Det är bokstavligt livsfarligt för ett barn!

I dag har jag haft en kanondag!
Det började med ett möte på ett produktionsbolag, och jag hoppas verkligen detta blir på riktigt.
Äntligen har ett produktionsbolag vaknat och inser hur ett hund/djur-program ska göras.
Blir detta verklighet, sen kan jag sluta med hund för då har jag gjort mitt! 🙂
Men å andra sidan känner jag mig själv. Om detta blir verklighet så vill jag bara göra ännu mer och antagligen grundar sig detta i någon typ av bokstavskombination skulle jag tro.

Tjejen jag hade möte med har jag arbetat med tidigare i TV4 program “Förkväll”.
En kanontjej som är så jäkla inspirerande 🙂

 

Hej mitt namn är XXXXX XXXXXXX. Jag har en viktig fråga.
Få jag var hos min familj som här en liten hund och en stor dobberman. Som är en tik. Hon är ca 2 år och här alltid varit snäll mot min lilla pojk hittills.
Men plötsligt i dag när hon låg och sov så hörde jag att hon skällde till och mitt barn började gråta och ta sig på huvudet. Min lillebror som var i samma rum hörde att hunden morrade till sedan så såg han att den hade hela min 1.5 år bebis huvud i munnen och bet till. Jag kom springandes och såg att min son grät. Hamnade ett litet bit märke som hade gjort hål på huden ovanför örat. Samt ett märke av att örat klämts.

Vad ska jag göra?
Vågar jag ha med honom hit mer så länge hunden är här?

Snälla svara Järna. Då jag annars inte vet vad jag ska göra.

Med vänliga hälsningar XXXXX

Hej, jag hoppas allt gick väl med barnet. Och tycker ni borde åka till sjukhuset för kontroll.
Egentligen är det omöjligt för mig att svara på eftersom det redan nu hänt en gång.
Men små barn och hund hör inte ihop, detta har jag sagt tusen gånger i TV, Radio, och på blogg.

Med största sannolikhet svarade inte barnet på hundens signaler – Och olyckan är ett faktum.
Detta är bokstavligt livsfarligt för ett barn!

Du kan bara svara på den frågan du ställer själv. Det beror ju på om hundägare och förälder tar sitt fulla ansvar eller ej.
Personligen får inte mina egna barn ens krypa omkring på golvet med våra egna hundar utan 100% uppsikt från mig.
Denna hund som bet barnet kommer troligtvis aldrig att attackera barnet om barnet håller sig borta från hunden.
Men… det är föräldrar och ägarens ansvar – INTE HUNDEN ELLER BARNETS ANSVAR!!!

Hundar är rovdjur, kommer alltid vara rovdjur, och oavsett ras och hur snäll den är så är alla hundar kapabla till något sånt här.
Och detta oavsett vad ägaren själv tror.

// Fredrik Steen

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

10 Inlägg för Det är bokstavligt livsfarligt för ett barn!

  1. Marie Jörhorn skriver:

    Ibland gillar jag dig mer än vanlig, Fredde!

    Klockrent svar.

  2. Anna skriver:

    Väldigt bra svar! Blir själv förvånad över hur ens nära och bekanta låter barn behandla deras hundar. Galet säger jag. Här har vi regler som alltid känns naturliga. Hundarna belönas alltid när de självmant väljer att flytta sig från en jobbig situation, i detta fall när en oförutsägbar bebis rör sig mot dem. Hundarna har också lärt sig att, hur ivrig man än är, så springer man inte nära barnen. Barnen har också från start tagits bort när de sökt kontakt med hunden, detta görs helt odramatiskt och för att visa att här ger vi hundarna sin space. Vet inte om de hjälper att vi har stora “noll till hundra på en tiondels sekund”-hundar men även mindre hundar kan få nog och ett bett i ansiktet kan, oavsett storlek, vara förödande. De där “min hund är snäll”-mentaliteten har gått för långt. För den snälla hunden behöver också respekteras.

