Socialisering av hunden, hur stor betydelse har det?

Jag är långt ifrån vargexpert, men jag vill ändå delge dig några av mina anteckningar då jag lyssnat på internationellt erkända etologer om just varg.

– ”…Vargar lever i grupper eller familjer (…….) de försöker lösa eventuella konflikter med så lite våld som möjligt eftersom ingen i flocken tjänar på att någon skadar sig. Men skador uppstår ändå ibland vid konflikter.
Skulle en varg från annan flock/familj ge sig in i en annans familj/flocks revir blir det konflikt. En konflikt som är hänsynslös och inte allt för sällan slutar med döden, eller så pass stora skador vid konflikttillfället så att den ensamma vargen dör efter en tid i alla fall på grund av sina skador (…..)  ” 

(märk väl – texten ovan är mina egna anteckningar)

 

Att socialisering är en viktig del i en hunds liv och utveckling tror jag inte någon person säger emot.
Men frågan är snarare hur mycket socialisering som behövs, samt är all socialisering bra socialisering?

En socialisering går ut på att individen ska lära sig normer och regler för att sedan klara sig tack vare dessa.

Räcker det med att min hund får socialisera sig med 5 andra hundar, eller ska denna socialisering bygga på att hunden ska få träffa och umgås med alla hundar den möter?

Man hänvisar ofta till vargar eller vildhundar då man pratar om vikten av socialisering. Man menar i okunskap på att dessa djur som fått leva fritt utan vår inverkan och begränsningar i socialiseringen ärmed aldrig bråkar eller skadar någon annan hund/varg.

Detta är ett helt fel påstående och jag menar att detta med socialisering endast sker i den familj/grupp djuret lever.
För övrigt undviker de varandra och respekterar varandras revir och ”avstånd”. Alltså helt tvärtom mot vad några hundägare gör.

Låt oss säga att jag och min nya valp socialiserar oss fullt ut. Varje hund vi möter får min valp hälsa på.
På det sättet skulle min valp därför lära sig att aldrig göra illa en annan hund (?)

Här gör många en feltolkning av vilka skador som uppstår och varför skador uppstår, samt syftet för den ena hunden att skada den andra.

En hund har ingen vilja att skada en annan hund, men oavsett socialisering som kommer vissa och fullt friska individer att komma att försvara en tillgång.
Denna tillgång kan vara ett revir, ett föremål, en sovplats, mat, eller annat.
Det är i fråga om detta ”försvar” skador kan uppstå. Mer som olycka än med uppsåt.

En hund är på tomten och en främmande hund kommer in på reviret. Hundens vilja att försvara reviret är då primärt. Att skada den andra hunden är aldrig aktuellt för hunden. Däremot kan det ske i försvaret av reviret ändå.

Vissa hundindivider har inte de egenskaper som krävs för ett rejält försvar, andra hundindivider har detta.
Det har i sig inte med socialisering att göra.

Min sociala hund ligger och tuggar på ett tuggben. En annan hund närmar sig. Min hund, tack vare att den är socialiserad, visar med kroppsspråk och mimik – kom inte hit!
Den andra hunden är inte uppmärksam och går ändå dit.
Min hund försvarar sin tillgång, och olyckan kan vara ett faktum.

På en viss typ av hund har i exemplet ovan inte socialisering ett dugg med det som sker att göra. Inte ett dugg.

Om min hund som är socialiserad blir angripen av en annan hund, då kommer han sannolikt att försvara sig oavsett hur snäll och socialiserad den än är.

Att socialisera sin valp, sin hund, det ska alla göra.
Men jag vill nog påstå att det är lite för enkelt att i alla sammanhang mena att det är just socialisering, eller brist på detta, som skapar konflikter.
I så fall kanske vi borde ge oss ut i skogen och försöka socialisera vargar.

