På samma sätt som du kan dra fördel av att hunden tigger, kan du också dra fördel av att hunden visar underkastelse.

20140218-200731.jpg

 

En del tycker att då hunden går fin lydnad, att dom då har ett starkt ledarskap över hunden. Normalt sätt tycker jag tvärtom, eftersom hunden då den gör ett lydnadsmoment endast gör det för att få sin belöning.
Frågan man då kan ställa sig är – Vem leder vem?

Detta är en stor anledning till varför jag tycker lydnadsträning är alldeles super. Det är en stund då hunden får leda dig, och ställa krav på dig.
Vilket är alldeles utmärkt för hunden och er flockkänsla.

Glöm inte bort att hunden tigger, ställer krav på dig att du ska belöna!

Men på samma sätt som man kan dra nytta av att hunden tigger, kan man också dra nytta av att hunden visar underkastelse.

Även den väldigt ”hårda” hunden visar ibland underkastelse.
Kan du då ”fånga” dessa tillfällen och förstärka dessa genom att belöna, så kommer hunden att lära sig att – Det lönar sig att visa underkastelse.

Ju bättre hunden är på att visa underkastelse, desto lättare kommer du ha för att nå din hund i alla lägen.

Underkastelse är ett otäckt ord, men det är inte otäckt.
Jag visar underkastelse flera gånger per dag mot mina barn, mot min fru, mot arbetskollegor.
Att visa underkastelse är ett sätt att kommunicera så att den andra parten förstår att jag har förstått.
Hundar visar varandra underkastelse hela tiden.

Hur belönar man då underkastelse?

Genom att låta hunden ”fjäska”. Låt hunden då den visat underkastelse ”fjäska” för dig genom att slicka dig i ansiktet. Låt hunden också ”komma undan” om den visar underkastelse.

Kommunikation är A och O för dig och din hund. Det är många ingredienser som ska till för att kommunikation ska fungera.
Men kommunikation handlar bland annat om dominans, om underkastelse, och det är viktigt att låta hunden ”dominera” ibland.
Men detta behöver inte vara på blodigt allvar, detta kan ske i lek där du exempelvis börjar brottas men att det slutar med att du ligger på rygg med hunden ovanpå.

Lite virriga morgontankar kanske 🙂

Hoppas du greppar hur jag tänker, god morgon!

 

64 svar på ”På samma sätt som du kan dra fördel av att hunden tigger, kan du också dra fördel av att hunden visar underkastelse.”

  1. God morgon! Vettiga morgon tankar! Ska genast prova å se vad det kan ge för resultat! Känns logiskt!

  2. Vem leder vem’? Ja,man leder nog varann i lydnad. Jag ’kräver’ ett moment,och hunden ’kräver’ sin belöning.

  3. Du satte ord på mina funderingar.
    Jag har en hund som gör allt, då menar jag allt, för en godis. Men får hon inget godis då kan hon helt plötsligt ingenting. Inte ens sitt och ligg. Men eftersom jag vill lära henne att sluta skälla och dra på andra hundar så får hon leda mig. För jag har funderat i dom banorna jag med. Vem är det egentligen som lär vem?

  4. Beteenden som lärts in med positiv förstärkning blir ju också automatiskt roliga i sig att göra, så hunden njuter ju i stunden också och inte enbart när den tex får springa till sin externbelöning. Samarbete i ett system som hunden förstår är ju mer värdefullt än några random godisbitar upplever iallafall jag 🙂

    1. Det känns lite som om du har en något färgad uppfattning om vad positiv förstärkning är. Förmodligen söker du din kunskap från väldigt subjektiva källor. Ett tips kan vara att titta utanför den krets som du gärna vill tillhöra.