  3. Gabriella Grothenstam skriver:

    Att det ska va så jäXXa svårt för en del! Jag har alltid haft hund, även när barnen var små. Men inte fXn lämnade jag dom ensamma tillsammans.. Nu har jag förvisso haft “tur” och fått mina hundar att det är där jag är, som dom är.. Hmm Det där lät nog fel, inte så att bara för att jag lämnar rummet så flyger dom efter. Men dom är alltid så att jag ‘ser’ dem.. Och tjejernas rum går vi bara in i om vi blir inbjudna..
    Jisses vad trött jag blir ibland.. Klockrent svar iaf.. 😉

  4. Vovva skriver:

    Perfekt svar och jag håller med Marie – ibland gillar man dig mer än annars.

  5. Suzanne skriver:

    Håller med dig helt Fredrik, förstår inte alla vuxna som har hundarna som barnvakt!!

  6. Sanne skriver:

    Ibland undrar jag om de frågor du får via mejl är folk som driver med dig. Det här typiskt en sån, “det här kan väl inte vara på riktigt?”. Hur dum får man bli, lämna barn och hund ensamma utan uppsikt?! Stackars barn, och stackars hund som ska ta det ansvaret och sen när den gör så gott den kan för att freda sig (?) så får den plikta med sitt liv 🙁

    Finns det ingen bok med grundläggande hantering av hund? Första kapitlet i den boken borde hantera ämnet barn och hund. Kanske du kan skriva en sån bok Fredrik? “Hundhantering for dummies” eller liknande?

    • Sanna skriver:

      Hej Sanne,

      jag blir inte provocerad av att någon är lite okunnig ifråga om hund och ber om tips och råd. Däremot blir jag lite lätt förbannad på ditt hårda och fördömande svar.

      Fast nu påminner jag mig att jag också skrev något liknande som svar på ett inlägg som var sanslöst korkat i somras…

      hm…

      Min uppmaning till alla oss kålsupare blir således att hålla god ton på bloggen och hjälpa och stötta istället för att idiotförklara och fördöma.

      Vad gäller hund och barn-frågan så håller jag md Fredrik om att man alltid ska hålla umgänget under uppsikt men jag håller inte med om att alla hundar kan ta sig för att försvara sig med sina tänder mot barnangrepp.
      Mina två barn har växt upp från koltåldern med lite olika hundar och det har aldrig funnits minsta skäl till oro. Den hund som präglat mina barn mest har varit en genomharmonisk rottweiler/riesenschnauserblandning som aldrig skulle kommit på tanken att kröka minsta hårstrå på ett barn oavsett hur hårdhänt barnet behandlar hunden.
      Med detta menar jag inte att barn får behandla hundar hårdhänt.
      Men att det händer ibland ändå.
      Bland annat har de använt älskade hunden (R.I.P) som “lära-gå-stol” samt legat tätt intill och sovit ihop på fällar på golvet.

      Vår nuvarande vuxnahund, jaktlabbe/spanieltblandning har lika lite intresse av att “säga ifrån” inför ett barn som hon hade inför sina egna valpar. Hon bara vrider sig bort och suckar.

      Vi har hårda vindar med drivsnö som följd här i Skåne idag igen…. Efter tre veckors oavbrutna vindstyrkor undrar man så smått om det någonsin kommer sluta blåsa…

  7. Anna skriver:

    Jag håller helt med Fredrik. Barn och hundar tillsammans måste vara under vuxnas bevakning och ansvar.
    Tilll brevskrivaren.
    Så himla ledsamt att det hände, se till att barnet blir undersökt av läkare så ni vet säkert att det inte gått illa. Jag förstår att din bror var med och höll koll och ni trodde att det var ok men nu vet ni ju och kan se till att hålla barn och hund åtskiljda när ni hälsar på.
    Bra att du skrev till Fredrik och att han publicerade ditt meil. Det kan få någon annan att tänka efter imorgon och på så sätt rädda både ett barn och en hund!

  8. Jag födde upp Doberamann när min dotter var bebis och uppåt.Vi byggde igen köket för hundarna och de hade egna fina boxar inne vid matstunder osv.och om det var behov av att få vara ifred när kompisar kom..Allt för att skydda dom från “lilla minst” .
    Endast i vår direkta närvaro fick dom umgås,hundarna var trygga o nöjda m detta
    och vi med.Inget svårt allas med det och även hundrädda på besök kände sig nöjda med det barn som vuxna 🙂

  9. Ella skriver:

    Bra svar!!