Samtidigt som vi kommer på att hundarna kan mer än vad vi tror så idiotförklarar vi hundarna.

Det finns forskning på att hundar får stresspåslag och ökad hjärtfrekvens då dessa lämnas på exempelvis hunddagis.
Efter en tid kommer en ny forskningsrapport om att denna stress kan handla om positiv stress och hjärtslagen ökar för att hunden tycker det är kul att komma till dagis……… (?)

Det finns forskning om att hundar får stresspåslag av att sättas i en bilbur och därför säger bland annat jordbruksverket att hunden inte får sättas i bur utan vid särskilda tillfällen (ex vis vid transport)…..(?)

Skulle man rikta forskningen mot ”ett annat håll” så skulle garanterat även denna forskning kunna visa att även denna stress på väg till hundklubben är positiv stress och något hunden tycker är kul.

Man har tack vare forskning kommit fram till att hundar känner igen andra hundar och kan särskilja hundar från varandra….. (?) Ja, varför skulle dom inte kunna göra det?

Man vet också tack vare forskning att hundar kan känna skillnad och veta skillnad på en man eller kvinna…. (?) Ja, varför skulle hunden inte göra det?

Man presenterar forskning på att hunden som är ensam hemma och när ägaren kommer hem, då sänks stressnivån hos hunden om ägaren tar sig tid att hälsa…. (?)
Och så vidare, och så vidare……

En stor del av forskning då det gäller hund är säkert en bra forskning men jag kan känna något olustigt med all forskning, eller i alla fall att forskningen används i syfte att tjäna ett annat syfte.

Ta detta med hunddagis som ett exempel –

Den som först forskade på detta och kom fram till att dagis generellt skulle vara något dåligt forskade sannolikt på ett sätt som gav det resultatet.
Nästa forskning i samma ämne, och där man kom fram till ett resultat som blev tvärtom, där ville man sannolikt ha det resultatet.

Och sanningen….. sannolikt beroende på individ, konstigare än så är det nog inte.

Sen vill jag släppa forskning och dra några exempel från oss vanliga hundägare.
”Det är helt otroligt, han känner igen dig….”, ”Är det inte märkligt, när vi är ute i skogen då går min hund på stigar….”, ”Fantastiskt, min hund stack från mig 6 km hemifrån på en promenad. Då jag kom hem satt han där på trappen, hur hittade han hem egentligen….”

Det finns en mängd spontana säjningar från oss hundägare där vi verkligen idiotförklarar våra hundar.
Varför skulle inte hunden känna igen en person den träffat ett år tidigare?
Varför skulle inte en hund gå på stigar i skogen, det gör ju vi människor oxå utan att tänka på det?
Om en hund gått en sträcka så är det väl lika självklart att hunden hittar tillbaka precis som vi gör det?

 

Men i all denna självklarhet. Förklara då för mig hur en hund kan ligga i en hundgård och få värmeslag fast det finns vatten för hunden att lägga sig i?

Det var mina tidiga morgontankar det. Sannolikt kan dom vara lite förvirrande, troligtvis finns här något faktafel…..

Men det är ju så tidigt… God morgon!    🙂

31 svar på ”Samtidigt som vi kommer på att hundarna kan mer än vad vi tror så idiotförklarar vi hundarna.”

  1. Ha-ha-haa klockrent! Forskning rör många gånger till det helt i onödan och det är samma sak med träningsmetoder. Det har ju bildats läger för eller emot och det går inte att resonera för det är my way or the highway och människor blir stora ovänner istället för att man plockar lite här och lite där och får en perfekt kombo av olika metoder. Bara för att avledning eller shaping inte funkar på tex hundmöten utan där är det strickt lydnad som gäller så innebär det ju inte att det INTE funkar på annat. Klickern är tex utmärkt när jag lär in nya moment + köttbullen. Allting är ju som det alltid har varit individanpassat. Färskfodret är ett lysande exempel eller Barf på hur forskningen sen blir en sanning. Visst för vissa hundar funkar detta alldeles utmärkt men att man sen nästan blir hängd för man ger torrfoder är ju ingen direkt hit.

  2. Det där med att dom ligger utanför badbaljan (min hund gör lika dan´t fast hon e en reteriver) ?
    Kan det inte ha att göra med att det INTE är ett narturligt ”element” (inte nedärv),för en hund att ligga konstant i vatten oavsett väder utan att vi måste hjälpa, visa dom, detta var bara e Hypotes !!!!

  3. Hade det funnits skugga i hundgården så hade nog hunden lagt sig där om den behövde.
    Vatten dricker man eller simmar igenom för att nå någonting.