      1. Även du tillhör en ”krets” så även du kan titta utanför din krets.
        Jag tycker Stina är en väldigt sund person som sätter hunden i främsta rummet då hon skriver, en klok tjej som är mån om att se sina hundar. Det är ju mera än vad man kan säga om ”de flesta idag”
        Bra inlägg Stina och du är klok som alltid ha en fin dag och hälsa dina vovvar 🙂

        1. Ja visst kan du få det. Ska man söka relevant litteratur i ämnet så är det alltid bättre att börja med grundlitteraturen och successivt söka sig vidare.
          Allt för att undvika sk. ”Cherry-picking” Nu är ju tyvärr vetenskapen inte heller fri från subjektiva tolkningar Men det är ändå den minst subjektiva källan att söka information från.
          Problemet är att det finns så otroligt mycket material att söka på. Det beror lite på vilken nivå man tänkt sig.
          Det finns sammanställningar som tar upp
          sammanfattning kring beteende, inlärning osv dom används ofta som kurslitteratur på universitetet.
          Några bra böcker är: Animal Learning and Cognition av John M Pearce, Animal Behaviour av Chris Barnard ( mer beteende)
          Learning and behaviour av Mark E Bouton.

          Annars så är det grundlitteraturen dvs Thorndike, Skinner och Pavlov ett måste.

          Thorndike ”law of effect
          Clark L Hull ”drive reduction theory”
          Skinners ” About behavorism” ”Schedules of reinforcement” och ”Are theories of learning necessery?” Den sista är en artikel skriven av Skinner.
          Ivan Pavlov ”Exploring the Animal Machine”

          Sen får man inte glömma den kognitiva psykologin som kom lite som en motreaktion till den radikala behavorismen.
          Dessa herrar kan vara intressanta att kolla upp.
          Edward C Tolman
          Robert Woodworth
          Robert C Bolles

          Det är ett sånt hav
          Men man kan börja och läsa in sig ordentligt på Skinners teori om operant inlärning och Pavlovs teori om klassisk betingning. Det är ju alltid en början.
          Lycka till!

          1. Jodde: Och kan inte låta bli att bli lite nyfiken på vad det är för felaktiga ”subjektiva källor” som du tänker att jag förblindats av, får inte riktigt ihop det.

          2. Det är bra att du sitter och ger ”dryga tips” till en utbildad instruktör, en person som har mera kunskap om inlärning/relation/kommunikation än vad du har.

    2. Jag tror inte att det är så lätt som att säga att beteenden inlärda med positiv förstärkning automatiskt blir roliga och njutbara att utföra. Oavsett inlärningsmetod så går det att missbruka/överdriva. Har sett både hundar och hästar som i våra (min sambo och jag) ögon inte alls såg särskilt glada ut men där det stolt förkunnades att detta var lyckliga djur för man hade minsann bara använt positiva metoder/förstärkning.

      Jag tillhör dem som är övertygade om att allt har ett pris och anser att de gånger jag lyckas hitta något som enbart tycks vara positivt så bör en stor röd varningsflagga gå upp för i minst 99% av fallen har jag då missat något.

      Mvh,
      Johan

      1. Men vår syn på vad som är positiv förstärkning stämmer ju inte alltid med vad djuret upplevt, och det är ju alltid deras uppfattning som räknas och visar sig i resultatet tänker jag.

        1. Precis.. Och bara för att man är mjuk med sina djur så betyder inte det att man inte har regler i en vardag..
          Mansgrisar :p!! Uch!

        2. Det var inte riktigt det jag tänkte på i detta fall även om det du skriver är sant och en klart relevant poäng i min bok.

          Jag menar de fall där belöningen upplevs som en belöning men där det går överstyr och leder till stress och, i brist på bättre ord, tvångsmässigt beteende. Jag har sett fall där jag trodde att man tokkuvat hunden där den i själva verket var tränad med positiv förstärkning.
          Anledningen till att jag opponerar mig är att även bland de som kör med sk. mjuka metoder så verkar det finnas förvånansvärt mycket tendenser till att avgöra vad som är positivt för hunden efter egna preferenser istället för att faktiskt titta på hunden.

