Munkorg – Inte alls så dumt!

Skärmavbild 2016-06-20 kl. 20.11.29

 

Full fart hela dagen fram till nu. De sista timmarna fram till nu har jag ägnat mig åt att handla inför midsommar. Helt hysteriskt vad med grejor jag kom på att vi behövde ute på ön 🙂

Fyra hundar kommer att vara med i midsommar. En schäfer, två chihuahuas, och LillaNymo så klart. Samt kanske någon bonusjycke… 😉
Det lär bli en del spring nere vid strandlinjen. Underbart härligt!!!

Dessa hundar känner inte varandra, så vi får se hur det går. I största möjligaste mån försöker vi givetvis låta hundarna socialisera sig själva med varandra, utan vår inblandning. Men hela tiden ett vakande öga över dem. Skulle det bli bråk då går vi in och bryter direkt.
Den gamla skrönan, ”låt dem göra upp”, är absolut inget jag vill rekommendera. Tvärtom, det avråder jag starkt ifrån. Sällan blir hundar ”vänner” efter ett rejält hundslagsmål, snarare riktiga ovänner. Och de skador som kan uppstå kan till och med bli så allvarliga så att någon hund avlider.
Så tänk aldrig – låt dem göra upp!

Skulle tre av dessa hundar vara genomsnälla, men en lite dum. Då skulle man kunna tänka sig att sätta munkorg på denna. På så sätt kan man vara mer avslappnad och då brukar det gå ganska bra efter en liten stund. Men vi får se hur det blir och går 🙂

Detta med munkorg, är en lösning som kan vara bra vid många olika tillfällen. Om inte annat för att som ägare kunna vara lite lugnare i olika situationer, och på så sätt ge hunden bättre signaler. Viktigt att tänka på är bara det att hunden redan innan dessa situationer ska vara van med att ha munkorg på sig. Samt tycka om att ha munkorg på sig.
Det brukar jag lära alla mina hundar, man vet aldrig när det kan vara bra att ha.

Jag brukar lägga en godisbit i munkorgen som hunden får ta upp själv. Sedan sätter jag på och tar av munkorgen och ger en godis….. och så vidare. Snart är munkorgen något som är positivt för hunden.
Sedan kanske jag sätter på hunden munkorg ett par minuter innan vi ska gå ut, och tar av den innan vi går ut….. och så vidare. Det finns många bra knep för hur man lär sin hund att gilla att ha munkorg på sig.

Inte alls dumt att lära hunden, om du frågar mig 🙂

 

Kanske skadar sig hunden och du måste trots smärta hos hunden vårda den – Kan vara bra med munkorg!
Kanske nafsar hunden dig då du klipper klorna – Kan vara bra med munkorg!
Kanske är din hund lite osäker omkring andra hundar och kan göra illa andra trevliga hundar till en början – Kan vara bra med munkorg!

Ja, du fattar 🙂

 

11 svar på ”Munkorg – Inte alls så dumt!”

  1. Om man exempelvis gillar att ta med hunden på vandring i Alperna och ska åka med allmäna medel (buss/tunnelbana) i Österrike. Då måste de ha munkorg och kan oxå vara bra att ha tränat innan.

  2. Vi försöker med munkorg på en heltokig golden som äter mossa. Gräs. Ja allt och magen mår inte så bra

  3. jag tycker att, i det fall du beskriver, alla 4 ska ha munkorg tills man säkert vet att de kommer överens. Det kan vara så att den hund som har munkorg triggar de andra så de ger sig på den. Då kan den inte försvara sig. Klart att den inte ska försvara sig. Men klart också att de andra 3 inte ska försättas i en situation där de kan ge sig på den 4de. O då kan också ägarna slappna av. Lugna ägare ger lugna hundar. Sen efter ett tag, när man ser att det går bra, kan man ta av munkorgen av dem alla

  4. Väldigt bra med munkorg på vanliga promenader i stan då det finns mindre intelligenta människor som lägger ut förgiftade köttbullar osv till hundarna.

