Det är förjävligt, men faktiskt inte mer förjävligt än vanligt.

Skärmavbild 2014-06-11 kl. 16.39.56

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/770423-4-000-har-skrivit-pa-for-raddningshunden-gina

Händelsen är i Danmark, men samma sak kan hända i Sverige. En duktig räddningshund har trots sin prima mentalitet och fina utbildning skadat två mindre hundar. De mindre hundarna attackerade räddningshunden, hon försvarade sig, skador uppkom på de två mindre hundarna, men inte på räddningshunden – Räddningshunden ska nu avlivas!

Det är ett väldigt rabalder över detta, och det är jag glad för. Men jag kan känna lite besvikelse över att det inte är samma rabalder då din eller min hund gör samma sak.

Jag har under årens lopp tagit upp liknande fall, men där det inte handlat om en räddningshund.
Då är tyvärr inte stödet lika stort.

Detta händer, det kommer alltid att hända. Det behöver varken vara en farlig hund, eller en hund som är dålig mentalt för att detta ska hända.
Men… med vår lagstiftning – strikt ägaransvar – är du ALLTID skyldig för vad din hund gör, oavsett omständigheter.

Detta med vår lagstiftning, och tydligen Danmarks oxå även om den är ännu lite tuffare, handlar mer om hund och hundägare har tur eller otur.

Har jag tur blir min hund inte attackerad av andra hundar. Har jag otur blir den det. Och detta kan sluta riktigt olyckligt för dig och din hund.
Helt enkelt en lag som mer handlar om tur än något annat.

Den hundägare som tror att en hund som biter en annan hund, att det är något fel på den – Den hundägaren behöver väckas ur sin romantiska dröm. Det sistnämnda gäller även lagstiftarna.

Till slut – Det är tragiskt det som hänt, jag är glad för engagemanget. Men glöm inte bort att du bör visa samma engagemang även då det är grannens sällskapshund som råkar illa ut.

 

33 svar på ”Det är förjävligt, men faktiskt inte mer förjävligt än vanligt.”

  1. Hej Fredrik
    Håller helt med dig!!! Galet
    Min hund har på sistone blivit attackerad ett flertal gånger och tyvärr har jag inte hunnit agera (hundar som kommit urspringande från trädgårdar utan vare sig koppel el halsband som skjutna ur kanoner. Har varken sett el hört dem innan de flyger på min hund). Till min fråga kan man fostra/kräva av en hund att INTE bita/försvara sig när den blir attackerad???
    Mvh Catherine

      1. I de fall det hänt mig, har jag inte hunnit agera. Pang och den attackerande hunden har bitit/försökt bita….att han ska söka skydd hos mig när jag hittills inte lyckats avvärja o styra upp situationerna finner jag svårt att tro. Eller????

        1. Vi hinner ju inte alltid agera för att förhindra ett angrepp och om du inte agerar direkt när din hund blir angripen så kommer hunden försvara sig. Det handlar ju om överlevnad. Men har hunden tillit till dig så har den en förväntan på att du hanterar faror.

          Jag kan berätta om en incident.
          En av mina hundar blev angripen av en annan hund för en månad sedan. Vi kom från ett skogsparti och gick förbi en gård.
          Hunden låg på trappen och sprang ikapp oss. Förmodligen vaktade den tomten.
          Den rundar mig och siktar in sig på min hund som är bredvid och trycker ner min hund. Blixtsnabbt reagerar jag och får tag i nacken på hunden och slänger runt den.
          Vad gör min hund?
          Jo hon söker sig bakom mig och ruskar av sig. Ägaren kommer ut och tar reda på sin hund.
          Vi pratar igenom situationen medan våra hundar får varva ner och bli lugna.
          Jag tittar igenom min hund och ser inget synligt på henne. Hon har varvat ner ganska fort pga att jag är lugn. Visar hon aggressivitet mot hunden. Nej och inte sen heller när vi träffat hunden i annan miljö.
          Vad hade min hund gjort om jag inte var där? Helt säkert försvara sig.

