Sätt stopp, nolltolerans……

Skärmavbild 2015-04-20 kl. 14.04.52

 

Svaret på frågan ovan är – Låt hunden veta att det hunden gör är fel….. Varför skulle hunden annars upphöra med det den gör?

När hunden är på väg att stressa upp, eller börjat skälla, visa då hunden att detta är fel.
Följdfrågan som kommer är då naturligtvis – Hur?
Och på den frågan kan jag inte vara för detaljerad eftersom jag inte träffat hunden eller ägaren, och jag vet inte vilken relation dessa har.
Men hunden måste förstå att detta är förbjudet, och att det måste upphöra.
Fysisk kontakt, beröring, kroppsspråk, mimik, röst…..
Fullfölj till hunden ”svarar” på det du gör, på det igen om hunden börjar om.
För att förenkla ännu mer – Nolltolerans!

Att nonchalera ett sådant här beteende tror jag är värdelöst, eftersom beteendet i sig, oavsett vad du gör eller inte gör, är självförstärkande.
Att avleda med en godis eller leksak…. visst om det fungerar kan det vara en del av en lösning.
Men jag hade gått in för att visa och ”tala om” att detta inte är okej.

Om hundägaren når sin hund, och hunden tystnar… ska den belönas?
Ja, det kan man göra även om det är svårt om inte säga omöjligt att belöna ett ”ickebeteende”.
Men ”belöningen” kan ha ett annat värde. Dels så kan belöningen vara stressdämpande, men den kan också fungera som en typ av avledning.

Men jag anser att man måste komma ihåg att varje sak hunden gör, som du inte vill att den ska göra, det måste du också tydligt ”berätta” för hunden.

 

”Min son ritar på väggarna med tuschpenna. Jag löser detta genom att varje gång han tar en penna i sin hand, plocka fram glass.
Han kommer då sannolikt lägga ifrån sig pennan och ta glassen istället….. men var någonstans i detta berättar jag för min son att det är förbjudet att rita på väggen????”

56 svar på ”Sätt stopp, nolltolerans……”

  1. Som UTBILDAD etolog blir jag oroad över Steens råd. Den här typen av ”träningsmetoder” är väldigt förlegade. Det har visat sig att bestraffningar (som föreslås här) är mer förstärkande för den som utför dem- Man får en direkt paus i beteendet- vilket gör att du känner dig nöjd! Dock har det inte en tendens att fungera långsiktigt. Vad vill du att hunden ska göra? Tänk så istället 🙂 Belöna beteenden du vill se- det har visat sig ge mer långvarig effekt. Ge hunden en annan uppgift så har den mindre tid till att skälla! Dessutom så bjuder hundar gärna på beteenden spontant som de fått ”betalt” för. Och tänk på .. träna först i en lugn och trygg miljö och sedan i den mer ”stressade”. Träning tar tid och det finns inga genvägar.

    1. Ellen – om du är utbildad etolog, då blir jag oroad över dina synpunkter!
      Jag tycker den inställning som jag tolkar att du har i inlägget ovan främjar något jag kallar ”det dolda med accepterade djurplågeriet”.
      Hundar som tidigt kommer i felbeteenden, hundar som tränas efter ”metoder” och tekniker som mer handlar om hundtränarens stolthet och kunskapsnivå, helt utan resultat.
      Sedan avlivas hundar….. Detta är ett dolt men tyvärr accepterat djurplågeri som alltid ”går under radarn”.
      Om du bara visste hur mycket hundar som avlivas pga av sk felbeteenden, som med rätt hantering skulle kunna fortsätta leva ett alldeles underbart liv.
      Att sedan påstå att jag arbetar med bestraffningar bevisar antingen din kunskapsnivå, eller att du helt enkelt inte är insatt i hur jag arbetar.