Sen kan man fråga sig – Kan det vara så att vår övertro på socialisering egentligen är det som skapar konflikter?
Är det naturligt för en hund att hälsa på alla hundar den möter?
Är det onaturligt att en hund inte vill leka med en annan hund den inte känner?
Och så vidare… exempel kan göras i hundratal…….

Kanske skulle olyckliga händelser och konflikter minska drastiskt om vi istället tittade på hur vargfamiljer fungerar. Alltså en stor och bra socialisering i den grupp man ska leva, men där går gränsen.

Nåt att klura på och diskutera om kanske….. 🙂

51 svar på ”Socialisering av hunden, hur stor betydelse har det?”

  1. Håller med dig. Varenda människa som har eller ska skaffa hund borde ta sig tid att studera vargens beteende i flocken. Hur de talar med varandra genom kroppsspråk. Det skulle nog få många att häpna. Och hundar är fallna ur vargen. Allt som finns i vargen finns mer eller mindre i våra hundar. Vi har förstärkt och försvagat egenskaper genom avel. Men i grunden finns beteendet kvar. Och nej! Hundar behöver inte tussas ihop med alla hundar de möter. Det är människor de ska lära sig att acceptera och bör socialiseras med.

  2. Intressant! Har en hund som är väldigt socialiserad med ett stort självförtroende oc väldigt stabil vilket gör att han fungerar i de flesta sammanhang. Får ofta beröm för han språksäkerhet och hur han hjälper andra hundar med ”precis det de behöver”. Men om han ser en anledning att försvara sitt revir/sina tjejer då är det något helt annat som slås på. Inte ” men tjena här kommer en liten unghanne honom kanske vi kan ha lite trevligt med”. Snarar dra åt fanders och kom inte tillbaka och jag menar det vi vill inte ha dig här. Däremot om han träffade unghanne på annan plats så skulle han säkert leka med honom lägga sig på rygg och låta honom öva på bittecknik över strupen

  3. Tänkvärda ord. Ordet flock är intressant. Betyder mycket om man tänker efter. Tycker det är kanon med dina inlägg. Ok att läsa det rakt uppifrån och ner funkar inte med med eftertanke så är det ju så. Bra Fredrik fortsätt det behövs disskusitioner.

  4. Varför jämföra med vargar, finns ju ingen dna, i våra hundar. Vore väl bättre att titta på gatuhundar. När man läser så bör man ha mer än en hund för hundar älskar att leka. Det som propageras i sverige är det i spanien suck. Vet inte klart det är kul att få så mycket beröm som jag får för min hund. MEN vill att andra hundar också ska ha ett trevligare liv. Konversera med din hund. Förresten heter det inte sitt utan tigg.

    1. ”ingen dna” ?
      Du skojar nu eller ?
      Det stämmer nästan till 100% !!
      Varg och hund tillhör Canis.
      Båda är hunddjur.
      En är vild och en är sedan låååång tid domesticerad, men dom är fortfarande släkt.
      Vissa vargar tydde sig till människor och detta tog man vara på, dom blev ett ytterligt ”redskap” för dom.
      Dom vaktade, dom varnade långt innan människan anade faran osv.
      Sedan långt senare blev det selektiv avel och ”raser” skapades.
      Det man dock har upptäckt är att våra raser är så mycket intelligentare än vad är ursprungsformen är, alltså vargen.
      Hunden löser problem enkelt medan vargen kan ha otroliga problem för väldigt lätta problem.
      Dom har stannat lite i utvecklingen då dom klarar sig bra ändå och ej behöver utveckla sig för sin överlevnad.
      Men varg och hund är släkt oavsett !!