          1. Jodde, vad bra att det inte blev skador,och vad bra att du ’tog hand om situationen’. Men-alla hundar reagerar inte som din gjorde. Här handlar det också om hundens (medfödda) mentalitet. Jag hr haft hundar som reagerat på liknande sätt. Och det är inget jag direkt tränat,utan det beteendet har funnit där sen födseln.

            Här handlar det om hur ’vass’ hunden är,eller’hård/mjuk’.
            I brist på bättre ord.

          2. Jag är för vek i dessa situationer. Det är jag väl medveten om men jag tycker att det är så j…la otäckt. Skäms men måste erkänna att det även är ras- och storleksrelaterat. Första gången blev jag skitarg och sparkade bort hunden varpå jag fick en utskällning av hussen!!! Senast var det en stafford terrier och då vågar jag helt enkel inte (annan trist historia) men det gick tackolov bra. Med risk att jag är ute på svag is här (raser) och retar upp många vilket inte är min avsikt men det sitter i så vad f..n gör man???
            Mvh Catherine

  2. Thea
    Det du glömmer och många med dig här på bloggen det är ägarens möjlighet att påverka hunden. Du missar tilliten som skapas genom ditt ledarskap. Vilken roll ska din hund ha i er vardag. När du i hundens vardag kliver in och tar en ledande roll och visar att du hanterar situationer så underkastar sig hunden dig.
    I min situation så misslyckades jag först men min hund har sån pass tillit att den vet att jag hanterar faror och när jag lösgör henne så söker hon skydd hos mig fastän hon har all möjlighet att attackera den andra hunden eller att fly ifrån platsen.
    Så beter sig alla våra hundar.
    20 år med bruksschäfer, jackrussell och senaste 6 åren med bc så har jag rätt bra erfarenhet av driftiga hundar.

    När hunden beter sig åt andra hållet med aggressivitet, stress så skriver ni likadant att det är hundens mentala egenskaper.
    Ungefär som att ni står där helt handfallna. Det är ett uttryck för ofostrad hund. Ni glömmer hela tiden att sätta in det i ett relationsperspektiv.
    Vi har hjälpt ekipage som har problem i ca 10 år. Vi har hjälpt dom med den här typen av relationsproblem och det fungerar gång på gång så nånting gör vi uppenbarligen rätt.

    1. Jag glömmer inte alls ledarskap och hundens tillit till föraren/ägaren. Det var därför jag skrev ’här handlar det OCKSÅ om hundens medfödda mentalitet’

      Har även jag drygt 20års erfarenhet med bruksraser (vad det nu spelar för roll eg) och är övertygad om att hundens medfödda mentalitet påverkar beteendet i situationer,som denna. OCH såklart ledarskapet.

      Jag tycker inte alls det är konstigt,eller fel,att en hund försvarar sig. Fullt normalt beteende.

      1. Nej det är inte konstigt att en hhund försvarar sig. Men den biter inte om den har tillit till att du hanterar situationer. Då förlitar den sig på dig trots att du nån gång misslyckas.
        Om min hund däremot skulle bli påflugen och biten gång på gång och jag inte lyckas avstyra det. Så kommer så klart min hunds förtroende för mig försvinna. Då kommer den inte kunna lita på att jag kan hantera tillvaron utan då kommer den ju börja agera själv. Då kommer den att bete sig som 90% av hundarna man möter ute. Som blåser upp sig, drar i koppel och gör utfall och detta är ju ett ledarskapsproblem.

    2. Det är föressten konstigt att jag ’missat det där med ledarskap och tillit’ när mina hundar sökt skydd hos mig i ’skrämmande’ situationer. Och att dom är s.k balanserade och trygga i sig själv.

      Men det är ju klart,jag står ju där helt handfallen..

      1. Det handlade tydligen om hur vass hunden var, om hundens medfödda mentalitet.
        Jag har ju inte påstått att det inte påverkar hunden. Det är bara ingen avgörande faktor. Den typen av hund har oxå förmågan att vara tillitsfull. Du behöver bara justera din insats mot vilken hundtyp du har. Jag trodde detta var självklart.

