Det här måste man som hundägare verkligen tänka på.

Skärmavbild 2016-07-12 kl. 16.56.54

 

Jag fick ett trevligt besked idag. Min schäfertik Ziegerkamp Heidi, som är parad med en helsvart rysk polishund, är dräktig. Hon väntas få valpar i slutet av juli.
Har du intresse av valp – Mejla då mig på info@fredriksteen.se och var noga med att märka ditt mejl med “Valp”

 

Min känsla säger mig att hundattacker av olika slag blir vanligare under semestern. Jag vet inte om det stämmer, men enligt de desperata personer som kontaktar mig dessa dagar så verkar det så i alla fall. Bara de senaste två dagarna har tre oroliga hundägare varit i kontakt med mig.

När din hund bitit en person eller en annan hund sker följande (med reservation eftersom jag inte är jurist)

En polisanmälan upprättas. Polisen tar kontakt med hundägaren som äger den hund som vållat den andra individen skada, och ber om dennes yttrande. Med stöd av anmälan, och ägarens yttrande tas ett beslut av myndigheten.
Detta beslut kan vara – ingen åtgärd, olika typer av åtgärder så som koppel/munkorgstvång, omhändertagande av hunden, test av hunden, avlivning.
När detta beslut tas av polisen kan du som hundägare överklaga detta beslut till Förvaltningsrätten.
Men i nästan alla fall går Förvaltningsrätten på polisens beslut. (rätt eller fel, det har jag ingen uppfattning om).
Förvaltningsrättens beslut kan i teorin överklagas till kammarrätten, men i praktiken är det inte möjligt eftersom du först måste begära ett prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd i ett sådant “simpelt” hundärende är mycket svårt att få. I realiteten och om man ska vara generell och krasst innebär det alltså många gånger att polisens beslut är det som får gälla.

Det är därför oerhört viktigt, när den första kontakten tas av polisen där de ber dig yttra dig om det som hänt – Att du försvarar dig redan där med full kraft.
Att be om ursäkt (alltså till polis i detta läge) – “det har aldrig hänt tidigare”, “jag lovar att bättra mig”, “Lilla Fido är så snäll” med mera… – Det är alltså knappast lönande.

Tyvärr är det så att många hör av sig till mig angående hjälp alldeles försent. Då Förvaltningsrätten har kommit med sin dom. Hundägaren har alltså en för stor tro på att Sveriges rättssamhälle ska förstå hur hundar fungerar. Det vill jag påstå inte är fallet.

Det bästa är om man redan från början försvarar sig och får polisen att komma med ett beslut som är bra för dig.

Frågorna man kan ställa sig då är följande – Ska man verkligen försvara en hund och dennes ägare om den bitit en person eller en annan hund?

Och för mig är svaret självklart – ja!

För det första så är det så att även en mördare har rätt till att försvara sig i Sverige. Det är varje medborgares rättighet, och för mig är det en självklarhet och en rättighet. Det finns ofta förmildrande omständigheter, och man ska Alltid försvara sig själv eller sina nära och kära. Det är min utgångspunkt.

För det andra så är lagen om “Tillsyn över hundar” väldigt fyrkantig.

Följande kan ske – Min lilla grannflicka kommer över och vill leka med LillaNymo. Självklart får hon det och de leker och har jätteskoj. Plötsligt råkar LillaNymo bita den lilla flickan i handen istället för deras leksak. Flickan börjar blöda och vi går över till hennes föräldrar. Vi plåstrar om henne och jag står för kostnader (läkarbesök, plåster mm).
Men… när jag går därifrån ringer flickans föräldrar och polisanmäler händelsen….

Här är lagen glasklar – Ingen hund får skada en person – Följderna kan teoretiskt bli katastrofala för LillaNymo.