    1. Jag utvecklar lite vad jag menar
      Ställ fram vatten så vet hunden instinktivt att den ska dricka när den blir törstig. Det behövs ingen inlärning för det.
      När det är varmt ute så vet hunden instinktivt att den ska hässja och söka skugga om kroppen signalerar det. Det behövs ingen inlärning.
      Däremot behöver hunden lära sig genom erfarenhet att vatten svalkar kroppen. Det finns alltså inte hundens program utan det kräver inlärning.

      1. Sen skrev jag fel.
        Hunden vet instinktivt att söka sig bort från värme är nog mer korrekt.

        1. Däremot tror jag att man utan större problem lär hunden att t.ex inte söka upp skugga genom att t.ex. lära hunden att hålla sig nära ägaren. Med andra ord tror jag att det vi ser när hundar inte gör det som borde vara instinktivt så är det många gånger för att vi tränat bort det, medvetet eller omedvetet…

          Mvh,
          Johan

  4. För det första, snälla, för våra hundars skull, kan vi inte släppa detta med positiv stress. Detta är en feltolkning och missuppfattning som är bevisad och överbevisad av all modern stressforskning. Alla forskare på området är överens!!
    Lika lite som det finns positiv och negativ hunger så finns det positiv och negativ stress. Stress är helt enkelt bara stress och medför alltid samma grundkonsekvenser, vilket är tärande på kroppen. Sen att det kan medföra andra ibland positiva konsekvenser oxå utesluter inte det andra.

    Vilket leder till nästa sak. Forskning i sig rör sällan till det. Det som rör till det enl. min erfarenhet är de slutsatser som dras av resultaten, ibland av forskarna själva men oftast av oss lekmän. Det andra jag ser som en orsak till att det kan verka rörigt är vår mänskliga brist på att hantera/förstå komplexiteten runt omkring oss och vår till synes fasta övertygelse om att det ena per definition utesluter det andra. I vår jakt på enkla ”logiska” svar tycks vi inte kunna greppa att det ofta finns fler än ett svar på samma fråga.

    Det finns det faktiskt forskning som visar… 😉

    Mvh,
    Johan

    1. Bra Johan!
      Vill bara tillägga att forskning inte är ett enhetligt begrepp och att man måste ha kunskap för att kunna värdera den. Handlar det om enstaka observationer eller har ev experiment kunnat verifieras av andra grupper? Var är forskningen publicerad, reviewgranskad etc? Hur har man säkerställt att ev finansiärer inte kan påverka redovisningen av resultat. Vad säger andra studier inom samma område? Och mycket mer.

  5. Det var ju det där med hundar och konsekvenstänk… Men å andra sidan, skulle du sitta med hunden i den varma hundgården och svalka dig i vattnet är det väl sannolikt att hunden också gör det – eller iaf större sannolikhet.

    Att vi dumförklarar hundar emellanåt för att dom inte tänker logiskt eller har nåt större konsekvenstänk är nog mer bara för att dom inte tänker som oss – vilka dumskallar!(?) På många sätt tycker jag att människan med ALL sin kunskap, logik, konsekvenstänk är nog så dum..

  6. Hej,
    Jag har en fråga som inte gäller just detta inlägg men har koppling till ett tidigare inlägg du skrev om när hunden vaktar. Det som det mest diskuterades om då var när hunden vaktade sin mat från människor. Men om hunden inte vaktar mot människor utan endast mot andra hundar, hur gör man då? Hur får man den att bygga upp förtroende för andra hundar? Och nu syftar jag på att den gör utfall och hugger mot andra, inte endast morrar/skäller. Om en valp har detta beteende, är det något att oroa sig över?

  7. Per Jensen är på konferens och där är det nya forskningsresultat som visar att hundar kan känna skam efter att dom tex tagit något otillåtet. Testet går ut på att ägaren lägger något ätbart på ett bord och går ut ur rummet, sedan kollar man hjärtfrekvensen på hundarna och ser att det går upp på de hundar som snor från bordet. Det är tydligt mätbart både när hunden tar det ätbara och när ägaren kommer tillbaka och det upptäcks.

    Det är ju ganska tvärtom mot det man trott tidigare trots att många hundägare säger att den egna hunden skäms när något har hänt. Även jag har upplevt att vissa av mina hundar kan skämmas men ”teoretiskt” har jag motat bort dom tankarna och tänkt förnuftigt. Mao, hunden reagerar som den skäms pga hur jag beter mej när jag upptäcker det som hänt men ibland ”skäms” en hund utan att jag upptäcker att något har hänt. Varför?
    Nej, jag tror inte att hunden har samma moral och skam som en människa men jag tycker den här forskningen var intressant.