        1. En hund som är ’vek’ tar mer psykisk skada av att bli anfallen av lösspringande hundar.Den hunden kan vara svårare att bygga upp självförtroendet och tilliten med. Vilket kan resultera i utfall och drag i koppel. Anfall bästa försvar.

          Förstår hur du menar,och kanske vi missförstår varann lite här. Allt handlar inte om ENBART mentalitet,eller ENBART ledarskap.

          1. Thea
            Det är så lätt att sätta etiketter på hundar. Oftast begränsar det oss mer bara.
            Men visst finns det hundar som är känsligare av naturen men min erfarenhet är att dessa hundar är då oxå betydligt enklare att bygga tillit hos.
            Om hunden har lärt sig att anfall är bästa försvar då får du gå tillbaka till grunden igen ditt ledarskap och vem som leder vem genom livet.
            Hundar är fantastiska. Trots obehagliga upplevelser så kan dom med hjälp gå vidare i livet. Tänk om det gick att lösa upp hundägarnas ångest så lätt!

  3. Jag säger det jag brukar säga när ämnet kommer på tal: Det är socialiseringen det hänger på! Har hunden fått leka med andra hundar när den var valp, vid olika tillfällen, och detta har varit en trevlig upplevelse för alla inblandade… då är sannolikheten att den allvarligt skadar en annan hund väldigt nära noll!

    Man behöver helst nå fram till att valpen gärna vill leka med andra hundar som den träffar och får lov att leka med. Hur mycket socialisering som behövs för att nå fram dit beror på hundens mentalitet, dvs om den är försiktig eller framåt.

    Ingen tjänstehund eller annan hund för den delen som har blivit socialiserad till andra hundar som liten på ett positivt sätt kommer att skada en annan hund allvarligt – inte ens om den blir angripen själv. Sätta tydliga gränser – ja. Bli arg – ja. Men inga allvarliga skador när ”dammet har lagt sig”.

    Men om en hund är ovan vid hundar och även hundkonflikter så blir den osäker och överreagerar. Ofta är det ju också mer skärpa, försvar mm i en tjänstehund.

    Det behöver inte vara något fel på en människa som dödar en annan människa heller.

    1. Tillägg apropå Joddes inlägg: Jag håller med om att ägaren måste ta en aktiv roll i socialiseringsarbetet. Skydda om valpen blir rädd. Välja lämpliga kompisar. Ingripa om leken blir för uppvarvad.
      En bra jämförelse är nog när man sätter barnet på dagis/förskola! Där är det alltid vuxna människor med som övervakar ”socialträningen”!

    2. Så du menar att om en tjänstehund försvarar sig med bett,är hunden inte socialiserad? Eller har dåligt ledarskap?

      En hund är ingen robot. En hund som försvarar sig har ett normalt humör.
      Om hunden sen överdriver,och skadar den anfallande hunden allvarligt genom att slita den i stycken,är en annan sak.

      1. Thea, jo, en välsocialiserad hund kan som sagt både bli arg och försvara sig. Men den tar inte i mer än att budskapet går fram och det blir sällan mer skada än rispor. Den vill inte tillfoga skada. Den hund som blir mest skadad vid en hundattack eller hundslagsmål är den hund som är mest socialiserad.

        Däremot en dåligt socialiserad hund uppvisar ofta överdrivna reaktioner av flykt eller attack, och om den känner sig pressad och biter så är bettet ofta hårdare än vad som hade behövts.

