Får jag lov att påminna dig……

Skärmavbild 2014-05-26 kl. 21.05.13

http://www.youtube.com/watch?v=ttmmHrAA1vE

Jag vill verkligen påminna dig om detta filmklipp.
Världens bästa ledarskapsövning, om du frågar mig 🙂

 

Fråga – 

Hej, min hund skäller och attackerar besök, cyklister, andra hundar, och allt möjligt.  Det verkar som hon är mest osäker för hon vågar aldrig fullfölja.
Jag har fått hjälp av en instruktör som near att jag har för bra ledarskap och det gör henne osäker. Sen läser jag igenom allt du skrivit och blir väldigt osäker.
Är det ledarskapet som ska bli bättre, eller sk jag minska på ledarskapet?
Vänligen X

Svar –

Hej.
Enligt mig kan man inte ha ett för bra ledarskap. Däremot kan man ha ett ledarskap som bygger på våld, rädsla eller annat. Detta är ett ledarskap som aldrig är bra.
Du beskriver att din hund är rädd.
Om en individ nära mig är rädd fast jag är med, då är jag en dålig ledare och kanske en dålig kamrat.
Om min hund är rädd så måste jag som ledare kunna visa min hund att den inte behöver vara rädd, hur ska den annars bli trygg?
Jag anser att du ska förbättra ditt ledarskap och i det begreppet ingår – kommunikation, respekt, trygghet, regler och ramar med mera.
/ Fredrik Steen

 

Fråga – 

Hej Fredrik.
Min hund skäller aldrig på tomten då jag är närvarande, men så fort hunden är ensam på tomten lever han rövare efter staketet.
Om jag förstår det hela rätt måste jag förbättra ledarskapet, hur gör jag?
Hälsn X

Svar –

Hej.
Jag kan inte veta om ditt ledarskap är bra och sunt, eller ej.
Det jag däremot vet är att jag inte tycker att ”ditt ledarskap” ska gälla om du inte är närvarande.
Någon måste ta ansvar för flocken/individen/reviret, och om du inte är närvarande – Vem ska då göra detta?
Ledarskap handlar inte om att passificera hunden, det handlar om att hunden väljer att ”följa dig”.
Och du är ju inte med!
Detta skulle jag därför försöka lösa på annat sätt. Kanske genom inlärning som bygger på olika typer av belöningar.
/ Fredrik Steen

 

Fråga – 

Hej Hundcoachen Fredrik Steen.
Kan du än en gång verkligen försöka beskriva vad du menar med ordet ledarskap?
Tacksam i så fall/ X

Svar –

Hej, jag kan försöka även om det inte är lätt.
Ledarskap för mig är ett begrepp som mer handlar om din totala relation med hunden, mer än något specifikt.
En bra ledare vill en eller flera individer följa. Det är andra individer som ger ledaren en ledarroll. Det är inte ledaren som tar den rollen (ett bra och sunt ledarskap).

Hunden ska vilja vara uppmärksam på dig, hunden ska vara imponerad av dig. Du ska vara rolig och intressant, du ska alltid vara roligast.
Du ska vara ett stöd då det är otäckt och läskigt och hunden ska känna sig trygg med dig. Du ska vara den som sätter upp regler och se till att de efterlevs, så att flocken kan ha det harmoniskt, lugnt och skönt.
Som ledare ska du vara inspirerande och uppmuntrande. Och en ledare är alltid tydlig och konsekvent.
Som ledare kan du också låta andra individer leda ibland, för som ledare vet du att du inte alltid är bäst eller vet bäst.

Ungefär så / Fredrik Steen

 

God morgon… full fart mot helgen!
Det är ju kort vecka 🙂 🙂

 

 

 

 

12 svar på ”Får jag lov att påminna dig……”

  1. En liten fundering…

    Är en chef en bra ledare om personalen bara gör sitt jobb så länge chefen är på plats och övervakar dem?

    Är en förälder en bra ledare om ens barn missköter sig så fort föräldern inte är där?

    Är en officer en bra ledare om…ja, ni förstår nog vart jag vill komma…

    Bra inlägg tycker jag, men detta synsätt fick mig att reagera lite… 🙂

    Några andra funderingar på detta..? Tänker jag fel…?

    Mvh,
    Johan

    1. Skillnaden är att vi vet att chefen kan försvinna och ändå vara chef, det kan inte hunden. Den har ingen aning om vart du är eller när du kommer tillbaka. Det går att lära hunden att bete sej och att den inte behöver känna sej otrygg eller utmanad mm även när du inte är med men händer det något hunden inte är förberedd på så lär den fatta sina egna beslut.

      Å andra sidan så gör vi människor på samma sätt, eller? Så länge vi vet hur vi ska uppföra oss så följer vi spelreglerna. Men, om det händer nåt akut så fattar vi egna beslut eller om det är en grupp människor så är det en som tar upp ledarskapet och övriga följer den personen.

      1. Bra poäng… 🙂

        Men vilka faktorer ligger till grund för de beslut hunden fattar? Är det något som kan påverkas eller är det helt upp till hunden?

        Barn fattar ju oxå egna beslut även när föräldrarna inte är där…och hur kommer det sig att vissa barn fattar ”bra” beslut och andra barn fattar mindre bra beslut?

        Är det enbart upp till barnen eller har föräldrarna nåt med det att göra? 🙂

        Mvh,
        Johan

        Mvh,
        Johan

        1. Barns hjärna är ännu inte helt utvecklad i de delar som handlar om att fatta ”rätt” beslut, den delen är på vissa inte färdig förrän i 20-årsåldern, bara något att tänka på när det handlar om barn 🙂

          1. Men innebär det att alla 20-åringar fattar bra beslut bara för att deras hjärna är fullt utvecklad!? 😉

            Eller med andra ord, har det inget med föräldrarnas uppfostran/ledarskap huruvida även vuxna barn uppför sig ordentligt? 🙂

            Mvh,
            Johan

          2. Nej självklart inte, alla utvecklas inte lika, ville bara just som jag skrev att man ska tänka på det om man gör jämförelse med barn och dåliga beslut, det KAN ha med utveckling att göra på barn.

  2. Vi brukar möta hundarnas lekkompisar på promenader ibland och jag låter då dom hälsa och busa lite. Andra hundar struntar vi i. Är detta dåligt att dom får hälsa och busa med koppel på promenader även om det i vanliga fall är deras lekkamrat?

    1. Jag skulle låta hunden svara på det. 🙂

      Verkar allt frid och fröjd och det inte har någon negativ påverkan så är det väl ok. Sen hade jag själv varit försiktig med att låta hundar busa i koppel pga av skaderisken men det är ju en annan fråga…

      Mvh,
      Johan

  3. Jag leker ibland sådär med min polarhund, jag vet inte riktigt om hon faktiskt tycker det är så roligt. Hon busar gärna med andra hundar och är ganska fysisk av sig, bits, brottas och jagar, och för det mesta är hon då tyst, men så fort jag börjar busa(försöker härma hennes sätt) så typ skriker hon i ett. Inte jättehögt eller av smärta, men bara långdragna ”AaaaaaaAAAAaaaAAAAaaaa!” Nog för att polarhundar är pratglada, men varför låter hon bara så när en människa busar med henne? Kan det vara för att man själv har försökt ”tagga igång” henne med hjälp av rösten(Jaa, kom igen då! osv) när hon var yngre? Försöker nu mer själv vara nästan helt tyst när vi busar, det kanske ger med sig 🙂

Kommentarer inaktiverade.