    1. Detta inlägg började lite annorlunda då jag först skrev det innan jag läst klart. 😀

      Men efter att jag faktiskt läste hela ditt inlägg håller jag helt med. Även om skam oxå grundar sig i tidigare erfarenheter/lärdommar så är ju förhöjd puls inte per defonition synonymt med just skam utan det kan även finnas fler orsaker till det.
      Precis detta jag menar med vilka slutsatser som dras av forskningsresultaten…

      Mvh,
      Johan

      1. Nja, även jag är skeptisk till mycket av forskning men det här som Pelle skrev var ganska kul.

        1. Det var säkert kul och även klart intressant, men det innebär ju fortfarande inte att höjd puls är samma sak som skam. 😉

          Mvh,
          Johan

      1. Samma värdefulla slutsatser som när man forskat fram att hundar vet att det är en annan hund dom möter på långt håll eller reagerar med glädje om dom ser en leende människa på bild.

        1. Jag tyckte Johan sammanfattade det ganska bra längre upp. Det går inte att dra slutsatsen att hunden uppvisar skam eller som i ditt exempel glädje.

          1. Haha Jodde, det var inte jag som drog några slutsatser öht. Jag tyckte att just forskningen var lite kul eftersom många hundägare upplever det som om hunden skäms och något ligger det i det även om jag inte tror att hundar skäms ala folk
            Pelle kommer snart ut med en ny bok där HAN drar slutsatser om skamsna hundar och där får vi veta om det är användbar forskning.
            Jag har själv konstaterat att mina hundar vet vad ett leende betyder men det känns bra att vetenskapen bevisar att jag har rätt. Tänk så rörigt det blev om forskningen visade nåt annat svar så det som jag tror händer när jag ler o får en svansviftningar tillbaka igentligen betyder att hundarna är ilskna eller rädda? Hur skulle man göra då?

          2. Anna, det är jättelätt. 🙂
            Får man reda på att det man gått omkring och trott är fel så är det bara att säga tack och bli glad för att man nu slipper gå omkring och ha fel.

            För det är väl ändå ingen som på fullaste allvar tror att de faktiskt vet hur precis allting fungerar… 🙂

            Mvh,
            Johan

    1. Om jag finner bevis beror på hur jag läser forskningsrapporten.
      Jag kan läsa det med en stark övertygelse att forskaren har helt rätt. Det personen säger är sanning punkt.
      Jag kan läsa den med ett öppet sinne för att sedan fundera på logiken i hur forskningen bedrivits och därefter ta ställning till vad som är intressant för mej och vad som är ointressant.
      Jag kan även läsa den med löje och förakt. Man läser men utan att fundera på det som står.

      Jag försöker läsa allt med öppet sinne. Är jag övertygad redan innan oavsett om det är med tilltro eller förakt så missar jag mycket som är värt att fundera över. Synd tycker jag…

      1. Ja lyckas man läsa in att hundar skäms utifrån dom där rapporterna så har man en stark övertygelse. Det är ju det som ställer till problem.
        Sen hoppas jag inte att nån forskare uttrycker sig så klantigt att man kommit fram till att hundar skäms utan att det KAN vara så och det är en jäkla skillnad.
        Annars vore det väldigt revolutionerande.
        Värt ett nobelpris kanske tom för att löst gåtan kring ickemänskliga arters känsloliv.

  8. Människan läser (oftast, tyvärr) hunden som ”att den skäms”, men vet man lite mer om hundsignaler, så förstår man att det handlar om ”avståndsminskande signaler” som svar på de ”avståndsökande signalerna” hundarna får, när de blir ”påkomna” …

    Skam? Njae … jag vet inte det jag, säger som Fredde brukar göra: ”Det är ju inte hugget i sten, om de inte skäms eller skäms” 😛

    1. Jo, men det där är självklarheter. En hund som blir påkommen eller att den inser att vi är arga drar sej undan.

      Det intressanta är att se en hund bete sej på samma sätt trots att vi inte ser det som hänt. Vi är totalt som vanligt när vi kommer hem och ser inget som inträffat (ibland kan man lista ut såsmåningom) men hunden ”skäms” ändå.

      En annan sak som jag funderat över är varför mina hundar ”skäms”när dom måste bajja eller kräkas inne. När hundarna var valpar så har jag aldrig reagerat när dom gjort inne utan bara torkat. Om dom olyckas som vuxna så reagerar jag inte på högen eller skäller på dom, möjligtvis så ömkar jag dom för att dom inte mår bra. Trots det så ”skäms” den stackarn som är dålig och dom andra bär sej åt som högen var pestsmittad.
      En gång så satt tre hundar i vår bil som saknar hundnät och en av dom spydde. Det tog två sekunder så hade dom två andra flytt från kofferten fram till mej. Ett mycket egendomligt beteende från hundar som minsann aldrig annars tycker att spyor är äckligt. Har nån kräkts ute så kan övriga glatt slaska i sej det.
      Beror det på att man aldrig skitar ned i sitt eget bo? Beror det på min reaktion när jag genast blir oroad och ömkar? Eller?

Kommentarer inaktiverade.