I morse klev jag upp tidigt för att hinna ut i spårmarkerna, utåt Dalarö.
Idag var det IPO-prov på Sthlms södra Bk, och fotbollsmatch med William.
Så på morgonen blev det först spår, sen hem för att gå på fotboll, för att sedan åka tillbaka för att se skyddet. Tyvärr så hann jag inte riktigt och missade den större delen av skyddet.
Men Williams fotbollsmatch hann jag se hela. Bland annat såg jag i andra halvlek då Williams lag låg i anfall, att William plötsligt struntade i fotbollen och hjulade lite på planen istället.
Just då fick pappa svälja ett skrik, jag har lovat mig själv att aldrig skrika.
Så här i efterhand var det rätt så charmigt.
Idag har jag alltså inte jobbat nåt hemma, utan bara gjort annat.
I morgon är det arbete igen, och då ska jag blogga som vanligt igen.
Ha en härlig söndagskväll
Skulle inte du kunna skriva ihop en liten handbok man kan ha med i fickan när man är ute med hunden, inte lätt att komma ihåg alla bra tips från dig när det väl gäller, tänk va bra om man kunde vid ett bekymmer säga till hunden – frys, sitt….ska bara kolla i boken hur vi löser denna situation….t ex : frustration, kolla på F o …aha…. så var det ja, hundmöten på H osv……jag skulle aldrig glömma o ta med den boken lovar jag 🙂 🙂
Det är fotbollsmammorna som vrålar på dom stackars barnen, papporna sitter med en stel blick och skäller på hemvägen. Så var det för tjugo år sedan när min son var knatte. Konstigt nog så har alla grabbar med föräldrahulliganer lagt av tidigt men dom vars föräldrar såg charmen och höll tyst spelar än. Min son spelar både hocky och fotboll fortfarande..