Din partner är ingen hund!

Skärmavbild 2015-03-28 kl. 10.21.07

Var på bio i går, för “barnens skull” och såg Walt Disneys Askungen ……….. Alla fäder, alla pappor (mammor också för den delen) – Gå på denna film med barnen, den var riktigt bra! 😉 😉

 

Kan du och jag vara överens om att våra hundar är en individ vi ska leva med, och en individ som vi ska ha en bra relation med?

Jag får som du säkert vet, en mängd brev varje dag från oroliga eller förtvivlade hundägare. Den röda tråden, eller gemensamma nämnaren, i de allra flesta brev, är att man ser hunden som något helt annat.
Man både underskattar och överskattar hunden på en och samma gång, och på så sätt verkligen krånglar till relationen både för dig själv och för hunden.

Det jag tänker på kan enklast beskrivas som”belöning och uppfostringsnojjan”.

Här skulle jag önska att man mer skulle fundera över sitt för hållande med en annan person.
Vill jag att man vän/partner ska göra något som är orimligt för partnern att göra – Då kanske jag måste lära min partner detta, och faktiskt belöna min partner för det.
Här finns det en mängd exempel, och något kan du säkert själv klura fram.
En hel del saker tar du för givet, och en hel del andra saker anser du kräver någon typ av belöning eller uppskattning (som många gånger är samma sak).

Sedan finns det saker du faktiskt kräver av din partner, något som du aldrig skulle kunna tänka dig att belöna eller visa uppskattning på. Detta är något du helt enkelt tar för givet, och kan dessutom göra det med tanke på er relation med varandra.

Det är precis likadant med hundar anser jag. Vissa saker kan jag kräva av min hund, vissa saker kan jag inte kräva och kanske måste lära hunden med hjälp av belöningar.

Väldigt många brev jag får handlar om att hundägaren har fastnat i det ena eller det andra tänket. Och helt utan individanpassning och/eller helt utan att se på situation och situation.
Detta kan vara förvirrande för hunden och faktiskt skapa problem i sig.
“Jag använder mig bara av positiv förstärkning då jag arbetar med min hund”
Eller…
“Jag använder mig inte av belöningar, hunden ska lyda mig”

Förmodligen och ganska säkert, vågar jag påstå att båda är fel, och båda inställningarna är vansinniga.
Faktum är att den person som säger att den bara använder sig av belöning och positiv förstärkning, sällan ses som dum mot sin hund…… Något jag anser är fel!

Om en hund beter sig illa, och därmed på olika sätt “straffar ur sig” ur samhället, med allt vad det innebär, om den hunden inte får klara riktlinjer om hur den ska uppträda – Det tycker jag är allvarligt och elakt.
Det är att överge individen, och att inte ta sitt ansvar.

Ex … hunden gör attacker mot andra hundar, mot bilar, och mot människor……. Att inte agera och hjälpa hunden att göra rätt, utan bara nonchalera och ge hunden en belöning då den gör rätt – Det är elakt, och jag anser att du sviker den du har relation med.

En individ som gång på gång gör fel, som får ett beteende som inte accepteras av andra, och ingen, inte ens dennes närmsta vän sätter stopp för detta – Det är elakt. Det är elakt även om du ger den engodis då den uppträder korrekt.

Sen ska man komma ihåg att det är omöjligt att belöna ett “icke-beteende”. Det går helt enkelt inte.
“Jag nonchalerar min hund då den gör något dumt, jag belönar då den inte gör något dumt”….. Vad belönar du då?, vad förstärker du då?

Hund biter granne – Självförstärkande beteende! Ska jag belöna hunden varje gång den inte biter grannen, är det lösningen?

Skilj på inlärning och uppfostran, skilj på det som är naturligt för hunden att göra, och det som är onaturligt för hunden att göra.
Om du vill att din hund ska göra något som är onaturligt för hunden att göra – Då måste du lära den, och belöna rätt beteende.
Om du vill att din hund bara ska göra något som är naturligt för din hund att göra, då behövs inga belöningar eller förstärkningar av rätt beteende.

Du behöver inte belöna din hund för att den ska sova, äta, göra ifrån sig. Du behöver inte heller belöna din hund för att den inte ska bita dig, bita grannen, eller alla bilar ni möter.

Du måste belöna din hund, och förstärka rätt beteende om du vill att den ska gå på lina, gå fot, sitta eller ligga på kommando, bita grannen…. osv – Eftersom dessa saker inte är naturliga för hunden att göra.

