Så hade jag gjort med din Amstaff.

Hej jag heter X, jag är 18 år. Jag har en omplaceringshund, en amstaff på 2.5 år. Mitt problem med henne är att hon kan göra utfall vid hundmöten, vissa ignorerar hon och vissa inte. Vad jag än gör så får jag ingen kontakt med henne. Jag har försökt att få kontakt med henne innan hon ens sett hunden men det funkar inte. Kan ett knep vara att byta till ett helstryp halsband? 

Det som är det jobbiga i det hela är att folk blir så rädda eftersom det är en amstaff, jag får blickar och kommentarer. Så jag behöver verkligen hjälp. Med vänlig hälsning, X och X (hunden)

Hej, tack för ditt brev.
Ja, tyvärr är det nog så att om man har en amstaff, schäfer, rottis, eller andra raser media ”gillar” så får man nog tyvärr vara beredd på att ta ett ännu större ansvar än en ”vanlig hundägare”.
Kan kanske kännas orättvist, men det bara är så.

Vad gäller stryphalsband så är jag emot stryphalsband. Inte direkt för att det är elakt, för det beror ju på hur man använder det, utan mer för att det bara har en effekt till en början. Ser avtar denna effekt och problemet återkommer.
Jag använder aldrig stryphalsband.

Du säger att dessa utfall sker då och då, och om jag förstår dig rätt så försöker du förekomma men du får ingen kontakt med din hund.
Detta kan vara vanligt på en hund som har ett inarbetat beteende, men det finns lösningar.
Om jag vore dig så skulle jag träna på detta först när du inte möter någon hund.
Det vill säga – putta till hunden, ta i hunden, på ett sånt sätt så att hunden öppnar upp för kommunikation.
Detta ska du sedan belöna!
En belöning gör att hunden vill göra det igen och göra det bättre.
När du tränar detta vid sidan om och det går bra, så kan du träna detta i en miljö med något större störningar. När det går bra som tar du mer störningar och så vidare.
Det tar inte så lång tid som det kan låta och om du gör rätt så tror jag att du kommer långt bara på ett par dagar.
När du känner att du når din hund på ALLA ställen oavsett störning, men att det inte finns en hund i närheten, så kan du prova innan ett hundmöte.
Då kommer det att fungera skulle jag tro.

Så hade jag gjort i första hand. Lycka till / Fredrik Steen

4 svar på ”Så hade jag gjort med din Amstaff.”

  1. Ååå vad jag känner igen detta! sedan valp har jag tränat kontakt med min hund (Nu 2,5 år) också en AST men dess hundmöten…. jag tränar lydnad,rally, barkmakrdrag m.m annars och på BHK och när vi tränar, inga problem det kan finnas massa hundar utan ngn reaktion. men när vi är ute och promenerar (då han inte har en egen uppgift) så verkar det som att han har gett sig en egen uppgift att skälla på andra hundar. SPECIELLT på hundar som fäster sina ögon och stirrar på min hund…. men skam den som ger sig! Det har blivit mkt bättre och just nu funderar jag på vad min hund kan få i ”uppgift” på promenaderna…

    1. Varför inte ta med dig övningarna/träningen som fungerar fint på klubben med ut på vanliga promenaden 🙂

  2. när du skriver ”öppnar upp för kommunikation” menar du all ”uppmärksamhet” som hunden ger till mig då jag exempelvis putter på den? Har en douge de bordeaux som mycket sällan bryr sig om andra hundar men de tillfällen han gör detta och jag försöker förekomma så fort jag bara kan ( putta, ta tag, gå baklänges så att hunden får vända och följa efter mig ist osv) , dock ibland när jag tar i honom kan han liksom vända sig snabbt och ”nafsa” och lika snabbt vända sig mot hunden igen. I dessa fall ger jag mig inte och jag ignorerar nafsandet ( detta är inget aggresivt what so ever utan mer energi/frustration som riktas mot mig i stället i detta sammanhanget och irriterat typ ”låt mig va”), däremot så berömmer jag inte när han gör en sån helomvändning mot mig. Kanske är det därför han vänder tillbaka lika snabbt? Jag tar ju bara i honom men inget mer händer lixom. samtidigt känns det fel att ”berömma” nafsandet. vi tränar mycket på när han är lös tex så är det massa beröm så fort han ”frivilligt” tittar på mig och tar kontakt självmant.

    1. Man kan inte berömma nafsande med godis,(som Fredrik brukar säga) Iallafall inte ”känslan” bakom nafsandet.

      Jag skulle nog ha nåt han tycker om,i beredskap, när han vänder sej. Kanske inte så han får ex godis direkt,utan så han får känna lukten på godis/föda (el vad det nu är)
      Jag skulle försöka hålla kvar hans uppmärksamhet när han vänder,oavsett med vad. Annars går han ju tillbaka till sin frustration.

Kommentarer inaktiverade.