Ingen prestige eller stolthet, bara vettiga och framgångsrika lösningar.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 07.11.35

Titta, vilken goding 🙂

 

Jag har en liten annan goding hemma hos mig i fyra dagar för träning/rehabilitering. En liten krabat som har enorma problem med hundmöten, och som dessutom angriper fullt ut om han får tillfälle.
Denna lilla krabat, en hanhund, är ung och första gången han fick hälsa på LillaNymo här hemma så angrep han henne och bet sig fast ruskandes i henne.
Kanske är denna lilla goding – För det är en goding förutom detta beteende – den mest extreme hunden jag har arbetat med då det gäller hundmöten och möte med andra hundar.

Vad beror detta beteende på?

Ja, den som det visste!
Kanske är det rädslor och osäkerhet i botten, kanske är det ett beteende som fått växa och blivit starkare, kanske har hunden varit med om något, kanske är det helt enkelt så att hunden bara är så här……

Självklart vill man veta, men det kommer jag aldrig få göra. Det är bara att acceptera.
Väldigt sällan är det – att man vet varför – inte heller någon stor hjälp till att få bort problemet.

Jag tycker i alla fall väldigt synd om hunden. Tilläggas ska att ägaren till vovven har två hundar. Den andra hunden av samma ras är en alldeles lugn och harmonisk hund, och dessutom är ägarna till vovven jag har hemma alldeles perfekta hundägare.

Vissa hundar är kluriga bara helt enkelt.

Det jag gör nu hemma med hunden är att skapa en relation. Vi tränar lite annat och jag är tydlig med att det är andra regler som gäller. Det sistnämnda – andra regler som gäller – innebär att jag inte frågat ägaren om hunden får ligga i soffan, om hunden kan göra ditt eller datt, vilka kommandon ägaren använder på hunden… osv. Jag börjar helt enkelt om från början. Och hunden får helt enkelt anpassa sig efter min flocks regler. Inte de regler som gällde i den andra flocken. Och jag tror just det är en del av lösningen.

Med mig kommer denna hund snart vara helt återställd och klara av hundmöten. Redan nu på morgonen hade vi ett hundmöte som hunden klarade alldeles utmärkt. Jag morgonrastade även LillaNymo och hunden tillsammans i morse och det gick också bra.
Utmaningen för mig och lilla vovven kommer att vara att föra över detta på ägaren och få ägaren att förstå hur de ska jobba med vovven framöver.

Det gör riktigt ont i mig detta. En hund som om jag inte får till det här helt 100% förmodligen inte kommer att kunna vara kvar hos ägaren. En hund som sannolikt placeras ut och med stor sannolikhet riskeras att avlivas längre fram. Så allvarlig är hunden i sina problem. Djupt tragiskt, men jag gör vad jag kan. Jag har dessutom stöttning och hjälp av min vän och hundexpert Leif Hedberg. Här gäller det att inte har prestige eller stolthet i kroppen, utan tvärtom gemensamt arbeta mot vettiga lösningar.

Grundpelarna i att lösa problemet –
-Inte vara rädd att konfrontera hundmöten. Tvärtom njuta och inse att detta är enda vägen mot en lösning.
-Vara oerhört konsekvent. Inte vika en millimeter från uppsatt mål.
-Ställa krav, men också belöna rikligt.
-Arbeta med relation mellan hund och mig. Hunden måste ha stort förtroende för mig och verkligen vara intresserad och imponerad av mig.
-Inte var orättvis, bara tydligt och rättvis.

Detta filmas en del också, så sannolikt kommer ni att ha möjlighet att se detta arbete på teve framöver. Sker det så säger jag till några dagar innan.

 

7 svar på ”Ingen prestige eller stolthet, bara vettiga och framgångsrika lösningar.”

  1. Hade du varit närmare så hade jag viljat ha hjälp från dig har en schäfer tjej som jag har problem med precis i det du beskriver ovan man känner sig så maktlös o snart ger jag upp man drar sig undan när man kommer alla andra har hundar som uppför sig e tysta o går fint o här kommer jag med en tik som bara gör utfall o vrålskäller man blir kallsvettig folk tittar på en ibland får man kommentarer att man e dålig hundägare.
    Hon e rädd osäker har blivit på hopad som valp se om jag kan få något råd när du e i skåne i juni