          Mvh,
          Johan

          1. Att läsa av individen är ju alltid A och O. Om hunden blir superstressad eller känner sig tvingad så kan det aldrig vara ”mjukt” eller ”snällt” enligt mig oavsett vad någon kallar det, det går inte ihop helt enkelt.

          2. Håller med dig Stina

            Tyvärr Johan, många ”tror” att bara de har en ”klicker i näven”, så blir det helt plötsligt ”mjukis träning”, men det är ju inte helt sant.

            Det andra som är ”tråkigt” med klickerutövare, de ser ofta inte hunden (individen), de ser bara ”träningen” och ”beteenden”, utan att läsa av hunden … en hel del av ”klickerutövarna” KAN inte ens läsa av en hund och dess signaler, vilket är ännu tråkigare

  5. ”Detta är en stor anledning till varför jag tycker lydnadsträning är alldeles super. Det är en stund då hunden får leda dig, och ställa krav på dig.” Nu är du lite morgontrött va!?

    Under lydnaden är det väl för sjutton jag som ställer krav på mig själv, krav att lägga nivån så att hunden blir bättre utan att det blir för svårt!
    Hundens krav på mig är att få en godbit när den gör rätt!

    Mina krav på hunden skulle jag säga är betydligt högre än hundens krav på mig.

    ”Även den väldigt ”hårda” hunden visar ibland underkastelse.
    Kan du då ”fånga” dessa tillfällen och förstärka dessa genom att belöna, så kommer hunden att lära sig att – Det lönar sig att visa underkastelse.” – det du beskriver här är en härskarteknik som mobbare utövar på sina offer. Det ända du får ut av detta är att du känner dig större och starkare, vad är poängen med det när det kommer till att få en lydig hund?

  6. Stina
    Dina subjektiva tolkningar av positiv förstärkning som framkommer, antingen är källan tveksam eller så gör du högst personliga tolkningar av den.

    1. Jodde: …Och jag har svårt att förstå hur du kan skriva som du gör många gånger med tanke på vad du läst.
      Jag vet inte vad det var du störde dig på i min kommentar från början, men att beteenden som upplevs som fördelaktiga ofta upprepas frivilligt och glatt är väl ändå inga konstigheter? Det ser vi väl alla konkreta exempel på varje dag i vardagen med våra hundar 🙂

      1. Jag har inte påstått att det inte skulle vara fördelaktigt för hunden.
        Utan jag ifrågasatte din tolkning av positiv förstärkning.

          1. Jag kände inte igen den målande beskrivning du gjorde av positiv förstärkning. Därför undrade jag om det var din personliga tolkning av begreppet. Eftersom Skinner inte beskriver det så och det är inte så det beskrivs vad jag vet av någon annan nyare behavorist heller.

          2. Haha men palla citera nån gubbe rakt av, det blir ju lätt lite mästrande och torrt. Jag förstår nog inte alls var du vill komma Jodde, vad i ”min målande beskrivning” är det som du inte upplevt själv med dina hundar?Tänkte att det jag slängde ur mig va rena rama självklarheten men tji fick jag :). Men vi verkar uppenbarligen tolka saker lite olika vi två.

  7. Stina
    Bra att du har läst en del. Det man kan fråga sig är om positiv är positivt i den bemärkelsen som du anger. När motivation uppkommer från en brist hos djuret.

    Har du sett en boll / pinntokig hund. Dvs en hund som är betingad på bollen. Det är ett resultat av överdriven förstärkning. Detta är ett fenomen som man kan se olika omfattning i vardagen. Ofta hos klicker / belöningstränade hundar. Vissa kallar detta glädje. I min värld är det nåt helt annat.

