Kanske typiskt Amerikanskt, men fint ändå.

Skärmavbild 2015-03-27 kl. 11.58.31

Skärmavbild 2015-03-27 kl. 11.58.47

Läs mer på länken –

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20535588.ab

 

Usch. den här delen är förmodligen det absolut värsta med att vara hundägare.

När är det dags?
Är det verkligen jag som ska ta beslutet?
Tänk om jag tar fel beslut?
Om hunden själv fick välja, hade den valt samma sak?

Hur vi än resonerar, och vad vi än kommer fram till, så blir det sannolikt aldrig helt rätt. Vem vet, och vi kommer aldrig att få veta……

Hur tänker du omkring detta med att avliva en livskamrat?

 

6 svar på ”Kanske typiskt Amerikanskt, men fint ändå.”

  1. Mina hundar har varit extremt tydliga med att orken är slut, sen kanske de skulle ha kunnat hänga med några dagar till, några veckor till eller kanske någon månad till men på vems bekostnad.. Allt för ofta låter vi våra känslor styra så ett lidande uppstår som kunde ha undvikits..

  2. För mig är det otroligt viktigt att min /mina hundar ska ha ett fullgott liv. Den dagen de inte kan det längre så är det min plikt som ägare att hjälpa. Jag ser det faktiskt som ett privilegium att jag, som människa, kan hjälpa den/dem!

  3. Det är det tuffaste och svåraste beslut man någonsin måste ta som hundägare samtidigt som det är en ynnest att kunna avsluta ett liv i lidande utan möjlighet till tillfrisknade.

  4. Tror att man måste tänka på hundens bästa och inte vara egoistisk. Hade en hund som blev blind vid ett års ålder, Veterinären tyckte att jag skulle behålla honom ändå! Men vilket liv skulle han få? Kunde inte leka med de andra två hundarna t.ex. Kändes hemskt att ta bort honom, men man kan inte behålla dem för sin egen skull

  5. För 5 veckor och 4 dagar sedan var en lång tid av dessa frågor och funderingar över för min och mitt hjärtas del över.
    Efter flera veterinärsbesök, samma råd från fyra olika veterinärer, så fanns fortfarande frågorna där. Kanske kan jag göra fler undersökningar och hitta en lösning? Ska jag vänta liiite till?
    Jag kan ju inte med säkerhet veta hur min hund mår, när det inte handlar om smärta.
    När symtom och tecken är vaga, men ändå tydliga, så hittar man tusentals anledningar till att vänta. Bara lite till. En vecka kanske. Fram till sommaren så hon får bada en sista gång kanske?
    Smärtan är olidlig, men mitt bland tårar, när jag tittade på min älskade hund, så visste jag att jag måste vara osjälvisk. Jag visste att det är jag, och ingen annan som måste skydda henne för vad som kunde komma om jag väntade.
    Jag beslöt att vi skulle få en sista vecka ensamma, bara hon och jag. Jag tog ledigt från jobbet och ägnade dagarna åt lek, bus och mys. En vecka utan nej. En vecka då jag kunde skämma bort henne på alla tänkbara sätt.
    Hon somnade i mina armar, mumsandes på wienerkorv.
    Kanske hade jag kunnat vänta en vecka, en månad, ett år. Men hur hade hon mått då? Vad hade kunnat hända.
    Totalt hundägaransvar gäller inte bara att hunden inte ska bita människa eller djur, det handlar också om att se till sin väns behov hur fruktansvärt ont det än gör.
    Men jag hade verkligen önskat att någon hade kunnat fatta beslutet åt mig. Men jag fick lite tid att säga farväl och även om smärtan fortfarande är olidlig, så vet jag innerst inne att jag gjorde rätt som inte väntade, och jag är oändligt glad för den korta tid vi fick tillsammans.

  6. För 5 år sedan fick vi avliva våran älskade hund,han blev endast 4år.
    Sjukdomsförloppet gick mycket snabbt,han drabbades av malignt lymfom,alltså blodcancer.Det var bland det värsta jag varit med om,först förnekande från min sida,det kunde bara inte vara sant,en ung hund drabbas av dödlig cancer.Efter det gick jag in i en stor sorg,han levde då fortfarande,maxtid var 2 mån med cortison behandling.När det var dags såg jag i hans ögon,ringde då veterinären direkt,han somnade in mitt knä hemma på våran gård,allt lugnt o stilla,fridfullt o vackert.När jag o min man hade lagt ner honom i graven så flög det 2 svanar över oss,de tog säkert med vår innerligt älskade Hugo till andra sidan.Jag glömmer aldrig honom.

Kommentarer inaktiverade.