        1. Nej, hundar lär på lika sätt, finns dokumentation på det.
          Hundar är så mycket snabbare på att lära sig, det är ju detta avel lutar sig emot.
          Vargen dock är opåverkad och har mycket längre ”startsträcka” när det gäller att lära in nya beteenden som gagnar arten.
          Har sett inslag på film om just detta och ett exempel var om föda lades under nått så klurar hunden ut detta men vargen går lite på samma instinkt som en en ”reptilhjärna”, alltså väldigt enkelspårig och utan nya infallsvinklar.
          Sedan märkte man att varg var inte lika mottaglig för inlärning som hund var med ”learning by doing”, dom förstod aldrig var som var ”rätt eller fel”, det fattar en hund ganska fort normalt.
          Så enkelt sätt så är vargen ett primitivt djur som ändå är en ”topp predator” och hunden är ett ”lättlärt” husdjur.
          Läs gärna denna artikel om hur just valpar tar efter sin ”mor”, alltså tiken.
          http://www.czylwik.se/Slabbertprojektet.htm

        2. Hundar lär sig visst genom att se o iaktta hur andra hundar gör. Har själv sett detta..o hur lär sig annars gatuhundarna ? Jo, genom att iaktta hur de andra, äldre gör

        3. Det var himla intressant, Claes! Jag som har sett hunden generellt som en ”sämre” version av vargen, för att öka hanterbarheten… Jag som trodde att vargar var lika lätta att lära, men fort blev uttråkade och omotiverade. Kul att hundar är lättare att lära!

  5. En osocialiserad varg, dvs viltlevande, dödar inkräktare på reviret.

    En socialiserad varg kan hållas nästan som en hund och rastas i koppel på stan, åtminstone somliga. Social träning till människor har gjort att främmande människor under många år kunde gå in i varghägnet och klappa dem (på Kolmården).

    Ett danskt par har haft tama vargar i många år… en var med på kurserna på Brukshundklubben.

    Genom socialisering så får vi bort hunddjurets rädsla för nya saker och för främlingar, och vi får en större språksäkerhet.

    Hinner inte skriva mer nu…

  6. Håller med dig Fredrik.. fullständigt. Raser är olika, en del har mer skärpa än andra och visst ska man socialisera även dessa..helt klart , men som du skrev…försvaret finns där i vilket fall. Och hundar behöver inte hälsa på alla och allt. En rädd/osäker hund kan vara mer farlig så träning är ett måste på ett rätt sätt. Men inte nödvändigtvist med alla och allt….gruppen som man rör sig med i sitt liv räcker.
    Socialisera varg tror jag inte ett dugg på att man ska hålla på med…vi vet alla vad som hände i Kolmården. En fråga…varför ska vi människor klappa vargar…är det en stor nödvändighet eller en rättighet man tycker sig ska ha?

      1. Eller det som nyligen hände i Polen(?). En tam varg som gick kopplad bland barn.
        Nej, vi har ingen rätt att ta vilda djurungar och försöka göra dom tama så dom passar för våra önskemål.

        1. Håller med dig, men tjejen som höll i kopplet var ju mer intresserad av sin mobil…ja, då händer lätt olyckor

          1. Fast det är ju exakt det som gör det farligt att hantera vargar eller vilda djur. Det finns klara regler från början om hur vargarna ska hanteras men eftersom allt går bra dag ut och dag in så suddas reglerna bort. Har man gått 100tals promenader tillsammans med vargen där allt gått bra så invaggas man nog i en falsk säkerhet och svarar i telefonen.
            Så urbota korkat att öht ta med en varg på promenad vid en lekpark!

          1. Jag har försökt goggla lite snabbt men det dyker upp så mycket. Jag tror det var i Polen men är inte helt säker, vargattacken filmades av en mobilkamera så den finns säkert på you tube också.