Ta en funderare över hur din relation ser ut med din partner i fråga om krav och belöningar, jag tror du kan ha stor nytta av “tänket” även mot din hund.

Glöm nu inte bort att din partner INTE är en hund 🙂

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

13 Inlägg för Din partner är ingen hund!

  1. Karin skriver:

    Jag förstår hur du tänker i det du skriver. Men gällande positiv förstärkning är det inte riktigt så som du beskriver. En person som inte vet hur det fungerar lär använda sig av tekniken på helt fel sätt, ja.
    Men en som förstår grunderna i positiv förstärkning tror jag inte kommer få några problem med träningen. Självklart finns det fall där jag inte tror på denna metod rakt igenom, men där är extremfall.

    Det handlar inte alls om att vara otydlig med vad man vill/inte att hunden ska göra, där ser du på saken helt fel. Använder man sig av positiv förstärkning är man väldigt tydlig med vad man vill att hunden ska göra. Det handlar om att avleda, och aldrig utsätta hunden för just de saker som triggar hunden förrän den är redo, att visa vad som är rätt och belöna det, och avleda de problem som finns.
    Små steg i taget, som enligt mig och många andra, upplever att det gör träningen mycket mer stabil. Hunden behöver inte stressa upp sig för de saker som triggar den.

    Nu använder jag själv inte postiv förstärkning fullt ut. Jag säger nej, jag skäller när det enligt mig är behövligt och ibland kanske bara för jag haft en dålig dag och hunden har min astmainhalator i munnen som Jag glömt att ta undan.
    Många gånger är det ägaren själv som satt hunden i den sits den är i. Därför är det inte helt rätt att som i mitt exempel, skälla, fya eller bestraffa hunden för jag lämnat något framme för honom att leka med.
    Likaså om jag väljer att gå och möta hunden jag ser hundra meter bort, trots att jag vet att min hund kommer göra utfall. Då tar jag istället en omväg innan hunden hunnit reagera, men sett hunden. Så belönar vi för att det gått bra, och efter en lång tids träning klarar vi av att komma närmre och närmre utan att problem uppstår.
    Där behövs inga ryck i kopplet, inget fyande, ryck i nacken, knuff i sidan, ingen överstressad hund eller annat för att hunden ska lyssna.
    Den har lärt sig att lyssna av fri vilja för att något positivt kommer ske, inte tvång om hot från obehag. Så säger grunderna för postiv förstärkning.

    Positiv förstärkning fungerar. Det är inte orättvist mot hunden om man är tydlig. Det har dock många problem med att vara, så på den biten håller jag med om att det inte är snällt mot hunden som fortsätter göra utfall, stressa upp sig – och allt ägaren gör är att gulla med hunden att komma till sig, trots att den är bortom all kontakt.
    Jag förstår att det du skriver om är vanliga hundägare som inte är den allra bästa hundtränaren, men du skriver det som att det är dåligt att använda sig av enbart positiv förstärkning, och det är det inte. Det fungerar skitbra när man vet vad man gör.

    • Marie Jörhorn skriver:

      Om det funkar med endast positiv förstärkning, varför använder du det inte fullt ut isf?

      Fredde har aldrig talat om att bestraffa och rycka i koppel heller.
      Han visar bara vad som är förväntat av hunden.
      Det kan man göra på många sätt utan att ta i, på något sätt.

      • Malin skriver:

        Jag tycker Karin skriver ganska tydligt att hon inte vill tjaffsa med sin hund i onödan, men att hon ändå kan vara tydlig. Jag menar alla som är lite tuffare i sitt ledarskap kan ju varariktiga mjukisar också 🙂

        • Karin skriver:

          För att använda sig av positiv förstärkning, fullt ut, ska man inte ens säga nej till sin hund, förutsatt att man inte tränat in det som ett positivt “nej” (så lyder i alla fall hardcoretränarna inom positiv förstärkning). Heller inte skälla på hunden.
          Varför jag inte använder det själv är för jag själv inte besitter lugnet och förmågan att alltid vara glad och positiv. Jag använder de avledningsmetoder jag skrivit om ovan om vi får problem, men jag skäller när det blir galet också.

