Avled med godis, eller nonchalera vad hunden gör – Aldrig Quick Fix!

Jag fick ett långt brev idag, som jag inte ens orkar publicera.
Det var från två hundpsykologer, hundinstruktörer, som hade kraftiga synpunkter på mig och mitt arbete.
Detta är helt okej, på alla sätt, men jag känner att jag än en gång måste skriva lite om deras synpunkter.

Bland annat kallade de mig för Quick Fix, och detta uttryck var inte menat som något positivt.
Quick Fixen jag har för mig är bland annat att jag använder mig av fysisk kontakt.

Dessa två personer menar att alla felbeteenden hunden gör kan man få bort genom att avleda, eller genom att nonchalera. Uppe på det ska man ge belöningar i vardagen då hunden gör rätt saker.

För mig är – avleda – aldrig en lösning över tid med ett problem som blivit ett beteende.
Avleda är för mig just avleda, vilket för mig innebär att om en individ blir engagerad i något, då visar jag något annat individen engagerar sig mer i.

Att avleda kan vara bra tillfälligt för att lösa en situation, eller om en situation uppstår som man inte riktigt kan hantera där och då.

Att nonchalera ett felbeteende är en alldeles utmärkt metodik, så länge inte felbeteendet i sig är självförstärkande.
Det vill säga att det som är ett felbeteende för mig, kanske inte är det för hunden. Ett exempel på ett sådant felbeteende kan vara engagemang i andra hundar.
Hur mycket man än nonchalerar ett sådant beteende så kommer hunden sannolikt att fortsätta och till och med bli värre i sitt engagemang.

Om vi tar ett exempel – Besvärliga hundmöten.
Om jag hela tiden lär min hund att då vi möter en annan hund så får du en godis av mig, så kommer kanske hunden efter en tid att lära sig just detta – ”Wow, en hund, ge mig en godis!”
Fungerar detta efter en tids träning så är detta inte något fel alls. Men för väldigt många besvärliga hundar betyder en godis skit och ingenting vid ett hundmöte.

Dessutom blir jag nästan full i skratt över att man kallar det jag gör för Quick fix, medan man själv lägger ner träning, tid och energi, på att INTE ens försöka lära hunden hur man uppträder vid ett hundmöte.
I en metodik där man väljer att lära hunden – En hund, då får du en godis – där väljer man helt att runda problemet och inte ens försöker lära hunden att inte engagera sig i andra hundar.

Jag får då och då hem hundar till mig som är verkligen besvärliga vid hundmöten. Jag har aldrig varit med om att detta beteende är kvar efter ens 24 timmar, så jag är ledsen – jag kan inte ”tala om” för en hund längre tid, att i min flock ignorerar vi andra hundar.

Det är mycket möjligt att det är en ”snabb lösning” (Quick Fix), men du ska ha klart för dig att det också är en lösning som håller över tid.

Skillnaden på många som åter och åter igen tjatar negativt om QuickFix, och mig är sannolikt att jag väljer att kommunicera med hunden på ett sätt som är tydligt för hunden. Detta medan ”FredrikSteen-motståndare” sannolikt väljer att försöka träna och runda problemet.

Det ena eller det andra är sannolikt inte fel, men det är skillnad på äpplen och päron.
Och….. man behöver inte arbeta med belöningar så som godis och bollar om man ska lära en hund att INTE göra något som är naturligt för hunden att INTE göra.
Själv använder jag denna typ av belöningsmetod då jag ska lära en hund ATT göra något som är onaturligt för en hund ATT göra.
Ex vis krypa på kommando, gå fot, eller gå på lina.

Så tänker jag, ha en trevlig kväll 🙂

10 svar på ”Avled med godis, eller nonchalera vad hunden gör – Aldrig Quick Fix!”

  1. Alltid avleda? Ja herre jösses! De som skrivit det brevet, hade aldrig klarat att hjälpa mig med min hund, det hör jag ju. Är de så kunniga som de tydligen påstår, måste de känna till att det finns hundar som det inte fungerar på. Inte i början av problemet, då problemet är stort.
    Idag, kan jag använda mig av avleda med godis – förr kunde jag stoppa upp godiset där det är mörkt enl min hund. Då gick det inte att stå där och mesa med godis eller ens köttbulle, då gällde helt andra förutsättningar. Inte slå, men ta tag i hund.

    För mig är ordet QuickFix = ett verktyg jag inte har i min verktygslåda, men som jag får, och upptäcker att hunden svarar på. Inte så att problemet är löst i en fingerknäpp, utan bara helt enkelt rätt verktyg.

    Sedan anser jag, att om man tycker illa om en person, lägger man inte tid och energi på att mejla och klaga, eller kasta skit över personen på annat vis – Då funkar ignorering perfekt 🙂

  2. Men HUR gör du då ? Kan du inte filma 1 besvärlig hund vid hundmöten, så man får se HUR du gör ?

    1. Håller med. Jag kör på fredriks metoder och det fungerar utmärkt. Haha..bara avleda – tänk om man körde så i barnuppfostran oxå, skulle bli väldigt långdraget och jobbigt för både barn och vuxna.

  3. Jag har gått på ett flertal kurser med hopp om att få min lilla envisa, osäkra(?) hund att klara hundmöten. Tekniken har alltid varit densamma – avled med godis. Det har ändå varit jättejobbigt. Nu är hon drygt 3 år och äntligen har det vänt. Tack vare dig och din blogg Fredrik! Jag har läst den sporadiskt och tagit till mig följande:
    Arbeta på kontakten (lek,ögonkontakt)
    ”Vi bryr oss inte om andra hundar”: puttar på henne så fort hon engagerar sig. Hon får heller inte nosa där den mötande hunden gått.
    Så tack för att vi fått en lugn och glad hund som vet att hon inte behöver hälsa på andra hundar.
    Elisabeth

  4. Som vi, besvärliga hundmöten – vi fokuserade på sitt – vi höll på länge – nu sätter han sig själv då han ser en hund – ingen quick fix där inte – tid o tålamod . Tack Fredrik (å du, skit i viktigpettrar som tror de måste bevisa något!)

  5. Det finns alltid dem som måste hitta fel (fast de inte finns) Det jag sett av dig tycker jag att du verkar väldigt kunnig. Sen fungerar inte alla sätt på alla hundar ( eller människor) Jag har en schäferhane på två år som det definitivt inte bara går att avleda hur lätt som helst. Det är min tredje schäfer men första hane och min största utmaning av dem. Min son läser din blogg och tar åt sig av dina tips och tränar med vår hund b.la där du visar när hunden ska söka ögonkontakt innan han får gå fram till matskålen.

  6. Om jag hade valt att ”avleda och ignorera” svärmors staffehanes problem vid hundmöten hade jag nog aldrig orkat gå ut med varken honom eller hennes tik nånsin mer. Han va pest när det kom andra hundar. Där va jag tvungen att va fysisk.

    Omplaceringsmopsen vi har nu funkar det däremot inte alls på. Han blir bara värre.

    Så ibland måste man va fysisk och ibland inte. Kan man läsa sin hund/den man går ut med vet man vilken metod som funkar bäst; för just den individen.

Kommentarer inaktiverade.