  7. Tankvärt! Socialisering och träning att bli bra på att läsa andra hundar, sker och tränas i den första flocken dvs tik och kullsyskon. Har jag fel?
    Ibland undrar jag om vi helt enkelt tar valparna (8veckor) för tidigt ifrån tiken/flocken av egoistiska skäl? Därom tvistar de lärda. Socialisering med andra djur såsom hästar, kor mm. miljöträning enligt mig, bör väl starta så tidigt som möjligt?
    Min hund får aldrig hälsa på andra hundar vi möter.
    Enstaka hundar och ägare som jag känner får han leka med efter att vi först promenerat tillsammans.
    Men aldrig i koppel, alltid lös och utan leksaker eller mat.
    Har testat att han får springa in i en flock som vi känner och det fungerade bra men då var han så ung.
    Han får aldrig heller hälsa på människor utan min tillåtelse. Socialt självsäker och förstår att inte ”mäta sig” genom ögonkontakt. Detta är tränat. När han var lös med en något äldre tik så uppförde han sig ”perfekt” hennes pinnar var hennes pinnar och han tog gladeligen en egen koskit i munnen istället. Däremot var han stolt ledaren på vår långa promenad. Dom lekte inte utan umgicks……. Leker, kampar gör han med mig, både hårt
    och ibland alldeles för ivrigt. Kommentera gärna!

    1. Det du skriver är intressant, varför just 8 veckor ?
      Man har nog lärt sig att det är just då tiken stöter bort valparna.
      Men jag förstår din tanke och jag skall ha det i minnet då jag tar en kull.

    2. Är väl mellan 8 – 12 veck. som valpen är lättast att präglas på sin nya ägare, om jag inte har fel.

    3. Anette
      Jag tror du har en viktig poäng med att vi kanske tar valpen lite för tidigt. Men samtidigt så ställer det mer krav på uppfödaren och att tiken faktiskt får chansen att fostra valparna.

  8. Gunilla – Då skiljer sig din kunskap mot en mycket känd etolog som jag lyssnade på för ett par månader sedan om just detta med träning av varg.
    Men strunt samma, hoppas ni förstår hur jag tänker 🙂

    1. Var det Lars Fält månne?

      Somliga vargindivider, som tas från mamman tidigt och blir socialiserade till människor, går att ha som husdjur – med stor kunskap och under stort ansvar. Naturligtvis blir de i princip aldrig som en ”vanlig hund”. Men det förekommer dock att vargar hålls som husdjur, även får vara med i bostaden, t ex i vissa delstater i USA.

      (Ännu vanligare är det förstås med wolf dogs – varghybrider.)

      I boken ”Hundars och vargars beteende” (rekommenderas!) jämför Freddy Worm Christiansen på en rad punkter hundars och vargars språk och beteende och finner många likheter. Det danska paret har länge levt med vargar. De har också tidigare gett ut barnboken ”Vargen Simson”, om en varg som blir tränad som en hund som experiment.

      Självklart är vargar inte hundar. De vill inte vara ensamma, de river inredningen – de vill inte bli tvingade, de kan bli aggressiva, de behöver MYCKET mer än en vanlig hund. Men det KAN fungera med vissa individer. Den som hade mycket pengar skulle kunna göra om domesticeringsprocessen en gång till med utvalda vargar, ungefär som Beljajevs pälsrävar.

      http://dogma.nu/artiklar/myter-och-fakta-om-hundars-och-vargars-beteende/

  9. Bra Fredde håller med dig
    Socialisering är inget vaccin mot hundilska. Det är ju väldigt naivt att tro att hunden inte bits bara för att den träffat olika hundar. Det är ju ett samspel mellan två individer och aggression är en del av hundens språk.

    Socialisering handlar egentligen bara om habituering. Att hunden får vistas i olika miljöer och träffa olika människor och hundar. Dvs få vänja sig vid. Vissa anser att socialisering är tillför att hundens ska träna sitt språk.
    Detta anser jag är fullständigt galet. Träffa okända hundar för att träna språket. Vad tror man att hunden är för något egentligen? Klart att hunden kan sitt språk. Om hunden tex visar aggressivitet så är det för att hunden har en ”felaktig” attityd och inte för att hunden är dålig på hundspråk.
    Jag vet inte hur många ggr jag fått höra från hundägare att deras hund är dålig på hundspråk.

    1. Jodde, rätt socialisering ÄR ett bra vaccin – om den inkluderar positiv lek med olika hundar, där de inblandade turas om att jaga varandra, brottas med varandra etc.