          Jag syftade inte på att Fredrik använder sig av allt jag skrev, eller fördömer hela den positiva grejen. Det jag skrev var lite av hur den allmänna synen är på metoder och sådant.
          Jag ville tillägga det Fredrik inte skrivit om gällande positiv förstärkning för andra bloggläsare att läsa. Just för att det finns många människor som inte vet att man faktiskt KAN träna en hund utan att på något sätt vara hård mot sin hen.
          Fredrik skrev att det inte är snällt att vara otydlig med sin hund, som om det är vad positiv förstärkning handlar om – när det inte alls är så.
          Jag vet jättemånga som blivit superglad över denna träningsmetod, som mått dåligt över att leva i tron om att man måste göra si och så för att få hunden att lyssna. 🙂

          Jag vet också många som tagit omplaceringar som haft extrema problem (aggressiva utfall, bitit människor, bitit andra hundar och så vidare) och fått exemplariska hundar enbart genom positiv förstärkning. Exakt hur de har gått tillväga med utfall,
          aggressioner/frustration, rädsla och allt sådant vet jag inte mer, annat än att det fått ta den tid det behövts, och att inte utsätta hunden för saker i onödan – utan träna på håll tills saker går lättare, för att sakta närma sig det de reagerar på. Två av de hundar jag känner till är idag under utbildning till terapi/assistenthundar och kommer snart ta sitt certifikat.

          Det finns allt för lite program och hundtränare som syns som jobbar med positiv förstärkning, jag tycker det ska tas upp mer och på ett bättre sätt än det ofta görs (också på ett tydligare sätt så hundägare också förstår att man fortfarande Måste vara tydlig). Sen får hundägaren själv välja vad som passar denne bäst.

    • Johan skriver:

      Lustigt hur man kan få det där med att inte utsätta hunden för något den inte är redo för till något mjukt och positivt. Möjligtvis är det mjukt för ägaren som bara behöver belöna och göra det som känns bra.
      Men låt oss vara ärliga och medge att det i praktiken innebär att man exkluderar väldigt mycket av det hunden naturligt tycker är kul men som kan vara lite jobbigt för oss.
      I min värld är det knappast att betrakta som mjukt och snällt…utom då möjligtvis för ägarens egna känsloliv.

      Mvh,
      Johan

      • Karin skriver:

        Du tycks inte se något som faktiskt är lättare för hunden som positivt, som om allt handlar om oss människor och att vi väljer den lättare utvägen bara för det är lättare, inte det att vi hundägare vill, och gör det bästa vi kan för våra hundar och faktiskt läser av dom och arbetar efter det de själva talar om för oss.

        Jag förstår inte vad du menar med vad som ska vara naturligt och roligt, som man exkluderar hunden i? Inte i detta sammanhang? Här talades det om utfall, att bita grannen och andra problembeteenden.
        Berätta gärna vad du menar, Johan!

        Går jag mjukt fram för att min hund inte ska stressa upp sig för ett hundmöte, är det för mitt egna bästa, eller hundens?
        Mår hunden bra när den är stressad? Eller är det bara jag som mår dåligt över att ha en hund som sliter och vill fram och leka, för det är kul? Som skäller och morrar av glädje, eller tvärt om, av rädsla, och ofta också stressar upp den mötande hunden? Borde jag istället låta min hund gå förbi, vara stressad den tiden och störa omgivningen eller är det bättre för min hund att på håll får se en mötande för att sedan avvika från spåret och berömma hur duktig han varit för att han inte stressat upp sig? Och därifrån sakta kunna komma närmre och närmre andra hundar, eller människor för den delen. Nej, jag förstår inte vad som inte är negativt med det.

        Jag menar inte att vara spydig, jag förstår bara inte alls vad du menar i detta sammanhang. Gällande andra saker jag sett dig kommentera i förstår jag ibland i alla fall din synpunk även om jag inte håller med. Men nu låter det bara som att du inte vill hålla med bara för att du kan.

        • Johan skriver:

          Jodå, jag ser absolut det som något positivt att göra det lättare för hunden. Men faktum kvarstår att om man enbart ska klara sig med belöning så kommer man i praktiken vara tvungen att inte hunden får uppleva något den tycker är väldigt kul men som kan vara problematiskt för oss innan hunden är fullständigt inlärd/hjärntvättad. Detta då vi troligtvis inte har en belöning som kan trumfa det.

          Men nu är det i praktiken nog inte så många som jobbar enbart med belöningar (även om en del tycks tro att de gör det). Jag har all respekt för folk som vill sina hundars bästa, det vill även jag, men när man gör det måste man även se till det man inte gör och vilka konsekvenser det medför (om det går att förstå). Detta tycker jag saknas många gånger när det pratas om positiva/mjuka metoder och det tycker jag är olyckligt då även detta de facto påverkar våra hundar.

