Jag var säkert tjugo år innan jag egentligen förstod.

Skärmavbild 2015-12-05 kl. 19.57.19

 

Jag sitter här och arbetar med ett projekt som planeras vara klart i maj 2016. Men jag tänkte att du skulle få ta del av lite material redan nu 🙂

 

”””……..Jag var cirka tjugo år gammal när ”polletten trillade ner” hos mig vad gäller det jag kallar fysisk kontakt. Vid den tidpunkten bodde jag långt ut på landsbygden och hade en stor flock hundar, i alla fall ett tiotal. Jag både rastade och motionerade alla hundar tillsammans och jag minns en sommarkväll då jag stod ute på en äng och iakttog alla mina hundar springa omkring och lekte.
De jagade varandra, de brottades med varandra, de puttade på varandra, de bet på varandra. Ibland var någon för våldsam, och någon protesterade över behandlingen, men det jag såg där gjorde mig väldigt avundsjuk. Jag hade sett det förut, men jag hade aldrig tänkt på det på samma sätt som jag av någon anledning gjorde där och då.
Varför ser mina hundar lyckligare ut när de leker med varandra än när jag leker med hundarna och en boll?
Varför leker inte hundarna med en leksak? Visserligen skulle säkert någon ha en boll i munnen även under denna lek om det fanns möjlighet, men det är inte bollen som gör dem lyckliga.
Jag slängde mig på knä och kröp framåt och ville vara med i leken. Jag ville också brottas, jag ville också bitas precis som dem.
När jag gjorde detta slutade alla hundar leka. De tittade på mig en stund, innan hundarna istället för att leka istället gick var för sig och nosade mest för att inget annat var bättre.
Där stod jag på knä mitt på sommarängen, hundarna ville inte leka med mig.
Jag ställde mig upp och började röra mig hemåt. Efter cirka trettio sekunder var leken i full gång igen.
Då bestämde jag mig för att detta inte var okej. Då bestämde jag mig för att något i mitt hundägande var fel. Och jag tänkte inte ge mig förrän jag fick vara med att leka……..”””

3 svar på ”Jag var säkert tjugo år innan jag egentligen förstod.”

  1. Underbart! Är så glad att jag läste din bok innan jag skaffade hund. Tack vare dig så kan jag leka med min hund, att brottas, bitas och jagas. En bra relation helt enkelt 🙂

  2. Dom kanske ansåg du på den tiden i en stor flock inte tillförde en resurs i leken och det var på deras villkor, ju större flock desto mera kommunikation krävs det av oss. Älskar att ha flera hundar i huset, har fem egna plus en passning och till och från omplaceringar, så upp emot 8 blir de. Härligaste är när dom får göra det naturligaste dom vet… att leka.

Kommentarer inaktiverade.