      Och en valp på 8 veckor kan grunderna i hundspråket, men inte alla nyanser och uppförandekoder. Hundraser är ju dessutom olika till utseende och uppförande. För att bli en social stjärna behöver en hund mycket erfarenhet…

      Det är samma med oss. Ett mänskligt barn kan behöva 20 år eller mer för att förvärva en stor social anpassningsförmåga/smidighet mot andra människor, lära sig koderna, hantera olika personligheter, tolka små signaler osv.

      1. Gunilla
        Oavsett hur väl socialiserad hunden är så kommer hunden värdera varje nytt möte.
        Socialiseringen har i de läget lite med saken att göra utan precis som FS så bra beskriver så är det andra faktorer som spelar in.
        Vad signalerar den andra hunden. Hur ser din fostran ut,? har du gett din hund rätten att följa sin drift eller ska den hålla en undergiven attityd.

        1. Vuxenfostran behövs också! Man kan inte socialisera barn genom att bara släppa ihop dem. Då kan det bli mobbning etc. Att lära sin hund undergivenhet är också viktigt! Jag flyttar ofta en hund från försvar till undergivenhet.

          Men vi skiljer oss i vad som hindrar en hund från att skada en annan hund trots att det kanske blir en rejäl konflikt/ fullt slagsmål.

          Det är väl generellt så att den tryggaste hunden biter minst i ett slagsmål. Vad gör en hund trygg? Den kan vara trygg medfött. Den kan få trygghet av ägarens uppträdande. Men en ängslig hund måste också få göra egna erfarenheter, möta X och må bra och komma över sin rädsla själv. Som när den blir rädd vid ett mentaltest. Den behöver då oftast få gå fram och faktiskt nosa och undersöka. ”Kan SJÄLV” liksom. Men ägaren kan ju vara med och stötta. (Allra bäst vore det om den hittade en grillad kyckling i Dumpe-overallen eller nära ”skramlet”, för erfarenheten ska vara positiv, inte bara neutral!)

          1. Men snälla Gunilla
            Att du jämför hundens möten med främmande människor och hundar och erfarenhet den gör vid ett mentaltest.
            Får valpen en normal start i livet där tiken är aktivt fostrande och den samtidigt får vänja sig vid människor i tillräcklig grad vid sina första åtta veckor. Så har den inget som helst problem med att kommunicera med sin omgivning.
            Den har en instinktiv förmåga att svara och tolka dessa signaler din hund möter en annan hund.
            Vid ett mh och tex vid dumpe så får hunden inte ihop de signalerna till en funktionell enhet. Dvs doft, syn och rörelsemönster stämmer inte hop med den mentala bild hunden har.
            Hunden kan hundspråk mycket bättre än vad vi gör och vad vi tror. Det spelar ingen roll om den andra hunden är svart eller långhårig den känner igen sin egen art.
            Klart att hunden i lagom form kan träffa andra främmande hundar men det viktigaste hundarna är de som den hunden lever tillsammans med som den skapar en relation med. Vår fostran av hunden har betydligt större betydelse för att göra den socialt fungerande. Att den behåller rätt attityd.

          2. Du misstolkar mig. Det är inte svårigheten att kommunicera med andra hundar som är det största problemet, eller största anledningen till att man ska socialisera hunden. Visserligen antar jag att du har sett hundar som tyckt att t ex en bulldogg beter sig konstigt. Men det är särskilt rädslan man vill åt. En hund som får växa upp rädd för främmande hundar utanför flocken är en potentiellt bitsk hund. Den ser sin omgivning som potentiella fiender. Bara positiva upplevelser och att forma vänskapsband med främlingar kan bota rädslan som en del valpar har. Socialisering är särskilt viktig för just rädda valpar. Medan somliga valpar knappt behöver någon socialisering alls! De uppfyller redan kriteriet – kan och vill umgås och/eller leka med främmande hundar/barn, ja även hästar eller vad man nu vill socialisera hunden till. Med socialiseringen skapar vi en mer orädd och nyfiken valp som gärna går in i en kommunikation.