      1. Håller med dig Fredrik,du är superduktig med hundar.Jag läser din blogg varje dag,lär mig alltid något nytt.

      2. Det du föreslår att hunden ska bestraffas – den ska tillrättavisas- så den ”vet” att det är fel? Är det inte det du menar i inlägget?
        Det finns en hel del termer vad gäller inlärning som kan vara förvirrande, det är jag medveten om, men du som är en så etablerad hundtränare måste väl ändå ha koll på dessa? Som vad positiv och negativ förstärkning eller bestraffning betyder? Vad menar du annars att du föreslår om inte just bestraffning?
        Det finns en hel del forskning på hundars beteende, på inlärning och på just hur man bäst når resultat. Och jag är ledsen, men få som visar att metoder likt dina är mest effektiva.
        Tyvärr har vi starka traditioner att träna djur med ganska hårda metoder, trots att det visat sig onödigt. Jag gillar din jämförelse med barn. Många blir upprörda när man jämför barn och hundar, men faktum är ju att inlärning funkar väldigt lika hos de flesta djurarter. Även på människosidan har det ju visat sig att positiv förstärkning är det som ger absolut bäst resultat. Se på ett barn som får uppmuntran, kärlek och tid gentemot ett barn som får skäll, hårda ord och lite uppmärksamhet. Vilket lyckas bäst? Såklart är detta en hårdragen jämförelse. Dessutom vet jag att du är en människa som likt mig älskar hundar. Jag menar inte på något vis att du misshandlar dem men faktum är att om vi ska använda korrekt inlärningstermologi är det bestraffning du föreslår.
        Vad du menar med hundägarens kunskap och stolthet vet jag inte, men ja, jag vet att många hundar är missförstådda och ”tränas” på ett sätt som inte är särskilt ”humant” ( om man nu kan använda det ordet vad gäller hundar). Vad gäller att många hundar med rätt hantering skulle kunna leva underbara liv håller jag verkligen med dig! Tyvärr har vi nog väldigt olika åsikt om vad som är rätt hantering. Ha en fin dag!

        1. Mitt problem med det resonemanget är att det huvudsakligen fokuserar på de två ytterligheterna. Det är ju säkert rätt i sak (om än inte helomfattande), men det det gör ju att man missar den enorma gråzon som finns där i mellan. Det gör ju att den praktiska tillämpningen inte blir lika solklar då det kan finnas en mängd omständigheter som inverkar på hundens beteende.

          Sen är jag helt inne på detta som Fredrik skriver om med det dolda djurplågeriet, vilket i min värld innebär att man inte bara kan titta på det man gör med/mot hunden utan även på det man inte gör. Eller uttryckt annorlunda, det är inte våra värderingar/åsikter som ska avgöra vad som är bra eller dåligt för hunden utan det är hunden själv som är facit på det.

          Mvh,
          Johan

          1. Tänkte lite….Tiken väntar ju inte ut att valpen/valparna ska göra rätt, hon tillrättavisar ju den/dem omgående…Är hon också elak då ?

          2. Elakt är ju en subjektiv bedömning så det beror väl på om du frågar valpen eller tiken. 🙂

            Men syftet från tiken är nog inte att skapa välbehag för valpen…

            Mvh,
            Johan

          3. Ha, ha, frågar nog helst tiken då 🙂
            Precis, o hur många valpar har dött av det ?
            Är ju i förebyggande/förekommande för att man tycker om/bryr sig om.

      3. Fredrik det finns hundar som blir avlivade även då tränare ger råd som dessa i ditt inlägg. Tror nog mera Ellen som denna gången ifrågasatt detta inlägg menar att jobba stegvis. Din brevskrivare förklarar ju även för dig att hunden blir blockerad så då måste hon ju först få bort stressen innan kommunikation kan ske. I detta fallet kan hon nog fullfölja på sin hund till förbannelse utan att den blir mottaglig :p
        Eftersom den är som brevskrivaren själv säger: blockerad.
        🙂

    2. Om det är vad som lärs ut på etologutbildningen blir jag oxå lite bekymrad faktiskt..även om jag faktiskt tror att detta mer speglar personliga åsikter än akademiska kunskaper.

      Mvh,
      Johan

      1. Även jag är utbildad etolog och håller helt klart med Ellen. Det finns många bevis på att bestraffning inte fungerar i längden. Jag är också nyfiken på hur positiv förstärkning är djurplågeri, som Fredrik Steen skriver. Tråkigt också att man går till personangrepp i kommentarsfältet.

        1. Skillnaden är väl hur vi definierar bestraffning. I er värld tycks det bara finnas två lägen, belöning eller bestraffning. I min värld finns det positiva och negativa upplevelser och dessa kan variera oändligt i magnitud. Denna skala tycks vara den största skillnaden i hur vi betraktar (hund) världen.

