Valpen bits hela tiden, men det är en ”Gyllene tid”!

Skärmavbild 2015-06-06 kl. 11.03.04

Om du går in på tv4 nyhetsmorgon, så kan du se klippet om hur jag börjar med kloklippning på en liten valp. Inslaget är ganska kort, men det kanske kan ge något tips.

 

Jag får extremt många frågor om valpar som biter, och vad man ska göra åt det. Jag får också väldigt många frågor om LillaNymos bitande och varför jag bara låter det fortgå?

Frågorna är bra, och framförallt den sista tycker jag är extra bra.

Valpar bits, det bara är så! I de allra flesta fall går det dessutom bort alldeles av sig självt, om man inte uppmuntrar det så klart.
Min egen lösning på detta problem (som ofta är tillfälligt) är att avleda i huvudsak.

En valp biter intensivt på händer, ben, och annat intensivt kanske under två månader. Sen brukar det gå över.
Dessa två månader är kanske då valpen är någonstans mellan 2,5 mån till 4,5 månader. Denna tid, är en oerhört viktig tid då det gäller relation. Den här tiden är den absolut bästa tiden att skapa en fin och härlig relation med sin valp (även om det även går senare).
Det här är för mig en gyllene tid då det gäller att lära valpen ”nyckeln” till inlärning, uppfostra valpen, skapa trygghet och stabilitet mellan mig och valpen.

Lite ”oturligt” är denna gyllene tid, samma tid då valpen är som jävligast då det gäller bitandet 🙂

Under denna period är det viktigaste för mig att skapa en fin relation, att lära valpen att jag är mysigast och bäst, att jag är någon man kan lita på……… Därför vill jag helt enkelt inte fylla vardagen med massor av ”nejande och fyande”.

Man kan absolut ”lära” en liten valp att det är förbjudet att bitas…… men det är en oerhört tråkig träning, en negativ träning, där den ”gyllene tiden” går förlorad. Istället för att valpen under denna tid lär sig allt positivt, så använder man som ägare denna tid till negativa saker – Det vill jag inte göra!

Givetvis så händer det att även jag ”säger ifrån” då hon bits. Det är helt enkelt då det gör för ont….. Då finns det liksom inga alternativ.
Men som huvudregel gäller för mig – Lev med det, det går över!

Genom att avleda valpen som bits, genom att i största möjligaste mån inte uppmuntra det, samtidigt som jag tränar på positiva saker så som inlärning, relation, hantering, trygghet med mera, så anser jag att man får ut det bästa ur valpen.

Hur tänker och ser du på det här, berätta!  🙂 🙂

 

 

12 svar på ”Valpen bits hela tiden, men det är en ”Gyllene tid”!”

  1. Jag är hundägare för första gången och hade ingen aning om att det här med att valpar bits skulle vara problematiskt. Vår härliga hund har vi kallat vårt ”lilla bitmonster”, men med kärlek. Jag har alltid bara tagit för givet att valpar bits, att det är en del i deras utveckling. Och det kliar väl i de nya tänderna. Och vi har verkligen inte haft problem. Vi busar och låter honom bita. Han är nu 8 månader och bits inte förutom då vi har våra lekar. Han har nästan aldrig heller bitit hårt, har aldrig gått hål på skinnet. När han någon gång biter hårt så kommer det ju ett automatiskt aj! från mig och då tar han det lugnare.
    Blir han för vild så tar jag upp honom och kramas, och håller honom så att han inte kommer åt att bitas. Då slappnar han av direkt och lägger huvudet mot min axel och så gosar vi en stund.
    Jag tror inte att man ska göra så stor grej av det. Valpar är valpar och dom bits. Blir det för jobbigt så ge dem bitleksaker, valpen fattar ganska snart att man vill att den biter på leksaken istället för på mig.
    Sen har väl vi haft tur kanske, som fått en sån klok och omtänksam hund. Dessutom är han lagom stor så att man kan lyfta upp honom och kramas. Blir ju lite besvärligare med stora raser 🙂 Vår hund är en blandning mellan Cockerspaniel och Pudel.

  2. Själv har jag för lite erfarenhet av egna valpar för att egentligen uttala mig, men både med vår hund och med de katter jag har/haft så har jag alltid låtit de bita mig när vi leker utan problem. Gör det för ont, vilket absolut händer, så brukar jag mer eller mindre ofrivilligt ropa AJ och dra bort handen, vilket de oftast tycks tolka på rätt sätt. Ibland fortsätter jag leken och bland avbryter jag den ifall de är för exalterade och på i leken.

