Jag förstärker med flit hennes rädsla/oro och ömkar ordentligt.

Skärmavbild 2015-07-05 kl. 10.54.21

Ligger här i min hängmatta och filosoferar lite…. Kom just på att semestern i realiteten inte börjar förrän i morgon….. jobbigt!  😉

Jag och min vän har kanske som bekant skrivit en roman. Den blir på omkring 400 sidor, och den är helt klar.
Det är en liten hake bara…… bokförlaget säger ja till publicering, men då vill de ha två uppföljare också.
Så mina tankar i hängmattan handlar lite om bok nr 2 och 3 också.
Böckerna är kriminalromaner, där ändå relativt mycket hund och specifika hunddetaljer är med. Är man hundintresserad och gillar kriminalromaner, så tror jag boken kommer att gillas. Men jag tror även icke hundintresserade kan läsa den som ”bara” en kriminalroman. Dessutom är det en hel del ”sanning” i boken även om sanningarna har vridits om litegrann.
För övrig info – Vi har inte bestämt på något sätt vilket förlag det blir (finns det någon rolig förläggare som läser bloggen?)

Jag har lite snokar här på sommarstället som LillaNymo tycker är väldigt intressanta. Bra med snok, eftersom jag kan passa på att ”lära” Nymo att ormar aktar man sig för.
Träningen är enkel – Ser jag en orm, ser Nymo en orm, så skapar jag helt enkelt ett obehag som jag ser till att hon förknippar med ormen. När hon ”gör rätt” då ömkar jag henne dessutom lite extra.
Än så länge verkar det fungera bra. Bara hålla tummarna för att det även kommer att fungera på eventuella huggormar.

Hur skapar jag obehaget?
Jag blir ”orolig” med hög röst, i mitt beteende, och flyr därifrån. Hon ”svarar” på min oro och följer efter mig. När hon svarat tydligt på oron, då sitter jag mig med henne en bit från ormen och förstärker rädslan/oron genom att ömka.

Vi hörs förmodligen lite senare under dagen. Ha en fin söndag önskar jag från hängmattan!  🙂

 

15 svar på ”Jag förstärker med flit hennes rädsla/oro och ömkar ordentligt.”

  1. Vi gör nog lite olika, jag förstärker aldrig en rädsla, just för att jag inte vill ha någon form av rädsla i min hund, oavsett!

    Den där känslan, rädsla, poppar titt som tätt upp där man minst anar och där man INTE vill ha en rädd hund, om den får ”tag på individen” …

    Finns ju andra sätt att få dem ge fasen i orm

    (pssst … snokar vill du ha kvar, för de käkar upp huggormsägg + deras ungar …)

  2. Jag skulle inte göra så med ormar. Ponera att hennes framtida ägare är ute i skärgården/park/tomt och stöter på en snok,ska Nymo dra i väg i rädsla då?
    Är det inte bättre att lära henne ett bestämt Nej? Att snokar/ormar är helt förbjudet? Kanske lära henne att backa nån meter och ”markera fara”?

    All rädsla är ”negativt”,och finns en risk att det går ut i andra situationer.

  3. Jag tror det är en smart metod att ömka då jag inte tror att det skapar någon form av livsrädsla (att hunden flyr i panik) utan snarare bara får hunden att undvika/ignorera ”faran”. Så har jag fått det beskrivet iaf. av andra som gjort liknande med sina hundar.

    Mvh,
    Johan

    ps. Kanonfin utsikt från hängmattan må jag säga. Sämre kan man ju ha det… 🙂

    1. Mycket handlar om vilken mentalitet hunden har,och Nymo verkar vara väldigt stabil och säker,så det funkar kanske.

      Dock vet jag exempel där det blivit värre,att ’rädslan’ kan bli överdriven och i samband med löp,sjukdom eller ålderdom,kan förvärras.

      Som sagt,jag skulle inte ta risken att göra så. Men Fredrik är ju proffs,så.. 😉

      1. Ok, intressant.
        Kanske handlar det om känsla och att ömka lagom mycket beroende på individ…!?

        Mvh,
        Johan

        1. Johan,Jag kan ta ett exempel på liknade situation. Har tidigare berättat om en kvinna som har en hund som var rädd för hennes fåglar.
          Vi har diskuterat och sökt svar varför,och listat ut orsaken. Det var nämligen så att en sen kväll så smet en av fåglarna ut och kvinnan blev både rädd och arg (pga ej tam fågel svår att få in i bur,har hon förklarat)
          Hon sa ,högt för sig själv, ’neeej’,och hunden reagerade i osäkerhet varför. Kvinnan,i sin okunskap,tröstade hunden,ömkade.
          Det resulterade så klart i förstärkt negativitet för hunden,som att ’fåglarna är negativitet,farligt’.