  4. Inser att vi (jag) har en hel del att jobba med. Konstaterar krasst att mitt ledarskap har mer att önska.
    Som valp o unghund fick vår hund leka med både stabila härliga tikar och hanhundar. Inga som helst problem….men efter att blivit påhoppad flera gånger under promenad i koppel utan att jag hunnit ingripa och avvärjt så har vi nu en hund som gör utfall och är riktigt arg. Vi kämpar på men det går sådär, men vägrar att ge upp.
    Har fortfarande inte lyckats hitta ”belöningen to die for…” Tips mottages tacksamt
    Mvh Catherine

    1. Catherine, bär alltid på dig en 250 ml schampoflaska med vatten eller en försvarssprej mot hundar. Det räcker om du sprutar tidigt och hunden inte är helgalen. Med flaskan i fickan säger du till din hund ”NU min vän så tar JAG över flockens försvar – DU ska uppföra dig!”

    2. Håller med! Min hund har också fått en bra start med social träning och kunde leka med allt och alla men det spelar ingen roll. Kommer någon mot honom på ett sätt han inte accepterar smäller det, utan förvarning (mer än visa tänder – är en colliemix) vilket så klart gör det svårare för hunden som kommer att faktiskt förstå att han inte vill hälsa/leka.
      Har egentligen ingen förklaring till varför det blev så men han är osäker i grunden och jag inser att jag gjort många fel under vägens gång men att generalisera så grovt att det bara handlar om ditt eller datt är inte okej. ALLA hundar är individer och reagerar olika på olika situationer. Att ansvaret är mitt som ägare vet jag men blir ganska less på alla som ska trycka till oss som inte är perfekta i alla lägen..

      Om min hund nyper ifrån gör han det ordentligt och det blir oftast blodvite, ett bett räcker. Jag låter ingen hälsa på honom om vi inte stått och pratat en stund utan att hundarna fått interagera med varandra.

      Höll folk sina hundar kopplade så vi slapp uppleva att hundar rusar fram skulle allt vara så mycket lättare!

      Nu är det valår, varför inte driva frågan om det här med strikt ägaransvar när hunden försvarar sig om den blir anfallen? Nu har vi ju chansen att mobilisera och sätta press på partierna? I min värld är det helt vansinnigt att JAG och min hund ska drabbas om någon annan hund flyger på min hund och han försvarar sig.

      1. Sussie, det är ju jättebra att din hund har blivit socialiserad när den var liten! Några dyra veterinärräkningar lär du inte få i alla fall (efter det blodvite hon kan tillfoga en framspringande hund)

        Och det kan också vara bra att de får hälsa efter en stund, så som du beskriver. Om det är en lämplig hund.

        Fortsätt socialisera henne regelbundet, helst där hundarna helst får sköta sig helt själva i frihet någon timme. Ni ägare ska bara gå långsam promenad och småprata. Hitta hundar som är tåliga och tålmodiga, hunderfarna, välvilligt inställda. Gärna stora raser med päls och tydlig ansiktsmimik. Kanske golden, newfoundland, bernersennen, samojed. Tikar eller kastrerade hannar.

        Och så har du en vattenflaska att spruta med på hundar som kommer fram. Spela ändå vänlig! Säg inte ”GÅ HEM!” när du sprutar, hellre ”Hoppsan! Lokalt regn här!”

        Att ha en nervös hund är inte lätt. Jag har en själv. Hon kan nafsa osäkra människor som kommer in på reviret. Det som är bra är att man kan göra mycket som ägare. Och misstag är bra – det är ju faktiskt dem man lär sig av!

    3. Catherine
      Det kanske inte är ”belöningen to die for”
      som din hund behöver i första hand utan du kanske ska satsa på att reda ut ditt och hundens förhållande. Att hunden känner sig trygg med att du hanterar faror så att den slipper ta på sig det ansvaret själv. För det är det den håller på med nu och det funkar som regel inte nåt bra.

      1. Sant Jodde, men då jag inser att hundar endast gör det de får fördel av så inbillar jag mig att en riktigt bra belöning (klapp, lek, godis etc) är ett måste för att lära min hund att inte engagera sig i andra hundar. Eller är jag helt ute och cyklar???
        Har en ”Duracell hund” som lätt går upp i varv/stress. Hänger såklart väldigt mkt på mig, säker på att han känner att jag tycker att det är jobbigt. Vet inte hur jag ska gå vidare och lösa våra problem men inser att jag måste. Tyvärr har inte alla kurser jag hittills gått hjälpt alls……. Så tar mer än gärna emot all tips. Gör i stort sett vad som helst för att lösa detta.

