Se det inte som problem, se det som möjligheter…..

Skärmavbild 2015-12-11 kl. 17.35.26

Då var det dags igen…. Stockholms bästa hundfest!
Jag kommer vara där båda dagarna. Ena dagen ställa ut vår fina, schäfer Ziegerkamp Ice, och för att göra ett litet jobb. På söndag blir jag där en kort stund för att göra samma typ av jobb. Annars blir det nog rätt så korta dagar på mässan för mig.
Jag har en hel del saker jag måste göra hemma, och sedan ska jag försöka vila lite. Jag är oerhört trött.

”Min valp ger sig på alla i familjen genom att bitas och hoppa, så fort man sätter sig ner på golvet”…..

”Min valp har inte förstått att han inte får stjäla mat när vi sitter och äter, jag har provat allt och fyat honom ordentligt”…..

På den här typ av frågor om lösning kan man få en rad olika tips och metoder. Det kan handla om att ”fya” mer rejält, det kan handla om att avleda, det kan handla om något där mitt i mellan.

Men man missar ofta en viktig sak här. Och det är att det handlar om kommunikation, det handlar om att lära sig kommunicera med valpen, det handlar om att lära valpen att kommunicera.
Ingen metod eller lösning på dessa problem, löser detta på en gång och direkt. I alla fall inte om vi har någon som helst etik i kroppen och i våra tankar.
Det här handlar inte om att lösa ett problem, det handlar om att så här är det att ha valp. Och vill du forma valpen till att inte göra detta, då måste du träna, visa vägen, kommunicera, och det en stund fram över.

Sätter jag mig på golvet inför mina vuxna hundar, eller inför Lilla Nymo, så glittrar det till i mina hundars ögon. De kommer fram och vill leka, busa, och gosa…. det är rena rama julafton för mina hundar. Det är väl för guds skull ett bra tecken, och när jag tänker efter gör mina barn i princip samma sak.
Någon gång kanske jag vill brottas eller mysa, en annan gång vill jag se på nyheterna ifred. Detta får jag förmedla till individen som vill något annat.
Jag vill inte att mina hundar ska ignorera att jag sätter mig på golvet. Tvärtom vill jag att de ska uppmärksamma det. Det samma gäller faktiskt mina barn. Men de får finna sig att ”fråga” och anpassa sig efter svaret.
Det samma gäller egentligen detta med mat. Att en hund vill ha mat är ett sundhetstecken. Det vore definitivt värre om det vore tvärtom.
Men hunden, och barnen om det gäller dem, måste acceptera om jag ”säger” att jag vill ha min mat ifred.

Hur du ”säger” detta är relativt irrelevant. Det viktiga är att du är konsekvent i det du ”säger” och fullföljer.

Du sitter där på golvet, valpen kommer fram och vill busa. Du vill inte det. Putta bort valpen. Valpen tar detta som en lekinvit, då får du putta bort den mer tydligt, och än en gång, än en gång….. Det är faktiskt inte svårare än så. Första gången kanske jag måste vara övertydlig, flera gånger. Men sedan med tiden lär sig valpen ditt sätt att kommunicera.

För mig ligger det inte någon konsekvens i att – varje gång jag sätter mig på golvet så måste valpen låta mig vara ifred.
Min konsekvens ligger i att valpen måste vara uppmärksam på vad jag vill, och vad jag säger.

Se inte dessa små sunda och trevliga beteenden som några problem. Se det som möjligheter till att träna med din valp, som möjligheter till att komma närmre varandra, att förstå varandra bättre.

 

5 svar på ”Se det inte som problem, se det som möjligheter…..”

  1. Sköt om dig,Fredde! Det är lång väg tillbaka om man inte lyssnar på varningssignalerna, tro mig, jag vet!!
    Kram

  2. Håller med. 2 av hanarna hemma tar maten från bordet direkt om jag inte är där. Men för mig är det naturligt, dom gör likadant mot varandra i flocken om någon lämnat sin matskål. Så jag får helt enkelt lära mig att inte lägga min macka, middag etc i höjd med dem om jag ska gå iväg och göra något en stund.
    Sen angående valp, det är Vanligt att dom börjar bita då de kliar i munnen och lek kan också ibland bli för intensivt. Viktigt med gränser och att avsluta leken om Valpen biter. Jag brukar skrika till om valpen biter, och föser bort hunden som du skriver. Sen om det är för det kliar i munnen brukar jag byta mot ett ben, morot, en trasa som legat i frysen som dämpar svullnaden i munnen. Så kan dom tugga på de istället för min arm. 🙂

  3. Hej! Tänkte ställa dig en fråga. Har precis fått hem en liten valp på 8 veckor. Jag har den endast i köket nu då jag vill att den ska bli hemmastadd i ett rum först, innan den går till nästa. Detta för valpens bästa. Så till min fråga, är det Ok för mig att gå in i vardagsrummet lite nån halvtimme? Har varit med valpen hela tiden nu men den måste ju vänja sig vid att jag går på andra ställen i huset. Mvh

  4. Hej. Brukar läsa din blogg lite då och då, många bra tips och råd att ta till sig. 🙂 Har en fråga om min hund som är ett år alldeles strax, en shibatik. Fick henne vid fyra månader och har sen dess försökt lära henne att vara ensam, perioder har det gått framåt och hon har klarat någon timme. Men så kom åskan under sensommaren och skrämde fullständigt slag på henne och sen dess har hon helt strejkat i att vara ensam. Från början var det förtvivlat skrik o skäll och grannar klagade, hon gjorde ner sig hemma vilket hon aldrig annars gjort. Så för att få henne trygg igen fick hon ha sällskap hela dagarna även om man inte varit i samma rum t ex eller aktiverat henne på något vis. Hon verkade ha ”mognat o tryggat till sig” och vi testar igen korta stunder … men nej hon ska då ha sönder något vad hon är hittar liksom. Jag plockar undan och då går hon loss på annat som inte går att ta bort. På bara en halvtimme hinner hon göra heltokiga saker och då har hon innan fått sin ordentliga promenad, hon har tuggsaker och leksaker, fått mat osv osv.
    Vad gör man? känner mig som en ”looser” verkligen för jag vet inte hur jag löser det här. Ös alla dina goda råd över mig om du har tid. Tack på förhand!

Kommentarer inaktiverade.