Hur lär du din hund att stänga av kommunikationen, och bli okänslig för allt.

Skärmavbild 2015-06-24 kl. 17.44.14

 

”LillaNymo” och jag tränade lite passivitetsövningar idag.

 

Det som sker i många förhållanden mellan hund och hundägare är att hundägaren faktiskt lär hunden att ”stänga av”, lär hunden att bli okänslig. Alltså förmodligen tvärtom mot vad många vill.

Om min hund är på väg att göra något den inte får, då vill jag att det ska räcka med en blick, en lätt beröring, för att den ska veta att det den tänker göra är förbjudet.
Och detta är något man måste träna på. Träningen handlar om konsekvens, om att aldrig missbruka sina egna signaler, om att vara oerhört rak och tydlig med vad man vill.

För att detta ska bli tydligare vill jag först göra en jämförelse –
Tänk dig en polishund. I ett tjänsteingripande kanske hunden måste fungera även om den individ den arbetar emot skriker och slänger saker omkring sig. Polishunden måste kunna fullfölja även om personen den arbetar emot blir våldsam och sparkar hunden.

Det här måste man träna och förbereda hunden på. Det gör man bland annat genom att lägga in skrik och diverse störningar i träningen, genom att successivt öka den fysiska pressen på hunden i träningen. Första övningen klarar hunden ett putt i sidan, efter något år kan hunden fortsätta arbeta, och till och med bli starkare av, en spark i sidan.

Man gör givetvis inte illa hunden i träning, men man vill ändå förbereda hunden för allt möjligt som kan hände i arbetet. Detta för hundens välmående i arbetet, men också för arbetets skull. En polishund ska göra ett arbete, måste göra ett arbete, oavsett vad den blir utsatt för.

”Pressen” på hunden ökas successivt, och hunden klarar av mer och mer hela tiden, och får därmed högre ”tröskel” innan den tar illa vid sig av det som händer runt omkring sig.

Just detta gör många ”normala” hundägare med sina hundar utan att de själva tänker på det.
Hunden som engagerar sig i andra hundar, bara som ett exempel.
Hunden gör något första gången som ägaren inte vill att den ska göra. Hundägaren gör ett lamt och otydligt försök att nå sin hund, det misslyckas och hunden får fullfölja det den tänkt att göra.
Detta upprepar sig gång på gång och varje gång något händer försöker hundägaren vara lite mer rejäl i sitt agerande.
I och med att ”rejälheten” ökas successivt, så lär sig samtidigt hunden att ”tåla” mer och mer.
Snart är hundägaren riktigt våldsam på sin hund, men når den fortfarande inte. Det beror på att man skickligt, men ofta ovetandes, har lärt sin hund att ”stänga av” eller tåla mer och mer.

Det är därför viktigt att komma ihåg att inget i en hunds värld är lite bra, eller lite fel. För en hund gäller ”svart eller vitt”. Antingen är det bra, eller så är det dåligt.

Hundar har ingen proportionallitetsprincip som vi människor har.
Om min son stjäl en kaka innan vi sagt varsågod, hanterar inte jag på samma sätt som om min son stjäl pengar från grannen.
Då han stjäl kakan pratar jag lugnt med honom och säger åt honom att vänta tills vi sagt varsågod, om han stjäl från grannen blir min ton både argare och mer bestämd.

Detta finns alltså inte i en hunds värld, och det är därför så oerhört viktigt att hellre ”fria än fälla” då en hund gör något som inte är okej.
Ska man tillrättavisa, korrigera, eller kanske rent ut av bestraffa en hund (två sista är överlag inget bra) då är det viktigt att man fullföljer, att man är oerhört tydlig, och faktiskt går in i situationen utan att själv ha någon proportionallitetsprincip med sig.
Annars är det lätt hänt att du istället lär din hund att ”stänga av”, att tåla allt du säger eller gör, blir okänslig inför det du vill.

Om ni tänker er allt bus en liten jobbig valp kan tänkas göra och ofta gör, fundera över om det verkligen är bra att neja eller fya. Kanske kan det vara bättre att helt enkelt strunta i det, och istället angripa problemet från ett annat och bättre håll.