          Jag är inte utbildad etolog, men jag har tillräckligt med akademiska poäng för att veta att allt inte står i läroböckerna…

          Personligen gillar jag det här stället just för avsaknaden av personangrepp (oftast iaf) och har faktiskt inte uppfattat något sådant nu heller…

          Mvh,
          Johan

          1. När jag pratar om bestraffning syftar jag på en term som används inom inlärning. Det finns två typer av bestraffning, positiv och negativ. Positiv bestraffning innebär att man lägger till något, ofta något negativt, för att ett beteende ska upphöra, t.ex. att man säger till hunden eller lägger en hand på den. Negativ bestraffning betyder att man tar bort något från hunden, exempelvis en leksak då hunden skäller. Bestraffning behöver nödvändigtvis inte vara något negativt, även om det kanske låter så. Det är helt enkelt bara en term.

            Med personangrepp syftar jag bland annat på Fredrik Steens nedlåtande uttalande om Ellens kunskapsnivå. Etologi och djurskyddsprogrammet är en treårig kandidatutbildning som fokuserar på djurs beteende och välfärd, en utbildning som dessutom är väldigt populär. Utbildningen har massvis av kompetenta lärare som själva forskar för att hela tiden förbättra djurs välfärd. Nej, allt står inte i läroböckerna, men det har jag heller inte påstått. Man vet inte allt för att man har läst en viss utbildning, men jag kan med stor säkerhet påstå att de som har studerat etologi och djurskydd har mycket goda kunskaper i hur man tränar och hanterar djur på ett sätt som är bra för djuret.

          2. Matilda, blandar du inte till det lite nu? Trodde man i dessa sammanhang pratar om positiv och negativ förstärkning resp. bestraffning..!? Bestraffning är ju per definition en negativ upplevelse.

            Men oavsett så var det mer den subjektiva synen på bestraffning jag syftade till, dvs. vad man anser vara en bestraffning och kanske framförallt hur man värderar den.

            Jag tror säkert att det är en jättebra utbildning. Av det lilla jag själv läst om etologi så finns det ju jättemycket intressanta forskningsresultat som kommit många djur till glädje.
            Ni blir säkert oxå väldigt duktiga på att träna djur. Själv har jag mest tränat barn i lite olika idrotter och där var det oxå enbart positiva uppmuntran som gällde.

            Men det innebar ju inte att jag inte kunde säga ifrån om någon uppförde sig illa och t.ex. retade någon annan.
            Att inte kunna göra den distinktionen i livets olika skeenden är för mig helt obegriplig. Och med det menar jag verkligen att jag inte förstår det!

            Mvh,
            Johan

  2. Jag har liknande problem med vår laika (som du träffade för några år sen). Nu är han äldre och lite lugnare, men han är alltid på tårna och stressar upp och skäller eller piper så fort minsta lilla extra händer. Hundar på TV, hundar vi möter, duvor, skator, barn som springer. Jag har inte lyckats få honom tyst, han kan i bästa fall sitta ner, men tyst blir han inte. Om jag handgripligen håller hans mun stängd kan han inte skälla. Men pipa kan han och det är naturligtvis inget sätt att få honom tyst…

  3. Hej!
    Jag har oxå det problemet med vår gamla storpudel! Hon skäller och skäller, och det spelar ingen roll vad vi gör, så ska hon lixom ha ”sista ordet” Hon vet så väl att vi inte tycker om det, men kan inte låta bli. Hur får vi bort det? Tilläggas kan att hon som sagt är ”gammal” (9 år), men hon för över det här beteendet på vår unghund (hennes dotter), och jag är rädd för att det ska bli samma där.

