Det handlar mer om livserfarenhet än ålder.

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 07.22.42

Denna underbara bild har jag lånat av Leif Hedberg, från hans instagram @skallgang
Leif gör bland annat solo-turer i fjällen några veckor per år. Bara Leif och hunden Qotten.
”The survival man – Leif Hedberg”  🙂

 

Det kan vara skillnad på att lösa ett problem man har med sin hund, och att arbeta emot att hunden inte ska få dessa problem.
Många gånger kan man även då ett problem dyker upp, forma hunden så att hunden successivt kommer ”längre från” problemet tills det till slut är borta. Men i vissa fall är problemet nu mer ett för hunden naturligt beteende.

Ett tydligt exempel på detta kan vara den unga hunden som vid de två senaste hundmötena varit lite besvärlig. Och den 4 åriga hunden som under tre år av sitt liv varit besvärlig vid hundmöten.
Generellt vågar jag påstå att hanteringen av dessa två olika hundar förmodligen ser väldigt annorlunda ut.

Den unga hunden kan man förmodligen forma åt rätt håll, den andra måste man sannolikt ”berätta för” att det hunden gör är fel.

Visserligen kan man fråga sig vad det är för skillnad på att ”forma” hunden och ”berätta för hunden att den gjort fel”, och det enkla svaret på det är sannolikt tydligheten och där man formar hunden förmodligen är lättare att få hunden att tänka på annat.
En hund som kanske under tre år varit stökig och aggressiv vid hundmöten, har under dessa tre år blivit starkare och mer beslutsam. Därför krävs det helt enkelt mer resoluta tekniker med större tydlighet, än med den unga hunden som fortfarande provar sig fram i livet.

Men egentligen är det fel av mig att prata om ålder. Det handlar mer om livserfarenhet och rutin, om hundens minnesbilder av att fått fördel i olika handlingar med mera.
Det händer att jag träffar äldre hundar som inte har kommit längre i utvecklingen och erfarenhet än den unga valpen.

Det var lite morgontankar, god morgon.

2 svar på ”Det handlar mer om livserfarenhet än ålder.”

  1. Och min hund som varit besvärlig hela tiden vid hundmöten. Obs besvärlig inte aggressiv. Har försökt jobba på det hela tiden och håller fortfarande på. Jag ger inte upp.

  2. Så om hunden har en vana går den inte att forma om?

    Vet inte om jag köper det. Skulle inte det betyda att alla dessa hundar som hoppar när dom hälsar inte skulle gå att lära in ett nytt beteende ist för hoppandet (fyra tassar i marken). Alltså inte något av det klassiska, sätta sig på huk, belöna fyra tassar i marken, avleda med godis på marken, vända ryggen till mm.
    Utan isf enligt din teori ska jag alltså fysiskt behöva tala om för hunden vad den ska göra/inte göra?

    Eller gäller din teori bara hundmöten? isf varför gäller det endast det? Eller gäller det endast arga hundar?

    Säger inte att något är fel, forma eller tala om, men intressant att ta din teori till annat än hundmöte, som hälsa fint på människor.

Kommentarer inaktiverade.