  2. Det ska bli otroligt spännande att följa detta! Jag har själv en hund som har gräsliga problem med hundmöten, han har dock äntligen blivit mycket bättre men vi kämpar fortfarande. Han har gått från att vilja ”döda” hundar han möter till att göra lugnare utfall. Förut blev det helt svart när han såg hundar, han hade ingen aning om det var kopplet eller min hand han fick in i munnen, kopplet tog han och bara slet och ruskade i. Fick han tag i handen å jag hade en vante slet han av den och såg ut att försöka ha ihjäl den. Han är inte elak mot människor alltså, han hade bara såna hemska besvär med hundar. Har tränat grymt mycket på hans stress och för några dagar sedan gick vi i stan när det var mycket folk och hundar, han skällde först men slappnade sedan av och lade sig bredvid mig med massor av hundar omkring sig! En otrolig känsla <3 Han är snart 2 år och jag har kämpat sedan jag fick hem honom vid tre månaders ålder. Klarar jag av det som bara är en "vanlig" hundägare klarar du och denna grabb garanterat av det! Ett stort lycka till! Jag set fram emot att följa ert arbete och framsteg och kommer suga åt mig som en svamp av allting 😀

  3. Så nu har Nymo blivit terapihund för aggressiva hundar också? Men ok, du skriver att den var liten, så jag hoppas att Nymo kunde ”skaka av sig” (skämt). Jag gissar på chihuahua…? Eller dvärgpinscher?

    Du frågar dig lite varför hunden är som den är. Om du frågade ägaren så skulle du väl få sannolika svar? Denne borde väl veta hur föräldrarna var, om hunden var rädd som liten, om det var en bra uppfödare, hur valpen betedde sig i kullen, när den skildes från tiken, om den lyckats etablera (eller fått chans att etablera) en positiv relation med någon hund utanför flocken (sannolikt inte!), om den blev mobbad i kullen eller angripen, om det gjordes något enklare valpmentaltest osv. Om ägaren inte vet så mycket, så kanske det beror på att hunden är uppfödd utomlands, av en mindre bra kennel.

    De svåraste hundar som jag själv har stött på har varit hundar med starka rädslor, stark dominans eller stark vaktinstinkt, i kombination med ”dålig barndom”. Men ”vanlig aggressivitet” utan stark rädsla/dominans/vakt är inget jätte-jätte-svårt problem. Den styrs ju rätt så mycket efter vad resultatet blir. Om det kostar på att bete sig aggressivt, så lämnar hunden ganska lätt det beteendet om den styrs mot ett alternativ, IMHO.

  4. Jag tror nog ägarens verkan spelar stor roll… det jag skulle vilja se är hur hunden är då den återvänder till sin flock, för det är inte hundarna som behöver lära sig förstå det är vi människor som behöver lära oss förstå våra hundar.
    En hund kan funka utmärkt med en lugn trygg förare som fattar bra beslut, men sätt sen hunden hos någon som inte fattar lika bra beslut, inte är lika självsäker och har rätt sinnestämmning. Så lovar jag du ser en helt annan hund. Jag har nio hundar hemma, hade aldrig fungerat om inte jag tog bra beslut i flocken.

    1. Absolut, Hanna! Är inte hunden trygg, stabil och godmodig till sin natur utan lätt hamnar i ”dåliga känslor”, så är det just ett ledarskapet som blir det bästa redskapet för att hjälpa hunden, för en vuxen hunds mentalitet kan man inte göra så jättemycket åt. Men man kan hålla det under kontroll med ett bra ledarskap, så att det inte märks så mycket.

      1. Yes visst e de så… imponerar inte mig alls när tränare visar upp hur duktiga dom själva är med hunden .. det är mera imponerande med lärare som lär ut till eleven att förstå sin hund, varför den gör det den gör och också hur man bör ”svara” … det är mera fantastiskt se en ägare förstå sitt hundägarskap och hamna i harmoni med sin hund. Du är duktig fredrik men en sak jag tänker mycket på i dina filmer, är hundarnas flås flås flås flås oavbrutet. Du kanske skulle lära dig att få hundarna mera harmoniska och inte så ”igång” hela tiden.
        Att du klarar av hunden det betvivlar jag aldrig.. Men visa istället hur ägaren nu lärt sig förstå sin hund och kan ändra sig. Hundarna är lätta, människor är något helt annat 😉 och det är ju ändå människor som behöver utbildas hunden kan redan, om den blir förstådd vill säga 🙂

  5. Jag har en fråga angående hundmöten. Jag hade en Berner som jag tyvärr var tvungen att ta bort pga en hjärntumör. Jag vill inte vara utan hund så i höst så ska vi köpa ännu en Berner, men min fråga är, hur tränar man bäst på hundmöten så att det blir bra? Min förra berner var bara extremt smart, jag hade henne aldrig i koppel och hon var nästan aldrig intresserad av att springa fram till andra hundar och var hon det så gick set att avleda. Men jag kom faktiskt inte ihåg hur det blev så och nu när jag har suttit och funderat på hur man tränar hundmöten så kan jag inte ge mig själv ett bra svar. Så läste jag det här inlägget och kände att det är viktigt att allt går rätt till från början. Tycker att du är fantastisk med hundar och gör saker lätta och okomplicerade så alla förstår. Så heja dig!

Kommentarer inaktiverade.