          Nästa gång hon släppte ut fåglarna började hunden skaka,och kvinnan ömkade.
          Så fortsatte det,tills vi nu kommit på orsaken till hundens rädsla.
          Jag gav henne förslaget att,nästan överdrivet,prata med glädje med fåglarna,och helt ignorera hunden. Prata,skratta och gör fåglarna till stor glädje.

          Så har hon nu gjort senaste tiden,och hunden har till 99% blivit kvitt sin rädsla.
          Kan tilläggas att hunden är en känslig individ,och inte alls som Nymo,därför menar jag att det handlar mycket om individ och mentalitet.

        2. all ömkan, för att förstärka rädsla, är just att förstärka den rädsla hunden har medfött så att säga, vilket INTE är något jag själv vill förstärka.

          Rätt som det är, så poppar den upp, där man minst anar, kanske i en situation där man INTE vill ha rädslan.

          Rädsla, den ”inneboende”, är faktiskt inget jag någonsin förstärker, oavsett!

          Det finns andra bättre sätt att få hundar låta bli saker, som samtidigt förtärker hundens självförtroende istället för att ”minska självförtroende” i vissa situationer 😉

      2. Jag skulle vilja säga att en hund med bra självförtroende, rejält stabil, går inte att ”skrämma till lydnad”, för OM det går, är det något som fattas i självförtroende, stabilitet eller den har redan en medfödd rädsla av något slag.

  4. Jag hade gjort detsamma, nu ser vi sällan orm dock. Jag har – på ett liknande sätt – berättat för mina hundar att kompostgaller är farliga, vilket gör att jag lätt kan skärma av dom om det behövs. Ingen av de 4 hundar jag förstärkt rädslan hos vad gäller kompostgaller har visat mer rädsla rent allmänt, och då var två utav dom ändå oroliga individer.

    1. Själv har jag en gammal ”iläggsskiva” jag ställer mig upp, en ”skiva” med den otroliga höjden av 35 cm, en höjd min jycke egentligen GÅR ÖVER, men ”guess what”:

      Hon skulle ALDRIG gå över den, när den är uppställd, för hon VET att då ska hon hålla sig på den sidan av ”skivan” och inget annat.

      Det konstiga är att även alla andra jyckar som bevistar vårat hem, lär sig det DIREKT, utan att man behöver ”bygga på rädslan för skivan”, tydlig kommunikation är allt som behövs 😉

  5. Ömka för mig är; kom till mig, hos mig är du alltid trygg, jag ser till att ingenting händer dig.

  6. Hej! Jag har en labbevalp på 10veckor. Har även en äldre labbe hemma. Jag tycker att jag har lite problem att få uppmärksamhet av valpen. Han går omkring på gården hemma och har i princip ingen koll på mig. Går jag iväg eller gömmer jag mig så fortsätter han med sitt osv, tittar knappt. På den äldre hunden har han mycket koll på, springer där han går och håller koll. Hur ska jag göra för att bli mer ”omtyckt”? Jag tränar på med kontaktövningar och tycker att han är bra på det, tittar mig mycket i ögonen…

    1. stoppa bort den äldre hunden, ge dig och valpen egentid, se till att kanske bara göra första rastningen och sista rastningen tillsammans, resterande gör du separat. Det kommer både gamlingen och valpen att uppskatta 😉

  7. Min kh collie markerar orm, men rör dem aldrig. Ngt jag aldrig har lärt henne heller. Vad jag förstår både luktar ormar ngt speciellt och de väser, annars hade hon inte markerat orm så tydligt. De andra hundarna bryr sig inte alls om ormar. Min ovcharka ville gärna döda orm. Hon var mkt duktig hon viste precis hur hon skulle ta huggorm. Jag räddade ngr stycken i från henne. Dom hade kommit in i hundgården. Lite tur att hon tog ormarna ändå, för de andra hundarna brydde sig inte, och ha orm i hundgården ville jag inte ha. Väldigt intressant att se henne ta ormen. Hon tog den i skjärten och slängde den i backen.
    Jag har ingen aning om hur man skall träna hundar för just ormmöten.

Kommentarer inaktiverade.