I leken görs ”rangordningen” upp.

hundx2

 

Hundar bråkar inte gärna, hundar slåss sällan eller aldrig om rangordning. Och även om rangordning är ett ord jag inte gärna köper så råder det ingen tvekan om att olika individer har olika ledarroller.

Men detta görs upp i det vi tycker är lek.
Alla har förmodligen sett sina hundar leka med varandra, och vi utgår bara ifrån att de leker likt två små barn.

Men så är det inte. Leken har stor betydelse för att hundarna ska ”hitta sin plats” i flocken. I leken mäter sig hundarna med varandra, de lär sig känna varandra och varandras signaler. De lär sig var individens gräns går, och allt detta för att det inte ska bli just bråk.

Ledarskap kommer alltså inte fram genom konflikter, utan tvärtom.

Detta är en av de anledningarna till att jag är emot rena ”ledarskapsövningar”, och därför jag är för – Lek med hunden.
Brottas med hunden, lek med hunden, var fysisk med hunden, ha kul med hunden, träna med hunden, kommunicera med hunden – Det är där ledarskapet förstärks, och hunden lär sig ”hitta sin plats” i flocken/familjen.

Tänk dig två dominanta hanhundar som man släpper ihop i en bostad. Dessa två börjar då sannolikt att bråka mer eller mindre omedelbart.
Varför?
De känner inte varandra, vi tvingar dom att umgås, de är osäkra på var dom har varandra.
Vi sätter dom i en onaturlig situation, en situation de aldrig skulle sätta sig själva i.

Men om vi istället tar dessa dominanta hanhundar och börjar med en promenad i koppel på neutral mark, och på så sätt successivt lär dom känna varandra på ett mer naturligt sätt, då är det troligt att dessa två hundar lär känna varandra och inte alls osannolikt att dessa två hanhundar kommer att ha kul tillsammans.

Kan du leka med din hund utan leksaker – kropp mot kropp – och hunden gillar detta och tycker detta är kul, att hunden och du kan bjuda på sig själv, att hunden och du kan ge och ta, att hunden och du accepterar och förstår varandras gränser och kommunikation.
Då har du sannolikt en bra relation med din hund, om inte annat är just detta enligt mig den bästa och kanske enda utpräglade ”ledarskapsövning”.

9 svar på ”I leken görs ”rangordningen” upp.”

  1. Hej vi har problem med 2 hanar som är 1 och 2 år dom klarar inte av att ses hemma då blir det slagsmål va gör vi ?

  2. Först: Jätteroligt att du skriver om hundlek!

    Jag har sett mycket hundlek. Men jag ser inte kopplingen till ledarskap. Jag ser hur två hundar som har något gemensamt börjar testa med lekinviter och lär sig varandras gränser och ger och tar – i syfte att ha kul, helt enkelt… och jag ser inte tydligt hur den ena hunden vinner fördelar, vinner ”ledarskap”, som den har nytta av i situationer utanför leken.

    ”Lika barn leka bäst” tycks gälla i hundvärlden. Det kan vara i temperament, energinivå, storlek, pälsfärg, typ av päls, ras och/eller andra saker… Men två hundar som leker har något gemensamt. Men om t ex den ena hunden dominerar över den andra som riskerar leken att avstanna. Min teori är nog att hundarna ska vara på samma nivå, ”jämlikar”, för att god lek ska uppstå.

    Och syftet med leken tror jag alltså är att det är kul…

    Bara min helt spontana tanke och teori. Läser gärna vad andra har observerat. Jag kanske också har missuppfattat Freddes inlägg? Men jag skulle kalla lek för ”relationsövning”, inte ”ledarskapsövning”.

    1. Om vi lägger in relation som en delkomponent i ledarskap så funkar det.
      Vissa begrepp är som pannkakor, de består av flera ingredienser. Dessa ingredienser kan även ingå i flera olika recept/begrepp… 🙂

      Mvh,
      Johan

  3. Men visst handlar det om ledarskap. Man mäter sina förmågor mot en annan individ och testar det inbördes statusförhållande dvs vem som ska underkasta sig vem. Sen övas det väl även endel jakteknik, nedläggande avlivande av ”byte”

    1. Jodde, tänker du på några särskilda hundraser? För hundraser leker ju väldigt olika. Är det inte så att schäfer är en av de raser som är bäst på att leka ”vem kan trycka ner vem?” Ibland på bekostnad av motparten. Jag har sett en del schäferhannar säga ”Nu leker vi att du inte får röra dig, för då trycker jag ner dig i backen”. Men är det lek? Det blir en definitionsfråga.
      Men jag kan absolut hålla med om att när hundar leker så märker de vem som är snabbast, starkast, även smartast (lägger sig i bakhåll etc). Men bildas en rangordning utifrån det? Jag vet inte. Kan inte den svagare hunden i alla fall försvara sin kroppszon eller sin resurs framgångsrikt vid något annat tillfälle?