  5. Jag tycker att munkorg kan bli en falsk trygghet. Bättre att planera det som ska hända så att hunden stressmässigt ligger långt under bit-tröskeln i den situation där man kan befara bett.
    Några gånger kanske det dock inte är möjligt, eller tar för lång tid, och då får det ju bli munkorg.
    Munkorg hindrar också ansiktsmimiken. Det är viktigt att kunna läsa av hunden. Samt att den är irriterande för flertalet hundar trots att man försöker skapa en positiv association. (Samma med nosgrimmor.)
    Jag har i egenskap av sk ”hundpsykolog” munkorgar hemma i alla storlekar men jag använder dem i princip aldrig.

    Vad gäller att släppa ihop främmande hundar på ett (större) utrymme för socialisering så minns du eventuellt mina erfarenheter av socialisering som jag tjatar om? Om två hundar skulle ryka ihop, så uppstår bitskada endast om den bitande hunden har fått väldigt få positiva upplevelser av andra hundar i valpdomen/ungdomen, eller kanske t o m blivit attackerad som liten. Frågar du de andra hundägarna om detta, så vet du sedan om det finns en risk för bett.
    Att komplettera denna för-granskning med ledarskap är mycket bra och ger en ytterligare säkerhet. Helst bör alla ägarna närvara vid lössläppen och de bör ha inkallning på sina hundar. Men detta kan inte hindra lösa hundar som är dåligt socialiserade från att bita om de känner sig attackerade (inbillat eller verkligt).

    Hundsläpp är oftast mycket trevligt för alla inblandade, men säkerheten ökar mycket om alla hundägare först kollar av med varandra hur det står till med socialiseringen i tidig ålder. (Plus att man måste ingripa när kraftiga hundar med hög kamplust ligger på för hårt i leken och därför i oförstånd skrämmer mindre hundar, och där hjälper ju inte munkorg heller. Man avbryter och bannar ”mobbaren” och sedan kan det gå bättre)

  6. Ang detta ämne.
    Hur funkar Ice och Denver ihop nu? Du skrev endel om det tidigare när Ice hamnade hos dig. Vill du berätta?

  7. Hej. Jag har en yorkshireterrier på 6 år som är jättesnäll. Vi har precis flyttat och i vår nya lägenhet skäller hon ofta när någon öppnar portdörren eller går i trappan (det är väldigt lyhört) vilket hon inte gjorde i vår förra lägenhet. Jag har nu också fått klagomål från en granne att hon ylar på kvällen när hon är ensam hemma (tex om vi är ute och äter middag 2-3h). Vi bor i en stor lägenhet och jag och min sambo har funderat lite på att skaffa en till hund eftersom vi bor rätt stort och har bra jobb som gör att vi dels arbetar hemifrån. Är det helt fel att skaffa en valp när vår hund idag är ”olycklig”? Jag tänker att vår nuvarande hund då kommer lära valpen att yla också, och sen vill vi ju såklart att vår hund ska må bra när hon är ensam hemma, det är prio ett nu när vi flyttat. Vad ska vi göra? Jättetacksam för svar!

    1. Skaffa absolut inte en hund till, särskilt inte en valp! I flyttstressen har er hunds oro och behov av tryggt ledarskap ökat. Den har inte blivit mer ”ensam”. Det blir nog bättre när ni har ”bott in er” och hunden har vant sig vid de nya ljuden, men ylandet visar att ni också måste tänka på ert ledarskap. Man ska vara trygg, lugn, nonchalant – och vid behov bestämd. Varje gång ni lämnar hunden, så får ni inte tycka synd om den. Var i stället tydliga med att den inte ska följa med, och måste acceptera det. Säg t ex ”Nej” med låg bestämd röst så fort den försöker följa efter vid ytterdörren. När den slutar försöka följa med ut, DÅ kan ni lämna lägenheten. Var lugna även vid varje återkomst och säg ifrån om er hund hetsar upp sig då. Det har ju inte varit synd om den, eller hur?

  8. Jag har använt nosgrimma på min (då inget annat funkat och min arm inte klarade dragandet längre), lugnt och sansat. Min upplevelse har mer varit att han känt sig mer trygg med den, nu har jag tränat mer än vanligt under några veckor och utan. I lugna miljöer och utan större störningar, det har gått kanonbra. Nu är vi dock i stan igen, hittills är han så lugn att sonen trodde han var sjuk. Andra hundar gillas dock inte alls fortfarande. Jag tror man kan använda det man känner sig bekväm med, för det gör en säkrare också som ledare. Utan att skada hunden. Utan att glömma kommunikation och kontakt. Eller?

Kommentarer inaktiverade.