    1. Hoppsan! Här håller jag faktiskt med dig, Jodde … jag har också sett det, och som jag skrev ovanför, så blir fokuset för stort på ”beteenden och inlärning”, än att ”läsa hund” … man läser ofta ”stressen” som du säger som aktivitet/temperament/arbetsvilja … vilket ofta leder till ”tokigheter” och är inte speciellt bra för hunden …

      Som sagt, allt kan missbrukas och göras fel, oavsett metod …

    2. Jag skulle absolut inte kalla stress, frustration och besatthet för glädje. I övrigt så tycker jag att det är vanligt att tex inte klickertränade hundar har sämre impulskontroll och är besatta av mat, bollar osv, blir ofta förföljd utav hundar (och hussar/mattar som gapar nej, inte hoppa, fy osv) när vi är ute, medans min hund är så van vid mina fulla fickor att han bara ”bryr sig” när det gäller liksom :D. Att lära sig att jobba metodiskt och tänka klart i närhet av belöningar är ju A och O i klickerträning, annars blir det ju inget vettigt gjort.

      Men håller med om att det såklart alltid är viktigt att läsa sin hund och hålla koll på stress osv, oavsett vilket sätt man tränar på.

        1. Den håller jag helt med om att hitta rätt arousalnivå för rätt situation. Det är inte det som är grejen.
          Motivation styrs av en brist hos djuret. Positiv förstärkning tillfredställer driften, vilket leder till ett normal läge. Behag eller fördel kan man säga.
          Men hela Skinners teori bygger på att djuret från en brist vill söka behaget.
          Att hunden är motiverad är en sak men det man kan fundera på är om hög arousal har med glädje att göra.
          Vi kan konstatera att bolltokighet inte är det vi skulle tolka som glädje. Men man kan säga att hunden har en för hög stressnivå för situationen.
          En hund som går fot och tigger belöning skulle jag säga att det handlar om samma sak. Skillnaden är att arousalnivån är lägre.

    3. Jodde. Jag förstår inte vad du vill ha fram med dina synpunkter.
      Hur tycker du alla ska göra med sina hundar för att det ska vara optimalt?
      Måste man ha 90procent beröm och 10procent korrigering? Vad gör man då med en hund som har ett driv att göra rätt och självdör om man ens höjer rösten och ännu värre om man råkar dra i kopplet eller pälsen. Lär den att tåla det?

      När man har en valp så borde väll alla anse att det bästa är om man slipper korrigera öht. Man lär valpen att uppföra sej genom att förekomma, lära den rätt beteenden och försöka ha så få situationer som möjligt där hunden kan misslyckas? Klarar man det så behöver man inte korrigera eller använda sej av tillfälliga brandsläckningar. Borde det inte vara varje hundtränares dröm oavsett klicker eller inte klicker?

      1. Hej Anna
        Det finns ingen anledning att du ska träna på nåt annat sätt än vad du redan gör. Inläggen handlar inte om det. Brandsläckning får jag hoppas att man inte håller på med så ofta det låter mer som en akutåtgärd i mina ögon.

        1. Jag korrigerar mina hundar ibland men önskar naturligtvis att jag skulle klara mej helt utan det. För varje gång så har jag misslyckats och är lat nog att använda mej av en enkel väg.
          Angående brandsläckning så är det för mej något man tar till för att förhindra en olycka. Men, det finns dom som misslyckas med att fostra hunden och ständigt tar till det. Oftast som jag hör talas om det är faktiskt bland dom som inte kan tänka sej att korrigera hunden.

          Men frågan till dej kvarstår. Är inte den tränaren bäst som kan utbilda och fostra en hund med så lite korrigeringar som möjligt? Helst inga öht. Givetvis utan att hunden blir bollfixerad eller stressad.
          Jag har gjort det med EN hund och anledningen är just det att han jobbar kanonbra utan att ens bli belönad och att han stendör om man försöker korrigera. Han är en elithund i flera grenar så med honom är jag glad att jag förstod tidigt.