          Ny var jag mer generell i min första kommentar, men ett exempel i detta sammanhang skulle kunna vara att man kanske är tvungen att begränsa hundens möjligheter att vara ute på tomten bara för att grannen är ute om man inte vill utsätta den för något den “inte är redo för”. Kanske inte så realistiskt exempel men förhoppningsvis framgår poängen ändå.

          Om man går mjukt fram för sin egens eller hundens skull beror ju på. Går det att lösa på ett annat bra, men mer direkt, sätt och det medför att dessa situationer inte blir problematiska och hunden stressar ner så anser jag nog att det är mer för sin egens skull än för hundens skull man gör det. För var är det positiva med att låta hunden vara, eller riskera att bli, stressad längre än nödvändigt?

          Ingen fara, jag upplever inte din kommentar som spydig och vet att jag oxå kan låta spydig ibland (men det verkar ju vara enda sättet att få igång lite diskussioner här nu 🙂 ).
          Jag tror faktiskt att dessa diskussioner här om sk. hårda och mjuka metoder mer handlar om våra egna känslor och värderingar än om våra hundars välmående…
          Hoppas iaf att jag lyckades förklara lite bättre vad jag menar. 🙂

          Mvh,
          Johan

  2. Isabelle skriver:

    Min mammas hund gjorde utfall förr och när jag knuffade honom i sidan så hade det motsatt effekt, sedan testade jag positiv förstärkning utan att han hann göra fel och det fungerade jättebra! Nu kan han vara i samma rum med andra hundar på kurser vilket är jätteskönt, men säger jag till honom så stressar han bara upp sig mer.

  3. Peter Carlsson skriver:

    Det här är så tråkigt skrivet, Fredrik, så jag vet knappt var jag ska börja. Det är så sorgligt att du som publik hundmänniska, uppskattad av så många som du är, inte tar dig tiden att lära dig hur inlärningspsykologin faktiskt fungerar. I stället nöjer du dig med ett mischmasch av tyckande kring “mjuka metoder” som hjälper varken dig eller någon annan. Det är sorgligt och gör mig ledsen på riktigt.

    Inlärningspsykologin är en naturlag som är artoberoende och med hjälp av den lär vi och alla andra arter oss de beteenden som fyller våra liv, oavsett om vi väljer att kalla det fostran, uppfostran, inlärning, tricks, cirkuskonster eller nödvändiga färdigheter.

    För att vi ska kunna ställa krav på en individ, oavsett art, att den ska göra sådant som den “måste kunna” kommer vi inte undan inlärningspsykologin. Det hjälper föga att ställa kravet på en hund att den “inte får” göra utfall mot andra hundar, om vi inte visat den ett alternativ sätt att hantera sin oro, rädsla, ilska eller osäkerhet (eller vad som nu ligger bakom just den individens specifika beteende).

    Att lura människor att tro att mjuka metoder handlar om att exempelvis nonchalera att hundar gör utfall mot andra hundar eller att hundar kommer med en uppsättning färdiga idéer om vad som är moraliskt/etiskt acceptabelt i vårt människodominerade samhälle, och att vi därför inte behöver lära dem även detta (med hjälp av den universellt fungerande inlärningspsykologin) är elakt på riktigt.

    • Johan skriver:

      Jag förstår inte vad i Fredriks inlägg som går stick i stäv med inlärningspsykologin.

      Vi behöver faktiskt inte alltid visa/bestämma vad som är rätt. Ofta kommer ju hunden på ett alternativ själv om vi visar vad som är fel och då kan det ofta räcka att uppmärksamma/belöna det…ibland genom att nonchalera det.

      Beskrivningarna av “mjuka metoder” är satta inom citatationstecken och är ju exempel på hur de beskrivs av de som påstår sig tillämpa dem.

      Så tolkade jag inlägget iaf.

      Mvh,
      Johan

      • Stina skriver:

        Johan: Det är nog ganska få som känner igen sig i Fredriks beskrivning av “mjuka metoder”, jag tror det är hans egen tolkning av begreppet som han skriver om (helt ok såklart, det är ju hans blogg.)

        • Johan skriver:

          Ok, fast det tycker jag inte stämmer överens så bra ned det han skrivit tidigare så tror och hoppas du har fel…samtidigt som jag hoppas du har rätt att det inte är så många som känner igen sig i den beskrivningen. 🙂

          Mvh,
          Johan

  4. Jodde skriver:

    Det finns inga mjuka metoder och ingenting fungerar med endast positiv förstärkning. Hunden är i människans ägo. Dvs i fångenskap, sen kan man manipulera hunden med godis om det känns bättre för en själv.
    Hundsverige är på väg käpprätt åt helsike.