  4. Jag gjorde ” ryggsäcken” på min hund. Det betyder att man sitter ner med hunden håller i den slänger en godis framför och belönar med varsegod när den är stilla. Då får hunden något annat att tänka på och den blir belönad för passivitet. Finns många klipp på youtube från Eva bodfälts kanal där man ser hur det går till. Jag bad även min hund att ligga ner och belönade när han lyckades ligga tyst med längre intervaller. Funkade för oss jättebra i denna kombination. Min hund var inte änns valp så det betyder att det bör gå fortare med valpen. Viktigt beteende att belöna är när hunden tittar på omgivningen utan att stressa upp sig. Endel vill belöna när hunden tittar på en men det skulle inte jag belöna eftersom ögonkontkakt betyder aktivitet för oss. Det tog två kurstillfällen givetvis med mycket framsteg under träningen. Tillslut ville han på egenhand ta det lugnt jämfört med när han tidigare ville visa upp sig och träna 🙂

  5. Hunden det handlar om är uppenbarligen väldigt stressad av situationen. Att då, som du Fredrik menar, bestraffa den, kommer knappast leda till att hunden blir trygg och lugn i situationen utan snarare tvärt om. Den kommer tycka att det är ännu mer obehagligt och stressen kommer att öka. Hur du kopplar ihop positiv förstärkning som Ellen tar upp, med djurplågeri får du gärna förtydliga. Mvh Linnea också utbildad etolog

  6. En av mina hundar välte nästan TV:n när det var hundprogram på den. Jag använde detta till att träna honom.
    När han var på väg fram till tv:n hejdade jag honom, lugnt och bestämt med kroppsspråk, alltså helt tyst.
    Numera ligger han och bara tittar, utan att stressa upp sig.

    För att få honom att koppla av ute och vara lugn, satte jag mig ner på en bänk med honom. Och gav honom ett grisöra.
    Kan säga att i söndags gjorde han kraftiga utfall mot hundar som passerade.
    Idag då vi var ute och han hade sitt grisöra med sig, passerade en familj med barnvagn och hund och han låg helt avslappnad kvar och tuggade på sitt grisöra.
    Så det kanske är något att testa. Ge dig ut i ”smeten” och ge något till hunden som får honom/henne att koppla av.

  7. Det pratas mycket om kommunikation och individanpassning i den här bloggen, men när en hund (som i brevskrivarens fråga) kommunicerar att någonting är för mycket och att den inte kan koncentrera sig då ska det helt plötsligt vara ”nolltolerans”, hur hänger det ihop? Är det nolltolerans mot känslan hunden har (i situationen som VI har satt den i) eller nolltolerans mot sättet den visar det på?
    Om jag vill att min hund ska lyssna på mig ser jag i första hand till att jag lyssnar noga på vad den har att säga och hjälper den, långt innan den behöver stressa upp sig och ”prata med stora bokstäver” för att göra sig förstådd.
    Många väljer helt enkelt ta det i hundens takt och sammarbeta, precis som flera här skriver, hitta en win-win lösning som känns bra (och trygg för alla inblandade).
    Hur kan det vara djurplågeri?

    1. Menar du på fullaste allvar att du inte kan föreställa dig tillämpningar av dessa metoder som kan resultera i kraftigt försämrad livskvalitet för en hund?

      Mvh,
      Johan

      1. Jag skulle gärna prata mer med dig om det Johan, men helst inte här (känner mig tjatig). Hundars livskvalitet är ett av mina största intressen! Du får jättegärna maila mig om du på allvar är intresserad av hur jag tänker eller gör i praktiken. Hoppas vi hörs! 🙂

        1. Inge fara, vi behöver inte ta det här. 🙂
          Men bara för att tydliggöra så menar jag inte att det du gör är djurplågeri. Det enda jag undrade var om du verkligen inte kunde föreställa dig hur dessa sk.mjuka metoder kan missbrukas.

          Men vi får se, det kanske kommer ett mail så du får chans att berätta hur dina tankar går. 🙂

          Mvh,
          Johan

  8. Individanpassat, ja, självklart då det handlar om ”tillgododse hundindividens beteende/behov” (hantering, cirkuskonster, inlärning m.m.)
    Noll tolerans, ja självklart då det handlar om hundens/andra hundars/andra människors säkerhet.
    Sen misstänker jag att det är AH:s filosofi som ligger bakom en del kommentarer o då vore det högst intressant o få veta vad för slags hundindivider han haft 🙂

  9. Brevskrivaren skriver ju även att hunden är ”otålig och vill att det ska hända nåt tiden”.
    Är hunden understimulerad eller överstimulerad?

    Hundägaren bör backa och börja i lugnare miljöer,med mindre störningar. Och där låta det gå i hundens takt. Klarar han det,så beröm,och öka sen med div störning.