            Och det ska valpen sköta själv, men med styrning från sin människa.

            Och det finns likheter med miljöträning! Det är utmärkt att belöna med godis när valpen vågar trampa t ex på ett galler eller annat konstigt underlag. Däremot behöver man inte belöna med godis att den tar kontakt med en annan hund. Det är ju den andra hunden som i sig ska bli den positiva erfarenheten.

            Förstår du NU??

  10. Fredde, ta din nuvarande valpkull. Många barn har hälsat på valparna, eller hur? Några av valparna säljs kanske dessutom till en familj med flera barn, som i sin tur tar hem kompisar. Barnen är trevliga mot hundarna. De hundarna kommer att få en riktigt bra socialisering till barn. Jag skulle då förvänta mig att dessa hundar, med en normal uppfostran och träning, aldrig under sin levnad kommer att skada något barn, åtminstone inte utöver morr, små utfall, nafs och rispor, även om ett främmande barn springer fram plötsligt och klappar eller går fram när hunden har ett grisöra. Jag skulle förvänta mig att hunden hinner se att ett barn kommer och hämmar sitt revir- eller resursförsvar på grund av att hunden är van vid barn och har positiva minnen av dem.

    Medan en hund som ser barn som något ovant och skrämmande tar i mera…

    Min teori är inte så välgrundad. Jag känner mig på säkrare mark vad gäller hundkonflikter. Men hur stämmer min teori med dina egna erfarenheter? Menar du att socialiseringen mot ”X” inte spelar någon roll om ”X” närmar sig när hunden har något som den gärna försvarar – en sak eller ett område? Du skriver att ”olyckan kan vara ett faktum”. Jag är inte så säker på att det sker ”olyckor”. Jag tror att hundar gör det mesta med en avsikt…

    1. Det finns uppfödare som låter barn träffa valparna,och det blir ändå fel. Barnen får klappa och leka,och uppfödaren säger till köparen,den nya ägaren,att valparna är ’van vid barn’. Dvs barnsäkra.
      Det visar sig sen att barnen har lekt på fel sätt med valparna. Kanske vid fel tidpunk,när valparna ska sova. Kanske lekt för hårdhänt,kanske skrämt valparna.

      Det resulterar i sk icke barnsäkra valpar/hundar.
      Är den ’socialiseringen’ lyckad då?
      Eller skulle en hund,som aldrig träffat barn som valp,gå bra ihop med barn?

      Poängen är att hundar,i grund och botten,VET hur dom ska uppföra sig. Socialisering är mycket viktigt. Men det är inte A och O.

      1. Håller med dig Thea! Bättre att inte träffa barn alls än att träffa dumma barn… En god socialisering måste skapa positiva erfarenheter. Det är inte socialisering bara för att man utsätter en hund för något…

  11. Jag förstår inte heller tankarna om att en hund som träffat och umgåts med andra hundar skulle innebära att inte skulle skada en annan hund vid slagsmål.

    Min dotter har en kanin som alla våra hundar tycker är ok. Dom bryr sej inte om han skuttar runt dom och kan nosa vänskapligt på den. Drevern får enbart närbara när kaninen sitter i bur men inte ens han verkar ha några tankar på att döda bytet. Alla våra hundar används i kaninjakt på olika sätt och tvekar inte att fånga eller döda en vild kanin. Om det stämmer att socialisering innebär att hundens drifter sätts ur spel, borde det då inte vara omöjligt att använda våra hundar till jakt på kanin?

    1. Hej Anna!
      Det behövs ett flertal exemplar av ”X”. Ta katter t ex. Det är en klassiker att hunden inte jagar familjens katt, men gladeligen jagar grannens katter. Men om hunden hade introducerats till 5, 6, 7 olika katter i grannskapet så skulle den börja generalisera och inte jaga katter.

