om för hunden – Nu kommer en bil och den ger vi f-n i.
Om du gör detta konsekvent bil efter bil då kommer du aldrig komma till det att han attackerar en bil, eller hur?
Det är där lösningen ligger.
Idag kan en tillrättavisning/förekomma innebära en putt i sidan av hunden tillsammans med din röst. Om en vecka kanske samma budskap går fram med hjälp endast av att du petar honom på örat (bara ett exempel)
Ditt petande på örat räcker förmodligen väldigt snart för att hunden ska förstå att du har befälet då det kommer bilar.

Problem som detta och andra liknande problem bryter man inte då det händer. Man ser istället till att det aldrig händer och då försvinner detta med tid.
Hoppas du fått nåt tips du kan använda // Fredrik Steen

Hörs lite senare idag eller under dagen på Instagram (@hundcoachen) eller på Twitter @Fredrik_Steen

 

11 svar på ”Detta problem löser man inte då det händer. Man ser istället till att det aldrig händer.”

  1. Samma problem hade jag med min schäfer från det hon var liten valp. Hon ville också jaga alla bilar. Löste det genom att sätta mig på en bänk vid en trafikerad väg och helt enkelt vänta in bilarna. Varje gång det kom en bil var jag före henne och talade om, att den ger vi blanka faderullan i. Hade alltid lite belöning i handen, som hon fick när bilen passerat utan att hon reagerat för den. Blev väl lite dans i början, men hon vande sig av med biljakten. Nu kan det hända någon väldigt enstaka gång att hon glömmer bort sig. Vore det lika enkelt att vänja henne av med rådjursjakt och dåligt uppförande vid hundmöten skulle jag bli glad. 🙂

    Ha en bra måndag alla.

    1. Jag har haft samma problem med min schäferkille, 2 år i dagarna. Jag kan fortfarande inte slappna av, och måste ha koll på allt som hörs och rör sig i vår närhet. Han var för 1,5 år sedan på allt. Han kastae sig på bilar, bussar, skejtare, joggare, vidrig i hundmöte osv osv. Jag fick hela tiden ligga steget före honom. Kom det en bil på långt håll fick jag börja avleda och sedan jobba oss igenom hela händelsen, till bil var förbi. Jobba hårt och hela tiden vara observant på om han trots detta kommer kasta sig eller inte. 40 kilo kast i koppel tar ju lite att hålla emot. Och kommer det plötsligt är det 20 resor värre.Och bilar/bussar/moppar/joggare allt som rör sig, det möter man ju en hel del av på en promenad. Han hatar fortfarande rullskidor och folk som stavgår. Men det är hanterbart och vi anvädner samma metod där. Nu får jag ha koll, och vara duktig på att läsa honom. Men nu fungerar det att passera en bil i rörelse eller moppe osv. Men jag har svårt att koppla av helt. Hundmöten, det enda som ens är i närheten av att fungera, och då har vi ändå gått kurser i det här hos duktig tränare, är Fredriks metod, att låta hunden sitta igenom mötet. Byter sida på vägen och sätter honom ner. Han får vrida huvudet och skälla lite om han vill. Men inte lyfta på baken. Och så belöning och pukor och trumpeter då den andra hunden passerat utan att vi hamnat i trubbel. Och nu har min hundkille börjat kommunicera, då han tycker att mötet är över. Då tittar han på mig och då får han belöning. Vet inte hur vi ska ta det en nivå till, dvs i rörelse passera den andra hunden. För det går fortfarande inte mer än på mycket långt avstånd.

  2. God morgon

    Trodde inte detta skulle hända oss, men plötsligt händer det och vad är det som händer o sker?

    Min aussietjej 9 mån , är en öppen, social, mycket van vid alla slagsmiljöer. Är van att umgås med andra hundar. Vi är mycket ute på utställningar o andra hundtillställningar.