    Att jämföra med barn (i det här fallet?) är som att sätta ett otränat barn på en bussresa över hela landet och begära att barnet ska klara allt själv. Skulle barnet bryta ihop och börja panikgråta,så berätta att du inte accepterar det. Nolltolerans mot sånt beteende!

    1. Bra skrivet Thea! Själv skulle jag absolut kunna ge mitt barn en glass i denna sitiuationen om det är det som krävs för att barnet ska klara av att åka buss till en början om den tycker att det är jobbigt!

      Folk är så rädda för vad andra ska tycka och tänka. Jag skrev i ett inlägg på denna tråden om vad som funkade för oss. Jag har testat sk noll tollerans men ryggsäcken var det som gjorde att han självmant ville slappna av. Hellre en hund som får mutor och sedan vill än en man kommer i städig konflikt med 🙂

    2. Jag är fundersam till detta med ”hundens takt”. Jag tror det är ett felaktigt axiom som finns i hundvärlden. Jag skulle vilja hävda att det snarare handlar om att olika metoder tar olika lång tid.

      Lite som att det tar olika lång tid att måla en vägg med en roller eller med en fin detaljpensel. Båda fungerar ju, men det är ju inte väggens takt (eller storlek) som orsakar tidsskillnaden. 😀

      Ska man jämföra med barn så är ju den ”mjuka” lösningen som föreslås att jämföra med att ta med ett barn till ett lekland och om barnet blir för stojigt, istället för att bara säga åt barnet att ta det lite lugnare, ta med barnet hem för att ”träna/lära” barnet att ta det lugnt vid lek.

      Till en början får barnet vara själv med ena föräldern och titta på sandlådan hemma. Sen efter ett tag, när barnet inte visar någon reaktion när den tittar på sandlådan, får barnet leka lite i sandlådan…men utan leksaker för att inte riskera att barnet stressar upp sig.

      När det fungerar och barnet leker lugnt i sandlådan kanske man lägger dit en hink eller en spade som barnet får leka med. Om det då stressar upp sig tar man givetvis bort dessa och låter barnet leka i sandlådan utan leksaker ett tag till.

      Givetvis är man noga med att aldrig ta med barnet till sandlådan om man själv är på dåligt humör och man är även noga med att alltid belöna barnet med lite beröm eller en godis när barnet uppvisar rätt beteende. Visar barnet fel beteende gör man ingenting utan tar bara lugnt med sig barnet därifrån.

      När barnet väl kan leka själv i sandlådan med hink och spade utan att stressa upp sig kan man åka till en liten mindre lekpark där andra barn leker och låta barnet i lugn och ro få titta på medan de andra barnen leker.
      Visar barnet tecken på uppspelthet och ser ut att vilja springa dit och leka har man gått för snabbt fram och får därför sätta sig längre ifrån lekparken. Naturligtvis har man innan detta gått förbi lekparken ett par gånger när man vet att inga andra barn leker där för att vänja barnet vid denna miljö.

      Sakta men säkert närmar man sig lekparken med de lekande barnen, hela tiden noggrann med att barnet inte stressar upp sig, ända tills barnet lugnt kan sitta och titta på medan de andra barnen leker. Då kan man försiktigt testa att låta barnet leka lite i sandlådan som finns där för att sedan, om det går bra, låta barnet testa de andra sakerna i lekparken.

      Denna procedur upprepas sen när man åker tillbaka till den stora utmaningen…leklandet…där problemet först uppstod. Men har man bara varit noggrann i stegen innan och hela tiden följt barnets takt borde man nu kunna låta barnet leka i leklandet utan att barnet stressar upp sig och utan att ha behövt korrigera eller höja rösten till barnet en enda gång. Bra va’…

      Mvh,
      Johan

      1. Ja,just det ’barnets takt’. Vad skulle skillnaden vara mellan ’hundens takt’ och ’barnets takt’? Förutom att du jämför hunden med en vägg som målas(?)

        Ordet ’axiom’ vet jag inte ens vad det betyder.

        Tack Hanna,Stina o Malin. Då förstod ni hur jag mena iaf 🙂

        1. Det är ingen som helst skillnad mellan barnets och hundens takt….det var lixom hela poängen (att det inte är deras takt det hänger på).

