Klart man gör fel ibland. Det gör alla. Den som inte gör fel är sannolikt för okunnig för att inse just det.

Skärmavbild 2016-06-30 kl. 17.35.31

Jag och min tyska domarkollega. Från tidigare i somras.
Lika kul som det är att döma, lika svårt är det.
Beslut ska tas mer eller mindre direkt. Man kan inte titta på repris eller gå hem och fundera. Det är förbaskat kul, men också väldigt klurigt.

På utställning kanske man ska värdera tätt ansatta öron mot ex vis ljusa ögon på en annan hund. Eller en hund med lösa hasleder mot en hund med lösa handlovar. Det är inte alltid så lätt.
Men min erfarenhet av bruks och tjänstehundsarbete ger mig dock en trygghet. Ljusa ögon, bara som ett exempel, det påverkar inte hundens arbetskapacitet. Med andra ord är ljusa ögon ett betydligt mindre fel än exempelvis lösa handlovar. Även om en hund med ljusa ögon kanske inte alls har samma charmiga uttryck som hunden med mörka fina ögon och lösa handlovar har.

Min mentor och extrapappa – Bosse Nyman – sa alltid till mig. ”Om du inte kan avgöra vilken hund som är bäst. Fundera då över vilken hund du skulle ha störst chans med i bruks eller tjänstehundssammanhang – Den ska vinna!”

Det är en bra regel att följa, i alla fall på Schäfer, vilket är den enda ras jag är auktoriserad utställningsdomare (FCI) för.

Gör man fel ibland som domare?
Svaret på den frågan är väldigt enkel – Så klart man gör!
Fel gör hunddomare, det gör hockeydomare, fotbollsdomare osv.
Men man måste vara självkritisk och lära sig av det.

Jag dömer på tävling/prov tre saker – Utställning (internationell FCI), IPO (Internationell FCI, samt Tysk SV-domare), samt Avelskorning efter tyskt mönster.
När det gäller utställning och avelskorning, där dömer jag endast schäfer. Men inom IPO samtliga raser.

Jag blev IPO/SchH/BHP (mer eller mindre samma sak) 1998, och officiell utställningsdomare 2005.
1998 var jag endast 26 år och jag har alltså dömt officiella prov i 17 år. På den tiden, då gjorde jag aldrig fel. I alla fall trodde jag inte det.
Förutom stort kunnande om regelverk, stort kunnande om hund, så måste en bra domare ha stor integritet. En domare för inte påverkas av en missnöjd tävlande, en missnöjd publik, eller en annan domare som tycker annorlunda. Domaren får heller inte påverkas av rent skitsnack eller andra påtryckningar. En domare får inte heller påverkas av eventuella vänskapsband en domare kanske kan ha med en tävlande.
En stor integritet, samt ett stort mått av moral och etik, är ett måste för en bra domare.

Har alla domare just detta?
Det hoppas jag, och det utgår jag ifrån!

Har människor försökt påverka mig i min bedömning någon gång?
Ja, i princip varje gång jag dömer så händer det. Oftast är det någon person som berättar för mig vilken otroligt bra eller fin hund jag kommer få döma idag. Att den vunnit allt tidigare och att den helt enkelt är bäst. Andra sätt man har försökt påverka mig som domare är att efter tävling lägga ut mina (och andra domares) eventuella eller påstådda misstag på sociala medier. Så att man som domare helt enkelt ska ”passa sig” till nästa gång man dömer.
Känner man som domare att man har svårt att värja sig mot detta, eller att man vare sig man vill det eller inte känner osäkerhet, eller till och med påverkas av detta – Då ska man helt enkelt sluta döma tycker jag.
Det är inte rätt mot dig själv som person, inte heller mot de tävlande eller den organisation man är funktionär i.

Sverige har för övrigt en välutbildad domarkår om man jämför med många andra länder. Jag är stolt över att ha börjat min ”domarkarriär” i just Sverige.

2 svar på ”Klart man gör fel ibland. Det gör alla. Den som inte gör fel är sannolikt för okunnig för att inse just det.”

  1. Är inte ”att göra misstag” ett sätt att förbättra sig själv? Ett sätt att lära sig mer? egentligen OAVSETT om det gäller ”hunderiet” eller något annat?

    – ”Mistake, is my best teacher” 😀

Kommentarer inaktiverade.