  8. Stina
    Inte behöver du citera någon gubbe. Men när du skriver ett inlägg som är en väldigt subjektiv tolkning av begreppet. I ett annat inlägg så skriver att det är så självklart och undrar om jag inte sett det med mina egna hundar. Då blir jag väldigt tveksam. Vad kommer dina källor ifrån.
    Skinner utvecklade teorierna kring förstärkning. Eftersom du läst dom och vet hur inlärningsförsöken var uppbyggd så vet du också att positiv förstärkning syftar på att Tillfredsställa en drift hos djuret. Dvs djuret går från en brist till normalläge.
    Skinner beskrev det bla som deprivation, aversive stimulation osv.

    1. Haha Jodde jag ger upp, det var väl ändå inte aversiva stimulus som lärde råttorna att köra pedalen i trottoaren sas, förmodligen va dom lite sugna på snask bara och lärde sig vad som lönade sig eller vad tror du? :).

      (Nu har nog våra hundar lite goare, friare och rikare liv än dom stackars försökdjuren hoppas jag dock.)

      1. Sen finns det ju en nyare studie som visar på att hungriga hundar inte alls lär sig snabbare, så inte behöver vi i regel svälta nån för att den ska uppleva mat som en förstärkare heller, vilket är tur för det hade ju varit himla trist 🙂

        Och oavsett så är det skit samma tycker jag, skulle min hund behöva vara svinhungrig för att jobba för mat hade jag hittat nåt annat som funkar istället bara (eller jobbat järnet med värdeöverföring), för palla vara snålis liksom. Hundens välmående kommer ju före eventuella inlärningsboostare, det finns ju massa läskiga grejer att ta till om man bara vill ha snabba resultat (och inte bryr sig om trista biverkningar) men dom känns bara inte värt det liksom.

        1. Va fint att du sågar Skinners livsverk på ett par rader.
          Hade du istället satt dig in i det ordentligt så hade du också förstått att inget djur tryckte på nån spak på pga aversiv stimulering. Du hade dessutom förstått vad man menar med positiv förstärkning.
          Synd att du missar själva poängen med inlägget och din stolthet gör att du måste raljera istället för att ta till dig saklig kritik och på så vis förstör det en vettig diskussion

          1. Synd att mitt försök att lätta upp stämningen tolkades som raljerande. Jag har frågat flera gånger vad du menar, vart du vill komma, vad exakt det är som jag tror att positiv förstärkning är tillskillnad mot alla andra här. Exakt vad det är som jag missat. Men jag får mest motfrågor tillbaka, svara istället, gärna med ett konkret exempel så att jag förstår 🙂

          2. Det handlar alltså i grunden om att det finns en brist i djurets situation. Som gör att det söker sig till normalläge. Förstärkning leder till detta.
            Djuret försöker reglera sin homeostas tillbaka till normalläge och förstärkning tillfredställer detta behov. När behovet är tillfredställt så sänks aktiviteten
            I praktiken när vi tränar hunden så innebär
            det att vi måste ”lura” hunden att det förekommer en brist. Många delar upp hundens matranson, delar upp maten i jättesmå bitar, vi inför olika förstärkningsintervaller osv allt för att hålla igång hunden. Förutom det så ger vi hunden oxå konsekvenser för fel beteende. Snart är vi tillbaka på en gammal diskussion.

          3. Men vad är det som jag missförstått? Att hundar är aktiva och smarta varelser som vill lösa problem, sammarbeta med oss under schyssta villkor, äta mat, nosa, jaga, röra på sig, umgås osv är vi väl överrens om, det är ju dom intressena/behoven som många gånger gör att hundar lär sig olika saker både med och utan oss.

          4. Min hund är tillexempel ingen matgalning, men om vi gör något skoj ihop ökar värdet markant, han kör hellre ett litet shapingpass för några matbitar än äter en hel skål själv, vore ju taskigt av mig att inte låta honom klura lite då tänker jag. Och inte helt lätt att säga vad som är den egentliga förstärkaren, är det maten? Är det systemet? Är det problemlösningen? Att han får saker att hända? Eller att vi gör något ihop? Eller kanske helt enkelt situationen som helhet?