    Har plötsligt börja göra utfall mot andra hundar på promenaderna, blev helt ställd första gången det hände häromkvällen, vi mötte en bekant vars hund vi inte känner, men vi sa hej till varandra o skulle passera bara. Hon lyckas krypa ur halsbandet o ska ge sig på denna hund.jag fick ta till ”arga rösten” så hon kom till mig. Men såg på henne att hon var upprörd.Den andra hunden svarde emot o den hussen gick emellan , o sa åt min tjej att nä du backa nu o det gjorde hon.

    När vi var på my dog, göteborg så blev hon båda dagarna på hoppad av någa hundar, så hon blev rädd, kan detta vara anledningen kanske.
    Nåväl , man ska kanske inte ananlyser så mycket som du säger utan bara förhindra nästa gång o ligga före. Men det var en ny upplevelse för mig och skitjobbigt!

    1. Klart hon kan ha blivit lite skrämd om hon blivit påhoppad. Min kille morrar just nu på andra hundar vi möter, men det beror på smärta (han har en muskelinflammation). Hoppas det löser sig för er med lite träning! 🙂

      1. Min nu 11månaders kille , öppen, social van vid många olika hundar och miljöer, hade en liknande händelse. Trodde det var en engångs händelse. Men det upprepades några gånger. Nu vid 11 månader händer det inte längre. Jag tolkade honom som att han fortfarande var lite valpig vid möten, men andra hundar talade om för han att – hörru grabben det är dax att vara vuxen nu. Och nu två månader senare är det inga problem längre. Bara en gissing. Har egentligen ingen aning.

  3. Har en underbar flock med fyra vuxna och två 5 månaders huliganer som gör hundmöten till ett nöje =)
    Skötsamma, med nästan full kontakt med mig, säger nästan då valparna inte riktigt har den fokusen än <3
    Lägger ner en hel del tid men att få vardagen att funka klanderfritt och det betalar sig
    Fuskar aldrig
    Har en fungerande flock med 6 småhundar och får dagligen höra hur fina dom är just vid möten med folk och fä
    Den ultimat lönen för nerlagt arbete
    Hundmöten är skitkul ju 😉

    1. Kicki: Härlig läsning! Bra jobbat! Jag är helt inne på din linje, att göra hundmöten till en rolig grej där hunden/hundarna får cred för att aktivt delta och hålla kontakt med husse/matte.

  4. Har gjort som du säger och börjar få resultat, fast det gällde inte bilar utan joggare som Fransson, 3 år, plötsligt började anfalla för ett tag sen, hade aldrig brytt sig förut. Varje gång jag ser en joggare säger jag till och nu, som sagt, börjar han strunta i dem.

  5. Hej!

    Angående detta med valpar. Vi kommer i början av sommaren (förhoppningsvis) att ta hem en valp. Vår äldre hund är då 5 år, han och jag jobbar mycket tillsammans och vi är ett starkt team.
    Min fundering är följande hur introducera den lilla valpen i våran flock så både valp och vuxen hund tycker det är ok? Vad ska vi tänka på? Finns det några fallgropar som är lätta att undvika? Jag vill att det ska gå så smidigt som möjligt och framför allt vill jag inte att den äldre hunden ska känns konkurrens med den lille.

    Fredrik, har du skrivitom detta någonstans?!

  6. Hej! Fredrik, vi har en colliepojke på snart 5 år. Han op båda frambenen när han var valp, han haltade och det var medärft. Han är en mycket osäker hundbblir lätt stressad och kan då flyga på våran Leonberger. När husse är ute med honom och han möter någon i skogen, har det hänt att han naffsar till husse. Husse blir väldigt osäker och det känner hunden. Jag själv har fått bort det, jag har gått mycket på vägar för han är rädd för stora fordon och cyklar m.m. Kommer det människor emot oss skäller han och vill på dom. Det låter väl som en hemsk hund men han är jättesnäll annars. Alla hundfolk säger ta bort honom, är det det rätta eller. Hans liv började inte så bra med op och sitta instängd bakom galler för han inte

    fick röra sig. Jag tror att det hjälpte till, vad ska vi göra?

Kommentarer inaktiverade.