          Ett axiom är enkelt förklarat ett påstående som tas som en självklarhet eller helt sanningsenligt utan att ifrågasättas. Problemet med dem är att de ofta inte håller för en närmare granskning eller åtminstone visar på uppenbara luckor/brister.

          Jag förstod oxå vad du menade, men jag höll bara inte med. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Jag fattade poängen,Johan,men håller inte med.
            Tror absolut att man kan/bör ta det i hundens takt. (Dvs när det handlar om ’problem’ hund som brevskrivaren nämner) Men man måste ändå ’styra upp det’,så hunden inte fastnar nånstans på vägen,så att säga. Individer,metoder och allt. Så länge det fungerar är det bra.

          2. Thea, i så fall framgick inte min poäng…

            Hela mitt inlägg gick ut på att försöka visa det lätt absurda i att hävda att något som detta är beroende av någon annans ”takt” (samt att exemplifiera hur sk. mjuka metoder i andra sammanhang inte är lika självklart mjuka).
            Även om det absolut finns individuella skillnader så hänger huruvida något tar kort eller lång tid primärt på min förmåga att förmedla vad jag vill på ett sätt mottagaren kan förstå. Jag kan iaf inte hitta något logiskt resonemang som skulle tyda på motsatsen…

            Mvh,
            Johan

          3. Johan,jag förstod din poäng. Kanske du som inte förstod hur jag menade. (Inte lika duktig att formulera mig med div konstiga ord.. 😉 )
            Att ta det i hundens takt innebär inte att man ska gå som ett fån efter hunden och hjälpa den att göra små framsteg. Naturligtvis kan man ställa vissa krav,men så det passar individen. Krav som ger trygghet.

            Nu pratade vi om brevskrivarens hund,och där menar jag att hon ska ta några steg tillbaka och träna hunden. Man kan inte bara säga ’nolltolerans’ om hunden inte vet hur den ska göra.

            När vi jämför med barn,så finns det ju to.m dagisträning. Mao,så slänger man inte bara in ungen på främmande mark,med främmande personer hur som helst.
            -och säger ’nolltolerans’ mot skrik och gråt!

          4. Visst kan jag ha missförstått vad du menade.
            Håller absolut med om att man måste anpassa kraven till individen. Tycker även att ditt dagisexempel var riktigt bra. Frågan är bara om det är jämförbara situationer och där tror jag vi skiljer oss åt i åsikt.
            Jag är rätt övertygad om att det är att underskatta hundens förmåga, och upplevelse av situationen, att göra den jämförelsen.
            När man skolar in barn på dagis så är ju det en separation från föräldern man vänjer barnet vid. I detta fall med hunden är det väl troligare att det är skyhög förväntan och ev. frustration att sitta fast i ett koppel som skapar detta beteende…eller vad tror du?

            Mvh,
            Johan

        2. Thea jo vi talar samma språk 😉 så du är väldigt lätt att förstå 🙂 och jag håller med dig fullt ut.. Step by Step utifrån individen vet jag av egen erfarenhet inom hundar är bäst långvarigt resultat 🙂

      2. Absolut kan nolltolerans fungera. Men det gäller att man håller tillbaka sina känslor. Det kan vara en utmaning när man säger till hunden och för många är det lätt att man blir arg frustrerad hamnar man i den känslan är det väl inte så himla fel att man med mycket träning på enklare ställen och succesivt lyckas och får mer självförtroende till sig själv att den ”mjukare” metoden är rätt.

        Säger dock inte att det är fel att vara tydlig, men det krävs mycket tolamod och lugn. Alla människor har inte det och då är det mjukare sättet ett utmärkt sätt att träna:)

        1. Jag vill mena att det är tvärtom, att det är just att visa känslor som gör att denna metod fungerar. Känslor kan i detta sammanhang tolkas som ett universalt kommunikationshjälpmedel som är artöverskridande.

          Om jag ska vara helt ärlig så är det faktiskt brist på tålamod som ofta gör att jag föredrar den mer direkta approachen. 🙂

          Men rent krasst, så länge hunden inte far illa bryr jag mig inte ett dugg om vilken metod folk väljer. Däremot stör jag mig på när folk väljer att osakligt eller felaktigt kritisera andra metoder eller tillvägagångssätt bara för att de inte lirar med ens egna preferenser eller för att de inte förstår hur/varför de fungerar. Bättre då att ställa frågor tycker jag…

          Därav mina kommentarer och inlägg. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Om du är frustrerad eller arg är det inte trevliga känslor jag tror hundar mår direkt bra av. Och om du är det hela tiden lär du ju inte direkt få en toppen relation. Jag ser jätte många som säger jag ska sätta gränser och typ hela tiden är de på sin vakt. Jag tycker inte det är sunt. Själv har jag gjort det felet för jag lyssnat på för många människor. Som tur är fick jag bra hjälp!

