Den bästa ”ledarskapsövningen” – Lek med hunden!

Skärmavbild 2015-06-03 kl. 18.26.24

 

Ett Youtube-klipp du kan kolla på om du vill.

 

Jag har haft ett förhållandevis stort antal raser, stora som små, även blandraser. Alla mina hundar har älskat att leka och brottas med mig, och jag anser till och med att det är ett ”kvitto” på att relationen är okej.

Det finns undantag dock. Men om din hund älskar att leka med andra hundar, då tycker jag nog den bör vilja leka med dig också.

Förutom att leken ger dig ett ”kvitto” på om er relation är bra, så ger det också en bättre relation, ett bättre ”ledarskap”.

När två hundar leker, jagar dom varandra, de brottas med varandra, de biter varandra, ena gången ligger den ena på rygg, andra gången ligger den andra på rygg.
Är den ena hunden för ”hård” mot den andra, då säger den andra ifrån. Båda individerna kan vara för hårda, och båda individerna kan markera att det är för hårt.

Inte alltför sällan är leken totalt blandad med tillrättavisningar om att den ena är för hård. Hundarna korrigerar sig och leker igen efter detta.

Att lägga en hund på rygg, anser jag bara att man ska göra i en situation där du och hunden leker, men det är också så att i leken kan du passa på (även hunden) att vara tydligare än vad du annars kan.
Leken mellan två hundar är inte en lek så som två barn leker med hundar. Leken mellan två hundar har mer allvarliga inslag, det är mer en förberedelse för livet, än just lek.
Detta tycker jag man ska dra nytta av, och passa på.

I leken kan du därför vara tydligare, du kan vara hårdare, du kan vara mer undergiven (mot hunden), än annars.
I leken lär du och din hund er att kommunicera, att lära känna varandra, och er relation kommer bli bättre, och framför allt blir du betydligt roligare för hunden.
Något du kommer ha nytta av på alla möjliga och omöjliga sätt tillsammans med din hund.

Lek mer med din hund, lär känna din hund bättre, få en bättre relation med din hund 🙂

5 svar på ”Den bästa ”ledarskapsövningen” – Lek med hunden!”

    1. Rottisar är ”gladiatorer” och leker på ett tufft sätt. De bör leka med likasinnade och under kontrollerade former.
      ”Ledaren” bör vara en lugn, tyst, bestämd och sansad individ.
      Min erfarenhet av två stycken har lärt mig det.

    2. Min amstaff på 9 månader bits också vid lek, är väldigt svårt att leka med honom utan att få stora blåmärken och sår. Tråkigt!

  1. Du är så klockren Fredrik!
    Sen finns ju tusen olika sätt att nå fram till sin hund och själv kan jag bara retrievers, erkännes gladeligen! Ett lite annorlunda sätt att komma åt hårda bett kan vara ”grisskriket”. Har inte behövt det mycket för betthämning på mina egna så klart (retrievers …), men hjälpt en granne med bullterriervalp helt utan bithämning – tro mig, matte och husse var rejält sönderbitna på fingrarna. Efter några gånger med grisskriket blev han betydligt mer försiktig. Vad är då grisskriket? Jo precis det gälla skrik som små valpar ger ifrån sig när ett syskon biter för hårt i någon utstickande kroppsdel (snopp, svans, öron och förallandel varsomhelst på kroppen på en labbe …). Nu går det inte att ladda upp film här men jag tror alla som sett en 5–8-veckors valpkull leka vet vad jag menar. Och vid lite våldsammare lekar får man fram detta även på vuxen hund – talar om att ”matte/husse, nu gör det ont!”.

    Och grisskriket kan användas även i andra situationer: på min nuvarande hund för att lära honom att aldrig gå ut i gatan från trottoaren utan att jag säger ”Då går vi” och vi är överens – nu går vi. Vi bor mitt i stan, många gator att korsa och tyvärr ser man alltför ofta en hund som glatt skuttar ut i gatan innan matte/husse hunnit kolla trafiken. Visst, jag kände mig lite dum medan vi höll på att lära in det (jag menar folk tittar ju och undrar …), men å andra sidan gick det jättefort – fy fasen tyckte valpen, att höra matte skrika som en gris vill man inte! Jobbigt att alltid behöva säga ”Då går vi”? Närå, det blir automatiserat rätt snabbt. En gång stod jag för röd gubbe vid Odengatan där jag ofta kommer med hunden från Vasaparken, står i andra tankar och när det slår om till grönt säger jag glatt ”Då går vi”, sneglar ner åt vänster på ett par 45:or och uppåt ett par meter in i en förvirrad mans ansikte. Hade alltså inte hunden med mig den gången … Vad gör man, jag låtsades som att det regnar, det finns så många original i Vasastan. Och kan denna inlärning rädda en enda hund att bli överkörd är det värt det! Min saktar alltid in och stannar vid trottoarkanten, även om bästa kompisen står på andra sidan övergångsstället.
    Kan tänka mig att det finns fler situationer där grisskriket är mer effektivt än ”Nej” eller bannor.

    1. Du har helt rett Anna. Dette ( mtp bitthemming) har jeg gjort med alle mine hunder under oppveksten, og jeg hadde min første valp for omkring 40 år siden. Det er viktig å stoppe ”grisehylet” med rn gang hunden slipper tsket og umiddelbart rose blidt. Belønningen er mer lek, mwn i litt roligere former. Dette har virket hver gang. Nå er det mine voksne barn som gjør det samme med sine egne unghunder. Biting er ikke OK, og selv under lek kan det I verste fall koste hunden livet… om leken er med naboens 10 årige sønn f.eks…
      Ikke bare skal vi oppdra hunden til å fungere I vår familie, men også I vårt samfunn.

Kommentarer inaktiverade.