      Så visst, ens förmågor framkommer i leken. Möjligen mäter man till och med sina förmågor. Men vad har man för direkt nytta av det? Jag tycker mig se att en hund kan vara ”brötig” i leken och få t ex en liten hund att fly eller slänga sig på rygg, men om man ska umgås i en flock så ska man väl i alla fall inte överträda varandras gränser och bryta flockens oskrivna lagar, utan det viktiga är att upprätthålla harmonin? FINNS en rangordning i en flock? Om inte, då kan väl inte denna rangordning tränas i leken?

      Jag tycker att Freddes text är nyanserad och betonar relationen. Det är mest i rubriken som det står om rangordning. Att två hundar lär känna varandra och varandras gränser under lek, det är väl inte riktigt samma sak som rangordning?

      Det riskerar att bli ordklyveri, men ämnet är intressant att dyka djupare ner i. Uppstår ”ledarroller” under lek? Blir någon ledare och en annan följare? Har den starkaste en naturlig dragningskraft på den svagare? Möjligen, men jag är osäker. Är det inte mest lustkänslan under leken, att man har roligt tillsammans, som är kittet och håller flocken samman?

      Hoppas att fler skriver, från ett eftertänksamt perspektiv.

      1. Det skiljer helt klart på vad olika hundraser lek styrs av. Våra bcslek domineras helt klart av att finta varandra medan schäfern är mer fysisk. Men är leken lek ? Jag är inte säker på det. Jag uppfattar den lika allvarlig från start. Men det är bara när hundarna frångår de sociala regler dom har och det blir bråk som vi märker det.
        Men etableras det nån form av strikt rangordning som gäller i alla situationer nej absolut inte. Men man testar sin förmåga att dominera. Mellan vissa individer kan man se ganska tydligt hur en individ på ett ritualiserat sätt underkastar sig den andre men detgäller ju inte i alla situationer i vardagen sen. För det är fler faktorer som spelar in.Jag tror att man ska se rangordning lite mer flytande mellan hundar.

    2. Jag ser hur somliga hundar gärna vill träna en individ att våga visa underkastelse, t ex en dvärghund som antingen vill fly eller attackera. De tar på sig att lära den hunden det sociala spelet. Det kan man se ibland. Andra hundar väljer att släppa intresset för den rädda dvärghunden och låter den vara en tid tills den har blivit tryggare och modigare, för det krävs ju en viss tillit för att våga underkasta sig.
      Som jag ser det så tränar de absolut sitt sociala språk, det är det man ser tydligast. De lär sig att använda en massa signaler på olika ”volym” och att ta emot dessa signaler på rätt sätt.

      Det som är intressant att fundera över för mig är – bildas ledarroller? Etableras någon slags rangordning?

      Man bildar grupp genom lek, två individer kan bli ”vi polare”. Men sedan då?

      1. Jag tror inte en individ har som mål att träna någon på underkastelse. Däremot tror jag att en hund väljer underkastelse som ett resultat av att den blir dominerad.( tänk förhållandet tik och valp)
        Om man ser lek mellan två okända hundar så kan det vara ganska trevande i början. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till varandra. Speciellt om man har olika leksätt.
        Då blir det ofta tydligt hur en individ visar underkastelsesignaler för att bråk ska undvikas.

  4. Men Fredde…. min hund har aldrig någonsin tyckt om att leka handgripliga lekar med mig. Att brottas med sin hund, som du säger är bra, gillar han inte alls. Många är de saker jag genom åren fått lära honom att aceptera att jag gör – vad han än tycker om saken. Men brottas? Nix! och jag tycker inte att vi har dålig komunikation pga det. Så det kan ju inte vara enbart genom att brottningslekar man bygger en bra relation med sin hund. – Det skulle ju innebära att alla hundar som inte gillar att brottas har en dålig komunikation med sin ägare. Och så är det ju inte.

Kommentarer inaktiverade.