      Dessutom avtar effekten av social träning efter ca 12 veckors ålder. Det går att träna, men det tar längre tid för att få samma effekt. Detta vet man sedan många experiment av t ex Scott & Fuller.

      Det vore nog möjligt att lära en drever att se alla kaniner som del av flocken, dvs inget jaktbyte, om den ofta skulle få umgås med olika tama kaniner just i valpåldern mellan 6-12 veckors ålder.

      1. Njet, i så fall är det nog ännu konstigare att drevern faktiskt jagar kaniner(eller harar).

        När han var valp så var min dotter i den åldern som kaniner var en hobby på HÖG nivå. Alltså hennes kaninklubbskompisar kom hem till oss med sina kaniner och tränade kaninhoppning mm. Mitt i all röra med tjejer och kaniner(som också kunde slåss ibland) så befann sej drevervalpen. När han var så liten så var inte jag orolig för att han skulle skada en kanin.
        När han blev lite större så sa det sunda förnuftet att det är onödigt att utsätta kaninerna för en drever, alltså att valpen var lös med dom. Idag skulle jag inte släppa ihop dom även om jag inte tror att han skulle skada vår kanin.
        Mao, han träffade mängder av kaniner i åldern 8-12 veckor och lekte och var snäll mot dom, både hemma hos oss och han var med på kaninhoppningstävlingar mm.

        Herr kanin är nog mer miljöavtrubbad än hundarna, jag tror inte att han funderar på att han är bytesdjur och lever med rovdjur öht. Är han missnöjd med sällskapet så stampar han med fötterna och anfaller. Min nuvarande retrievervalp har stor respekt för honom..

        1. Vad kul att läsa, Anna! Ja, här får jag medge att det finns gränser för vad socialisering kan åstadkomma, eftersom han jagar vildkaniner i skogen. Han skulle kanske aldrig döda kaniner hemma hos er. Men det är nog dumt att chansa. Gnagare är för mycket byte för en hund. Rätt som det är slår rovdjursinstinkten till, vilket den inte gör på samma sätt mot en främmande hund eller människa.

          Det här beror inte på socialisering, men är väl lite rörande ändå. Eller så har lejoninnan en skruv lös.

          https://www.youtube.com/watch?v=mZw-1BfHFKM

          1. Gunilla
            Det där klippet har inget med socialisering att göra. I naturen sker det ibland vissa ”felkopplingar”
            Felprägling tex är ganska välkänt och forskat fenomen. Även felriktad modersinstinkt som det här exemplet förmodligen är.

          2. Gunilla.

            En sak som jag funderat över idag är varför en hund skulle få hitta en godis vid skrammlet på ett MH?
            Dom flesta hundar reagerar och blir rädda i varierande grad. Därefter så tar sej dom flesta hundar sej fram eller nästan fram av sej själva eller med stöd av föraren. Vissa hundar blir jätterädda och fixar inte att fortsätta öht.
            För dom som klarar av att släppa rädslan och fixar att passera utan kvarstående rädslor skulle nog gilla att hitta en godis där men varför? För mej är ”meningen”att dom ska klara av något oväntat och släppa rädslan efteråt, inte att dom ska se skramlet som något spännande där det kan finnas godis. Möjligtvis få en godis när dom passerar.

            Tänker man i verkliga livet så vad kan överaska en hund. Några saker som mina reagerat på är en lastbil som pyste till, en väggsladd efter en traktor och en kille med hjälm som röjde ris med röjsåg. Alla dom sakerna ska vara ok att passera efter att dom blivit överaskade,dom ska inte fly, gärna sätta sej ned och titta men helst bara se som vardagliga saker som inte är intressanta. Men ALDRIG gå fram till för att leta godis.
            Skramlet är ju samma sak. Dom blir överaskade men ska kunna skaka av sej rädslan och se det som ointressant.