          5. Jodde, jag tror jag förstår vad du vill ha sagt men är det inte lite av en förenkling att det måste handla om en brist? Nu har jag inte läst Skinner i detalj men även han backade lite från sina tidigare slutsatser på äldre dagar.

            Mycket hänger väl på vad man definierar som normalläge men jag har svårt att se hur ett läge som innebär 100% tillfredsställd på alla plan är en realistisk utgångspunkt.

            Mvh,
            Johan

  9. Jodde jag har läst alla dina inlägg..och du är verkligen en dryg människa, tyken och nedvärderande. Den som inte fattar det han läser det är du Jodde. Du trycker ner andra i dina inlägg för att höja dig själv och när du skriver låter du mest okunnig och långt ifrån kunnig inom hund. Ta du och försök inte vara en så stor mansgris så kanske man till slut uppfattar dig som en trevlig karl.

  10. Jodde du är verkligen en stor mansgris med en tyken attityd det är mycket snack och lite verkstad då det kommer till dig.och den som fattar NADA det är du. Fruktansvärt otrevlig människa som tror han är ngt. Ta du och kliv ner från den chettisen du travar runt på. Hemska person!

  11. Johan
    Förenkling blir det väl alltid när man ska diskutera ett så komplext ämne. Skinner är ju ganska ifrågasatt av den kognitiva psykologin.
    I brist på bättre ord använder jag ordet brist :-p
    Poängen är att hunden det måste finnas en drift en otillfredställelse som gör att hunden agerar mot något.
    I laboratoriemiljö är det ju lätt att åstadkomma Men i verkliga livet blir det genast knepigare att se detta.

    1. Så det spelar roll VAD för någon belöning som används? Själv gör jag nog ingen skillnad om det är mat, sociala (lek, dragkamp, klapp, samarbete etc) eller andra typer av belöningar … det är ju individen i sig, hunden ifråga, som bestämmer VAD som motiverar den, vad som tillfredsställer den individen …

      Vi alla gör saker av 2 anledningar, oavsett om vi är medvetna om det eller inte:

      1) Att få största möjliga behag
      2) Att söka oss ifrån det obehagliga

      Om det är ”en brist” vet jag inte, för ALLA behöver ”något” för att bli helt tillfredsställda, vad skiljer sig från individ till individ … 😀

        1. Nu fattar jag vad Jodde diskuterar och varför Stina har förstått fel enligt honom. Tror jag..
          Stina.
          Ditt första inlägg här skriver du(jag citerar inte) att tränar man med positiv förstärkning så blir övningen i sej rolig för hunden, den njuter av att få jobba redan innan den får springa och hämta sin belöning.

          Det är ju inte helt korrekt eftersom man kan träna med positiv förstärkning även om hunden tycker det är skittråkigt, skrämmande eller något annat negativt. Om du svälter en hund i en vecka och ber den göra något för att få en köttbulle så kommer hunden göra det du vill eftersom den är hungrig.

          Jodde, har jag fattat rätt?

          1. Anna: Älskar att du kommer in och tolkar, tack! Jag tänkte som du också först, att om jag bara varit tydligare och istället skrivit tillexempel:

            -Om man jobbar med positiv förstärkning på ett sätt som inte stressar hunden så kan bli så fiffigt att hunden upplever hela kedjan av beteenden som lustfylld om man har spelat sina kort rätt.

            Så kanske vi sluppit missförstånden, men jag är inte säker, det verkar som att Jodde tycker att jag missuppfattat det hela mer än så :). Eller så skulle jag bara utryckt mig annorlunda.
            Jag tycker att jag alltid är så himla övertydlig och tjatig med att jag själv alltid vill undvika massa stress, frustration och annat ofog till förmån för samarbete, pepp, fokus, lugn och harmoni :).