 

En annan tänkbar händelse är att jag träffar en annan hund och hundägare. Denne frågar om våra hundar får träffas och leka. Hundägaren säger att dennes hund är snäll. Vi låter dem leka. Den andra hunden är inte alls snäll och angriper ex vis min snälla schäferhane. Min schäfer försvarar sig kort, och tillfogar den andra hunden skador.

Även om jag står för veterinärkostnader finns risk för samma sak som exemplet ovan.

 

I lagen om hundar och katter finns inget som kallas olycka. Du är ALLTID ansvarig för det din hund gör.
Om du och jag arbetar med att bygga en uteplats, och jag tappar en planka i huvudet på dig – alltså en ren olycka – då är det just en olycka.
Men när det gäller våra hundar finns inga olyckor, i lagens mening alltså. Det här måste man som hundägare verkligen tänka på.

Detta inlägg är publicerat i Allmänt. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för Det här måste man som hundägare verkligen tänka på.

  1. Gunilla Elam skriver:

    Kan du ge ett exempel på ett försvar som kan fungera gentemot polisen? Jag skulle nog säga nåt i stil med det du tror inte lönar sej.

  2. Birgitta Gauthier skriver:

    Om hund och KATT skadar en individ eller en hund tex så slipper alltid kattägaren fri då katter räknas som vilda djur. Konstigt va? Vet att katter inte är ditt forum. Har råkat ut för hundilskna katter och blivit förföljd t.o.m under mina år som hundägare. Enl lag går det inte att bevisa att det är just den katten fast man är 100 säker på detta. På samma gång får man höra läsa att även kattägare är ansvarig för sina djur men i lagens mening är dom inte det. Undrar om det är tvärt om att hunden biter sargar en katt hur ser lagen ut då?

    • Johan skriver:

      Hej!

      Lagen om tillsyn över hundar och katter har, precis som någon skriver nedan, strikt skadeståndsansvar för hund. I korthet så innebär det att man ansvarar även om man (som hundägare) inte varit slarvig (“Culpös”). Har hunden orsakat en skada är man helt enkelt ansvarig, även om det var väldigt, väldigt svårt att förhindra.

      Trots vad lagnamnet antyder gäller inte detta ansvar för katter. Där gäller ett vanligt culpaansvar (dvs ansvar om kattägaren varit slarvig/vårdslös/culpös). Har inte gett ämnet katt alltför mycket läsning eller eftertanke, men en inte alltför obefogad gissning är att en kattägare (som regel) inte anses som culpös för att låta sin katt springa fritt ute. Undantaget kanske hade varit t.e.x. om katten är ovanligt aggressiv och ägaren är medveten om att katten attackerat andra hundar innan.

      Rent faktiskt blir ju effekten då att ofta är det svårt för en hundägare att få ersättning från ett kattägare som orsakar skada på hunden, medan kattägaren alltid ska få ersättning om en hund orsakar skada på denne (om det går att bevisa osv…)

      Hoppas jag förstod dig rätt och att det var det du klurade på 🙂

      • Johan skriver:

        (Om jag ska va riktigt petig gäller ett tillsynsansvar för katt, dvs man är ansvarig om man varit culpös i sin tillsyn över katten, men exemplet bör stämma ändå…)

        • Susanne W skriver:

          Ska man hårdra detta med katter t.ex, så är det förbjudet att ha dom lösa i bostadsområden. Tillika gäller hundar. Djur försvarar sig på det sätt dom kan, med ett morr, skall eller fräs. När detta inte lyckas tar de till tänder eller klor vare sig det är ett annat djur eller människa. Jag har aldrig haft en ilsken katt, men nog blev sonen riven om han inte lyssnade på varningen, dvs fräsningen. Jag har alltid min hund kopplad och total koll om någon vill hälsa, barn talar jag om hur de ska agera eller inte, just för min hund så han inte blir skrämd. (Han skäller). Det fungerar faktiskt bra. Men lämnar aldrig utan tillsyn. Oavsett djur.

  3. Gun käfling skriver:

    “strikt ägaransvar” står det i lagtexten !