            En hund som blir skrämd så den flyr och inte kan släppa rädslan inom rimlig tid bryter man testet på. Skulle det hända min hund så skulle jag nöja mej med att den avreagerar i miljön innan jag sätter den i bilen och gärna äter lite godis. Därefter skulle jag i lugn och ro jobba med hunden, planerat och med små steg.
            Jag kanske tänker helfel men av vilken anledning och till vilken hund tycker du att man borde ge godis till på testet?

          3. Förtydligande.
            I andra sammanhang kan det vara bra att belöna med godis när hunden vågar något. Självklart, går hunden i en gallertrappa som den från början såg som läskig så belönar man den för att den följer med.

            Det ena vill vi att hunden ska engagera sej i(trappen) och alltså belönar vi genom att tex lägga godis i trappen
            Det andra vill att hunden inte ska engagera sej i, alltså belönar vi inte genom att lägga godis på skramlet men belönar när hunden går lugnt vid sidan utan att bry sej om skramlet.

  12. Gunilla
    Jag förstår vad du menar men jag håller inte med dig.
    Du tolkar det som rädsla vad är det som säger att det handlar om det? Du gör det väldigt enkelt för dig när du skriver att det handlar om rädsla bara för att hundar faller utanför ramen som du satt som norm. Alla sociala arter har förmågan att knyta an och skapa relationer till sin egen art annars skulle dom inte överleva.
    Hunden är lite speciell som kan knyta an till människor oxå.

    Men det gör inte automatiskt att hunden välkomnar alla individer och inte biter bara för att har fått umgåtts med ett antal hundar under sin uppväxt.
    Det finns massor av ägare som har aggressiva hundar trots att dom socialiserat efter konstens alla regler.
    Är det nödvändigtvis fel på hundarna?
    Nej! Det är ju bara vi som har bestämt att aggressivitet är olämpligt i våran värld. I hundarnas värld är aggressivitet lika naturligt som nånting annat. Det har sin funktion.
    Ett vanligt scenario är att plockar man bort hundägaren sätter in hunden i en okänd miljö samt ger den rätt signaler så är hunden social.

    Om jag tar in en ny hane till mina hundar hemma och tikarna är i löp så har det noll betydelse att mina hundar socialiserats tidigare med andra hundar därför att det är andra drifter hos hundarna som spelar in.
    Men om jag väljer att ha kvar den hunden i flocken då kommer socialiseringen hundarna emellan göra att dom finner sin plats med varandra.

  13. Kan inte låta bli… hittade detta inlägg när jag sökte efter ett annat inlägg.

    http://blogg.agria.se/fredriksteen/2013/07/24/for-mig-ar-en-hund-nagot-helt-annat-an-en-varg/#comments

    Ska vi jämföra vargar och hundar – eller ska vi inte?
    Det är väl som alltid, man jämför när det passar ens egna åsikter
    Jag kunde säga att eftersom det lär vara väldigt svårt eller omöjligt att få en varg att träna skydds och attackera människor på kommando så är skyddsträning helt onaturligt att göra med hundar… 😉

  14. Jag vill tipsa om Beteendeboken av etologen Lars Fält.

    Ett utdrag från boken (sidan 40) i ämnet socialisering:

    ”I synnerhet från sjunde veckan börjar valparna brottas och bitas mer. Tänderna är vassa och det gör ont att bli biten i örat eller läppen. Valpen skriker och biter eventuellt tillbaka. Under dessa aggressiva lekar lär sig valpen hur hårt man kan ta i utan att leken avbryts. Den anpassar sina signaler efter mottagarens reaktioner. Det komplicerade signalsystemet börjar ta form. Under socialiseringsfasen lär sig valpen inte bara vilka man ska umgås med utan också – inte minst – hur. Perioden är ytterst viktig för valpens fortsatta sociala utveckling. De svar den får på sina signaler kommer att ha stor betydelse för hur rädd, aggressiv, socialt nyfiken med mera som den blir under sitt fortsatta liv.”

Kommentarer inaktiverade.