            Hoppas du skrattar med din hund iaf!

          2. Misstänkte att det jag skrev kanske skulle tolkas så. Självklart är jag inte arg hela tiden och naturligtvis skrattar jag med min hund (även glädje är ju en känsla).

            Det jag ville ha sagt var att i min värld är det inget fel att visa känslor när man är med sina djur, utan att det oftast snarare är att föredra då det är bland det tydligaste kommunikationsmedlet vi har.

            Jag tror heller inte alls att en relation blir sämre bara för att ena parten skulle visa när den är arg. Snarare skulle jag säga att en relation som inte klarar av att den ena blir arg är en betydligt sämre relation.

            Personligen tycker jag mig kunna se att, oavsett metod, ett vanligt fel är att det fokuseras för mycket på metoden eller hur man ska göra något, medan man missar att fokusera på vad det faktiskt är man vill förmedla till sin hund. Är det en felaktig iakttagelse?

            Mvh,
            Johan

          3. Nej,dagisexemplet var väl inte riktigt jämförbart,men du fatta poängen.
            Visst tror jag frustration,stress,förväntan och sånt -fast i ett koppel-kan orsaka hundens beteende. Men ’visa att det är fel’ och ’nolltolerans’ om hunden inte vet HUR den ska uppföra sig? Visst måste man backa lite då?
            Sen vet vi ju inte nåt om hunden i övrigt,när det gäller stress,över/understimulering osv. Mycket som kan ligga bakom,inte bara inlärning.

          4. Jo, jag förstod vad du menade och var tvungen att tänka till lite för få ihop mitt eget resonemang. 🙂

            I min värld är det just det, att visa HUR hunden ska uppföra sig, jag i praktiken gör med den metod Fredrik beskriver, på det mest direkta och tydliga sätt jag kan tänka mig.

            Mvh,
            Johan

        2. Johan jag tänker liksom inte så mycket på metod egentligen. Absolut kan jag sätta gränser också när vi leker och jag tska ta upp kampleksaken är det inte ok att hoppa upp och försöka ta den igen då säger jag ett tydligt nej eftersom jag faktiskt kan bli biten. Har testar godis här men kamplek är roligare därför blir det ett nej. Skillnaden här är att jag inte blir frustrerad vid just denna situation, för den vi leker inte hela tiden vilket gör att jag kan sätta gränser vid detta tillfälle.
          Han har blivit bättre och lyssnar så jag behöver inte sätta lika mycket gränser. Men han blir också belönad när han gör rätt här.
          Jag tycker det är fell om man alltid hamnar i en situation där man sätter gränser, jag hade en hund som ville hel tiden träna vid kurstillfällen. Han ljudade och skulle kunna komma upp i en stressnivå som inte är sund. Jag testade att vara tydlig bad han att lägga sig ner, han gjorde det. Men det blev som han vförväntade sig att jag skulle ge komando. Nu när vi bytte teknik blev han otroligt dämpad och ville lägga sig ner utan kommando.

          Många här verkar vilja köra på nolltolerans, men om jag tipsade om vad som funkade för oss ( en sk mjuk metod) . Varför ska jag behöva bli i frågasatt för jag kom med ett bra tips som fungerade för oss?

          Angånde barnuppfostran också ingen barn mår bra av att hamna i ständig konflikt med förälder. Man får välja sina fajter precis som med hunden. Det är inte tillrättavisningen som är fel utan felet blir när det är det enda man gör i relation till hund och barn. Varför är det synd om ett barn för att den skulle få en glass, eller vara i börja succesivt vänja in sig i miljöer för att klara av större.? Är det inte sjukt hårda krav och kanske tom är lite dömande för att vi väljer att ge belöningar till hund och barn?

