Valpen låter inte den vuxna hunden vara, samt fundera över vad du skriver.

Skärmavbild 2015-04-27 kl. 10.37.58

 

En ny valp i hemmet, en vuxen hund som försöker freda sig, som inte får vara ifred, vad ska man som hundägare göra?

Här anser jag att man ska passa sig får att göra så mycket alls. Flocken har utökats, du behandlar valpen på det sätt du tycker är lämpligt för att få den att passa in i flocken, det gör den vuxna hunden också.
Att det är lite kaotiskt den första tiden är naturligt, men förr eller senare blir allt harmoniskt igen.

Ska jag som ”flockledare” visa valpen på olika sätt att den inte får ge sig på den vuxna hunden?

Jag tycker inte det! Ju mer du blandar dig i, desto längre tid kommer det att ta innan alla i flocken funnit sina platser, och ju längre tid kommer det att ta innan det blir harmoniskt igen.
Dessutom menar jag att ju mer vi lägger oss i, desto större risk blir det för konflikter längre fram mellan valp och vuxen hund.

Låt valpen och den vuxna hunden sköta detta själv. Den vuxna hunden måste själv, liksom du, sätta gränser, visa vilka regler som gäller. Vill den inte det, då kan inte du ta den rollen.

Det jag tycker man ska tänka på trots allt, är att man har en plats dit den vuxna hunden kan ta sig till, utan att den lilla valpen kan gå efter. Vill den vuxna hunden komma undan, då är det bra om den kan det.

För övrigt är min uppfattning den att man ska lägga sig i så lite som det bara är möjligt.

Apropå valp……. Snart händer det grejor!  🙂

 

Sen, till sist…….. jag får en del brev av upprörda personer som tycker jag borde svara mer på de påhopp vissa kommer med mot mig här på kommentatorsfältet i bloggen.
Ibland gör jag det, ibland gör jag det inte.

En del personer väljer att missförstå mig, väljer att påstå saker jag inte sagt eller säger – Det kan jag omöjligt bemöta, och kommer inte heller att göra det.

Men kan du se någon skillnad på dessa två uttalanden –

”Fredriks metoder passar inte mig, jag tycker inte dessa är bra, och därför använder jag mig inte av dessa”

”Fredriks metoder är djurplågeri, han är helt värdelös, han vet inte vad han pratar om”

Den första kommentaren tycker jag personligen är helt okej. Jag är inget facit, och jag kommer heller aldrig att bli ett facit. Men jag tycker vad jag tycker, och det får du också göra.

Men den andra kommentaren är annorlunda. Här säger man att jag är en djurplågare, att jag är värdelös, och att jag inte vet vad jag pratar om. Dessa kommentarer gör mig förbannad och jag funderar faktiskt på att börja spärra de personer som fortsätter på det viset.

Jag vill inte ha den tonen på min blogg, nu önskar jag att ALLA respekterar det – Punkt!

12 svar på ”Valpen låter inte den vuxna hunden vara, samt fundera över vad du skriver.”

  1. Håller med dig gällande valp/vuxenhund.

    Det där om att blockera folk ser jag inget hinder i. Folk som bara är otrevliga och ständigt gör påhopp kan man klara sig utan.
    Ut med dem, de tillför inget!!

    Ha en fortsatt bra dag.

  2. Rätt Fredde Ut med dem. Avund är en svår sjukdom. Fortsätt ……. Ha en bra dag…..

  3. hej. Har en nioveckors valp som inte kan låta katten vara. Har nu haft valpen en vecka. Är det likadant där. Att dom själva får lösa detta? Katten är lite reserverad men verkar tycka det är kul o trigga igång valpen
    Mvh
    Jan

    1. Det bästa är ju att ta bort valpen från situationen om det blir för mycket.
      Det är inte djurens uppgift att lösa allt vi som ledare bör ta högsta ansvaret.
      Hoppas du far ihop det Mvh 🙂

    2. Personligen tycker jag oxå att man bör låta t.ex. katt och hund lösa det mesta själv så mycket som möjligt.

      Däremot anser jag att man måste vara uppmärksam på oönskade beteendeändringar. I vårt fall märkte vi att våra katter blev mer/för skygga och tillbakadragna när hunden blev för aktiv med dem så där fick vi gå in och aktivt lugna ner det hela till en acceptabel nivå för alla.
      Jag ser det som mitt ansvar som flockledare (även om jag ogillar det ordet) att se till att alla trivs och mår bra. 🙂

      Mvh,
      Johan

    3. Se till att katten (som vuxen hund) har nånstans den får vara ifred. Katter gillar att sitta högt uppe,så ett katträd el dyl bör finnas som ”tillflykt”

      Hur snabbt katt och hund accepterar varann beror till stor del på vilken sorts katt det är,dvs om det är en ”trygg och cool” katt eller en mer skygg katt.