        1. Catherine
          Det är sant att dom gör det som dom får fördel i. Däremot är de belöningar du räknar upp inte nödvändigtvis belöning i alla situationer.
          Om din hund har blivit attackerad vid flertal tillfällen och lärt sig att den måste skydda sig själv och dig vid hundmöten Så är bollar och godis kanske inte det hunden behöver, utan att du kliver in och tar han om situationen och visar tydligt att du har full kontroll. Belöningar är behovsstyrda. Jag tror att du för stunden inte ska tänka belöning utan istället ansvar.

          1. Jodde
            Det håller jag med om. Men jag tänker i förebyggande syfte. Vid träning, när vi ser en hund på långt håll och jag söker/kräver kontakt och när han svarar belönar jag
            Skapt läge hoppas jag innerligt att jag slipper/ kan undvika! Tycker det är så otroligt jobbigt och jag är skiträdd. Klart att min hund känner av det. Och här är det jag som behöver tränas. Hundrädd är fel att säga att jag är, men vissa människor i kombination med vissa raser skrämmer mig o då är ja definitivt hundrädd!!! Har en del att jobba med. Alla konkreta råd mottages tacksamt
            Mvh Catherine

        2. Catrine!
          Jag tycker du är för hård mot dej själv. Om jag kände dej mera så skulle jag garanterat hitta mängder av bra saker som du gör med din hund. Försök att sätta dej ned och tänk efter..
          Jag är hundvan och har alltid haft massor med hundar runt mej. Jag kan agera när hundar slåss men nog sjutton är det läskigt. Den som påstår att den alltid kan vara lugn och oberörd lurar nog sej själv

          Ledarskap och en bra kontakt med sin hund är viktigt men jag är inte säker på att du brister så mycket som du tror. Din hund har blivit påhoppad och reagerar efter det, du har blivit rädd efter att det hänt otäcka saker. Det är inte så konstigt att du och din hund tillsammans har ett problem.

          Du behöver hitta nån som kan hjälpa er och inte minst stärka din tilltro på dej dej själv. Den personen måste hitta ett sätt att få din hund att koppla av vid hundmöten tillsammans med dej och göra det med hjälp av dina starka sidor. Det går ju inte att säga åt en person att hålla sej lugn och trygg om personen är skiträdd.
          Ett litet tips på att stärka ditt ledarskap så hunden litar på dej är att ta med den i konstiga miljöer och låta hunden klättra och balansera. Tex åka hiss, gå på blanka golv, balansera på en träspång, skutta upp på stenar, gå i gallertrappor. Ställen där din hund är lite osäker men du kan vara tryggheten som peppar den till att våga.
          Utmana inte dej själv genom att tvinga dej nära andra hundar utan gå undan på behörigt avstånd istället. Stå still där och försök påverka hunden att lugna ned sej och stanna tills all oro från er båda har lagt sej. Alltså stanna kvar trots att den andra passerat för länge sen.
          Du fixar det här!!!!!

        3. Catherine
          Om det är så att du är så pass rädd så måste du nog hjälpa dig själv först innan du kan hjälpa din hund. Om du känner dig tveksam och osäker så tvekar du oxå i ditt sätt mot hunden och det märker den.
          Du behöver skaffa dig lite självförtroende och jävlar anamma. Jag tror precis som Anna att du kan mycket mer än du tror. Tro på dig själv bestäm dig för att du ska hantera det här.

    1. Ja. Hanna. Jag vill också bara spy över Danmark och danskarna. Jag sörjer tillsammans med alla underbara, godhjärtade, coola människor – mina vänner och släktingar – som bor i landet. De skäms också ohyggligt över det som händer där. Den råa rasismen som präglar politiken och lagstiftningen, och så förbuden mot vissa hundraser och nu detta…

Kommentarer inaktiverade.