          Nej någonting funkar ska man köra på det, alla är olika individer. Behöver bemötas utifrån vem de är 🙂

          1. Malin, håller med dig om i stort sett allt du skriver.:-)

            Däremot har ju alla rätt att ifrågasätta om det är något man anser felaktigt eller inte förstår. Det gynnar ju båda parter om det görs konstruktivt.
            Personligen ifrågasätter jag egentligen aldrig en metod som någon lyckats med. Däremot när förklaringen till varför en metod fungerar (eller inte fungerar) inte riktigt går ihop i min värld har jag svårt att vara tyst. 🙂
            Men även det är ju för att antingen själv lära mig något nytt eller för att hjälpa in någon annan från ett felaktigt spår.

            Mvh,
            Johan

      3. Åhhh, skrattade så jag grät när jag läste ditt inlägg, förlåt, men såg föräldrar med barn framför mig. Dock förstod jag ditt syfte med inlägget också !

        1. Instämmer med Annica. Väldigt roligt skrivet av dig Johan. 🙂 Syftet framfick väldigt klart och tydligt, bland det tydligaste jag läst i jämförelseväg rent av.

  10. Undrar lite varför en tillrättavisning alltid ska förknippas med en bestraffning, förklaring på det, någon ?

    1. Bestraffning är en term inom inlärning. Det behöver inte betyda att man är elak mot hunden, även om ordet för många har en negativ klang. Det finns två typer av bestraffning, positiv och negativ. Positiv bestraffning innebär att man lägger till något, ofta något negativt, för att ett beteende ska upphöra, t.ex. att man säger till hunden eller lägger en hand på den. Negativ bestraffning betyder att man tar bort något från hunden, exempelvis en leksak då hunden skäller.

  11. Hej
    Hundar är så otroligt mycket bättre på att läsa oss, än de flesta
    Människor är på att förstå hundar. Om vi bara reagerar som vi känner så fattar hundar det. Det är när vi ska hitta på ”metoder” som det ofta blir fel. För hundarna märker direkt om du beter dig konstigt. (Detta gäller i uppfostran och vardagen, ska du lära in någon ny ”konst”är det en annan sak).
    Om du inte gillar en sak hunden gör, så tala om det för hunden, fortsätter den, är det naturliga att du blir sur. Visa det. Fortsätter den ändå. Bli förbannad. Samma sak, tex hittar hunden ett vedträ att gnaga på, låt den hålla på. Dammsug sedan. Har du precis dammsugit säg nej och ge den ett ben istället. Vill hunden smaka på något du äter, bjud. Försöker den ta hela tallriken, bli sur. Sådant här förstår hunden hur lätt som helst. Låt hundar vara hundar, sätt gränser. Älska dem.
    Lena

  12. Jag Läste brevet igen.. Det verkar också som att detta är en unghund eftersom i mailet står det att hon går en valpkurs. Och det är väldigt vanligt att hundar idag i olika åldrar går igenom olika faser, min väninnas Ridge tik är nu 6 månader och är inne i en ålder där det händer mycket i huvudet och i kroppen, i utvecklingen. Häromdagen hade hon tuggat Upp Annelis soff kant och har när dom kommit hem varit flåsig. Som jag pratade med Anneli är det viktigt att bryta stressen hon upplever och att inte längre ha Kakan i vardagsrummet med den andra Hanen utan ha henne i köket och Hanen i vardagsrummet, så även att jobba med trygg information i vardagen så stressen som hon nu känner lägger sig. Och att inte detta utvecklas till ett stort problem sen.
    När hon nu strukturerat upp hundarna i olika avdelningar i hemmet trots att dom ser varandra, och även jobbar med en god trygg information i vardagen som gör att kakan kan slappna av, så tuggar inte kakan alls på saker i köket.
    Det är ju viktigt att se en helhetsbild av en individ, och också så kan det brista i många bitar och inte bara i en bit i vardagen. Att jobba stegvis är ju bevisat leda till väldigt goda resultat.
    Regler och ramar mår både djur människor bra av. Men man kan inte sätta upp en sk nolltolerans på en hund som i detta brevet sägs vara blockerad.
    Ingen är mottaglig vid en blockering, man måste jobba förbi den biten först, vad som har lett till att hunden blivit stressad och bemöta stressen först innan man kan ta nästa steg.

Kommentarer inaktiverade.