  4. Har en kull med sju små termiter 6 veckor gamla. Roligt att följa med hur tiken uppfostrar valparna. När de bits tar hon ett tag om nosen och slutar de inte då puffar hon till dem, ibland så att de ramlar omkull. Jag gör lika när de hugger tänderna i mig och de slutar faktiskt en lite stund. Läser alltid dina inlägg, du har en jättebra blogg och dina uppfostrings och skolningsmetoder är (y) (kanske därför att jag tycker nästan lika i allt) 🙂

  5. Just nu flyger ett antal Svenska räddningshundar ner till Nepal för att hjälpa till med räddningsarbetet. Självklart är dom tränade för uppgiften men det går nog aldrig att vara helt förberedd för varken människa eller hund.

    Hoppas allt går bra för er och både ni och hundarna kan återvända hem oskadade!!!

  6. Fredrik, vi kanske inte alltid är helt överäns men jag håller med dig om att det är skillnad på att tycka olika och skriva att du sysslar med djurplågeri. Det tycker jag verkligen inte, det är ganska grova ord och man bör tänka på vad ordet djurplågeri står för.

  7. Min syster har nyligen köpt en unghund på snart 14 månader. Mormor har en hund sedan nästan 6 år och hon fyller 8 år i sommar. Det är en parsons russell som inte har fått någon som helst lydnadsträning (hon kan sitt, ibland), som är van vid att bestämma och sosom har bitit mer än en hund. Hon är rädd för joggare, kickboards och lösa hundar som kommer fram till henne. Det sista är fullständigt begripligt, i mina ögon, men tydligen bara farligt enligt dessa idioter som pluggar musik i öronen och joggar med hunden lös utan att ens titta på sin hund.

    Hon älskar människor, särskilt barn, men hundar fungerar ofta inte. Få undantag finns, men oftast börjar hon skälla (skriker ibland, som om någon håller på att sprätta upp henne) och kastar sig mot hund, joggare och kickboardåkare. Att hon skäller på hundar beror nog på att mormor har låtit henne gå fram till andra hundar om hon gör det, Kommer de inte alltför fort kan jag (mormor har blivit så skröplig att hon inte riktigt klarar av henne) avleda med hjälp av godis, begära att hon ska prestera tricks, söka kontakt med mig eller kel. Hinner jag, är hon superduktig. Efter att jag började arbeta med henne har hon blivit mycket bättre. Hon och unghunden går oftast superbra ihop och har jättekul tillsammans.

    Men jag börjar undra om hon är psykiskt sjuk. Vid något tillfälle när morfar var ute med henne satt selen lös (mormor tycker jag spänner för hårt och lossar i smyg hela tiden, så att den glappar 2 cm) och hon tog sig ur, sprang ikapp en annan hund och högg över ryggen. Släppte inte taget. Jag har inte varit med om att hon bitit någon när hon är kopplad, men min syster har varit med om att när hon rastat båda och tiken blir stressad, så vänder hon sig mot hanen och bara hugger. Det går inte att få henne att sluta. När vi har dem lösa tillsammans (med sele på båda för att kunna slita isär dem) går det 90% av fallen bra och de älskar varandra. Men hon kan inte låta honom vara, och ibland slår det slint och hon biter honom utan förvarning. Riktigt biter sig fast och det går knappt att få bort henne. Vid dessa tillfällen finns inget hon vaktar, som mat eller leksaker (jag blev riktigt ilsken på mormor eftersom hon vägrade plocka undan dessa saker i början). Det bara slinter i skallen på henne.

    Hon har gjort enorma framsteg, men det är bara så mycket jag kan göra eftersom hon inte är min. Mormor lyssnar inte på mig eftersom hon har haft hund i hela mitt liv (jag är 24) och en tax, som dog innan jag föddes. Hon har haft mycket problemhundar, som blivit misshandlade av inbrottstjuvar exempelvis, och kan mycket om hundar. Men hennes schäfer, som avlivades 2009 pga cancertumörer som spridit sig, var riktigt farlig på slutet. Hon verkar ha slutat arbeta helt och hållet med sina hundar. Som den mest extrema formen av natural horsemanship, fast för hundar.

  8. Jag förstår att det är enkelt för folk att sitta bakom skärmen och leka tangentbords riddare, men i verkligheten vågar dem inte säga flaskhals ens.

    Men precis som du säger, någon ”kändis” metoder är inte det som funkar för alla. Jag själv blandar alla kunskaper jag tar in och gör om så det fungerar för mig och mina hundar, och hittills har jag inga problem. Om bara människan använder sunt förnuft och logiskt tänkande, vilket det verkar vara brist på i världen, så skulle det fungera klockrent 🙂

Kommentarer inaktiverade.