    Har inget, och aldrig haft, problem med varken bitande hund eller katter när de är vuxna.

    Däremot vill jag fortfarande be dig vidareutveckla det du skrev i ett tidigare inlägg hur du använder/formar tiggande till att lära hunden att, som du skrev, beteenden lönar sig. Det låter intressant men jag förstår inte hur det kan gå till.:-)

    Mvh,
    Johan

    1. Han måste ju ha menat att tiggandet kan ge belöning,dvs hunden sitter och väntar på en matbit från bordet,man ”lär” hunden att tigga. =Om man inte ger hunden något,så lär sig hunden att inte tigga.

      Samma beteende vid lydnadsträning,att få belöning.

      Kanske han menar så?

      1. Alltså,att ’lära hunden tigga’ = lära hunden sitta/ligga/vänta.

        Han kan väl inte menat att det är positivt att ha en tiggandes hund vid matbordet?

        1. Ska blogga om detta, men Thea – Vad är negativt med att ha hunden tiggandes vid bordet?
          Jag köper att många hundägare inte vill ha det så, men om vi bortser från hundägarens ovilja att ha en hund tiggandes vid matbordet, vad är det då som är negativt?

          1. Det enda negativa jag menade är hundägarens ovilja. En del ger från matbordet samtidigt som de inte vill ha en tiggades hund. Går lixom inte ihop. Hunden har ju fått belöning för att den tigger/sitter/väntar.

            Finns det nåt mer negativt? Snåldreggel kanske? 😉

  3. Jag ska få hem en valp igen i sommar och det var ett bra tag sen jag hade valp sist. Men jag minns inget bitande. Han lekte och busade såklart men inget extremt bitande. Blir lite nervös när jag läser om alla som verkar ha monster hemma som inte slutar bita.

  4. Ville bara säga hej och TACK för alla klokskaper du skriver här. Vi hämtar valp om 1,5 v och jag lär mig massor av att läsa här. Hoppas du fortsätter skriva trots att det ibland kommer tråkiga kommentarer. Tack igen och krama Nymo! 🙂

  5. Jag har exakt samma tänk som Fredrik när det gäller valpbitande.

    Det var en diskution här på bloggen för ett år sedan när någon ansåg att man måste säga ifrån när valpen bits för annars? Vad menas med annars i det här fallet? Jag har svårt att se ett samband mellan att valpen valpbits och ett problembeteende när den är vuxen.

  6. Jag tog över en hund på 7 månader som bott i hundgård och inte var särskilt socialtränad (min gissning). Han är nu 10 månader och ”biter” i händer och armar. Kanske han inte fått utlopp för det när han var liten? Jag uppfattar att det är kontaktsökande och inte alls med dåliga avsikter. Han har lyckligtvis inga valptänder men det kan ju göra lite ont ändå…

  7. Hej, tack för denna fina blogg!

    Jag skulle vilja be om råd just angående bitandet!
    Jag har en jättefin valp (dansk svensk gårdshund) nu 13 veckor, som är en liten piraya när han är på lekhumör.
    Han biter hårt och det kan göra rejält ont. Jag vet ju att det är lek och kan stå ut med det, men mina barn på 11, 11 och 6 blir rejält ledsna några gånger per dag.

    Vi hade läst om att vi skulle försöka undvika att säga nej i början, så vi har försökt avleda, vilket inte fungerar alls. Efter två sekunder med leksaken är ändå barnens fötter roligast.

    Nu har vi börjat säga nej, när han är som vildast, men han är inte särskilt imponerad. Kanske också för att det är svårt för barn – som är lite rädda och ledsna över att det gör ont – att konsekvent och lugnt med djup röst säga ”nej”. De hinner ”flaxa” med armar och ben och gällt skrika nej (jättekul lek tycker valpen) innan jag hinner fram.

    Jag vet att det tar tid för valpen att förstå att han inte får bita, men jag skulle så gärna vilja veta vad som är rätt metod här.
    Jag är rädd att vi råkar göra något fel utan att förstå det, som gör att problemet blir större eller att valpen kommer missförstå och få dåliga vanor.
    Vad är ditt råd?

Kommentarer inaktiverade.