För att få lite perspektiv i det jag skriver så kan jag kanske säga att LillaNymo får ett nej kanske var fjortonde dag. Och då ska ni veta att hon bits, tuggar på skor, hoppar i sängen, klättrar på bord med mera.
Men för mig är det viktigt att inte förstöra vår relation och framförallt inte förstöra hennes ”känslighet/lyhördhet” inför det jag säger eller gör.

Då det gäller mina vuxna hundar, då kan jag faktiskt inte ens minnas då jag på något sätt nekade eller fyade någon av dem senast. Men samtidigt vet jag med 99,9% säkerhet att de ”lyssnar” då jag vill att de ska lyssna.

 

 

7 svar på ”Hur lär du din hund att stänga av kommunikationen, och bli okänslig för allt.”

  1. Förstår precis vad du menar! Har tagit tillbaka en tik då matten successivt blivit sjuk. Och där har det varit exakt som du beskrivit det!
    Vi har ett jättejobb att få henne att förstå att ett nej är nåt som inte är bra. För henne är ett nej en lek och nåt man bara kan ruska av sej. Vilket inte tillåts här!

    Våra andra hundar (till o med valpen på 10 v. ) skäms när man måste vara så envis med henne.
    Har letat vägar att nå henne utan att involvera dom andra, men dom känner ju mej så väl så dom behöver inte ens se på mej för att veta att jag är riktigt arg.

    Det blir bättre o bättre, men det tar tid, ork och massor av energi. Och visst är det så att fostra en 2-åring som är som en fem-månadersvalp är inte lika lätt 😉

    Det vi rekommenderar alla som köper valp är: Var tydlig! Tjata inte! Ge positiv uppmuntran när valpen självmant kommer mot dej.
    Gör inte allt så invecklat.. bara agera när det behövs!
    I 99% funkar det. 1% får problem.
    Vi brottas med den där enprocentaren 😛

  2. Hej
    Känner att jag hamnat i ”tjat-träsket” och lärt min hund att inte lyssna så noga. Har du något tips på hur man bryter mönstret och börjar om på nytt?

  3. Har du något exempel på när du säger åt valpen på skarpen? Jag vill inte säga åt på skarpen när det är smågrejer som att gnaga på saker osv… Men det känns för länge att vänta till allvarligare saker som att springa efter en bil tex. Hur börjar man?

    1. Jag skulle säga att säg ifrån på allvar för de grejer som är allvarliga och strunta i resten. Tror inte det handlar så mycket om att lära hunden när man är allvarlig utan snarare att vara allvarlig när det är allvar…if that makes sense. 🙂

      Mvh,
      Johan

    2. ”Säga åt och säga åt”.. Om du bygger upp en fin och bra relation med valpen så kan du hindra valpen att ex jaga bilar,dels förekomma (du ser nog bilen före valpen) och få valpen att vara mer intresserad av dig.

      Att ”säga åt på skarpen” är väl nästan som ”nödstop/brandsläckning”.,åtminståne när det gäller jaga bilar (?)

  4. Om man har gjort detta misstag med en valp som nu i skrivande stund är 7 månader(väldigt envis beagle). Hur kan man reducera detta på ett smidigt sätt för hundens skull?

  5. Hej! Jag har en hane som är lite över året. Han är pigg och glad vilket är kul men på promenaderna engagerar han sig för mycket i andra hundar. Han är inte aggressiv utan vill fram och busa, vilket jag inte går med då då vi på promenaderna ska just promenera. Hur ska man bryta hans intresse innan det övergår i mer engagemang? Har försökt att vara mer intressant och ha med tex kyckling vilket ej fungerar. Om jag låtsas som ingenting går han och ”spärrar” upp sig o bara väntar på att få busa. Jag försöker få uppmärksamhet genom att ta tag i kopplet men han blir för inne i att titta på dem vi möter. Annars går han väldigt följsamt så det är just vid möten vi har svårt. (Han är av större modell så det skulle vara skönt att få få bort beteendet) 🙂

Kommentarer inaktiverade.