Jag gillar inte passiv markering, men gärna påvisande!

Jag har fått en del frågor från tävlingsmänniskor, men också från tjänstehundsförare, om detta med ”passiv” markering på föremål.
Alltså, när hunden finner ett föremål i ex vis spåret, eller i annan tjänsteutövning, så ska hunden markera detta tydligt, men inte röra föremålet.

Här pratar man ofta om passiv markering, men jag menar att till och med ordet ”passiv” blir både fel och förvirrande.
”Passiv” är för mig att hunden inte gör någonting. Det är ju inte sant eftersom hunden ska markera föremålet tydligt och engagerat.

Vi tar exemplet spår –

Det hunden ska göra är att spåra ett spår efter en person med hög motivation och intensitet. Dessutom ska hunden stanna upp och markera om den finner ett föremål i spåret eller i dess omedelbara närhet (personen kan ju ha slängt ett föremål bort från spåret).

Detta innebär att hunden ska växla/skifta uppgift. Det är svårt!
Hunden är oerhört motiverad att spåra, och då det kommer ett föremål, ska hunden trots sina stora motivation att följa spåret, helt på egen hand, stanna upp och avbryta spåret – För vad?
För att vara passiv!
Det är här jag menar att det blir svårt, och det är också här jag menar att många gör fel.

Spåret är självförstärkande i sig. Det innebär att hunden vill spårar mer och mer, och att spåret i sig är kul och blir roligare.
Att då tro att hunden ska avbryta spårarbetet och bli passiv, är fel tänk.
Det finns till och med hundar som ”lurar” sin förare och tar omvägar runt föremålet till slut. Detta eftersom hunden lär sig att ett ”föremål” betyder att jag inte få arbeta vidare.

Därför menar jag att även den påvisande markeringen måste vara aktiv……

Det man menar med en ”passiv” markering är att hunden ska markera men inte röra.

Här kan man göra varianter ut efter vad det passar dig och ditt syfte…

När hunden finner ett föremål kan du lära den att – ta rulle – göra vacker tass – skälla – sätta nosen på föremålet – lägga en tass på föremålet – lägga tassen över den egna nosen – och så vidare…..

Så, det jag menar är att det är viktigt även vid påvisande markering att hunden ”gör något”.
På så sätt blir det också ett beteende som i sig blir självförstärkande och förhoppningsvis, och med rätt träning, blir lika intressant som själva spårarbetet.

Jag har många gånger sett duktiga hundar, både på specialsök, spår och annat nosarbete som helt plötsligt börjar strunta i att ”finna något”…. och det är just därför (text ovan)

2 svar på ”Jag gillar inte passiv markering, men gärna påvisande!”

  1. Bra tänk,, jag som tränat med mina hundar att hitta ex,vis tappad spruta ”epipen” eller Bricanyl som kan glida ur fickan, har låtit de välja hur de markerar själva, här matte finns din medicin, Basse slängde sig ner på marken med nosen på, puttade, Rocco och Chiwas har markerat fyndet med att skälla, Rocco stod still, skällde, tittade om jag hade,förstått, Chiwas satte sig och markerade genom att skälla,, mina duktiga hjälpbrädor

  2. För mig är spårarbetet bara ett annat sätt att göra ett uppletande. Då får jag en hund som gärna stannar vid föremålet och sedan ivrigt väntar på beröm för det innan den på nytt får fortsätta sitt ”uppletande”.

Kommentarer inaktiverade.