          2. Och vanligtvis så försvinner ju intresset att tex äta mat om djuret är extremt obekvämt, stressat, rädd eller annat jobbigt, så i praktiken är det nog ändå svårt att få till nån vidare inlärning via R+, driften att komma ifrån obehaget är nog oftare det som styr beteenden i sådana lägen tänker jag….

          3. Stina.
            JAG har inte svårt att förstå vad du menar men jag har svårt att förstå Jodde.
            När jag skrev att jag inte anser att jag korrigerat min ena hund var jag ärlig. Får till svar att -klipp av kopplet, lilla vän så får du se vad som händer? …Men, det är sant att min egensinniga och högst älskade gamla plutt inte alltid får som han vill men då lirkar jag med honom, fungerar bra.

            Jag tycker det är kul att läsa om dina tankar så fortsätt du att skriva som du gör. Jag förstår vad du menar..kanske du ska vara lite tydligare när du skriver klickerträning eftersom vissa använder klickern för att säga att straff är på väg. Så det inte missförstås….

          4. Tack Anna, och detsamma jag gillar verkligen att läsa det du skriver, plus impad av allt du tränat :). Jag ska bli lite tydligare i fortsättningen, egentligen vill jag inte ens prata för mycket teori här på bloggen, försöker hålla mig till att berätta om egna erfarenheter och hundar och läsa om andras hundar, praktiska tips och tillvägagångssätt på en lite mer ”lättsam” nivå :). Ha en trevlig kväll!

          5. Hej Anna
            och tack för din tolkning även om den var fel.
            Dock håller jag med om en del av det du skriver.
            Skinner visade på olika faktorer som påverkade beteenden förutom förstärkning. Han pratade om olika händelser i djurets miljö som på olika sätt påverkade djurets beteende.
            När etologin utvecklades och den kognitiva psykologin blev mer betydande så började man prata om motivation. Dvs att djuret har vissa medfödda drifter som reglerar och motiverar beteenden.
            Ett inre behov hos djuret utlöser ett specifikt beteende och förstärknings roll blir att reglera ”bristen” hos djuret tillbaka till normalnivå. När behovet är uppfyllt så kommer det för tillfälligt fungera sämre som förstärkare.
            Hur denna nivå är skiljer sig enormt mellan olika raser och olika individer. En labrador kan man tro inte har några som helst gränser när det gäller ex mat medan en shitzu kan du behöva begränsa för att ens kunna locka med korv.
            Det gäller alla belöningar. Men som jag skrev tidigare i ett inlägg så kan vi påverka detta på olika sätt i träningen så att behovet blir större.
            Hoppas jag har rätt ut några frågetecken.

          6. Ok, tack för förklaringen. Jag har inte riktigt förstått exakt varför Stina lever i en färgad värld men det kvittar.

            Det jag reagerar på är ditt sätt att ifrågasätta. Det blir ofta ”lilla vän, du saknar min kunskap om riktiga hundar. Du tror att hundar bli snälla bara av att du gullar med dom lite men det fungerar inte förstår du” Jag har säkert fel, det är inte din mening att förminska andra så jag ska sluta reagera. Bättre att ta del av din kunskap och erfarenheter och försöka lära sej något.

      1. Patrik
        Sätt dig in i diskussionen. Jag ifrågasätter varken socialt eller mat som förstärkare. Jag värderar ingenting.
        Utan det jag diskuterar är positiv förstärkning som begrepp och
        förhållandet mellan motivation/drift-förstärkning.

  12. Anna
    Ok så här då. Jag hävdar att de beteendesystem vi motiverar hos hunden fungerar utifrån driftreduktion. Hunden värderar inte situationer som roliga eller tråkiga.

    1. Aha, nu kanske jag förstår.
      Om jag behövde belöna mina hundar i jaktträningen som jag gör i lydnaden vore dom ganska värdelösa som jakthundar.
      Rätt?

Kommentarer inaktiverade.